Det finns ju en del anonyma telefonlinjer man kan ringa till, de borde kunna ge tips? Det finns fler sätt än AA. Vet inte om man måste gå genom vårdcentralen för att få hjälp dock?
det är inget fel på dig du mår bara inte bra. Det kommer bli bättre
Men du vet, du kan ta det första steget och kontakta AA, kanske gå på ett testmöte och kolla upp möjligheterna för behandling utan att vara tvingad att gå hela vägen. Bara för att man tar den första kontakten är det inte någon som kommer springande och ska låsa in en. Alla sätt passar inte alla människor men man måste ge det en chans innan man kan avfärda det. Ett tips om det känns jobbigt att "bekänna" för läkaren så kanske det är lättare att ställa frågor runt beroende och behandling istället? En fot in på ämnet som inte blir lika personlig direkt.Pröva att ta kontakt med vården, vårdcentralerna ska ha hjälp för beroende, man ska även kunna få hjälp via socialen på kommunen. Förstår att det tar emot, det är ju jobbigt, men viktigt och behöver göras
. Resten av ditt liv väntar på dig typ....Nära anhöriga vet ibland mer än de uttrycker. Precis som du har svårt att öppna upp dig för honom så är det en del i att vara medberoende att inte riktigt orka/vilja se problematiken och konfrontera problemet. Det är liksom enklare att bara leva vidare tills det slutar i katastrof.Vill berätta för honom. Men vet inte hur jag ska lägga fram det. Har funderat men tycker allt låter så krystat. Och när jag väl står där får jag inte fram ett ljud
Och så pratar ni om beroendet? Det är ju verkligen inte bra att han kommer med vin men han måste ju få veta att du har problem.
Nej vi har inte pratat om det alls tyvärr.
Du är enorm. Det är du verkligen! Jäklar vad du stöttat mig! Och du är så ärlig och naken och enorm förebild
Jag slutade med preventivmedel för några månader sedan men håller inte aktivt på att försöka få barn. Tanken var ju att försöka bli gravid i början av nästa år om det går. Men med tanke på att jag fortfarande är så kaos med allt och så så går det ju inte. Eller snarare det känns inte ok för någon part. Jag, han eller ett ev barn.
Ibland vill jag bara skrika ut. Jo jag är hemsk mellan varven. Sån har jag nog alltid varit. Men beroende av en sådan vanlig substans som alkohol ändå är nej det har jag inte alltid varit. Långt ifrån.
Och även de som står mig närmast. Jo de ser att jag inte mår bra alla gånger. Men de ser inte hur långt det gått. Jag kan skylla på magont, huvudvärk. Mycket att göra osv.
Blev så tydligt när han kom hit till mig förra veckan med ett finare vin. Eftersom jag ju gillar vin.
Först tänkte jag instinktivt att det där dricker jag aldrig! För jag vet ju hur det blir. Jag kan inte sluta om jag väl börjar.
Inte gjorde det saken bättre heller att min mamma var här och hade sig för just det vinet. Åh så gott och smakrikt! Karamell du måste smaka!
Och då hade jag bestämt mig för att inte dricka.
Sa jag smakar lite senare. Vilket jag också gjorde…. Och vips var flaskan slut
Jag är 34 år ingen ungdom längre. Så dels ”beroendet” med allt vad det innebär men även rent statistiskt att jag kanske inte kan få barn längre framJag tycker du ska börja med preventivmedel igen, som steg 1. För du måste reda ut detta innan ni skaffar barn. Så pratar du med killen, familjen, vården, evt AA - börja med den det känns enklast med.
Det är vanligare än du tror och inget "onormalt" att ha en beroendesjukdom, det är inte ditt fel att det blivit så, beroendet är troligen en "coping mechanism" för att hantera annat som är jobbigt i ditt liv. Men det finns hjälp att få, du behöver inte ha det såhär alltid.
