Vårföräldrar 2019 - del 3

Vad skönt att läsa här och känna igen sig i så mycket. Vår lille plutt är 14 månader och har varit hemma med pappa i tre veckor nu. Jag är helt slut efter jobbet och måste även jobba en del på kvällarna och helgerna, känns inte som att jag räcker till att vara en bra mamma också. Men lilleman STORMTRIVS med att vara pappas pojk. Det är förstås skönt, samtidigt som det svider lite att han knappt tittar åt mig när jag kommer hem efter en lång dag på jobbet. Dock är han fortfarande väldigt noga med att han ska ammas, och han är för söt när han snuttar en liten stund, sätter sig upp och ger mig en puss och säger "tack taack" för att sedan ila vidare i full fart till något upptåg.

För det mesta är han ett oerhört charmigt busfrö men han blir även djupt kränkt av minsta lilla sak han inte får lov att göra. Viker sig dubbel på golvet och gråter, försöker man trösta så bara han skakar på huvudet, sparkar och skriker ännu högre.

Min bror har en jättejobbig inskolning med deras dotter nu, hon bara gråter och gråter, så det känns väldigt skönt att vår pojk ska vara hemma med pappa till slutet av februari... även om det kanske egentligen är nu det hade gått som bäst att skola in honom, för just nu är han inte det minsta blyg utan springer glatt fram till främlingar och tittar inte efter oss föräldrar alls. Lär säkert ändra sig lagom till inskolning. :D
 
Det blev en fodrad vatten-och vindtät overall, tror vi kommer rätt långt med den. Resten får inhandlas på tradera!

Stort grattis och lycka till! @Ja88

Lilleman är nu 15 månader och har helt slutat med krypandet nu. Springer iväg åt alla håll och kanter och lyssnar inte ett jota på oss🙃 haft en superjobbig vecka med tandaprickning men verkar ha lugnat sig lite sista dagarna. Har fått väldigt mycket humör som svänger snabbt, innan skrattade han sig igenom dagarna, det gör han oftast nu med, bara med 100 ilskna utbrott däremellan🤣

Vi har varit iväg på vår första semester sen vi fick barn! En helg på Öland med vår lilla familj och mina syskon. Lilleman var helnöjd att ha folk omkring som ville leka hela tiden, och vi var nöjda med att ha överlevt i en liten stuga med en 15månaders, en 2 månaders och 3 andra vuxna personer😅
 
Sen så har jag kommit in som reserv på barnmorskeprogrammet, drömmen 😌 men kan inte börja läsa nu med så kort varsel, så har sökt anstånd med studiestarten och fått det. Så troligen blir det studiestart i januari 🤩

Så himla roligt, grattis! Tänk vilken skillnad du kommer göra för människor. Så otroligt viktigt yrke. Jag önskar jag klarade av att jobba med människor inom vården, då hade mina drömyrken varit fysioterapeut eller barnmorska. :) Vill du jobba inom förlossningen eller med något annat?

På tal om ämnet, hur tänker ni om er förlossning idag så här ca ett och ett halvt år senare? Tänker ni alls på den? Jag tänker nog på min förlossning säkert 2-3 gånger i veckan minst, och blir jätteirriterad. Det känns som jag blivit snuvad på något som skulle kunnat vara fantastiskt. Jag hoppas att jag en dag kommer få revansch och få uppleva den förlossning jag drömmer om. Det gnager i mig, det känns så ofärdigt och fel och jag vill avsluta kapitlet, liksom. Vill inte att det ska vara detta jag känner i kroppen när jag tänker på förlossning.
 
Så himla roligt, grattis! Tänk vilken skillnad du kommer göra för människor. Så otroligt viktigt yrke. Jag önskar jag klarade av att jobba med människor inom vården, då hade mina drömyrken varit fysioterapeut eller barnmorska. :) Vill du jobba inom förlossningen eller med något annat?

På tal om ämnet, hur tänker ni om er förlossning idag så här ca ett och ett halvt år senare? Tänker ni alls på den? Jag tänker nog på min förlossning säkert 2-3 gånger i veckan minst, och blir jätteirriterad. Det känns som jag blivit snuvad på något som skulle kunnat vara fantastiskt. Jag hoppas att jag en dag kommer få revansch och få uppleva den förlossning jag drömmer om. Det gnager i mig, det känns så ofärdigt och fel och jag vill avsluta kapitlet, liksom. Vill inte att det ska vara detta jag känner i kroppen när jag tänker på förlossning.


Jag har inte tänkt på den förlossningen alls mycket det senaste, däremot tänkte jag mycket på den direkt efter. Jag var dock väldigt nöjd och tyckte det var urhäftigt.

Nu efter min andra förlossning för 2 månader sen känner jag mer som du beskriver (minns dock inte din förlossningsberättelse). Jag känner att jag har en del frågetecken att reda ut för att kunna släppa det. Det var väldigt smärtsamt och gick emot vad jag hade önskat vid sammanfattningen inför förlossningen. Hoppas på en kallelse till återbesök hos bm snart för att få prata om det.
 
Så himla roligt, grattis! Tänk vilken skillnad du kommer göra för människor. Så otroligt viktigt yrke. Jag önskar jag klarade av att jobba med människor inom vården, då hade mina drömyrken varit fysioterapeut eller barnmorska. :) Vill du jobba inom förlossningen eller med något annat?

På tal om ämnet, hur tänker ni om er förlossning idag så här ca ett och ett halvt år senare? Tänker ni alls på den? Jag tänker nog på min förlossning säkert 2-3 gånger i veckan minst, och blir jätteirriterad. Det känns som jag blivit snuvad på något som skulle kunnat vara fantastiskt. Jag hoppas att jag en dag kommer få revansch och få uppleva den förlossning jag drömmer om. Det gnager i mig, det känns så ofärdigt och fel och jag vill avsluta kapitlet, liksom. Vill inte att det ska vara detta jag känner i kroppen när jag tänker på förlossning.
Tack! Barnmorskeyrket är ju ganska brett och jag tycker egentligen allt är intressant, vill antagligen inte göra samma sak hela yrkeslivet som jag känner nu iallafall. Önskar så att de öppnar upp förlossningen på mitt närmsta sjukhus där jag jobbar nu, den avdelningen är (var) både förlossning/bb/ gyn och som barnmorska där får man en väldigt trevlig bredd och omväxling. Men senaste året har tyvärr förlossningen varit stängd...

Jag tänker tillbaka på Ellens födsel ibland (planerat snitt) men enbart i positiva tankebanor. Det var en toppen upplevelse! Men däremot kände jag mig lite som dig efter mitt första barn föddes, snuvad liksom. Han kom med akutsnitt tillslut
 
Så himla roligt, grattis! Tänk vilken skillnad du kommer göra för människor. Så otroligt viktigt yrke. Jag önskar jag klarade av att jobba med människor inom vården, då hade mina drömyrken varit fysioterapeut eller barnmorska. :) Vill du jobba inom förlossningen eller med något annat?

På tal om ämnet, hur tänker ni om er förlossning idag så här ca ett och ett halvt år senare? Tänker ni alls på den? Jag tänker nog på min förlossning säkert 2-3 gånger i veckan minst, och blir jätteirriterad. Det känns som jag blivit snuvad på något som skulle kunnat vara fantastiskt. Jag hoppas att jag en dag kommer få revansch och få uppleva den förlossning jag drömmer om. Det gnager i mig, det känns så ofärdigt och fel och jag vill avsluta kapitlet, liksom. Vill inte att det ska vara detta jag känner i kroppen när jag tänker på förlossning.

Tänker absolut på förlossningen nån gång ibland sådär, och hela grejen med graviditet och så. Mest när det är något sådant på tv, eller funderingar inför ett eventuellt andra barn.

Var ju helt livrädd inför förlossningen, gick på aurorasamtal och var till att börja med helt inställd på att ungen skulle ut med snitt! Blev ju till slut en vaginal förlossning och jag är jättenöjd med den, men har å andra sidan aldrig haft någon tanke på att förlossningen skulle kunna vara en "fantastisk upplevelse" utan mer ett nödvändigt ont. Det jag är mest rädd för inför en eventuell till är att inte hinna sätta epidural i tid, den gjorde verkligen hela skillnaden för mig. Innan hade jag typ panik och var jävligt förbannad på varenda idiot som sagt något om att ta värkarna "en i taget" :cautious: men allt efter epiduralen var hanterbart :laugh:
 
För att Nelia ska få kortare dagar på förskolan så har både jag och min man föräldraledigt på deltid under hösten. Jag jobbar 85% och han 90% vilket ger 2 timmar kortare arbetstid 3 respektive 2 dagar i veckan. Jag har fler föräldradagar kvar att ta av så vi kör så och inte varannan vecka.

Redan idag har vi lyckats byta "kort dag" dag då min man behövde åka in till jobbet och jag kunde jobba hemifrån. Vi har båda flextid på jobbet. Tror ni man måste ändra hos FK om man som min man idag jobbar längre än den schemalagda tiden för att jag tar av min flextid för att lämna och hämta istället för honom? Ingen ändrar sin lön eller planerade arbetstid totalt.
 
Så himla roligt, grattis! Tänk vilken skillnad du kommer göra för människor. Så otroligt viktigt yrke. Jag önskar jag klarade av att jobba med människor inom vården, då hade mina drömyrken varit fysioterapeut eller barnmorska. :) Vill du jobba inom förlossningen eller med något annat?

På tal om ämnet, hur tänker ni om er förlossning idag så här ca ett och ett halvt år senare? Tänker ni alls på den? Jag tänker nog på min förlossning säkert 2-3 gånger i veckan minst, och blir jätteirriterad. Det känns som jag blivit snuvad på något som skulle kunnat vara fantastiskt. Jag hoppas att jag en dag kommer få revansch och få uppleva den förlossning jag drömmer om. Det gnager i mig, det känns så ofärdigt och fel och jag vill avsluta kapitlet, liksom. Vill inte att det ska vara detta jag känner i kroppen när jag tänker på förlossning.

Jag tänker ofta på min förlossning. Säkert flera gånger i veckan. Det var så mycket som inte blev som jag tänkt det och kan faktiskt bli lite förbannad över att jag inte fick det stödet som jag hade behövt. Gick i aurora inför förlossningen som slutade i akut snitt. Nu är det snart dags igen, bf 12 september. Har inte fått gehör för mitt önskemål om planerat snitt utan har ett sk förlossningskontrakt. Känns inte alls bra i magen och är rädd för att det kommer påverka mig psykiskt om det blir en upprepning av förra tillställningen 😢
 
Jag tänker ofta på min förlossning. Säkert flera gånger i veckan. Det var så mycket som inte blev som jag tänkt det och kan faktiskt bli lite förbannad över att jag inte fick det stödet som jag hade behövt. Gick i aurora inför förlossningen som slutade i akut snitt. Nu är det snart dags igen, bf 12 september. Har inte fått gehör för mitt önskemål om planerat snitt utan har ett sk förlossningskontrakt. Känns inte alls bra i magen och är rädd för att det kommer påverka mig psykiskt om det blir en upprepning av förra tillställningen 😢

Alltså jag blir så himla arg på hur man kan få behandla människor som ska föda barn så här! Att inte politiker begriper att det är jäkligt VIKTIGT att förlossningsvården fungerar och att de födande känner sig trygga. År efter år berättar barnmorskor att situationen är ohållbar men inget görs för att det ska bli bättre. Tänk att det verkar bara handla om besparingar just i detta nu, men inte en tanke på framtida kostnader för det ena med det tredje när folk mår dåligt, för att inte tala om helt onödigt lidande. Jag blir helt rasande på sån här idioti.

Jag är ledsen att du ska behöva känna så här, det är så otroligt fel. Jag hoppas det ska bli mycket bättre än du tror. :heart

-----------
(Har ni sett klipp på Marcus Allard när han pratar i kommunfullmäktige i Örebro? Det är sevärt. Exakt så låter det i mitt huvud inom topic förlossningsvård.)
 
Underbar timing att första natten innan jag skulle jobba började J sova fruktansvärt dåligt, och gjorde inatt med. Jag tror jag sov tre timmar första natten och fem inatt. Jag är så otroligt glad att jag lyckades hoppa på schemat precis när jag skulle få helg, så jag jobbade bara igår och är ledig idag och imorgon.

Han började plötsligt rycka i hela kroppen, hela tiden! Precis sådär som det kan bli när man somnar ibland, när det känns som man faller. Så får han fast säkert 5 gånger i minuten när det är som värst, och så fortsätter det till och från hela natten. Han vaknar och blir jätteledsen flera gånger per natt, och vill ligga och snutta nätterna igenom. Sover en halvtimme max om dagarna så han är ju jättetrött och arg mest hela tiden. Någon som varit med om liknande med ryckandet? Brukar det gå över relativt snabbt? Fasar över att jag snart ska jobba nio dagar i rad...
 
Så himla roligt, grattis! Tänk vilken skillnad du kommer göra för människor. Så otroligt viktigt yrke. Jag önskar jag klarade av att jobba med människor inom vården, då hade mina drömyrken varit fysioterapeut eller barnmorska. :) Vill du jobba inom förlossningen eller med något annat?

På tal om ämnet, hur tänker ni om er förlossning idag så här ca ett och ett halvt år senare? Tänker ni alls på den? Jag tänker nog på min förlossning säkert 2-3 gånger i veckan minst, och blir jätteirriterad. Det känns som jag blivit snuvad på något som skulle kunnat vara fantastiskt. Jag hoppas att jag en dag kommer få revansch och få uppleva den förlossning jag drömmer om. Det gnager i mig, det känns så ofärdigt och fel och jag vill avsluta kapitlet, liksom. Vill inte att det ska vara detta jag känner i kroppen när jag tänker på förlossning.
Jag tänker nog bara på min förlossning när det är något som påminner mig, tex när en kollega hälsade på på jobbet med sin minsting häromdagen. Jag är så himla nöjd med hur det gick, var lite nervös eftersom jag blev igångsatt men allt blev så bra. Mycket tack vare en underbar barnmorska :love:
 
Så himla roligt, grattis! Tänk vilken skillnad du kommer göra för människor. Så otroligt viktigt yrke. Jag önskar jag klarade av att jobba med människor inom vården, då hade mina drömyrken varit fysioterapeut eller barnmorska. :) Vill du jobba inom förlossningen eller med något annat?

På tal om ämnet, hur tänker ni om er förlossning idag så här ca ett och ett halvt år senare? Tänker ni alls på den? Jag tänker nog på min förlossning säkert 2-3 gånger i veckan minst, och blir jätteirriterad. Det känns som jag blivit snuvad på något som skulle kunnat vara fantastiskt. Jag hoppas att jag en dag kommer få revansch och få uppleva den förlossning jag drömmer om. Det gnager i mig, det känns så ofärdigt och fel och jag vill avsluta kapitlet, liksom. Vill inte att det ska vara detta jag känner i kroppen när jag tänker på förlossning.

Tänkt väldigt mycket på min förlossning och en eventuell andra förlossning på senaste tiden, tror det är mycket för att jag följer Asabea Britton på Instagram och hon la ut filmer och bilder från sin förlossning hemma och allt kändes liksom så lugnt och fint?

Min förlossning tog 57 timmar från första värken till sista och det är en väl en del jag önskar hade kunnat vara annorlunda men på det stora hela minns jag det som något fint där jag och sambon var ett så jäkla bra team och vi gick runt runt med där förbaskade gåbordet på förlossningen 😂
 
Tänkt väldigt mycket på min förlossning och en eventuell andra förlossning på senaste tiden, tror det är mycket för att jag följer Asabea Britton på Instagram och hon la ut filmer och bilder från sin förlossning hemma och allt kändes liksom så lugnt och fint?

Min förlossning tog 57 timmar från första värken till sista och det är en väl en del jag önskar hade kunnat vara annorlunda men på det stora hela minns jag det som något fint där jag och sambon var ett så jäkla bra team och vi gick runt runt med där förbaskade gåbordet på förlossningen 😂
Jag såg också Asabeas filmer, så himla fint. Kunde inte hålla tillbaka tårarna när ungen kommit ut.

Hon sa att det kändes som hennes livsuppgift nu var att jobba för att fler ska kunna få möjlighet att föda hemma om de vill och jag hoppas verkligen att det blir så.
 
Ett år sedan vi kom hem med lilleman från sjukhuset efter invaginationen, och idag fick vi besked från läkemedelsverket att han inte får någon ersättning. Trots att de har bedömt det som en biverkan så menar de att det är såpass vanligt så det inte ersätts. Konstigt eftersom alla läkare knappt trott att det var pga vaccinet just för att det är så ovanligt. Tråkigt, men huvudsaken är ju att vi har en frisk liten kille idag ❤
 
Dottern har precis hällt hundmatskålen full med jordgubbar och går runt och försöker ställa den framför hunden :laugh::heart

Alltså, att få följa hennes upptåg är så fantastiskt roligt :love:

Här är också mata hundarna en favoritaktivitet. Hon snor hundgodis och ger dem, hundarna har inget emot det :love:

Kl.

Nu är Nelia inskolad ordentligt på förskolan och det går riktigt bra. Lite ledsen när vi lämnar men det går över i princip omgående. Hon verkar känna allt mer tillit till personalen nu och tycka att det finns många roliga saker att göra 😃
 
Fint när de är snälla på djuren. Här har han lärt sig att klappa snällt men har börjat slänga saker på djuren. Idag fick hunden en tvdosa i huvudet. :( Så jobbigt att behöva vara som en hök över honom hela tiden när något djur är nära.
 
Fint när de är snälla på djuren. Här har han lärt sig att klappa snällt men har börjat slänga saker på djuren. Idag fick hunden en tvdosa i huvudet. :( Så jobbigt att behöva vara som en hök över honom hela tiden när något djur är nära.

Det händer tyvärr här också ibland :meh: Men det känns som att det är en del av att hon lär sig interagera med djuren, hon prövar vad som funkar liksom (och då är vi såklart med och bryter!)

Lyckan var total häromveckan när vi träffades kompisar med hundar och grillade korv, och de hundarna åt ur handen på henne. Hon åt inte mycket mer själv när hon väl kommit på det :laugh: Våran egen är en kräsen liten sak som bara någon gång ibland tar det dottern erbjuder, och bara om hon lägger ned det på golvet först. Men hon har kommit på att hunden brukar vilja ha vatten ute i trädgården, så det hämtar hon i sin lilla vattenkanna ur regnvattentunnan och ger :rofl:

Och hon har blivit så duktig på att borsta hästen! Vill gärna borsta hund och katter också, men där är vi nog inte riktigt än. Hästen har lite mer tålamod med att hon borstar även om hon bara når upp till typ knäna :p Och rider hon (brukar få skritta av framför mig) sitter hon och klappar på halsen, såå gulligt! :love:

Men sen är det ju massor som funkar mindre bra också, som när hon tar hundens pinne och sen går runt och jagar hunden med den för att ge tillbaka den. Eller vill lyfta upp hunden (vi gör det själva, så det är ju svårt för henne att förstå att inte hon får). Eller klappar fint för att sen börja dra i pälsen. Så ja, det är ju ett ständigt pass. Men samtidigt är jag så glad att hon får lära sig interagera med djur och får växa upp med dem :heart
 
Nu har jag bestämmt att det far vara slutammat, hade hoppats att Leo skulle ta det beslutet själv men det verkar inte som att han tänker göra det inom den närmasta tiden och jag känner mig färdig sen längre, jag vill inte mer.
Nu har vi nog ett antal tuffa läggningar och nätter framför oss, min man kommer sova (?) med Leo själv kommande nätterna men jag det blir nog lite sömn för oss alla.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Det är dags för en ny tråd :heart Försökte hitta den senaste listan men vet att det hänt en hel del sen dess, så uppdatera gärna...
38 39 40
Svar
787
· Visningar
70 642
  • Låst
Gravid - 1år Eftersom vi fyllt den gamla tråden startar jag en ny. Kopierar in vad jag tror är den senaste listan. Mars 28/2, KarinStarfighter, 33...
102 103 104
Svar
2 071
· Visningar
110 801
Senast: lillebill
·
Gravid - 1år Scrollade i gamla tråden och tror att jag hittade sista listan. Ber om ursäkt om det fanns en senare och någon är missad. September 9/9...
18 19 20
Svar
391
· Visningar
25 901
  • Låst
Gravid - 1år Återigen dags för en ny tråd för vinterföräldrar (som autocorrect vill ha till vinterförvaring :p ) och vinterbarn. Lägger in listan...
99 100 101
Svar
2 003
· Visningar
91 616
Senast: YaHilweh
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp