Men jag har väldigt svårt att vara nöjd i livet ändå. Självklart har jag stunder då jag trivs väldigt bra och mår prima, men överlag känns det alltid som att det finns någonting bättre och större runt nästa hörn.
Jag undrar om du inte har något på kornet där?
Den rastlöshet som verkar infinna sig kanske handlar om din personlighetstyp och då blir ju alla relationer - till sist - gamla och inte så spännande längre.
Jag känner igen mig lite grand i det där att nyfiket undra vad nästa steg är, vad väntar runt hörnet, vad kommer vi se på nästa krön?
Med tiden har jag insett att "jag är sådan" och min man är inte lagd åt det hållet alls.
Å andra sidan så kan jag ha mina förväntningar för mig själv. Han konkurrerar inte med idéer som jag inte alls tycker är bra och han hetsar inte. Oftast gillar han min nyfikenhet och mitt engagemang, men han är också den som tänker efter mer och stillsamt försöker få mig att sova på saken.
Ibland gör detta mig galen, men jag har också honom att tacka för att jag inte kastat mig iväg på allt som jag är nyfiken på.
Problemet, i mitt fall, är att jag tröttnar ganska fort och kräver utmaning för att känna att ångan hålls uppe. Men nu när jag vet det, så har jag lite strategier för att må bra.
Till exempel är lång semester rena döden och jag trivs bäst med en del projekt igång.