Sommarföräldrar 2019

[Sedär]

Det var ju väldigt tidigt för mig, så vågade inte riktigt tro att det skulle gå vägen. Och nu har det kommit så pass mycket blod att jag är säker på missfall. Visst rekommenderas det att man väntar ett tag innan man försöker igen? Någon som vet varför?

Beklagar jag med! Har ingen erfarenhet av missfall så jag är tyst gällande det. Men håller tummarna att det går vägen för er nästa gång

 

[Klura]

Det var ju väldigt tidigt för mig, så vågade inte riktigt tro att det skulle gå vägen. Och nu har det kommit så pass mycket blod att jag är säker på missfall. Visst rekommenderas det att man väntar ett tag innan man försöker igen? Någon som vet varför?

Vad ledsamt ! Håller tummarna för att nästa gång går vägen.

 

[underensten]

@Lia_ Vad tråkigt . Tyvärr är det ju väldigt vanligt med missfall i tidiga veckor tyvärr. Håller också tummarna för att det går bättre nästa gång

 

[Nenyah]

Hej allihopa!
Tänkte hoppa in här. Beräknad bf i slutet av maj. 1a barnet för mig och sambon, så det är väldigt mycket nytt att sätta sig in i.

Maj
26 - Nenyah, 29, 1a barnet

Juni
11- Bigwig, 28, 1a barnet
13 - Energi, 26, 2a barnet
15 - Harmonie1234 2a barnet
16 - Norma, 29, 2a barnet
21 - Underensten, 30, 1a barnet.
23 - Sedär, 28, 1a barnet

Juli
2 - Skuggviol, 29, 1a barnet
10 - Gretagris, 29, 2a barnet

 

[lilleknodd2]

Det var ju väldigt tidigt för mig, så vågade inte riktigt tro att det skulle gå vägen. Och nu har det kommit så pass mycket blod att jag är säker på missfall. Visst rekommenderas det att man väntar ett tag innan man försöker igen? Någon som vet varför?

Man rekommenderar att vänta enbart för att kunna datera lättare.

Jag var in på sjukhuset i måndags och avslutade min graviditet i vecka 17 pga sent missfall som kroppen inte förstått. Då sa läkaren klart och tydligt att det finns inga som helst restriktioner på när man kan försöka igen. Det är upp till var och en psykiskt och upp till ens kropp fysiskt. Nu kommer vi nog vänta ett tag då det var det andra sena missfallet på mindre än ett år. Men enligt läkaren behövs det alltså inte.

 

[Sofie_B]

Det var ju väldigt tidigt för mig, så vågade inte riktigt tro att det skulle gå vägen. Och nu har det kommit så pass mycket blod att jag är säker på missfall. Visst rekommenderas det att man väntar ett tag innan man försöker igen? Någon som vet varför?

Beklagar

 

[Sofie_B]

Man rekommenderar att vänta enbart för att kunna datera lättare.

Jag var in på sjukhuset i måndags och avslutade min graviditet i vecka 17 pga sent missfall som kroppen inte förstått. Då sa läkaren klart och tydligt att det finns inga som helst restriktioner på när man kan försöka igen. Det är upp till var och en psykiskt och upp till ens kropp fysiskt. Nu kommer vi nog vänta ett tag då det var det andra sena missfallet på mindre än ett år. Men enligt läkaren behövs det alltså inte.

Åh, beklagar. Vad jobbigt det måste vara att förlora barnet så sent. Jag förstår ju att alla missfall måste var väldigt tunga (har själv inte upplevt något), men efter vecka 12 "ska" man ju kunna börja slappna av och ändå ställa sig in på att det blir ett barn så det måste vara så otroligt jobbigt när det inte blir så. All kärlek och styrka till er!

 

[Sofie_B]

Jag vägde mig imorse och har redan gått upp 2 kg.. är ju bara i vecka 9. I förra graviditeten gick jag upp 24 kg och sattes igång i vecka 38 för att bebis spåddes bli stor. Hade även förhöjd glukosintolerans (förstadiet till graviddiabetes). Min barnmorska sa nu att dom har sänkt värdena och att dom kommer hålla mig under hårdare bevakning den här graviditeten, så jag tänker att jag ska göra vad jag kan för att hålla både vikt och blodsocker i schack. Samtidigt är det svårt när jag mår såhär förjäkla dåligt + ammar uppepå det. Känns liksom som att jag lär äta det jag kan äta när jag kan äta det, annars går jag under. Det känns verkligen så, som att jag ska DÖ annars. Försöker förklara känslan för min man som nog mest tycker att jag har lite dålig karaktär, men det jag känner dom här första veckorna av en graviditet... det är liksom inte likt något annat och det går inte att med vilje påverka. Det är inte som normalt sötsug eller normal hunger, det tar över hela mitt väsen på ett okontrollerbart sätt.

Innan jag blev gravid åt jag nästan sämre än jag gör nu (dock gick jag inte upp mitt i natten och åt chips, det är en ny vana... ) och gick bara neråt i vikt så jag antar att det ändå är bundet till graviditeten på något sätt.

Hur går det för er andra?

 

[Sedär]

@Nenyah va roligt med en majbebis välkommen hit!

 

[Sedär]

Jag vägde mig imorse och har redan gått upp 2 kg.. är ju bara i vecka 9. I förra graviditeten gick jag upp 24 kg och sattes igång i vecka 38 för att bebis spåddes bli stor. Hade även förhöjd glukosintolerans (förstadiet till graviddiabetes). Min barnmorska sa nu att dom har sänkt värdena och att dom kommer hålla mig under hårdare bevakning den här graviditeten, så jag tänker att jag ska göra vad jag kan för att hålla både vikt och blodsocker i schack. Samtidigt är det svårt när jag mår såhär förjäkla dåligt + ammar uppepå det. Känns liksom som att jag lär äta det jag kan äta när jag kan äta det, annars går jag under. Det känns verkligen så, som att jag ska DÖ annars. Försöker förklara känslan för min man som nog mest tycker att jag har lite dålig karaktär, men det jag känner dom här första veckorna av en graviditet... det är liksom inte likt något annat och det går inte att med vilje påverka. Det är inte som normalt sötsug eller normal hunger, det tar över hela mitt väsen på ett okontrollerbart sätt.

Innan jag blev gravid åt jag nästan sämre än jag gör nu (dock gick jag inte upp mitt i natten och åt chips, det är en ny vana... ) och gick bara neråt i vikt så jag antar att det ändå är bundet till graviditeten på något sätt.

Hur går det för er andra?

Ja alltså det här med mat och vad som går ner är inte helt lätt.. själv har jag tur att mitt normala sötsug inte märks av som det brukar, blir snarare äcklad när jag tänker på söta saker.. men jag har problem att få i mig ordentliga normala portioner! Är hungrig hela tiden men blir proppmätt efter några tuggor. Har halverat mina matlådor och bara det är svårt att äta upp. Tappade några kilon den veckan som jag endast fick i mig flytande föda o har inte gått upp dem ännu. Men hade några kilon att ta av så det är okej

Har försökt förklara för min man hur det känns och hur kroppen reagerar och han är väldigt förstående och jag har fått fullt mandat att styra vad våra middagar skall bestå av. Men jag märker att han blir frustrerad ibland. Både över mina snabba ändringar kring kvällens middag men också mina känslor som finns lite överallt känner inte alltid igen mig själv, speciellt inte att jag går o lägger mig så tidigt på kvällarna

 

[Nenyah]

@Nenyah va roligt med en majbebis välkommen hit!

Stort tack! Tänkte att maj fick räknas som sommarmånad!

 

[Energi]

Någon annan som är förlamande trött? Jag sover hela natten och två gånger på dagen. Helt galet!

 

[Lia_]

Man rekommenderar att vänta enbart för att kunna datera lättare.

Jag var in på sjukhuset i måndags och avslutade min graviditet i vecka 17 pga sent missfall som kroppen inte förstått. Då sa läkaren klart och tydligt att det finns inga som helst restriktioner på när man kan försöka igen. Det är upp till var och en psykiskt och upp till ens kropp fysiskt. Nu kommer vi nog vänta ett tag då det var det andra sena missfallet på mindre än ett år. Men enligt läkaren behövs det alltså inte.

Det måste vara hemskt att få sena missfall, beklagar verkligen ❤
Bra att veta att det inte är några restriktioner på att försöka igen. Jag vet inte alls hur vi kommer att göra. Kanske vänta någon/några månader. Det finns nog en risk att jag börjar fundera för mycket om vi väntar, samtidigt som det säkert är bra att återhämta sig.

 

[Gretagris]

Var inne på ultraljud idag och som jag misstänkte kunde dom inte se något foster. Enligt sista mens skulle jag vara i vecka 8+1 men bm kunde bara se en hinnsäck som skulle vara i vecka 7+1. Hon gjorde ett VUL för säkerhetsskull och då kunde man även se en rund sak som troligtvis var gulesäcken.
Hon rekommenderade mig att försöka få komma till läkare om en vecka och göra nytt ul men antagligen är det ett MA.

Känner mig mest tom och ganska kall. Hade inte fått några direkta känslor för ”bebisen” utan misstänkte hela tiden att det inte skulle gå vägen pga mindre illamående och att det gick så fort att bli gravid (för bra för att vara sant alltså).
Det som är mest jobbigt är att behöva gå runt med det här hemska illamåendet (som förvisso lugnat sig något) i en hel vecka till när det inte ens finns något foster kvar?
Nåja. Förhoppningsvis stöter kroppen ifrån sig det själv snart.

 

[em-pirre]

Var inne på ultraljud idag och som jag misstänkte kunde dom inte se något foster. Enligt sista mens skulle jag vara i vecka 8+1 men bm kunde bara se en hinnsäck som skulle vara i vecka 7+1. Hon gjorde ett VUL för säkerhetsskull och då kunde man även se en rund sak som troligtvis var gulesäcken.
Hon rekommenderade mig att försöka få komma till läkare om en vecka och göra nytt ul men antagligen är det ett MA.

Känner mig mest tom och ganska kall. Hade inte fått några direkta känslor för ”bebisen” utan misstänkte hela tiden att det inte skulle gå vägen pga mindre illamående och att det gick så fort att bli gravid (för bra för att vara sant alltså).
Det som är mest jobbigt är att behöva gå runt med det här hemska illamåendet (som förvisso lugnat sig något) i en hel vecka till när det inte ens finns något foster kvar?
Nåja. Förhoppningsvis stöter kroppen ifrån sig det själv snart.

Jag blir så ledsen. Varför gör sjukvården sådär. "rekommenderade att försöka komma till läkare?" men va fan, de kan ju enkelt remittera?

Med mina två MA har jag antingen fått komma till läkare samma dag och lagts in för tömning ett par dagar senare eller fått med mig medicin hem samma dag.

 

[Energi]

Var inne på ultraljud idag och som jag misstänkte kunde dom inte se något foster. Enligt sista mens skulle jag vara i vecka 8+1 men bm kunde bara se en hinnsäck som skulle vara i vecka 7+1. Hon gjorde ett VUL för säkerhetsskull och då kunde man även se en rund sak som troligtvis var gulesäcken.
Hon rekommenderade mig att försöka få komma till läkare om en vecka och göra nytt ul men antagligen är det ett MA.

Känner mig mest tom och ganska kall. Hade inte fått några direkta känslor för ”bebisen” utan misstänkte hela tiden att det inte skulle gå vägen pga mindre illamående och att det gick så fort att bli gravid (för bra för att vara sant alltså).
Det som är mest jobbigt är att behöva gå runt med det här hemska illamåendet (som förvisso lugnat sig något) i en hel vecka till när det inte ens finns något foster kvar?
Nåja. Förhoppningsvis stöter kroppen ifrån sig det själv snart.

Men gud vad jobbigt, beklagar verkligen
Hoppas det sätter igång fort av sig själv.

 

[Klura]

Var inne på ultraljud idag och som jag misstänkte kunde dom inte se något foster. Enligt sista mens skulle jag vara i vecka 8+1 men bm kunde bara se en hinnsäck som skulle vara i vecka 7+1. Hon gjorde ett VUL för säkerhetsskull och då kunde man även se en rund sak som troligtvis var gulesäcken.
Hon rekommenderade mig att försöka få komma till läkare om en vecka och göra nytt ul men antagligen är det ett MA.

Känner mig mest tom och ganska kall. Hade inte fått några direkta känslor för ”bebisen” utan misstänkte hela tiden att det inte skulle gå vägen pga mindre illamående och att det gick så fort att bli gravid (för bra för att vara sant alltså).
Det som är mest jobbigt är att behöva gå runt med det här hemska illamåendet (som förvisso lugnat sig något) i en hel vecka till när det inte ens finns något foster kvar?
Nåja. Förhoppningsvis stöter kroppen ifrån sig det själv snart.

Vad jobbigt att behöva gå runt och vänta . Hoppas du får komma till läkare snart.

 

[Klura]

Någon annan som är förlamande trött? Jag sover hela natten och två gånger på dagen. Helt galet!

Jag är ännu bara i vecka 6 men är faktiskt piggare än normalt! Vilket är konstigt för jag sover väldigt oroligt. Dock är jag väldigt hungrig. Skulle kunna äta hela tiden

 

[Klura]

När berättade/tänker ni berätta för er chef? Jag har ett möte med min chef där vi ska diskutera mina mål för nästa år, kommer då vara i vecka 9 om graviditeten stannar kvar. Känns alldeles för tidigt att berätta, men samtidigt känns det dumt att sitta och planera nästa års mål när jag förhoppningsvis bara kommer jobba halva året. Hur skulle ni göra?

 

[Sedär]

När berättade/tänker ni berätta för er chef? Jag har ett möte med min chef där vi ska diskutera mina mål för nästa år, kommer då vara i vecka 9 om graviditeten stannar kvar. Känns alldeles för tidigt att berätta, men samtidigt känns det dumt att sitta och planera nästa års mål när jag förhoppningsvis bara kommer jobba halva året. Hur skulle ni göra?

Förstår din fundering! Ska ha utvecklingssamtal idag (v.11) men kommer inte berätta något. Det beror väl lite på vad du jobbar med och vad du har för relation till din chef. Jag har noll förtroende för min och kommer vilja hålla på det så länge jag kan, förhoppningsvis tills efter lönesamtalet. Däremot jobber jag i ett projekt och träffar inte min arbetsgivare speciellt ofta utan sitter i en lokal tillsammans med en annan organisation. Kommer kanske berätta för mina kollegor där tidigare men då finns ju alltid risken att det kommer fram så har inte bestämt mig.. svårt!