Imorse kom vår lilla tjej. 4038 g tung och 51 cm lång, född i vecka 38+5.
Jag hade inte känt något alls när jag gick och la mig, tvärtom jobbat en extra lång dag och sen lagat middag till hela familjen. Vaknade vid 22 av att vattnet gick och det med råge! Vi har 50 min till förlossningen så bara att kalla in farmor. Kom in och var öppen 3 cm, hade väldigt starkt värkarbete. Sen skenade det och jag öppnade mig 4 cm till på en timme. Hade så himla ont då och kom in värkstorm. Fick då epidural (HALLELUJA!!! Vilken grej!! I min förra förlossning tog den inte, men nu? Oh my - den gjorde förlossningen till en enbart positiv grej, jag NJÖT av min förlossning). Fortsatte öppna mig i en rasande takt och hade riktigt kraftiga krystvärkar. Då min förra förlossning slutade i akut snitt beslutades det att sätta in Bricanyl för att bromsa värkarbetet, då ett för snabbt skede tydligen kan sätta sån press på snittet att ärrvävnaden spricker. Efter det stannade allting av mer eller mindre och jag kunde äta, sova och återhämta mig. Var vid 03 öppen 10 cm. Strax före 05 var det dags att köra igång igen, men då var kroppen inte riktigt med på notorna så det sattes in värkstimulerande dropp. Strax före 08 körde vi igång med krystarbetet och 08.36 var hon ute. Att föda vaginalt var lätt det häftigaste jag gjort och den här förlossningen var bara en sån himla fantastiskt upplevelse. Visst gjorde det ont att krysta ut huvudet, men jag upplevde varken ”the ring of fire” eller någon outhärdlig smärta. Det var helt klart OK hela vägen.
Tyvärr förlorade jag lite mycket blod, 1 l, och blev rätt yr och svag av det. Får därför vara kvar en natt istället för att åka hem till dom större barnen, men det är ganska mysigt att hänga kvar i bebisbubblan lite också. Amningen fungerar toppen och bebis mår bara finfint.
Men stort grattis, och grattis till en fin förlossning! Bra jobbat