Vinterföräldrar 21/22

[fijja]

Jag har blivit mig själv igen och helt släppt oron som jag hade i ett par dagar förra veckan. Så himla skönt! Nu är jag helt lugn med att det troligtvis finns ett levande foster som jag får se på torsdag.

Vi passade på att berätta för lite fler i familjen på midsommar när vi var samlade. Som väntat mycket glada, om än förvånade, reaktioner. Och sen började folk skrämma upp oss med hur allt kommer bli helt annorlunda, sömnbristen, slut på det egna livet osv. Jaja, jag tänker att vi får ta det där när det kommer, fram tills ankomsten lär jag försöka förneka alla kommande livsförändringar.

Åh när jag väntade mitt första barn så fick jag höra så mkt om hur jobbigt och hemskt allt skulle bli. Men alltså babytiden var fan den bästa och mysigaste tiden i mitt liv, nog för att han inte sov en hel natt förrän han var ett år, men jag var ju förläldraledig och med bara en bebis så kan man ju unna sig att vila på dagen när bebis vilar.
Nu är jag gravid igen 20 (!) år senare och får höra samma skräckhistorier och vad hemskt att börja om och bla bla bla, men nu slår jag dövörat till de sakerna och bara längtar ihjäl mig

 

[superstar]

Jag har blivit mig själv igen och helt släppt oron som jag hade i ett par dagar förra veckan. Så himla skönt! Nu är jag helt lugn med att det troligtvis finns ett levande foster som jag får se på torsdag.

Vi passade på att berätta för lite fler i familjen på midsommar när vi var samlade. Som väntat mycket glada, om än förvånade, reaktioner. Och sen började folk skrämma upp oss med hur allt kommer bli helt annorlunda, sömnbristen, slut på det egna livet osv. Jaja, jag tänker att vi får ta det där när det kommer, fram tills ankomsten lär jag försöka förneka alla kommande livsförändringar.

Trist att så många bara ska berätta sånt Och sällan om den glädje, påhittighet, humor och enorma kärlek som barn bjuder på och som även väcks hos en själv. Ja, man sover sämre och ja man får anpassa livet mycket men oj så mycket man får tillbaka ❤

 

[Hedinn]

Jag har blivit mig själv igen och helt släppt oron som jag hade i ett par dagar förra veckan. Så himla skönt! Nu är jag helt lugn med att det troligtvis finns ett levande foster som jag får se på torsdag.

Vi passade på att berätta för lite fler i familjen på midsommar när vi var samlade. Som väntat mycket glada, om än förvånade, reaktioner. Och sen började folk skrämma upp oss med hur allt kommer bli helt annorlunda, sömnbristen, slut på det egna livet osv. Jaja, jag tänker att vi får ta det där när det kommer, fram tills ankomsten lär jag försöka förneka alla kommande livsförändringar.

Åh när jag väntade mitt första barn så fick jag höra så mkt om hur jobbigt och hemskt allt skulle bli. Men alltså babytiden var fan den bästa och mysigaste tiden i mitt liv, nog för att han inte sov en hel natt förrän han var ett år, men jag var ju förläldraledig och med bara en bebis så kan man ju unna sig att vila på dagen när bebis vilar.
Nu är jag gravid igen 20 (!) år senare och får höra samma skräckhistorier och vad hemskt att börja om och bla bla bla, men nu slår jag dövörat till de sakerna och bara längtar ihjäl mig

Men hjälp vad trist att folk ska vara såna! Vad är poängen liksom, tror de att man inte är medveten om att småbarn vaknar på nätterna?

Glad att jag bara bemötts av positiv respons och en himla massa folk som erbjuder sig vara barnvakter.

 

[fijja]

Men hjälp vad trist att folk ska vara såna! Vad är poängen liksom, tror de att man inte är medveten om att småbarn vaknar på nätterna?

Glad att jag bara bemötts av positiv respons och en himla massa folk som erbjuder sig vara barnvakter.

Ja det är vissa kollegor och ytligt bekanta som har den tråkiga inställningar, släkt och vänner är eld och lågor Ingen hade väntat sig att vi skulle skaffa barn ihop, sambo sen 12 år tillbaka och jag har ett barn innan och han två, men så råkade de bli nu och alla är så himla glada, inte minst jag

 

[Sleepan]

Ja det är vissa kollegor och ytligt bekanta som har den tråkiga inställningar, släkt och vänner är eld och lågor Ingen hade väntat sig att vi skulle skaffa barn ihop, sambo sen 12 år tillbaka och jag har ett barn innan och han två, men så råkade de bli nu och alla är så himla glada, inte minst jag

Det är så fantastiskt alltså

 

[Dorinda]

Edit, fel tråd

 

[underensten]

@Human Vad mysigt att få berätta på midsommar och smidigt när fler är samlade . Vad tråkigt att en del ska komma med negativa saker direkt. Visst, det är en omställning att få barn. Men det finns väl en anledning till att de allra flesta väljer att få fler än ett tänker jag.
Finns inte ord som kan beskriva vad min dotter betyder för mig

@superstar
Så skönt att du mår bättre och oron släppt

 

[Voeux]

Och sen började folk skrämma upp oss med hur allt kommer bli helt annorlunda, sömnbristen, slut på det egna livet osv.

Ja men det där är så fånigt, allt det där vet man ju Sen blir det vad man gör det till, och ett barn är inte detsamma som ett annat. Kan folk inte prata om hur underbart det är i stället?

EDIT: Var visst sist på bollen

 

[Voeux]

Går in i v. 10 i övermorgon och har ett tidigt UL då. Ser verkligen fram emot det, jag märker att jag själv fortfarande tänker att det kanske blir och kanske inte blir. Så det skulle vara skönt att få landa i det lite mer. Vi berättade för mannens bästa vän och hans fru i helgen. Jag sa att det var tidigt och att vi hoppas på att allt ser bra ut framöver, och då svarade han "..och om det inte gör det så har vi erfarenhet att dela med oss av". De fick två MA innan de nu fick sin son i början av året.

Skulle vara så skönt att få se att lilla bönan lever och frodas. Så jag kan få gå på semester och slappna av fram till KUB i slutet av juli!

 

[Imogen]

Går in i v. 10 i övermorgon och har ett tidigt UL då. Ser verkligen fram emot det, jag märker att jag själv fortfarande tänker att det kanske blir och kanske inte blir. Så det skulle vara skönt att få landa i det lite mer. Vi berättade för mannens bästa vän och hans fru i helgen. Jag sa att det var tidigt och att vi hoppas på att allt ser bra ut framöver, och då svarade han "..och om det inte gör det så har vi erfarenhet att dela med oss av". De fick två MA innan de nu fick sin son i början av året.

Skulle vara så skönt att få se att lilla bönan lever och frodas. Så jag kan få gå på semester och slappna av fram till KUB i slutet av juli!

Jag har lite samma erfarenhet. Att om man väl börjar prata om missfall med sina vänner så visar det sig att var och varannan har erfarenhet av det nästan. Så tråkigt och dumt att det fortfarande är så "tabu" att prata om. För när man drabbas (jag gjorde det innan första barnet) så känns det som att man är ensammast i världen.

Men såklart tror vi och hoppas att vi får se en liten levande rackare på ultraljud i övermorgon! Milstolpe!

 

[Voeux]

Jag har lite samma erfarenhet. Att om man väl börjar prata om missfall med sina vänner så visar det sig att var och varannan har erfarenhet av det nästan. Så tråkigt och dumt att det fortfarande är så "tabu" att prata om. För när man drabbas (jag gjorde det innan första barnet) så känns det som att man är ensammast i världen.

Men såklart tror vi och hoppas att vi får se en liten levande rackare på ultraljud i övermorgon! Milstolpe!

Verkligen. Jag läste någonstans (här?) att om man har två barn är sannolikheten hög att man fått minst ett missfall. Det säger ju en del.

Ja, hoppas verkligen!

 

[Voeux]

Suck, fick precis besked om att vi inte får mer resurser på jobbet och vi går redan på knäna. Så i höst ska jag bolla två tjänster på samma tid. Chefen säger att den nya "inte borde ta så mycket tid" fram tills att min ersättare är på plats, men min nuvarande tjänst spränger i dagsläget gränserna på en heltid redan så hur ska ytterligare arbetsuppgifter ens få plats. Sen kommer en ersättare och då tillträder jag nya på heltid men kommer jag ju behöva lära upp en ny samtidigt som jag behöver lära mig en ny tjänst.. som jag just nu inte kan och vi har ingen i organisationen som kan. Det i sig känns skitjobbigt.. men en graviditet på det och föräldraledighet från februari? Ytterligare en ersättningsrekrytering för mig? Fy... ber en stilla bön om att jag åtminstone kommer få en "enkel" graviditet för om jag inte kommer må bra så kommer det här bli pannkaka för precis alla inblandade.

 

[Human]

Suck, fick precis besked om att vi inte får mer resurser på jobbet och vi går redan på knäna. Så i höst ska jag bolla två tjänster på samma tid. Chefen säger att den nya "inte borde ta så mycket tid" fram tills att min ersättare är på plats, men min nuvarande tjänst spränger i dagsläget gränserna på en heltid redan så hur ska ytterligare arbetsuppgifter ens få plats. Sen kommer en ersättare och då tillträder jag nya på heltid men kommer jag ju behöva lära upp en ny samtidigt som jag behöver lära mig en ny tjänst.. som jag just nu inte kan och vi har ingen i organisationen som kan. Det i sig känns skitjobbigt.. men en graviditet på det och föräldraledighet från februari? Ytterligare en ersättningsrekrytering för mig? Fy... ber en stilla bön om att jag åtminstone kommer få en "enkel" graviditet för om jag inte kommer må bra så kommer det här bli pannkaka för precis alla inblandade.

Det låter hemskt! Men försök komma ihåg (fast jag vet att det är skitsvårt) att sånt är problem för chefer att lösa, inte för dig. Det är därför chefer har så bra lön

 

[Human]

Får förresten kanske "försvara" släkten med att vi förstås fick mycket uppmuntran också, och inte bara skräckhistorier. Men ja, även om vi inte har några barn så har vi ju fattat att de kräver mer jobb och uppoffringar än en guldfisk liksom Men när det blev lite väl mycket elände så så jag bara att "hmm, det där lät ju inte så kul, men det är ju inte för sent för oss att ändra oss än..." och då blev de lite oroliga och höll tyst.

 

[Voeux]

Det låter hemskt! Men försök komma ihåg (fast jag vet att det är skitsvårt) att sånt är problem för chefer att lösa, inte för dig. Det är därför chefer har så bra lön

Jag tänker så också. Men min chef har då en tendens att fråga mina kollegor om de kan göra arbetsuppgifterna och de har mycket svårare att säga nej, och så får jag sitta och delegera till någon som redan drunknar, så just nu går halva organisationen på knäna Vilket har gjort att jag nu får ringa runt till mina kollegor och säga: "Hej kollega! Jag har sagt nej till arbetsuppgift X, det betyder inte att jag anser att du ska göra den utan enbart att jag i min tjänst inte har utrymme för den. Så nu kommer frågan komma till dig, så du är beredd på det, vänligen ta ställning i lugn och ro i förtid". Blörk, soppa detta! Men jag har varit supertydlig senaste månaden och säger nej till det mesta som hamnar i mitt knä. När det blir offentligt att jag är med barn kommer jag dessutom kunna hålla upp dessa gränser med ännu godare samvete. Jag hoppas bara ingen kollega smäller in i väggen på vägen. Men jag kan inte göra det heller, så jag ser ingen bättre lösning än nuvarande just nu heller.

 

[Voeux]

Men när det blev lite väl mycket elände så så jag bara att "hmm, det där lät ju inte så kul, men det är ju inte för sent för oss att ändra oss än..." och då blev de lite oroliga och höll tyst.

Bra strategi

Jag tror att folk som har barn, små eller vuxna, blir så glada när andra blir med barn för nu kan man "bonda" över det. Min mamma blev väldigt glad och pratade lite om hur hon hade upplevt sin graviditet. Men det är ju en fin gräns det där för även om man kan bonda över att man är eller ska bli förälder så är ju allas upplevelser olika, och barnen blir olika, så då kan råd och kommentarer komma lite oönskat. Men de kommer ju från ett gott ställe, i varje fall.

 

[Hedinn]

Bra strategi

Jag tror att folk som har barn, små eller vuxna, blir så glada när andra blir med barn för nu kan man "bonda" över det. Min mamma blev väldigt glad och pratade lite om hur hon hade upplevt sin graviditet. Men det är ju en fin gräns det där för även om man kan bonda över att man är eller ska bli förälder så är ju allas upplevelser olika, och barnen blir olika, så då kan råd och kommentarer komma lite oönskat. Men de kommer ju från ett gott ställe, i varje fall.

Fast det där tycker jag är skillnad, att berätta om sin egen erfarenhet är för mig nåt annat än att tala om för någon annan hur det kommer bli sen.

 

[Voeux]

Fast det där tycker jag är skillnad, att berätta om sin egen erfarenhet är för mig nåt annat än att tala om för någon annan hur det kommer bli sen.

Beror väl lite på hur man gör det, en del lyckas liksom få med båda två i samma mening. Att få höra om andras erfarenheter kan ju vara supertrevligt men en del kör ju med: "Vänta du bara! När jag hade småbarn sov jag bara 2 h per natt i ett år!" Eller som när jag berättade att en väns 2-åring är ett riktigt matvrak och äter precis allt man ställer framför henne och fick svaret "Ja höhö då får dom passa på att njuta av stunden för när de fyller 3 så kommer trotsåldern och då kommer hon vägra allt!" Sagt av annan förälder med två äldre barn.

En del har ju en tendens att tro att föräldraskapet kommer bli precis likadant för andra som det var för en själv. Att berätta om sin egen erfarenhet med ödmjukhet inför att andra kan uppleva annat är ju en annan sak. När vi berättade för våra vänner att vi är med barn i helgen så sa min man att det fortfarande känns lite overkligt och hans vän sa: "Så kommer det kanske vara ett tag. Nu ska jag ju inte berätta för dig hur du kommer att känna, men för mig kändes det ganska overkligt nästan ända fram tills att han föddes". Det är ju en lite trevligare approach när man pratar erfarenheter.

 

[soom]

Nu är jag sjukt nojig. Jag har hyfsat ont i ländryggen, mensvärk som kommer och gå, och jag hade en ljusrosa flytning. Jag VET att blödning i tidig graviditet är vanligt och fullt normalt, och jag VET att "mensvärk" är fullt normalt (men det är lite för kraftigt för att kunna kallas molvärk just nu faktiskt - dock är det inte i närheten av vanlig mensvärk. Än?). Jag pendlar mellan att tro att det kanske inte är kört och vara säker på att det är ett missfall. Helvete.

 

[Hedinn]

Beror väl lite på hur man gör det, en del lyckas liksom få med båda två i samma mening. Att få höra om andras erfarenheter kan ju vara supertrevligt men en del kör ju med: "Vänta du bara! När jag hade småbarn sov jag bara 2 h per natt i ett år!" Eller som när jag berättade att en väns 2-åring är ett riktigt matvrak och äter precis allt man ställer framför henne och fick svaret "Ja höhö då får dom passa på att njuta av stunden för när de fyller 3 så kommer trotsåldern och då kommer hon vägra allt!" Sagt av annan förälder med två äldre barn.

En del har ju en tendens att tro att föräldraskapet kommer bli precis likadant för andra som det var för en själv. Att berätta om sin egen erfarenhet med ödmjukhet inför att andra kan uppleva annat är ju en annan sak. När vi berättade för våra vänner att vi är med barn i helgen så sa min man att det fortfarande känns lite overkligt och hans vän sa: "Så kommer det kanske vara ett tag. Nu ska jag ju inte berätta för dig hur du kommer att känna, men för mig kändes det ganska overkligt nästan ända fram tills att han föddes". Det är ju en lite trevligare approach när man pratar erfarenheter.

Jo, men det är ju det jag menar. Att antyda att något kommer hända någon annan är inte för mig att berätta om sin egen erfarenhet. Går ju utmärkt att berätta om sina egna upplevelser utan att påstå att det är samma för alla.