Vinterföräldrar 21/22

[Hedinn]

Alltså, att man räknar med ökade utgifter pga allt som behöver köpas till barnet är ju nåt man generellt fattar och får info om, så att säga. Men jag känner att folk glömmer bort att informera om den ökade kostnaden för att uppdatera garderoben - flera gånger om!

Vissa gravidbyxor passar ju bra när magen är liten, men sen behöver de bytas mot större när magen växer, för de större går inte att ha för tidigt för då sitter de inte uppe. Och för att inte prata om BH:ar, vilket ju är en så himla rolig utgift. Jag köpte nya för 1-2 månader sen för att mina befintliga inte passade (och framförallt blev det sjukt obekvämt med byglar), de är nu för små. Nu har jag beställt några som enligt uppgift ska ”växa med brösten”, så jag hoppas det stämmer - men det förutsätter ju också att jag inte blir större i omfång och går upp i vikt generellt under resten av graviditeten, något jag absolut inte räknar med.

Det är INTE kul att köpa en massa kläder man bara kommer kunna ha typ 6 månader-1 år, eller vad det blir. Måste vara mycket smartare med tidig höstbebis, så man slipper en massa långbyxor, ytterbyxor, varm jacka och allt vad det är…

Känner att vi kommer behöva skaffa en till unge sen, bara för att få utnyttja kläderna åtminstone en omgång till.

 

[underensten]

@Hedinn Ja, det är värdelöst det där. Och absolut värsta är ju bh-arna. Har man problem att hitta passade innan graviditeten så är det tusen gånger värre nu . Jag har turen att jag slipper de värsta av de där utgifterna nu, eftersom jag sparat mina gravidkläder från sist och även fått lite av min syster.

16+2 idag och jag tror ev jag kände bebis för första gången. Var på massage och kände det "picka till" några oregelbundna gånger i magen. Antingen om den protestera för att jag låg på mage, eller om jag kände den för att jag var så avslappnad. Är dock inte helt 100, då jag glömt bort lite hur det känns. Men tror.

Jag jobbar bara några veckor till då jag blir avstängd från jobbet (vården) v 19+0. Känns inte jättekul att skrota hemma så länge och förlora pengar på det. Men hade det lite på känn att det skulle bli så

 

[Sleepan]

Alltså, att man räknar med ökade utgifter pga allt som behöver köpas till barnet är ju nåt man generellt fattar och får info om, så att säga. Men jag känner att folk glömmer bort att informera om den ökade kostnaden för att uppdatera garderoben - flera gånger om!

Vissa gravidbyxor passar ju bra när magen är liten, men sen behöver de bytas mot större när magen växer, för de större går inte att ha för tidigt för då sitter de inte uppe. Och för att inte prata om BH:ar, vilket ju är en så himla rolig utgift. Jag köpte nya för 1-2 månader sen för att mina befintliga inte passade (och framförallt blev det sjukt obekvämt med byglar), de är nu för små. Nu har jag beställt några som enligt uppgift ska ”växa med brösten”, så jag hoppas det stämmer - men det förutsätter ju också att jag inte blir större i omfång och går upp i vikt generellt under resten av graviditeten, något jag absolut inte räknar med.

Det är INTE kul att köpa en massa kläder man bara kommer kunna ha typ 6 månader-1 år, eller vad det blir. Måste vara mycket smartare med tidig höstbebis, så man slipper en massa långbyxor, ytterbyxor, varm jacka och allt vad det är…

Känner att vi kommer behöva skaffa en till unge sen, bara för att få utnyttja kläderna åtminstone en omgång till.

Alltså... Jag har typ två bhar jag använder. Och de är samma nu som innan jag blev gravid
Brösten har absolut vuxit, men inte jääätttemycket än. Och lite tightare runt om, men funkar. Sjukt egentligen

Jag har fått eller köpt nästan alla kläder begagnat till mig själv. Väldigt skönt

 

[CajsaStina]

Jag behöver inga gravidkläder än, har satt en gummisnodd på knappen i jobb-byxorna så funkar det nog ett tag till.. vill inte be om större kläder förrän efter RUL heller, om nåt går fel då..1 vecka kvar imorrn, kämpa!

Däremot brösten.. dom är enorma! Har C i vanliga fall som brukar vara rymlig. Fick tidigt köpa en D som nu är för liten..tur att jag bara köpte en! För fortsätter det såhär måste jag köpa större igen snart. Jobb-skjortorna går knappt att knäppa över bysten längre, känns som om den knappen flyger av om jag skulle ta ett djupt andetag.

 

[hjärter_dam]

Tips till er som är i behov av gravidkläder. Såg idag att man kan hyra gravidkläder på Hyber, så smart grej eftersom man använder dom så kort tid och dessutom kan behöva byta upp sig i storlek under tiden. Går även att hyra en massa saker till bebisen där. Är själv inne på att hyra vinterjacka och skalbyxor till mig sjuåring därifrån för att testa.

 

[Cilla89a]

Går in i vecka 25 idag och hade BM besök igår, där allt var bra. Senaste urinodlingen för fyra veckor sedan, som togs typ 2 veckor efter avslutad antibiotika kur, visade sparsam mängd GBS bakterier. Var och lämnade ny morgonurin imorse som ska odlas för att se så det fortsätter att vara sparsamt.
Gillar inte riktigt den GBS skiten alltså Nojar mig ibland över att hon i magen ska bli smittad. Och hur jag ens ska hinna få antibiotika i samband med förlossningen

Nåväl, det är ju ett tag kvar tills någon förlossning i alla fall.

I övrigt så mår jag bra för att vara gravid tycker jag Lite andfådd, lite tröttare, och har lite foglossning, men inget som förstör vardagen sas.

 

[Voeux]

Alltså, att man räknar med ökade utgifter pga allt som behöver köpas till barnet är ju nåt man generellt fattar och får info om, så att säga. Men jag känner att folk glömmer bort att informera om den ökade kostnaden för att uppdatera garderoben - flera gånger om!

Vissa gravidbyxor passar ju bra när magen är liten, men sen behöver de bytas mot större när magen växer, för de större går inte att ha för tidigt för då sitter de inte uppe. Och för att inte prata om BH:ar, vilket ju är en så himla rolig utgift. Jag köpte nya för 1-2 månader sen för att mina befintliga inte passade (och framförallt blev det sjukt obekvämt med byglar), de är nu för små. Nu har jag beställt några som enligt uppgift ska ”växa med brösten”, så jag hoppas det stämmer - men det förutsätter ju också att jag inte blir större i omfång och går upp i vikt generellt under resten av graviditeten, något jag absolut inte räknar med.

Det är INTE kul att köpa en massa kläder man bara kommer kunna ha typ 6 månader-1 år, eller vad det blir. Måste vara mycket smartare med tidig höstbebis, så man slipper en massa långbyxor, ytterbyxor, varm jacka och allt vad det är…

Känner att vi kommer behöva skaffa en till unge sen, bara för att få utnyttja kläderna åtminstone en omgång till.

Jag har knappt köpt något men inget sitter bra heller Gravidkläder är för stora och mina vanliga är för små. Bor i en stor, svart bomulls one-piece just nu

 

[Hedinn]

Jag har knappt köpt något men inget sitter bra heller Gravidkläder är för stora och mina vanliga är för små. Bor i en stor, svart bomulls one-piece just nu

Haha typ så hade jag det också en period, men väldigt tidigt (mitt standardplagg var väldigt tajta jeans - så de fick jag ju skrota efter bara några veckor). Har dock lyckats köpa ett par väldigt bra, luftiga vardagsbyxor som har rejäl (mjuk) resår över hela magpartiet, som sitter bra redan nu utan att bli tajta när magen växer (har ett par tights som börjar bli för tajta redan, liksom… Så det är verkligen variation på kläderna). Och sen några som är lite för stora ännu egentligen, men hemma i skogen gör det inte så mycket!

 

[Hedinn]

Alltså... Jag har typ två bhar jag använder. Och de är samma nu som innan jag blev gravid
Brösten har absolut vuxit, men inte jääätttemycket än. Och lite tightare runt om, men funkar. Sjukt egentligen

Jag har fått eller köpt nästan alla kläder begagnat till mig själv. Väldigt skönt

Men, vilken lyx! Mina har typ dubblats i storlek… Var visserligen inte så mycket att skryta om innan, så det kan ju ha med saken att göra.

Jag har alldeles för få (inga) vänner i närheten som nyligen fått barn och hade lite svårt att hitta begagnat i min storlek då jag (halvhjärtat) letade. Men ska få ett par snickarbyxor av mamma i helgen nu, som hon bodde i hela sina graviditeter! Kommer väl bli det mest moderna plagget jag har.

 

[Voeux]

Börjat spana lite på barnkläder och har fått smärre genus-ångest sen jag fick reda på att det är en flicka. Jag tittar på ultraljudet och tänker "Vad söt hon är!", sen tänker jag, hade jag tänkt just söt om det vore en pojke? Det hade jag va, eller hade jag? Alla bebisar är väl supersöta? Helt normal tanke? Jag kan gå och titta på barnkläder och hitta en gullig body och tänka att "Men vad gullig denna är!" och så tänker jag, hade jag varit lika intresserad av att köpa denna om det vore en pojke? Det hade jag va, eller? Jag känner att jag blir knäpp av mina egna tankar. Nyss var det ett barn och allt var okomplicerat, och nu har jag börjat snurra till det helt?

En annan sak jag tänker på är färgen rosa, som just råkar vara min egen absoluta favoritfärg. Den gör mig så glad. Kan jag köpa rosa saker till henne, får jag, bör jag? Nu tror jag att hon kommer att få både kläder och prylar i precis alla färger, och det lär nog bli överhängande naturfärger på just kläder och bodys (också för enkelheten att kunna tvätta allt ihop). Men det finns ju också så fina rosa kläder. Kan jag köpa en fin rosa liten kofta med en gullig rosett på, eller är jag en hemskt mamma då?

Samtidigt tänker jag.. hela hennes uppväxt kommer ju inte att sitta i en rosa kofta. Eller ens flera rosa koftor. Jag kommer prata ihjäl mig om att hon är stark, smart, rolig, kreativ. Hon ska lära sig säga nej hellre tusen gånger för mycket än en gång för lite. Hon ska få lära sig att det är hon som bestämmer, hon ska få klä sig hur hon vill så fort hon börjar ha en vilja, hon ska få lära sig att gå sin egen väg. Hennes liv, hennes val, hennes gränser och hon är fantastisk vad hon än väljer. Ändå är jag kluven över en färg. Är det bara en färg, eller är jag hypokritisk?

Halvvägs igenom en graviditet och redan fullkomlig moralpanik

 

[Voeux]

Haha typ så hade jag det också en period, men väldigt tidigt (mitt standardplagg var väldigt tajta jeans - så de fick jag ju skrota efter bara några veckor). Har dock lyckats köpa ett par väldigt bra, luftiga vardagsbyxor som har rejäl (mjuk) resår över hela magpartiet, som sitter bra redan nu utan att bli tajta när magen växer (har ett par tights som börjar bli för tajta redan, liksom… Så det är verkligen variation på kläderna). Och sen några som är lite för stora ännu egentligen, men hemma i skogen gör det inte så mycket!

Jag har alltid lite loose-fit kläder så jag har klarat mig ganska bra fram tills nu FRAM tills nu ja.. men just nu är det inte supermycket i garderoben som sitter bra

 

[Linn-Nora]

Börjat spana lite på barnkläder och har fått smärre genus-ångest sen jag fick reda på att det är en flicka. Jag tittar på ultraljudet och tänker "Vad söt hon är!", sen tänker jag, hade jag tänkt just söt om det vore en pojke? Det hade jag va, eller hade jag? Alla bebisar är väl supersöta? Helt normal tanke? Jag kan gå och titta på barnkläder och hitta en gullig body och tänka att "Men vad gullig denna är!" och så tänker jag, hade jag varit lika intresserad av att köpa denna om det vore en pojke? Det hade jag va, eller? Jag känner att jag blir knäpp av mina egna tankar. Nyss var det ett barn och allt var okomplicerat, och nu har jag börjat snurra till det helt?

En annan sak jag tänker på är färgen rosa, som just råkar vara min egen absoluta favoritfärg. Den gör mig så glad. Kan jag köpa rosa saker till henne, får jag, bör jag? Nu tror jag att hon kommer att få både kläder och prylar i precis alla färger, och det lär nog bli överhängande naturfärger på just kläder och bodys (också för enkelheten att kunna tvätta allt ihop). Men det finns ju också så fina rosa kläder. Kan jag köpa en fin rosa liten kofta med en gullig rosett på, eller är jag en hemskt mamma då?

Samtidigt tänker jag.. hela hennes uppväxt kommer ju inte att sitta i en rosa kofta. Eller ens flera rosa koftor. Jag kommer prata ihjäl mig om att hon är stark, smart, rolig, kreativ. Hon ska lära sig säga nej hellre tusen gånger för mycket än en gång för lite. Hon ska få lära sig att det är hon som bestämmer, hon ska få klä sig hur hon vill så fort hon börjar ha en vilja, hon ska få lära sig att gå sin egen väg. Hennes liv, hennes val, hennes gränser och hon är fantastisk vad hon än väljer. Ändå är jag kluven över en färg. Är det bara en färg, eller är jag hypokritisk?

Halvvägs igenom en graviditet och redan fullkomlig moralpanik

Såklart är det bra att reflektera, men om du tycker rosa är fint så kör på det!

Jag tycker också det är jättefint och även om jag varierat färgerna på min dotters kläder så har hon absolut haft en del rosa.
Hennes favoritfärg nu som treåring - svart

 

[Hedinn]

Börjat spana lite på barnkläder och har fått smärre genus-ångest sen jag fick reda på att det är en flicka. Jag tittar på ultraljudet och tänker "Vad söt hon är!", sen tänker jag, hade jag tänkt just söt om det vore en pojke? Det hade jag va, eller hade jag? Alla bebisar är väl supersöta? Helt normal tanke? Jag kan gå och titta på barnkläder och hitta en gullig body och tänka att "Men vad gullig denna är!" och så tänker jag, hade jag varit lika intresserad av att köpa denna om det vore en pojke? Det hade jag va, eller? Jag känner att jag blir knäpp av mina egna tankar. Nyss var det ett barn och allt var okomplicerat, och nu har jag börjat snurra till det helt?

En annan sak jag tänker på är färgen rosa, som just råkar vara min egen absoluta favoritfärg. Den gör mig så glad. Kan jag köpa rosa saker till henne, får jag, bör jag? Nu tror jag att hon kommer att få både kläder och prylar i precis alla färger, och det lär nog bli överhängande naturfärger på just kläder och bodys (också för enkelheten att kunna tvätta allt ihop). Men det finns ju också så fina rosa kläder. Kan jag köpa en fin rosa liten kofta med en gullig rosett på, eller är jag en hemskt mamma då?

Samtidigt tänker jag.. hela hennes uppväxt kommer ju inte att sitta i en rosa kofta. Eller ens flera rosa koftor. Jag kommer prata ihjäl mig om att hon är stark, smart, rolig, kreativ. Hon ska lära sig säga nej hellre tusen gånger för mycket än en gång för lite. Hon ska få lära sig att det är hon som bestämmer, hon ska få klä sig hur hon vill så fort hon börjar ha en vilja, hon ska få lära sig att gå sin egen väg. Hennes liv, hennes val, hennes gränser och hon är fantastisk vad hon än väljer. Ändå är jag kluven över en färg. Är det bara en färg, eller är jag hypokritisk?

Halvvägs igenom en graviditet och redan fullkomlig moralpanik

Haha förstår tankarna! Jag har dock konstaterat att så länge barnet är så litet att det saknar egen vilja/förmåga att förstå vad det har på sig så kan man klä det efter vad man själv tycker om. Oavsett färg och oavsett kön. Här lär det bli lite samma som för dig fast åt andra hållet - jag klär mig mest i mörkt och naturfärger, är såna färger jag själv tycker bäst om. Och har en pojke i magen. Så det lär inte bli så mycket rosa på honom till en början, men inte pga att han är pojke. När barnet är stort nog för att förstå vad det har på sig för kläder tänker jag att det kan vara lite viktigare att tänka till och ”blanda” färger och mönster.

 

[Voeux]

Haha förstår tankarna! Jag har dock konstaterat att så länge barnet är så litet att det saknar egen vilja/förmåga att förstå vad det har på sig så kan man klä det efter vad man själv tycker om. Oavsett färg och oavsett kön. Här lär det bli lite samma som för dig fast åt andra hållet - jag klär mig mest i mörkt och naturfärger, är såna färger jag själv tycker bäst om. Och har en pojke i magen. Så det lär inte bli så mycket rosa på honom till en början, men inte pga att han är pojke. När barnet är stort nog för att förstå vad det har på sig för kläder tänker jag att det kan vara lite viktigare att tänka till och ”blanda” färger och mönster.

Såklart är det bra att reflektera, men om du tycker rosa är fint så kör på det!

Jag tycker också det är jättefint och även om jag varierat färgerna på min dotters kläder så har hon absolut haft en del rosa.
Hennes favoritfärg nu som treåring - svart

Jo men precis, jag tänker likadant. Hon kommer nog få ha en del rosa så länge hon också har många andra färger. Har en flicka (bebis) enbart rosa så kan jag tycka att det blir lite fånigt, då kan jag känna att föräldrarna har gjort ett statement på något vis. Man kan tycka att rosa och blått enbart är färger men just dessa för ju väldigt starka associationer med sig när det kommer till barn, och har en stark kodning som följt med historiskt. Så den får man väl vara lite vaksam på. Men så länge man blandar så försöker jag tänka bort att rosa skulle vara fel.

 

[Kilauea]

Börjat spana lite på barnkläder och har fått smärre genus-ångest sen jag fick reda på att det är en flicka. Jag tittar på ultraljudet och tänker "Vad söt hon är!", sen tänker jag, hade jag tänkt just söt om det vore en pojke? Det hade jag va, eller hade jag? Alla bebisar är väl supersöta? Helt normal tanke? Jag kan gå och titta på barnkläder och hitta en gullig body och tänka att "Men vad gullig denna är!" och så tänker jag, hade jag varit lika intresserad av att köpa denna om det vore en pojke? Det hade jag va, eller? Jag känner att jag blir knäpp av mina egna tankar. Nyss var det ett barn och allt var okomplicerat, och nu har jag börjat snurra till det helt?

En annan sak jag tänker på är färgen rosa, som just råkar vara min egen absoluta favoritfärg. Den gör mig så glad. Kan jag köpa rosa saker till henne, får jag, bör jag? Nu tror jag att hon kommer att få både kläder och prylar i precis alla färger, och det lär nog bli överhängande naturfärger på just kläder och bodys (också för enkelheten att kunna tvätta allt ihop). Men det finns ju också så fina rosa kläder. Kan jag köpa en fin rosa liten kofta med en gullig rosett på, eller är jag en hemskt mamma då?

Samtidigt tänker jag.. hela hennes uppväxt kommer ju inte att sitta i en rosa kofta. Eller ens flera rosa koftor. Jag kommer prata ihjäl mig om att hon är stark, smart, rolig, kreativ. Hon ska lära sig säga nej hellre tusen gånger för mycket än en gång för lite. Hon ska få lära sig att det är hon som bestämmer, hon ska få klä sig hur hon vill så fort hon börjar ha en vilja, hon ska få lära sig att gå sin egen väg. Hennes liv, hennes val, hennes gränser och hon är fantastisk vad hon än väljer. Ändå är jag kluven över en färg. Är det bara en färg, eller är jag hypokritisk?

Halvvägs igenom en graviditet och redan fullkomlig moralpanik

Vi brukar säga att sonens hemliga vapen är hans söthet, så du skulle säkert sagt så om det var en pojke du väntade med. Men nu när du vet att det är en flicka börjar du tänka om det är därför.

Har kört mycket blått på sonen, mest för att jag gärna klär mig i blått själv. Och lillasyster har ärvt mycket av honom. Kört en hel del rött och grönt med på honom.
Hans ridbyxor, köpta begagnade, är blåa med rosa sömmar .

Har absolut köpt en del rosa till lillasyster, men skäms inte för det. Framförallt eftersom hon som sagt har mycket av hans kläder, babykläderna vi har är mest könsneutrala med djur (dvs vit eller grå med mönster/djur).

 

[Sleepan]

Men, vilken lyx! Mina har typ dubblats i storlek… Var visserligen inte så mycket att skryta om innan, så det kan ju ha med saken att göra.

Jag har alldeles för få (inga) vänner i närheten som nyligen fått barn och hade lite svårt att hitta begagnat i min storlek då jag (halvhjärtat) letade. Men ska få ett par snickarbyxor av mamma i helgen nu, som hon bodde i hela sina graviditeter! Kommer väl bli det mest moderna plagget jag har.

Nej det är klart, jag är ju typ sist ut här så syrran, svägerskan och några vänner har försett mig med både det ena och det andra

 

[athena_arabians]

Jo men precis, jag tänker likadant. Hon kommer nog få ha en del rosa så länge hon också har många andra färger. Har en flicka (bebis) enbart rosa så kan jag tycka att det blir lite fånigt, då kan jag känna att föräldrarna har gjort ett statement på något vis. Man kan tycka att rosa och blått enbart är färger men just dessa för ju väldigt starka associationer med sig när det kommer till barn, och har en stark kodning som följt med historiskt. Så den får man väl vara lite vaksam på. Men så länge man blandar så försöker jag tänka bort att rosa skulle vara fel.

Jag tycker föräldrarna ska välja färger de gillar och ser verkligen inget problem med att en liten flicka har rosa

MEN ger jag bort bebiskläder köper jag ej könskodade färger/snitt på dem. Det skulle kännas fel för mig som utomstående att välja att köna barnet på det sättet. Senast handlade jag åt en liten flicka och det fanns ljuvliga, väldigt traditionellt flickiga bodys som jag valde bort. Hade det varit till mitt egna barn hade jag nog köpt dem, just för att de var så söta (och de hade rosor ).

 

[Imogen]

Börjat spana lite på barnkläder och har fått smärre genus-ångest sen jag fick reda på att det är en flicka. Jag tittar på ultraljudet och tänker "Vad söt hon är!", sen tänker jag, hade jag tänkt just söt om det vore en pojke? Det hade jag va, eller hade jag? Alla bebisar är väl supersöta? Helt normal tanke? Jag kan gå och titta på barnkläder och hitta en gullig body och tänka att "Men vad gullig denna är!" och så tänker jag, hade jag varit lika intresserad av att köpa denna om det vore en pojke? Det hade jag va, eller? Jag känner att jag blir knäpp av mina egna tankar. Nyss var det ett barn och allt var okomplicerat, och nu har jag börjat snurra till det helt?

En annan sak jag tänker på är färgen rosa, som just råkar vara min egen absoluta favoritfärg. Den gör mig så glad. Kan jag köpa rosa saker till henne, får jag, bör jag? Nu tror jag att hon kommer att få både kläder och prylar i precis alla färger, och det lär nog bli överhängande naturfärger på just kläder och bodys (också för enkelheten att kunna tvätta allt ihop). Men det finns ju också så fina rosa kläder. Kan jag köpa en fin rosa liten kofta med en gullig rosett på, eller är jag en hemskt mamma då?

Samtidigt tänker jag.. hela hennes uppväxt kommer ju inte att sitta i en rosa kofta. Eller ens flera rosa koftor. Jag kommer prata ihjäl mig om att hon är stark, smart, rolig, kreativ. Hon ska lära sig säga nej hellre tusen gånger för mycket än en gång för lite. Hon ska få lära sig att det är hon som bestämmer, hon ska få klä sig hur hon vill så fort hon börjar ha en vilja, hon ska få lära sig att gå sin egen väg. Hennes liv, hennes val, hennes gränser och hon är fantastisk vad hon än väljer. Ändå är jag kluven över en färg. Är det bara en färg, eller är jag hypokritisk?

Halvvägs igenom en graviditet och redan fullkomlig moralpanik

Jag tänker såhär: det faktum att du reflekterar över det här är halva grejen. Eftersom du redan som gravid tänker i dessa banor kommer du med största sannolikhet "utsätta" (missförstå mig rätt) ditt barn för färre könsstereotyper än genomsnittet. Poängen dyker jag inte är att man ska undvika alla rosa koftor, utan att man är medveten om vad som är konsekvenserna (för barnet och i samhället i stort) om man bara skulle köpa rosa koftor till sitt barn.

Personligen tycker jag inte att just färgen rosa är särskilt dramatisk. Då tycker jag det är värre (stereotypmässigt alltså) med alla dessa plagg med volanger och spetsar mm som bara är dekorativa och som bara finns på plagg till flickbebisar. Av någon anledning har "alla" flickbebistights i minsta storlekarna volanger i rumpan men inga pojkbebistights. Av vilken anledning då kan man ju fundera över... Men det här är ju bara mitt egna tyckande.

 

[Anna]

Börjat spana lite på barnkläder och har fått smärre genus-ångest sen jag fick reda på att det är en flicka. Jag tittar på ultraljudet och tänker "Vad söt hon är!", sen tänker jag, hade jag tänkt just söt om det vore en pojke? Det hade jag va, eller hade jag? Alla bebisar är väl supersöta? Helt normal tanke? Jag kan gå och titta på barnkläder och hitta en gullig body och tänka att "Men vad gullig denna är!" och så tänker jag, hade jag varit lika intresserad av att köpa denna om det vore en pojke? Det hade jag va, eller? Jag känner att jag blir knäpp av mina egna tankar. Nyss var det ett barn och allt var okomplicerat, och nu har jag börjat snurra till det helt?

En annan sak jag tänker på är färgen rosa, som just råkar vara min egen absoluta favoritfärg. Den gör mig så glad. Kan jag köpa rosa saker till henne, får jag, bör jag? Nu tror jag att hon kommer att få både kläder och prylar i precis alla färger, och det lär nog bli överhängande naturfärger på just kläder och bodys (också för enkelheten att kunna tvätta allt ihop). Men det finns ju också så fina rosa kläder. Kan jag köpa en fin rosa liten kofta med en gullig rosett på, eller är jag en hemskt mamma då?

Samtidigt tänker jag.. hela hennes uppväxt kommer ju inte att sitta i en rosa kofta. Eller ens flera rosa koftor. Jag kommer prata ihjäl mig om att hon är stark, smart, rolig, kreativ. Hon ska lära sig säga nej hellre tusen gånger för mycket än en gång för lite. Hon ska få lära sig att det är hon som bestämmer, hon ska få klä sig hur hon vill så fort hon börjar ha en vilja, hon ska få lära sig att gå sin egen väg. Hennes liv, hennes val, hennes gränser och hon är fantastisk vad hon än väljer. Ändå är jag kluven över en färg. Är det bara en färg, eller är jag hypokritisk?

Halvvägs igenom en graviditet och redan fullkomlig moralpanik

Jag reflekterar också en del kring detta. T.ex så fyndade mamma något paket med babykläder på Marketplace häromdagen, och när hon kom för att hämta det och berättade att det är en tös på gång bytte säljaren ut några "pojkplagg" till "flickplagg" och jag undrar verkligen vad det kan ha varit som var så viktigt att byta ut

Men - alla små plagg jag har stickat till tillökningen är rosa/lila. Jag har inte köpt garnerna särskilt, utan råkade ha något gammelrosa och något karamellrosa och syrenlila i bra och snälla bebismaterial, och då var det ju urgulligt att sticka små klänningar i de garnerna. Skulle jag sätta dessa små volangkreationer på en pojke, om ultraljuden nu ljugit? Jag är osäker på vad mitt svar är där.

 

[Voeux]

Jag reflekterar också en del kring detta. T.ex så fyndade mamma något paket med babykläder på Marketplace häromdagen, och när hon kom för att hämta det och berättade att det är en tös på gång bytte säljaren ut några "pojkplagg" till "flickplagg" och jag undrar verkligen vad det kan ha varit som var så viktigt att byta ut

Men - alla små plagg jag har stickat till tillökningen är rosa/lila. Jag har inte köpt garnerna särskilt, utan råkade ha något gammelrosa och något karamellrosa och syrenlila i bra och snälla bebismaterial, och då var det ju urgulligt att sticka små klänningar i de garnerna. Skulle jag sätta dessa små volangkreationer på en pojke, om ultraljuden nu ljugit? Jag är osäker på vad mitt svar är där.

Jag har tänkt på det också, och jag skulle nog inte sätta rosa volanger på en pojke (bebis), och det är väl detta som gör att jag känner mig lite hypokritisk. Men vad som anses ”vanligt” för en tjej har breddats så mycket. Jag kan ha rosa, marinblått, grått och gult. Blommor och båtar. Det känns, för MIG, inte som ett direkt ställningstagande. Det är bara kläder, och färger, på en flicka. Jag skulle kunna ha något rosa på en pojke också, eller blommigt, men just rosa i kombination med volanger och rosetter mm. har en så oerhört stark könskodning fortfarande. Det skulle självklart aldrig vara fel på en pojke, men som förälder till en bebis hade jag känt att jag plötsligt gjorde ett rebelliskt ställningstagande. Att jag klädde honom i ”tjejkläder” bara för att, jag kan, och vill göra en poäng. Det för mig är lite obekvämt. Som samhälle är vi inte där ännu, att de kläderna är neutrala. Så jag vill gärna klä min bebis i mestadels könsneutrala färger och former, men kan tänka mig att flika in med lite ”flickigt” nu när det är en flicka. Men jag vill inte ha något uppseendeväckande åt något håll. Skulle jag få en pojke som senare själv vill ha rosa volanger så skulle han absolut få ha det, så mycket han bara vill, men då är det för att han själv vill det och inte för att jag som förälder vill testa gränser och leka med olika könsuttryck. Lite så hade jag nog tänkt. (Och, hade jag stickat det själv ultraljudet visat fel så hade jag nog också använt det. Då finns de ju där, och jag har skapat det, vilket också känns som en väldigt god anledning till användandet).