Då kanske ni ska kolla upp fakta bakom hur många anmälda läkare för felbehandlingar som faktiskt blir av med läkarlegitimationen eller får en varning, för de flesta läkare som anmäls för felbehandling kommer undan och får behålla sin legitimation ändå.
Det finns hur många läkare som helst som skriver ut mediciner på löpande band till patienter som blir "försökskaniner" bara för att läkemedelsbolagen som tjänar pengar på förskrivna läkemedel lobbar för läkarna att skriva ut mängder av mediciner, som i slutändan inte alls är bra för människokroppen.
Det är en väldigt liten andel läkare som mister legitimationen. Fler blir kritiserade, men att avlegitimeras kräver rätt stor klantighet.
Det beror på att man inom medicin är medveten om att man inte äger någon fullständig sanning. Man vet att det är lättare med facit i hand, än innan man hade facit.
Jag tycker att "kommer undan" är ett ganska hårt uttryck.
Ja, läkare begår misstag. Det finns många olika skäl till att inte göra rätt varje gång. Ibland är det bristande kunskaper, många gånger är det bristande beslutsunderlag.
Att hävda att läkare gör människor till "försökskaniner" är också ganska grovt uttryckt.
Ja, läkare skriver ut läkemdel som är äldre och nyare. När det gäller nyare preparat kan de ha skyndats fram till marknaden för att de visat anmärkningsvärda resultat - och då har man inte hunnit upptäcka alla nackdelar än. För att ha en ganska sann bild av biverkningsprofilen behöver ett preparat finnas i bruk i 15-20 års tid och det är inte oproblematiskt att vänta så länge innan man börjar använda mediciner.
Termen "försökskaniner" antyder att läkarna ser patienterna som experimentföremål att leka med, och det vill jag hävda att det väldigt sällan handlar om.
de gånger patienter faktiskt ÄR försökspersoner så är patienterna väldigt väl medvetna om det (ingår då i kliniska studier, som regel s.k. fas3) och har skrivit på papper om att de ingår i en läkemedelsstudie och de får när som helst avbryta sitt deltagande.
Ja, läkemedelsbolagen marknadsför och ja, många läkare är för lite kritiska till de presenterade resultaten. Vid marknadsföringen uppvisas ju nämligen bara det som talar till preparatets fördel, och inte det som talar till dess nackdel.
Om du läst mina tidigare inlägg så har du möjligen uppfattat att jag inte "sågar" alternativa metoder.
Jag försöker ha en mer nyanserad hållning.
Men diskussionen vinner inte på pajkastning.
Du och fler skribenter har, för att argumentera FÖR healing med flera metoder, dragit in och kritiserat skolmedicin.
Skolmedicin är inte felfri, det är det heller ingen som hävdar.
Det vore i mina ögon mer konstruktivt att peka på de stora vinsterna med healing med flera metoder, gärna via studier.
Jag har dock tidigare dragit en parallell till psykoterapi i något slags försök till annan förklaringsmodell än den jag personligen finner svårsmält och jag kan dra en till parallell.
Nyligen har man försökt validera en rad psykologiska studier genom att göra om dem med samma studiedesign, samma frågeställning men annan behandlare/undersökare. Det har visat sig att mindre än hälften av studierna går att reproducera.
Det talar för att resultatet är väldigt avhängigt av individen som behandlar.
Antagligen gäller detsamma för de flesta "alternativa" metoder.
En svårighet i att objektivisera resultat är att man redan har en inbyggd förväntan på positiv effekt, vilket gärna förstärker det positiva resultatet (placebo-effekt, upp till 25-30% pos effekt). Inom skolmedicin, med dess kvantitativa forskning, kan man ta hänsyn till det genom att införa ett sockerpiller så att varken undersökare eller patient vet om patienten i fråga fick aktiv behandling eller inte; det kommer aldrig att gå med exempelvis healing.
Asch, lite pladdrigt blev det ju.
Poängen är väl egentligen:
i stället för att försöka kritisera en helt annan bransch så är det väl bra om du visar det positiva med healing. Oavsett hur andra branscher jobbar.
.
