Tar folk fantasipriser för huskatter eller är jag dåligt uppdaterad?

[MissFideli]

det stämmer var min kull en unge hade hår som crx inget konstigt med det

Där ser man. Hur länge har man avlat in CRX i Don Sphynx?

 

[Alexandra_W]

Skummat tråden bara men jag tycker som flera andra att ett extremt stort problem är att folk kan så lite om katter och köper katt efter utseende för ofta. Oavsett om det är raskatt eller huskatt. Istället för att fundera likt ett hundköp vad man vill ha för egenskaper och vad man kan erbjuda.

Jag vet inte hur många personer som lärt känna mina raskatter och varit helt fascinerade över hur olika de är i beteende, att en katt kan vara si eller så osv.

Och - jag lärde mig det själv av en slump med! Jag sökte efter en vuxen katt som skulle stämma in på vissa saker (hundvan, vissa personlighetsdrag osv) och kom hem med en siames. Och blev kattmänniska på ett helt annat vis än innan. Och insåg just att man kan styra lite hur katten är i valet av ras.

Det är fö därför jag har en ragdoll. Siamesen förlorade sin siameskompis. Hon ville ha en ny kompis men hon är lite försiktig för att vara siames så jag kände en annan siames inte var bästa sällskapet. Utan började läsa på och kom fram till att en ragdoll verkade vara ett perfekt val för oss. Det var det! Dessutom så då ragdollen päls skiljer sig så mycket från många andra långhår kände jag att jag kunde ju faktiskt ha en långhår trots att jag svurit på aldrig mer efter den tidigare långhåriga huskatten. (världens bästa katt på alla visa förutom pälsen, den var vacker som en dag pälsen men en jävla mardröm hantera)

Men så länge folk köper katt primärt efter utseendet kommer nog långhåriga husisar alltid vara dyrare samt "alltid" vara raskattsblandningar. Tyvärr.

 

[Ponnyfoton]

Finns gott om huskatter som säljs som ”renrasiga” utan stamtavla för 6000-8000. Har katten inte stamtavla är den huskatt och ska enligt mig inte säljas som nått annat.

Kan tänka mig att betala ett par tusen för en huskatt om den är vaccinerad x2, chippad, besiktad och eventuellt avmaskad. Men just över 4000 tycker jag känns lite mycket.

 

[MJLee]

Det finns i princip ingen raskattsuppfödare som tjänar pengar på sitt katteri. Ta min ras och katt som exempel. Nikita min förra katt, pappakatt var dansk, mamma svensk. I hennes stamtavla hittar man främst, svenska, danska och norska katter. Hon föddes med kejsarsnitt, var den enda överlevande ungen. Hennes mamma blev dräktig en gång till, behövde snittas igen och ingen unge överlevde. Reglerna säger, efter två snitt så kan inte en katt paras igen. Nu hade uppfödaren maximal otur som på två snitt, stora vetkostnader fick en unge. Plus att hon redan betalat för att låna två hanar ´försäkringar, specialfoder osv. Plus då kost för att göra HCM och andra gentester och UL under dräktigheten.

Nikita fick sammanlagt 7 ungar på tre kullar som avelskatt Säg att varje kattunge kostade 7000 (burmor ligger ungefär där). För varje enskild kull behövde uppfödaren betala för att låna hankatt (pappakatt till två av kullarna var dessutom en import från Finland), UL, försäkringar, specialmat, sand (kattungar kan inte gå på vanlig sand) vara hemma antingen semester eller utan ersättning vid födsel, precis som häst och hunduppfödare gör. På dessa sju (åtta inklusive Nikita) kattungar fick hon ut 50,000. Räkna av det mot språngavgift till ägare av hankatt, veterinärkostnader/försäkringar, specialmat/sand, ledighet, vanliga kostnader för en katt under en period av 4 år innan hon omplacerades. Nikita och hennes ungar föddes upp efter konstens alla regler, hennes ungar såldes till ett pris som hennes ras betingar. Gjorde uppfödaren någon vinst av det? Tror inte det.

Min ras är relativt liten med hög inavelsgrad, det gör att det måste importeras linjer från andra länder, Megara min nuvarande katts mamma är från Ungern. I hennes stamtavla finns Sverige, Ungern, USA, Nya Zeeland, Lettland och Australien. Pappan till hennes enda kull är från Frankrike. Jag vet att man också importerar huskatter från Thailand för utparning. Att importera en katt från Australien är inte direkt billigt men nödvändigt. Och för att undvika matadoravel får inga katter ha mer än högst tre kullar (honorna). Därefter kastreras de och omplaceras som sällskapskatter.

Vad köparen betalar för är inte bara uppfödningen av den individuella kattungen utan ett omsorgsfullt avelsarbete som ligger bakom. Precis som hos alla andra djur som människor domesticerat. När du köper ett toppstammat föl köper du egenskaper som avlats fram, vare sig det är hopp eller dressyr. När du köper en raskatt köper du ett visst utseende och ffa temperament som avlats fram lika omsorgsfullt.

Hund forumet ondgör sig oavbrutet över oseriös avel, men hos katter verkar det inte spela någon roll hur mycket det 'avlas' hejvilt. Tiden när man använde grannens icke-premierade hingst till sitt sto eftersom den var nära är nästan borta. Samma sak hos hundar, kor, får osv. Jag förstår inte varför det är så stort motstånd mot det bland vissa köpare inom kattvärlden. Jag säger absolut inte att alla måste ha en 'raskatt' men däremot att alla katter, husisar och stallkatter inkluderade, ska behandlas på samma sätt vad gäller kontrollerad avel, försäkringar, gentester, veterinärkostnader, specialfodertillskott och allmän omsorg under graviditeten och när ungarna växer upp. 'Problemet' då är väl att priset på icke-raskatter kommer att öka när du inte längre tjänar pengar på att para med vad som helst och inte bry sig om att ge mammakatt eller ungar omsorg under graviditet eller uppväxt eller att kolla att mamma och pappakatt är friska innan man parar.

 

[vallhund]

Det finns i princip ingen raskattsuppfödare som tjänar pengar på sitt katteri. Ta min ras och katt som exempel. Nikita min förra katt, pappakatt var dansk, mamma svensk. I hennes stamtavla hittar man främst, svenska, danska och norska katter. Hon föddes med kejsarsnitt, var den enda överlevande ungen. Hennes mamma blev dräktig en gång till, behövde snittas igen och ingen unge överlevde. Reglerna säger, efter två snitt så kan inte en katt paras igen. Nu hade uppfödaren maximal otur som på två snitt, stora vetkostnader fick en unge. Plus att hon redan betalat för att låna två hanar ´försäkringar, specialfoder osv. Plus då kost för att göra HCM och andra gentester och UL under dräktigheten.

Nikita fick sammanlagt 7 ungar på tre kullar som avelskatt Säg att varje kattunge kostade 7000 (burmor ligger ungefär där). För varje enskild kull behövde uppfödaren betala för att låna hankatt (pappakatt till två av kullarna var dessutom en import från Finland), UL, försäkringar, specialmat, sand (kattungar kan inte gå på vanlig sand) vara hemma antingen semester eller utan ersättning vid födsel, precis som häst och hunduppfödare gör. På dessa sju (åtta inklusive Nikita) kattungar fick hon ut 50,000. Räkna av det mot språngavgift till ägare av hankatt, veterinärkostnader/försäkringar, specialmat/sand, ledighet, vanliga kostnader för en katt under en period av 4 år innan hon omplacerades. Nikita och hennes ungar föddes upp efter konstens alla regler, hennes ungar såldes till ett pris som hennes ras betingar. Gjorde uppfödaren någon vinst av det? Tror inte det.

Min ras är relativt liten med hög inavelsgrad, det gör att det måste importeras linjer från andra länder, Megara min nuvarande katts mamma är från Ungern. I hennes stamtavla finns Sverige, Ungern, USA, Nya Zeeland, Lettland och Australien. Pappan till hennes enda kull är från Frankrike. Jag vet att man också importerar huskatter från Thailand för utparning. Att importera en katt från Australien är inte direkt billigt men nödvändigt. Och för att undvika matadoravel får inga katter ha mer än högst tre kullar (honorna). Därefter kastreras de och omplaceras som sällskapskatter.

Vad köparen betalar för är inte bara uppfödningen av den individuella kattungen utan ett omsorgsfullt avelsarbete som ligger bakom. Precis som hos alla andra djur som människor domesticerat. När du köper ett toppstammat föl köper du egenskaper som avlats fram, vare sig det är hopp eller dressyr. När du köper en raskatt köper du ett visst utseende och ffa temperament som avlats fram lika omsorgsfullt.

Hund forumet ondgör sig oavbrutet över oseriös avel, men hos katter verkar det inte spela någon roll hur mycket det 'avlas' hejvilt. Tiden när man använde grannens icke-premierade hingst till sitt sto eftersom den var nära är nästan borta. Samma sak hos hundar, kor, får osv. Jag förstår inte varför det är så stort motstånd mot det bland vissa köpare inom kattvärlden. Jag säger absolut inte att alla måste ha en 'raskatt' men däremot att alla katter, husisar och stallkatter inkluderade, ska behandlas på samma sätt vad gäller kontrollerad avel, försäkringar, gentester, veterinärkostnader, specialfodertillskott och allmän omsorg under graviditeten och när ungarna växer upp. 'Problemet' då är väl att priset på icke-raskatter kommer att öka när du inte längre tjänar pengar på att para med vad som helst och inte bry sig om att ge mammakatt eller ungar omsorg under graviditet eller uppväxt eller att kolla att mamma och pappakatt är friska innan man parar.

Dräktighet
mvh/språkpolisen

 

[Alexandra_W]

Där är ytterligare en intressant aspekt tycker jag. När kattuppfödare av renras omplacera eller säljer icke kattungar till sällskap.

Jag är inne på min fjärde eller eg femte raskatt. Alla har varit omplaceringar.

Siameshane som var knappt 6 månader. Han hade sternumkrok och var därför bara till sällskap.

Siameshona som var 4 år. Kastrerad. Tidigare sällskapskatt som köparen inte kunde ha kvar och uppfödaren tog tillbaka och omplacerade. Frisk.

Siameshona som var 3 år. Tänkt avelskatt men fick livmoderinflammation första löpet och kastrerades. Samt hennes mamma som var något åt äldre. Tidigare avelskatt som nu gjort sitt. Kastrerades innan hon kom hit.

Ovanstående var från två olika uppfödare. Katterna var gratis (hanen mot löfte att kastrera) Jag var beredd att betala men nej. Den treåriga siameshonan hade svår forl som inte upptäckts men i övrigt var de helt friska och fina katter.

Ragdollen var en högt uppskattad avelskatt som skulle pensioneras. Och gärna hade fått stanna som pensionär men gick inte ihop med de andra katterna då hon försvarade den avkomma de sparat från henne. uppfödaren kastrerade henne och veterinär besiktigade innan omplaceringen. Hon kostade 1500 kr och jag fick ett helt "kattungepaket" med henne. Foder, godis, produkter, filt mm mm. Kastrering, vetbes och paketet jag fick med kostade bara det mer än 1500 kr. Dessutom fick jag livstids stöd och support

Och det var inte så att jag letade med lupp för att hitta så billiga katter som möjligt utan det flesta raskatter som omplacerades via uppfödare kostade en högst symbolisk summa.

Så där finns en till aspekt när det gäller lönsamhet med uppfödning. Att behålla den tidigare avelskatten som pensionär kostar (mat, sand, försäkring, vet vård m.m) och om den får ett nytt hem inbringar den sällan någon större summa utan det handlar mer om att en utgift försvinner.

Sätts det i perspektiv till att köpa en huskattunge av påstådd blandras för några tusenlappar blir det än mer obegripligt att folk går på det. Men det är nåt med att folk prompt ska ha kattungar. Hellre än en vuxen bevisat rasren som är kastrerad, vaccinerad, kollad enligt alla hälsoprogram och där man kan se temperamentet direkt. Obegripligt eg. Även om även jag tycker kattungar är der sötaste som finns.

 

[Sol]

Där är ytterligare en intressant aspekt tycker jag. När kattuppfödare av renras omplacera eller säljer icke kattungar till sällskap.

Jag är inne på min fjärde eller eg femte raskatt. Alla har varit omplaceringar.

Siameshane som var knappt 6 månader. Han hade sternumkrok och var därför bara till sällskap.

Siameshona som var 4 år. Kastrerad. Tidigare sällskapskatt som köparen inte kunde ha kvar och uppfödaren tog tillbaka och omplacerade. Frisk.

Siameshona som var 3 år. Tänkt avelskatt men fick livmoderinflammation första löpet och kastrerades. Samt hennes mamma som var något åt äldre. Tidigare avelskatt som nu gjort sitt. Kastrerades innan hon kom hit.

Ovanstående var från två olika uppfödare. Katterna var gratis (hanen mot löfte att kastrera) Jag var beredd att betala men nej. Den treåriga siameshonan hade svår forl som inte upptäckts men i övrigt var de helt friska och fina katter.

Ragdollen var en högt uppskattad avelskatt som skulle pensioneras. Och gärna hade fått stanna som pensionär men gick inte ihop med de andra katterna då hon försvarade den avkomma de sparat från henne. uppfödaren kastrerade henne och veterinär besiktigade innan omplaceringen. Hon kostade 1500 kr och jag fick ett helt "kattungepaket" med henne. Foder, godis, produkter, filt mm mm. Kastrering, vetbes och paketet jag fick med kostade bara det mer än 1500 kr. Dessutom fick jag livstids stöd och support

Och det var inte så att jag letade med lupp för att hitta så billiga katter som möjligt utan det flesta raskatter som omplacerades via uppfödare kostade en högst symbolisk summa.

Så där finns en till aspekt när det gäller lönsamhet med uppfödning. Att behålla den tidigare avelskatten som pensionär kostar (mat, sand, försäkring, vet vård m.m) och om den får ett nytt hem inbringar den sällan någon större summa utan det handlar mer om att en utgift försvinner.

Sätts det i perspektiv till att köpa en huskattunge av påstådd blandras för några tusenlappar blir det än mer obegripligt att folk går på det. Men det är nåt med att folk prompt ska ha kattungar. Hellre än en vuxen bevisat rasren som är kastrerad, vaccinerad, kollad enligt alla hälsoprogram och där man kan se temperamentet direkt. Obegripligt eg. Även om även jag tycker kattungar är der sötaste som finns.

Det är iofs tråkigt att de inte tar betalt för omplaceringskatter. En katt på 5 år har ju 10-15 år kvar att erbjuda. Är den dessutom hälsotestad är det ju ett enormt mervärde för den nya ägaren.

Mina omplaceringar kostar.

 

[Alexandra_W]

Det är iofs tråkigt att de inte tar betalt för omplaceringskatter. En katt på 5 år har ju 10-15 år kvar att erbjuda. Är den dessutom hälsotestad är det ju ett enormt mervärde för den nya ägaren.

Mina omplaceringar kostar.

Jag gissar det handlar om tillgång och efterfrågan? Med ett undantag har det handlar om uppfödare mycket måna om katterna och hur det har det och som följt/följer katterna fortsatt. Så det har inte handlat om att bara "bli av med". Dvs jag gissar att om det hade gått ta (mer) betalt hade de det.

Jag hade ju förväntat mig att få betala knappt halvt kattungepris, dvs då 4-5000 kr. Men majoriteten var mellan 0 - 2000 kr.

Jag kollade lite snabbt en omplacering grupp för ragdoll på facebook nu och där det omplaceras från uppfödare och där låg det mellan 0 - 5000 kr. De flesta i det nedre intervallet. Kattunge för sällskap kostar ca 9 - 12 000 som jmf.

Privatpersoner verkar skilja lika mkt I pris och ligga i samma intervall för omplacering vid en snabb koll, enda skillnaden verkar vara att privatpersoner ibland (om de inte ska ha katter mer antar jag) skickar med alla kattens saker också

Men ja det är tråkigt att de inte är högre värderade ekonomiskt. Samtidigt så gör det mindre ont i hjärtat se en uppfödare omplacera för en struntsumma än en privatperson skänka bort två stycken akut. Uppfödaren har troligtvis mer möjlighet vänta in rätt hem än en privatperson som inte kan ha katten kvar.

 

[Puffindog]

Andra utgifter inom raskattsuppfödning: utställningar för att bedöma avelsdjur (anmälningsavgifter, resa dit och tillbaka, transportburar, burklädsel, ev. hotell), upprepade hälsotester (t.ex inom Maine Coon där man scannar för HCM flera gånger), ev. bygga ut i hemmet, om dom har en fertil hane som strilar diverse husrenoveringar. Ta ledigt tar även bort en hel del inkomst i förlorad lön. Men det är mycket "obetalt" jobb med, som allt arbete med att hålla koll på katt och kattungar. Det är inte bara att sätta ihop två katter och sen låta det sköta sitt medan man ser "håvar in en massa pengar" (efter alla utgifter kanske det blir en liten summa kvar, som sen återinvesteras tillbaka in i hobbyn igen. Nästa kull kanske blir dyrare)

Skummat tråden bara men jag tycker som flera andra att ett extremt stort problem är att folk kan så lite om katter och köper katt efter utseende för ofta. Oavsett om det är raskatt eller huskatt. Istället för att fundera likt ett hundköp vad man vill ha för egenskaper och vad man kan erbjuda.

Jag vet inte hur många personer som lärt känna mina raskatter och varit helt fascinerade över hur olika de är i beteende, att en katt kan vara si eller så osv.

Och - jag lärde mig det själv av en slump med! Jag sökte efter en vuxen katt som skulle stämma in på vissa saker (hundvan, vissa personlighetsdrag osv) och kom hem med en siames. Och blev kattmänniska på ett helt annat vis än innan. Och insåg just att man kan styra lite hur katten är i valet av ras.

Det är fö därför jag har en ragdoll. Siamesen förlorade sin siameskompis. Hon ville ha en ny kompis men hon är lite försiktig för att vara siames så jag kände en annan siames inte var bästa sällskapet. Utan började läsa på och kom fram till att en ragdoll verkade vara ett perfekt val för oss. Det var det! Dessutom så då ragdollen päls skiljer sig så mycket från många andra långhår kände jag att jag kunde ju faktiskt ha en långhår trots att jag svurit på aldrig mer efter den tidigare långhåriga huskatten. (världens bästa katt på alla visa förutom pälsen, den var vacker som en dag pälsen men en jävla mardröm hantera)

Men så länge folk köper katt primärt efter utseendet kommer nog långhåriga husisar alltid vara dyrare samt "alltid" vara raskattsblandningar. Tyvärr.

Precis som du har berättat har folk omkring mig också lärt sig att det faktiskt ÄR skillnad på kattraser förutom utseende. Folk säger mina katter är som natt och dag gentemot hur deras raskatt av annan ras/huskatt är. Min morbror hade perser. Några kompisar har huskatt. Väldigt olik min burma och siames. En huskattsägande kompis skulle vara kattvakt och fick nog efter endast en natt då katterna var "hyperaktiva och höll aldrig tyst" . Inom raskattsvärlden preics som hos många andra tamdjurssorter avlar man på pälstyp, aktivitetsnivå, pratgladhet, temperament och olika personlighetsdrag, inte alls så annorlunda som med sällskapshundraser. Sen har vissa raser en historia och är grundade på lantraser osv.

 

[Sol]

Jag gissar det handlar om tillgång och efterfrågan? Med ett undantag har det handlar om uppfödare mycket måna om katterna och hur det har det och som följt/följer katterna fortsatt. Så det har inte handlat om att bara "bli av med". Dvs jag gissar att om det hade gått ta (mer) betalt hade de det.

Jag hade ju förväntat mig att få betala knappt halvt kattungepris, dvs då 4-5000 kr. Men majoriteten var mellan 0 - 2000 kr.

Jag kollade lite snabbt en omplacering grupp för ragdoll på facebook nu och där det omplaceras från uppfödare och där låg det mellan 0 - 5000 kr. De flesta i det nedre intervallet. Kattunge för sällskap kostar ca 9 - 12 000 som jmf.

Privatpersoner verkar skilja lika mkt I pris och ligga i samma intervall för omplacering vid en snabb koll, enda skillnaden verkar vara att privatpersoner ibland (om de inte ska ha katter mer antar jag) skickar med alla kattens saker också

Men ja det är tråkigt att de inte är högre värderade ekonomiskt. Samtidigt så gör det mindre ont i hjärtat se en uppfödare omplacera för en struntsumma än en privatperson skänka bort två stycken akut. Uppfödaren har troligtvis mer möjlighet vänta in rätt hem än en privatperson som inte kan ha katten kvar.

Jag tror många uppfödare tror att de inte kan få betalt för sina äldre katter. Det uppstår regelbundet diskussioner (bland uppfödare) om när vi sänker priset på kattungar som inte är tingade exakt vid 12 veckors ålder. En del sänker redan då, jag å andra sidan låter ingen kattunge flytta så tidigt.

Det finns en föreställning om att människor inte vill betala för äldre katter, inte ens för ungkatter. Det är tråkigt.

 

[MJLee]

Just det som @Alexandra_W tar upp har jag förundrat mig lite över. Nikita (fyra år) kostade 2000, då var hon nyvaccinerad, kastrerad, chippad osv. Megara (2 år) kostade 1250, återigen kastrerad, vaccinerad osv. Hon fick dessutom en splitter ny kattväska med sig (iofs så delade jag och första ägaren på kostnaden för vaccination och transport till henne i Stockholm). Det måste ha varit en förlust och med lite god vilja ett plus-minus noll spel.

Jag älskar burmor, det är 'min' ras. Men gud bevare mig för burmakattungar. Visst är de söta men de är spritt språngande och kräver otroligt mycket. Nikita var en enormt pratig velcrokatt som inte bara var intensiv utan också enkvinnaskatt som i princip aldrig lämnade mig ifred (min syster som var kattvakt någon gång har senare erkänt att Nikita var nästan för mycket för henne). Megara som är ung och glad studsar runt som en gummiboll, gärna på min mage/bröstkorg. Slickar mig med en sträv tunga oavbrutet när hon vill ha mat eller vill gosa, äter hår när hon vill att jag ska vakna, kräver mat, vägrar klippa klor, käkar märkessladdar på löpande band och behöver aktiveras varje dag rejält. Sitter just nu och kollar runt på om det finns blötmats aktiverare. Men, jag visste när jag köpte henne vad hon var för typ av katt och att det var en sådan intensiv katt jag ville ha med den underbart silkiga bruna burmapälsen som inte kräver pälsvård och den sura burmalooken.

Jag vill ha en korthårig gosig, klistrig, pratig katt. Ergo, burma. Som dessutom verkar vara världens sämsta flugjägare. Hon stoppar dem med tassen mot rutan, de trillar ner, hon kollar på dem, petar lite med tassen och blir förvånad när de efter att ha kravlat runt lite flyger iväg igen. Kollar när de flyger omkring och slår ut med tassen. Uh, de är tre meter från där du sitter? Antar att jag ska vara tacksam för att hon inte äter upp dem.

Jag vill ha en vuxen katt så jag vet vad jag får, en 'färdig' katt som är förbi den slyngliga ungdomen. Och jag är beredd på att betala för det. Men det känns ofta som det viktigaste för uppfödare som omplacerar vuxna fd avelskatter att de faktiskt menar klichén, rätt hem, viktigare än pris. Sedan kan det ha spelat in att både Nikita och Megara slogs med de andra katterna och därför behövde omplaceras lite akut.

 

[Sonic76]

När älskade Ija inte längre finns så kommer jag leta omplacering av fd avelskatter och ff siameser.
Förhoppningsvis kan jag få tag i två då så de har sällskap.
Ija vill inte ha andra katter som sällskap så hon har ju marsvin som sällskap just nu
Men jag föredrar renrasigt för man kan ha koll på vilka sjukdomar som rasen kan ha och även ha koll på led längre bak.
Är för renrasig avel även på hund av samma orsak.

 

[cirkus]

Det är iofs tråkigt att de inte tar betalt för omplaceringskatter. En katt på 5 år har ju 10-15 år kvar att erbjuda. Är den dessutom hälsotestad är det ju ett enormt mervärde för den nya ägaren.

Mina omplaceringar kostar.

Jag ska omplacera en hona ganska snart och hon kommer att kosta.

 

[WhoIsItAgain]

Andra utgifter inom raskattsuppfödning: utställningar för att bedöma avelsdjur (anmälningsavgifter, resa dit och tillbaka, transportburar, burklädsel, ev. hotell), upprepade hälsotester (t.ex inom Maine Coon där man scannar för HCM flera gånger), ev. bygga ut i hemmet, om dom har en fertil hane som strilar diverse husrenoveringar. Ta ledigt tar även bort en hel del inkomst i förlorad lön. Men det är mycket "obetalt" jobb med, som allt arbete med att hålla koll på katt och kattungar. Det är inte bara att sätta ihop två katter och sen låta det sköta sitt medan man ser "håvar in en massa pengar" (efter alla utgifter kanske det blir en liten summa kvar, som sen återinvesteras tillbaka in i hobbyn igen. Nästa kull kanske blir dyrare)



Precis som du har berättat har folk omkring mig också lärt sig att det faktiskt ÄR skillnad på kattraser förutom utseende. Folk säger mina katter är som natt och dag gentemot hur deras raskatt av annan ras/huskatt är. Min morbror hade perser. Några kompisar har huskatt. Väldigt olik min burma och siames. En huskattsägande kompis skulle vara kattvakt och fick nog efter endast en natt då katterna var "hyperaktiva och höll aldrig tyst" . Inom raskattsvärlden preics som hos många andra tamdjurssorter avlar man på pälstyp, aktivitetsnivå, pratgladhet, temperament och olika personlighetsdrag, inte alls så annorlunda som med sällskapshundraser. Sen har vissa raser en historia och är grundade på lantraser osv.

Fast även raskatter inom samma ras (samma kull) kan vara som natt och dag. Har haft norska skogkatter, 2 kullsystrar och de var sina motsatser. Hade även moster till dessa två och hon var en tredje variant. Min mamma hade morbror och 2 andra kullsyskon, den ena en riktig argbigga, den andra älskade allt och alla.

Själv adopterar (betalar en symbolisk summa, 15 Euro per hamster, 100 Euro per katt) jag enbart djur numera.

 

[Puffindog]

Fast även raskatter inom samma ras (samma kull) kan vara som natt och dag. Har haft norska skogkatter, 2 kullsystrar och de var sina motsatser. Hade även moster till dessa två och hon var en tredje variant. Min mamma hade morbror och 2 andra kullsyskon, den ena en riktig argbigga, den andra älskade allt och alla.

Själv adopterar (betalar en symbolisk summa, 15 Euro per hamster, 100 Euro per katt) jag enbart djur numera.

Ja det kan finnas skillnader i personlighet, vissa kan vara glada för alla, vissa är mer enmanskatter, etc. Men det lär vara väldigt svårt att hitta en burma t.ex som är lugn och tyst i sitt temperament som en perser eller liknande.

 

[Gimlan]

Jag betalade 4500 för min ragdoll-hona, då 4 år och nykastrerad efter två kullar.

 

[Sol]

Fast även raskatter inom samma ras (samma kull) kan vara som natt och dag. Har haft norska skogkatter, 2 kullsystrar och de var sina motsatser. Hade även moster till dessa två och hon var en tredje variant. Min mamma hade morbror och 2 andra kullsyskon, den ena en riktig argbigga, den andra älskade allt och alla.

Själv adopterar (betalar en symbolisk summa, 15 Euro per hamster, 100 Euro per katt) jag enbart djur numera.

Det finns ju den enstaka jämthunden som inte kan få upp en älg också.

Det finns självklart alltid individuella skillnader, men i det stora hela bör rasen ha ett enhetligt temperament.

 

[Ainon]

Vi fick våra två, då 5 månader gamla, bondkatter gratis, vaccinerade och besiktade var de också.

Gratis eftersom de var vanligt korthåriga grårandiga bondkatter (dvs de ser ut som katten katt) och ingen hade velat köpa dom och de därför skulle avlivas.
Men perfekta katter på våran gård som tar möss på löpande band, kräver ingen pälsvård och släpar inte in massa lukt och skräp från gården i pälsen.

Vi har inget behov av fräsig färg/teckning och hade inte betalat extra för det.
Flera tusen för en bondkattunge är helt galet!

 

[cirkus]

Vi fick våra två, då 5 månader gamla, bondkatter gratis, vaccinerade och besiktade var de också.

Gratis eftersom de var vanligt korthåriga grårandiga bondkatter (dvs de ser ut som katten katt) och ingen hade velat köpa dom och de därför skulle avlivas.
Men perfekta katter på våran gård som tar möss på löpande band, kräver ingen pälsvård och släpar inte in massa lukt och skräp från gården i pälsen.

Vi har inget behov av fräsig färg/teckning och hade inte betalat extra för det.
Flera tusen för en bondkattunge är helt galet!

Visa bifogad fil 34907

Snygg kisse

Jag tycker att alla katter ska kosta minst 1500.

 

[Sol]

Snygg kisse

Jag tycker att alla katter ska kosta minst 1500.

Ja, jag tycker de bör gå för minst självkostnadspris. Man tar det man lagt ut och ju mer man gjort ju mer kan man ta. Vaccinerar och veterinärbesiktar man bör man hamna runt 1500 kr, sedan äter ju de små förskräckliga mängder mat också.