Vi resonerade exakt så när vi väntade vårt första barn. Vi visste inte vad vi skulle göra med resultatet, och då resonerade vi som att sannolikheter hit och dit bara skulle skapa mer oro. Var väldigt nöjda med det beslutet.
När vi väntade andra och nu tredje barnet har vi gjort kub, men då har förutsättningarna varit annorlunda. Vi har landat i att vi inte skulle göra göra abort vid downs syndrom. Men mycket för de andra barnens skull, så skulle vi vilja veta på förhand för att kunna vara förberedda från början. Då kändes kub som ett mer självklart val
Menar absolut inte att man ska resonera som vi! Men tror att det är bra att man funderar en sväng på vad man ska göra med resultatet innan kub, och inte bara gör det för ultraljudets skull. För sin egen skull alltså