Sel
Trådstartare
Den finns med på ett hörn! Här är de definitivt lättare att få tag på än en DSG.lancashire heeler då kanske? De stod på min lista ett tag men föll på att de inte är så vanliga.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Den finns med på ett hörn! Här är de definitivt lättare att få tag på än en DSG.lancashire heeler då kanske? De stod på min lista ett tag men föll på att de inte är så vanliga.
De och även Västgöta stod som sagt på listan, men hade aldrig träffat några så då föll de bort och blev dsg iställetDen finns med på ett hörn! Här är de definitivt lättare att få tag på än en DSG.Fina, robusta, friska och käcka!
Jag tycker det är givet att även välja efter tillgänglighet om det finns flera raser som på papperet verkar uppfylla de kriterier man har.De och även Västgöta stod som sagt på listan, men hade aldrig träffat några så då föll de bort och blev dsg istället![]()
Inte ett problem, jag har ju som sagt haft både Shiba och JRT.Jag röstar såklart på en liten fin pembroke! Enda nackdelen är att de fäller groteskt mycket periodvis.
Sedan är ju problemet också att det är hundar som måste vara socialiserade från början och att två av kennlarna bara satsar på vänstervarv och den tredje drivs av totala dårar (iofs när det handlar om sådana hundar är rätt sorts dåre en fördel, men det finns så många typer av dårar och många av dem ska inte vara i närheten av djur eller människor)Jag tittar lite på Shikoku, Kai och Hokkaido också men det är verkligen "Hej, det finns tre kennlar i hela Europa, vi planerar kull någon gång vart tionde år och får i snitt två valpar per gång."
Jag skulle bara tänka basenji om det fanns en uppfödare där man kunde klämma, känna och träffa fler av hundarna. Jag tror inte du vill ha en alltför skarp hund och en del av hundarna jag träffat i samband med släphare och racing har varit väldigt speciellaJag har snabbkollat lite online och fått uppfattningen att även "Brittiska" Basenjis är lite Basenji light, men helt ärligt har jag knappt träffat några IRL. De var dock med på listan när jag landade i Shiban också, och jag upptäckte att det finns en kennel här i typ grannbyn! Man kan ju peta på dem och hälsa på.
Det är ju liiite det jag gillar också @Milosari, utöver eventuell separationsångest då, det är givetvis inte önskvärt.
Lite så! Men jag har ändå funnit att de flesta som vurmar för just de japanska urhundarna är (visst, intensiva också) ganska vettiga i sitt urval av hundar. Särskilt de mer sällsynta då. Dårarna återfinns mer hos de "vanliga" dvs Shiba och Akita Inu.Sedan är ju problemet också att det är hundar som måste vara socialiserade från början och att två av kennlarna bara satsar på vänstervarv och den tredje drivs av totala dårar (iofs när det handlar om sådana hundar är rätt sorts dåre en fördel, men det finns så många typer av dårar och många av dem ska inte vara i närheten av djur eller människor)
Jag skulle bara tänka basenji om det fanns en uppfödare där man kunde klämma, känna och träffa fler av hundarna. Jag tror inte du vill ha en alltför skarp hund och en del av hundarna jag träffat i samband med släphare och racing har varit väldigt speciella
När jag insåg att Pysslingen var på fallrepet fanns en shikoku-tik från en uppfödare i Skåne på listan över hundar och kullar jag skulle ringa på om jag kom hem med tomt koppel. Den gången var det falskt alarm.Lite så! Men jag har ändå funnit att de flesta som vurmar för just de japanska urhundarna är (visst, intensiva också) ganska vettiga i sitt urval av hundar. Särskilt de mer sällsynta då. Dårarna återfinns mer hos de "vanliga" dvs Shiba och Akita Inu.
Ska helt klart ha det i beaktning, jag känner bara att jag blir nyfiken på rasen! Jag spanade som sagt för många år sedan men fick aldrig tillfälle att verkligen träffa dem.
Hopplösa, hela bunten!
Ja du också förstås...Jag hann inte på pattarna direkt för jag har inte läst ikapp förrän nu![]()
Shikoku är superfina och så lagom stora! De är inte godkända i kennelklubben här (det är inte Hokkaido, Kai eller Kishu heller såvitt jag vet ),men för mig kvittar den biten. Skulle jag hitta valp och ha råd med den hade jag absolut inte sagt nej.När jag insåg att Pysslingen var på fallrepet fanns en shikoku-tik från en uppfödare i Skåne på listan över hundar och kullar jag skulle ringa på om jag kom hem med tomt koppel. Den gången var det falskt alarm.
Jag gillar dem också och de jag stött på på utställningar under åren verkar väldigt vettiga med mycket distans på tillvaron. Samtidigt - det finns linjer som ska gå in och gripa vildsvinVisserligen inte riktigt samma svin som här
Om du letar hund är risken stor att jag försöker lura på dig något jag själv vill ha, men inte har plats för
Min var inte skör, hon var tuff på många sätt, men också lite prinsessan på ärten. Hon höll sig på stigar i skogen, ville sova mjukt, rädd för ljud. Väder hade hon mycket åsikter om, regn och kyla uppskattades icke, fanns det en strimma sol nånstans så var hon där. Hängde gärna med på allt, älskade att träna. Hon var den mjukaste av de hundar jag bott med, men vet inte hur mycket det säger då övriga hundar varit jrt, borderterrier, tax och fralla (oreggad och förmodligen innehållande nånting mer, hård som fan). Mjuk men inte mesig, mycket egna åsikter, låg will to please.Den jag bodde med var kanske något av en avart. Kavat och käck, men den hade ju så tunna ben och lite hår och blev frusen.
Det väl lite det jag menar, utöver då att de har så tunna små ben att de känns lite delikata för mig.Min var inte skör, hon var tuff på många sätt, men också lite prinsessan på ärten. Hon höll sig på stigar i skogen, ville sova mjukt, rädd för ljud. Väder hade hon mycket åsikter om, regn och kyla uppskattades icke, fanns det en strimma sol nånstans så var hon där. Hängde gärna med på allt, älskade att träna. Hon var den mjukaste av de hundar jag bott med, men vet inte hur mycket det säger då övriga hundar varit jrt, borderterrier, tax och fralla (oreggad och förmodligen innehållande nånting mer, hård som fan). Mjuk men inte mesig, mycket egna åsikter, låg will to please.
Älskade hunden, men skulle inte skaffa igen pga mycket rädslor och nära till skall.
Tack för svaret! Den motiveringen kan jag klart förstå.Inte läst allt nu.mfn främst inte basenjin igen pga jag ville ha en lättare
Jag hade inte riktigt läst på.när jag skaffade Lilly. Ångrar inte en sekund men inte något jag skulle skaffa igen.
Kräver lite mer tankeverksamhet och funderande över hur man ska lösa saker.
Jag kunde ha henne med på ridturer och cykel lös pga hur vi bor men aldrig gående. Och inte om det var dåligt väder/regn.
Frisk iallafall som jag upplevde rasen. Min kom från en mindre uppfödare som exporterade sina valpar över hela världen.
Lillys linje var ganska tuff speciellt tikarna så man fick ha riktigt koll vid hundmöten. Väldigt självständiga och trygga i sig själv.
Jag upplever att Shiba är mer som vanliga hundar än Basenji. Urhundar är onekligen väldigt speciella men det finns ju grader.Jag har snabbkollat lite online och fått uppfattningen att även "Brittiska" Basenjis är lite Basenji light, men helt ärligt har jag knappt träffat några IRL. De var dock med på listan när jag landade i Shiban också, och jag upptäckte att det finns en kennel här i typ grannbyn! Man kan ju peta på dem och hälsa på.
Det är ju liiite det jag gillar också @Milosari, utöver eventuell separationsångest då, det är givetvis inte önskvärt.
Då ska du inte skaffa en pinneDet väl lite det jag menar, utöver då att de har så tunna små ben att de känns lite delikata för mig.Men just att de absolut inte verkar vädertåliga generellt. Där är det svårt med vinthundarna också. Visserligen såg min terrier ut som sju svåra år när jag drog ut henne i regnet ibland men det gick snart över, jag vill gärna ha en hund som det är roligt att gå med trots att det regnar nästan varje dag.
![]()
Tack för svaret! Den motiveringen kan jag klart förstå.
Men åh nej, är de också väderkinkiga? Sprang hon hem eller vägrade gå om det regnade?![]()
Lite som min russel då.Mina har varit väderkinkiga som i protesterat när man är på väg ut. Men väl ute har de glatt hängt på. Såvida regnet inte har öst ner eller det har varit riktigt kallt, då har de helst gjort sina behov och gått in igen. Mina har behövt kläder på sig för att acceptera dåligt väder.
Så kanske det är! Jag har som sagt inte träffat särskilt många Basenjis och de jag Har träffat har bara hängt med som vanliga sällskapshundar typ. Sedan färgas jag kanske av att min shiba var en rätt skarp sort också - det finns en anledning till att jag la alla parningsplaner på hyllan.Jag upplever att Shiba är mer som vanliga hundar än Basenji. Urhundar är onekligen väldigt speciella men det finns ju grader.