Bälteslås!

[lilltrolle]

Sv: Bälteslås!

Alla har sina egna sätt, men när man inte får sitt barn att behålla bältet på tror jag att jag vågar säga att man inte sagt till ordentligt. Vissa saker kan man förhandla om andra inte... Jag dömer ingen, det kanske du kan se, om du läser mitt första inlägg. Däremot motsätter jag mig att en 2-åring kan bestämma över sina föräldrar.

Det är alltid intressant att veta vem man debatterar med och vad de har för bakgrund så därav min fråga.

 

[diartistakasha]

Jag håller med dig till viss del. Det jag drar slutsatsen om är att förälden har varit inkonsekvent. Hade det från första gången barnet knäppte upp bältet kommit ett sk "åsknedslag" från föräldern så hade det nog inte blivit nåt fortsatt problem.

Dock har jag inga barn förutom det i magen så jag kanske inte ska ha en åsikt.



Tillägg:

Dock tror jag absolut inte att bara för att man har problem med en grej med barnet i två års ålder att man kommer få problem med sin tonnåring pga av det!

 

[mimmipigg]

Sv: Bälteslås!

Jag bara måste bemöta ditt uttalande, jag har tre egna barn den yngste är idag 13 år han var f-n själv när han var liten!
Vi spikade igen fönstren från utsidan, skaffade dörrkedja för att han inte skulle ta sig ut, han stack direkt om det bara fanns en tillstymmelse till en chans.
Vid två års ålder klättrade han i träd, uppför stegar på tvåvåningshus.
Han hoppade från bryggan och trots att jag efter ett antal gånger helt sonika lät honom sjunka och dra i sig mängder av vatten innan jag lyfte upp honom så harklade och hostade och skrek han bara för att bli kvitt vattnet, sen hoppade han i vattnet igen.
Vi hade lock på spjälsängen, vi var alltid två om vi skulle skjutsa honom i en bil. Sele i barnvagn och matstol.
Spännband runt diskmaskinen för att han inte skulle öppna den och få diskvatten i ögonen.
Att läsa att man skulle ha dålig pli på ungen och att det är brister i uppfostran som kommer att ge oss problem nu i tonåren får mig att frusta av skratt!
Bullshit!
Hoppas du får ett likadant barn

mimmipigg, trebarnsmamma och förskollärare sen 80-talets början.

 

[bananabambi]

Sv: Bälteslås!

Usch, vilken fasa om ens barn kan ta sig loss.

Du skriver att han skrattande tar sig an även de andra bältena, jag kan tycka att en tvååring ska kunna ta en sådan tillsägelse på allvar. Riktigt allvar.

Ett alternativ är ju som någon annan skrev, ett ordentligt tigertjut från din sida som markerar att det är Absolut Förbjudet att ens försöka pilla på bältet. Kan jämföra med knapparna till spisplattorna/ugnen hemma, de är strängt förbjudna, utan diskussion. Dom rör man inte.

Ett annat alternativ om du inte vill bli så upprörd, är ju att förklara, upptepa och prata. Har han gjort sig illa någon gång, så han vet hur det kan kännas när det händer? Spinn vidare på det. "minns du hur ONT det gjorde när du ramlade? Det kan göra precis lila ont om vi krockar och du inte har bältet på dig. Nej, inte röra det, minns du hur ont du fick? Det är JÄTTEFARLIGT att ta av sig bältet själv". Upprepa, massor. Men det förutsätter ju att du har honom i framsätet, där du har uppsikt över honom hela tiden.

 

[mimmipigg]

Sv: Bälteslås!

Dock har jag inga barn förutom det i magen så jag kanske inte ska ha en åsikt.

Precis rätt inställning, vissa barn kan man ha dussintals av utan att det är några problem, sen trillar man över en sån typ som min yngste son och inser att sterilisering av båda föräldrarna förmodligen är nödvändigt för att med absolut säkerhet inte bli med barn igen!

 

[lilltrolle]

Sv: Bälteslås!

Visst, så kan man också försöka bortförklara saker. Jag har 3 barn, ingen av dem änglar... Vi har testat gå hem i snön utan skor osv. Jag tycker nog att jag kan säga att man måste vara bestämd. Mina barn har testat mig, men aldrig i h..vetet att de haft en chans när det gällt bilbältet eller cykelhjälmen. Det är ju livsviktiga saker. Jag förstår inte hur man ens kan fundera på att acceptera att en 2-åring inte vill ha bälte. Men visst, alla barn och föräldrar är olika. Förstår inte alls argumenten för ett barn som vägrar ha bälte heller.

 

[mimmipigg]

Sv: Bälteslås!

Det jag vill säga är att det är inte alla ungar man kan bestämma över, de lyssnar inte!
Jag var på inga sätt och vis mesig med barnen jag både vrålade och använde mig av konsekvenspedagogik till det ytterstas gräns.
Men ett barn av den kaliber som min son var i hjälper det inte vad man än gör.
Han åkte aldrig utan bälte men det var i yttersta nödfall jag tog med honom och aldrig utan en väktare!
Att gå i snö utan skor gjorde min son alltsom oftast, tre dagar i rad åkte vi hem från dagis i en iskall bil, 20 minusgrader, han klädd i blöja.

 

[lilltrolle]

Sv: Bälteslås!

Det jag vill säga är att det är inte alla ungar man kan bestämma över, de lyssnar inte!
Jag var på inga sätt och vis mesig med barnen jag både vrålade och använde mig av konsekvenspedagogik till det ytterstas gräns.
Men ett barn av den kaliber som min son var i hjälper det inte vad man än gör.
Han åkte aldrig utan bälte men det var i yttersta nödfall jag tog med honom och aldrig utan en väktare!
Att gå i snö utan skor gjorde min son alltsom oftast, tre dagar i rad åkte vi hem från dagis i en iskall bil, 20 minusgrader, han klädd i blöja.

Man kan som vuxen bestämma över alla barn, så jag håller inte med dig. Visst kan det kännas hemskt ibland, men livet är inte alltid rättvist. Speciellt sett från barns ögon.

 

[mimmipigg]

Sv: Bälteslås!

Jag har erfarit annat ...
En unge som bestämt sig för att det är världens roligaste grej att kunna knäppa upp låset på bilbältet måste man endera binda fast armarna på eller knocka.
Om jag som förälder skriker, hotar, skrämmer, pratar allvarsord, slår på fingrarna spelar ingen roll en tvååring med det humöret och den viljan kan man inte resonera med, det är bara att gilla läget!

 

[lilltrolle]

Sv: Bälteslås!

Håller inte alls med.

 

[åke]

Sv: Bälteslås!

Ursäkta om jag låter hemsk, men om du inte kan kontrollera din 2-åring hur ska det gå när han blir tonåring? Han måste kunna lyssna på dig. Om du säger att han ska ha bältet så ska han förstå att han inte kan göra som han vill. Dina ord är hans lag! Om han inte gör som du säger måste det ge konsekvenser.

Herrejävlar säger jag bara.

 

[åke]

Sv: Bälteslås!

Nu tror jag ju inte att Trygg var ute efter några fostringsmetoder, hon var nog mera ute efter bältestips. Barfostran kanske ni kan ta upp i en egen tråd.

 

[åke]

Sv: Bälteslås!

Alla har sina egna sätt, men när man inte får sitt barn att behålla bältet på tror jag att jag vågar säga att man inte sagt till ordentligt. Vissa saker kan man förhandla om andra inte... Jag dömer ingen, det kanske du kan se, om du läser mitt första inlägg. Däremot motsätter jag mig att en 2-åring kan bestämma över sina föräldrar.

Det är alltid intressant att veta vem man debatterar med och vad de har för bakgrund så därav min fråga.

Vart har TS skrivit att han bestämmer över henne? Pojken är busig och leker med bältet för han tycker att det är skitskoj just nu. Kan haN inte åka till parken när han ber om det så förklarar man att nix, det går inte för du tar av dig bältet hela tiden och det blir kväll innan vi är framme. Så sorry, det går inte. Snart kommer han att tröttna på att vara inne.

 

[bananabambi]

Sv: Bälteslås!

Om jag som förälder skriker, hotar, skrämmer, pratar allvarsord, slår på fingrarna spelar ingen roll en tvååring med det humöret och den viljan kan man inte resonera med, det är bara att gilla läget!

Men dra inte alla över en kam.

Alla som känner min äldste son kan intyga att han har grymt mycket vilja, och ett enormt hemskt humör. Fast förmodligen inte värre än majoriteten av alla tvååringar ändå

Men han har en järnvilja. När han var ett år lärde han sig sätta i och dra ur stickkontakter, och det har varit hans stora nöje sedan dess. Men han vet nu att bara mamma och pappa får göra det, men det har varit en kamp som om allt annat. Precis som att han absolut inte får röra knivarna i besticklådan, trots att han mycket väl når dom.

Jag gillar aldrig läget med honom. Inte när det gäller så farliga saker som knivar/bälten/spisplattor/kontakter.

Jag tror att följande är ganska vanligt, att man ibland vill se om barnen klarar det de ger sig på, och när man väl sett det vill man se om de kan göra samma sak igen eller om det var ren tur första gången. Så då tillåter man dom prova mer. Sedan vill man visa den andre föräldern/mormor etc vad de kan, och först efter det börjar man säga ifrån, men då är det ju för sent. Jag säger inte att TS gör så, men jag tror det är vanligt, jag har sett det bland bekanta och har förmodligen gjort så själv. Jag gör så nu, med de sakerna jag vill att sonen ska lära sig. Men kanske också omedvetet med de sakerna som är minst önskvärda.

Nu vill jag inte påstå att jag tycker du gjort fel, för utefter det jag läst av dina inlägg så har du en rätt envis son (milt sagt). Men jag tror inte att alla barn är så pass envisa son din är, jag tror att många nog kan lära sig vad man får och inte får göra. Men om man stångat sig blodig och det inte hjälper får man kanske "gilla läget" och hoppas att det växer bort, som du gör.

 

[bananabambi]

Sv: Bälteslås!

Vart har TS skrivit att han bestämmer över henne? Pojken är busig och leker med bältet för han tycker att det är skitskoj just nu. Kan haN inte åka till parken när han ber om det så förklarar man att nix, det går inte för du tar av dig bältet hela tiden och det blir kväll innan vi är framme. Så sorry, det går inte. Snart kommer han att tröttna på att vara inne.

Precis så gör jag med min son. Lungt och medodiskt. "Om du inte borstar tänderna så åker vi inte. Då kan vi inte hälsa på gammelmormor. " Punkt. Han accepterar läget, knallar iväg och leker själv igen. Och kommer efter någon minut på att vi skulle ju ut! "Mamma, ut! Bilen! Älsa, på, lamel-momo!" Javisst, säger jag. Bara du borstar tänderna först. Ibland gör han det på första försöket, ibland kan det ta tio minuter. Men det går alltid. Och det gäller ju inte tandborstningen alla gånger, utan alla vardagliga saker som en tvååring tycker man kan strunta i.

 

[dressyrtant]

Sv: Bälteslås!

Alla har sina egna sätt, men när man inte får sitt barn att behålla bältet på tror jag att jag vågar säga att man inte sagt till ordentligt.

Och jag är övertygad om att man inte med enbart snack kan få en 2-åring att lyda. Att "säga till" funkar liksom inte om de bara skrattar och fortsätter med vad de gör.
Så att enbart "säga till" tror jag inte ett dyft på.
Och ja. Jag har barn. Tre stycken.

 

[Trygg]

Sv: Bälteslås!

*kl*

Oj, den här tråden drog iväg!

Som sagt, mitt tredje barn tog ner mig på jorden när det kom till den egna förträffligheten som förälder!
Den här clownen är redan från födseln helt olik de andra..

Han är på intet sätt ett problembarn men visst har jag smygit runt bland bokstavskombinationerna för det måste ju finnas ett svar på varför jag, den eminentaste av alla mödrar, inte riktigt har samma "kontroll" på honom.
Helt i onödan enligt läkare mfl.

Lillbusis är helt enkelt ett viljestarkt barn som jag hela tiden får finna lösningar för. Det som fungerar i en situation fungerar inte i en annan.

Jag har suttit på åskådarbänken -läs pedistalen- både i det verkliga livet och här på Buke och haft starka åsikter där jag har uttyckt min uppfattatning om hur andra har (miss-)lyckats i sin barnuppfostran.
Det är många "Det där skulle inte jag tolerarat då hade ungen minsann fått..bla. bla." "Du måste vara mer konsekvent minsann" osv osv.

Det du har haft problem med skulle jag minsann ha löst på en kvart!
Många "minsann" har det blivit från min sida!
En hybris jag i o m yngsta sonens ankomst bittert har fått svälja.
MEN det har gett mig en större ödmjukhet inför andra föräldrar!

Lillbusis är sin pappa upp i dagen enligt farmor.
Barnens pappa är yngst av 5 syskon och farmor fick kala fläckar när hon skalperade sig själv i förtvivlan och frustration över den yngsta sonens hyss och bus.
Min tröst är att barnens pappa lugnade ner sig i 7-års åldern.

Åter till bältesproblemet.
Det är löst nu. Åtminstonde för tillfället.

Jag var tvungen att ta fram den superpedagogiska storsläggan igår.

När han skulle köra sin bältesshow stannade jag bilen, vände mig om och sa:

-Nu får du välja Mio.
Knäpper du upp bältet så får vi använda den här. Men om du sitter kvar i stolen och inte knäpper upp bältet så lägger jag ner den i väskan.

-Vad väljer du?

Clownen satt snällt stilla i bilbarnstolen hela vägen. Inte en enda gång försökte han spänna loss sig och flera gånger utbrast han:

-Mio sitter jättesnällt i bältet mamma..Mio ska inte knäppa upp bältet. Jag gillar inte den där mamma..

Vad det var för en sak jag hotade med?

En sådan här;

Efter en förstoppning har lillbusis utvecklat en fobi för bommullstops!

Nöden har ingen lag!
Nu gäller det bara att inte moster, som bla är chef för BUP, får reda på systerdotterns pedagogiska metoder!

 

[dressyrtant]

Sv: Bälteslås!

Jag förstår inte hur man ens kan fundera på att acceptera att en 2-åring inte vill ha bälte.

Men alltså... var fick du det ifrån?
Jag förstod att TS ville få tips för hur hon skulle gå tillväga, eftersom hon absolut INTE accepterar att 2-åringen är utan bälte.
*hänger inte med alls*

 

[Trygg]

Sv: Bälteslås!

Precis så gör jag med min son. Lungt och medodiskt. "Om du inte borstar tänderna så åker vi inte. Då kan vi inte hälsa på gammelmormor. " Punkt. Han accepterar läget, knallar iväg och leker själv igen. Och kommer efter någon minut på att vi skulle ju ut! "Mamma, ut! Bilen! Älsa, på, lamel-momo!" Javisst, säger jag. Bara du borstar tänderna först. Ibland gör han det på första försöket, ibland kan det ta tio minuter. Men det går alltid. Och det gäller ju inte tandborstningen alla gånger, utan alla vardagliga saker som en tvååring tycker man kan strunta i.

Tyvärr fungerar inte det på den här 2-åringen.
Innan har jag alltid trott stenhårt på den metoden!

 

[dressyrtant]

Sv: Bälteslås!

Precis så gör jag med min son. Lungt och medodiskt. "Om du inte borstar tänderna så åker vi inte. Då kan vi inte hälsa på gammelmormor. " Punkt. Han accepterar läget, knallar iväg och leker själv igen. Och kommer efter någon minut på att vi skulle ju ut! "Mamma, ut! Bilen! Älsa, på, lamel-momo!" Javisst, säger jag. Bara du borstar tänderna först. Ibland gör han det på första försöket, ibland kan det ta tio minuter. Men det går alltid. Och det gäller ju inte tandborstningen alla gånger, utan alla vardagliga saker som en tvååring tycker man kan strunta i.

Bara av rent intresse: har du fler än ett barn?
För det där funkar väldigt bra så länge det är bara ett barn som hittar på saker.
När det är två eller tre som gör en massa samtidigt så funkar det inte lika bra längre.