En god affär trots kompromiss med boende?

[karamelldrottningen]

90-talet? Det var väl en bubbla som sprack under 00-talet?

90-talet var betydligt värre. Många som fick flytta då de inte längre hade råd att bo kvar med de gräsliga räntorna.

 

[Asko]

Definitivt! Vi tittar mycket på det också.

Plus att det är viktigt för mig, jag vill gärna ha en öppen planlösning

 

[Voeux]

Ja men det skulle ju hända ändå om ni tog den här chansen, att ni skulle flytta igen alltså. Med att försöka köpa det ni vill ha nu så finns det ju en chans att ni fortfarande trivs bra där i framtiden.
Beror väl mycket på hur villig man är till att flytta.

Jo men för så mycket pengar så hade det där hoppet inte känts lika trist, såklart det hade känts tristare utan ombildningen Men även om vi köper nästa år i stället så kommer vi sannolikt behöva flytta 3 år senare ändå. Köper i så fall en tvåa nu och tänker familj så då skulle vi ändå inte kunna bo kvar. Men då skulle vi i alla fall bo 3 år där vi trivs som bäst

 

[mandalaki]

90-talet? Det var väl en bubbla som sprack under 00-talet?

Oh no. Jag köpte -91 och sålde -98. Då hade lägenheten varit helt osäljbar i några år, jag fick vara glad för att sälja med förlust.

 

[Asko]

Priserna har i alla fall gått ner mycket på andra ställen. I Uppsala gjorde man vinster i storlek en miljon för ett par år sedan, idag kan du behöva sälja med förlust. Uppsala har också varit 'säkert' att köpa i tidigare.

Ja jag talade om hur det är i Stockholm, ber om ursäkt att jag inte var tydlig om det. Jag vet dock såklart inte hur det blir i framtiden, men det känns osäkert att priserna skulle sjunka. Iallafall inne i stan på attraktiva ställen.

 

[Voeux]

Plus att det är viktigt för mig, jag vill gärna ha en öppen planlösning

Samma här! Det är det värsta med vår lägenhet nu. 37 kvm med yttepytte sovrum, genomgångskök och en gigantisk hall Why? Samma kvm hade känts helt annorlunda om de öppnat upp.

 

[karamelldrottningen]

Priserna har i alla fall gått ner mycket på andra ställen. I Uppsala gjorde man vinster i storlek en miljon för ett par år sedan, idag kan du behöva sälja med förlust. Uppsala har också varit 'säkert' att köpa i tidigare.

Uppsala är också en stad som hela tiden växer och med bostadsbrist så de som gjort förluster är de som köpt dyrt och tvingats sälja (frivilligt eller ofrivilligt). Men de som köpte längre tillbaka i tiden gör vinster.

 

[Asko]

90-talet var betydligt värre. Många som fick flytta då de inte längre hade råd att bo kvar med de gräsliga räntorna.

Oh no. Jag köpte -91 och sålde -98. Då hade lägenheten varit helt osäljbar i några år, jag fick vara glad för att sälja med förlust.

Jag var för ung för att minnas det! Det jag minns är börskraschen och bubblan under 00-talet. Men jag tror er om ni säger att den under 90-talet var värre.

 

[mandalaki]

Jag var för ung för att minnas det! Det jag minns är börskraschen och bubblan under 00-talet. Men jag tror er om ni säger att den under 90-talet var värre.

På bostadsmarknaden var det förfärligt.

-92 höjde Riksbanken styrräntan till 500 proc, vilket drog upp bolåneräntan till 25 proc. Gissa om någon ville köpa då. Jag hade bunden ränta så jag kom undan med bortåt 15 proc.

https://www.dn.se/ekonomi/rantechocken-forandrade-sverige-monster-kanns-igen-i-dag/

 

[Voeux]

Äsch, magkänslan känns lite skavig just nu och det har den gjort från och till sedan den här möjligheten dök upp i våras. Det känns som som att vi skippar den och siktar på att hamna där vi vill direkt i stället. Det kanske blir lite mindre, men det är bara vi två i dagsläget så det fungerar fint.

 

[Eloise]

Jag hade definitivt kunnat mellanlanda i ett boende som inte var min dröm för att kunna ta ett kliv mot drömmen senare.
Mannen och jag gör det just nu. Vi bor inklämt i ett kedjehus med grannar lite för nära och det var ett rent strategiskt köp för att komma närmre vår dröm. Vi har efter värdering redan gjort en kalkylerad vinst enligt bank och mäklare med ca en halv miljon.

Vissa grejer tänkte vi dock inte kompromissa med när vi köpte och det var läget; nära till både malmö och lund där vi jobbar, tre sovrum, två badrum, samt mina föräldrar där jag har hästen.
Från att ha bott centralt i Malmö med nära till allt vi uppskattar som restauranger och socialt liv hamnade vi i ett litet samhälle med ca 2000 boende och en mataffär som inte alltid har mjölk på hyllan eller för den delen öppet när det står på skylten att de ska ha det.

Vi trivs just nu jättebra, just med vetskapen om att det inte är för alltid.

 

[karamelldrottningen]

På bostadsmarknaden var det förfärligt.

-92 höjde Riksbanken styrräntan till 500 proc, vilket drog upp bolåneräntan till 25 proc. Gissa om någon ville köpa då. Jag hade bunden ränta så jag kom undan med bortåt 15 proc.

https://www.dn.se/ekonomi/rantechocken-forandrade-sverige-monster-kanns-igen-i-dag/

Någon politiker (som jag nu inte minns namnet på) fick frågan hur högt räntorna skulle tänkas stiga och han peka bara upp med fingret till stjärnorna

 

[Voeux]

Jag hade definitivt kunnat mellanlanda i ett boende som inte var min dröm för att kunna ta ett kliv mot drömmen senare.
Mannen och jag gör det just nu. Vi bor inklämt i ett kedjehus med grannar lite för nära och det var ett rent strategiskt köp för att komma närmre vår dröm. Vi har efter värdering redan gjort en kalkylerad vinst enligt bank och mäklare med ca en halv miljon.

Vissa grejer tänkte vi dock inte kompromissa med när vi köpte och det var läget; nära till både malmö och lund där vi jobbar, tre sovrum, två badrum, samt mina föräldrar där jag har hästen.
Från att ha bott centralt i Malmö med nära till allt vi uppskattar som restauranger och socialt liv hamnade vi i ett litet samhälle med ca 2000 boende och en mataffär som inte alltid har mjölk på hyllan eller för den delen öppet när det står på skylten att de ska ha det.

Vi trivs just nu jättebra, just med vetskapen om att det inte är för alltid.

Vi tänker nog lite likadant i en del vi gör, att vissa saker får göras nu för att komma dit vi vill sen. Utan för stora kompromisser såklart, man ska ju leva här och nu också. Men generellt gillar jag tänket att investera lite i framtiden samtidigt som man ser efter nuet, och balansen där emellan kommer nog att variera lite under livets gång.

 

[Blyger]

Ja jag talade om hur det är i Stockholm, ber om ursäkt att jag inte var tydlig om det. Jag vet dock såklart inte hur det blir i framtiden, men det känns osäkert att priserna skulle sjunka. Iallafall inne i stan på attraktiva ställen.

Det var väl Stockholm som föll hårdast sist det brakade?

Uppsala är också en stad som hela tiden växer och med bostadsbrist så de som gjort förluster är de som köpt dyrt och tvingats sälja (frivilligt eller ofrivilligt). Men de som köpte längre tillbaka i tiden gör vinster.

Ja alltså så säger folk alltid. "Du skulle köpt längre tillbaka" men grejen är ju att du inte vet när det vänder. Personerna i mina exempel (ja, det är flera) köpte vid olika tidpunkt men bodde ungefär lika länge (fem år). Det som var ett säkert köp för tio år sedan visade sig inte vara en vinstaffär för den som köpte för fem år sedan.

Du köper ju på en marknad, och vet ingenting om den framtida. Hur vet du att du köpte dyrt när alla priser var likadana?

 

[sicx]

Jag och sambon flyttade från en stor tvåa, i ett centralt område där vi trivdes fint, när vi blev 3 st, då tackade vi ja till en mindre 3a i ett område vi kände oss okej med men fick kompromissa med läge och närhet till stan. Tanken var att vi skulle kunna bo och spara ihop till att köpa det vi letade efter så småningom.

Efter 2 år i detta boende så insåg vi att det inte funkar längre, ingen av oss trivs varken med område, grannar, läget eller storleken. Nu har det gått 3 år och vi har bestämt oss för att byta tillbaka till en lägenhet i området vi bodde i förut, kommer gå upp i hyra vilket ger ett mindre sparande och skjuter fram vår "dröm" ett par år till.

Men den nya lägenheten kommer vi kunna bo i uppåt 10 år framåt utan problem.

Svamligt här, sorry, min poäng är alltså att jag(vi) trodde att en mellanlandning i en okej lägenhet inte skulle vara någon big deal och att vi skulle kunna leva med det för att spara pengar. Men det visade sig att ingen av oss trivdes med att kompromissa på det sättet. Mitt boende är min trygghet och viloplats, jag måste trivas och kunna känna mig hemma för att må bra och då får helt enkelt radhusdrömmen vänta.

 

[Sleepy]

Jag går emot de flesta i tråden, personligen skulle jag aldrig kunna bo nånstans där estetiken inte är "med mig". Såklart är ju det högst personligt, men jag hade inte velat bo i ett hus yngre än funkis.

Samma här. Trettiotal är gränsen för mig; ju äldre desto bättre. Jag behöver känna historiens vingslag omkring mig för att kunna andas. Och jag behöver en vacker miljö att vila ögonen på för att må bra och trivas.

 

[Voeux]

Och jag behöver en vacker miljö att vila ögonen på för att må bra och trivas.

Sådär är jag med utsikt från boendet. Vi har en innergård med ett stort träd, det är inte mycket men herregud vad jag stirrar på det där trädet. När vi tittar på boenden så tittar jag nästan mer på vad man ser när man tittar ut än själva lägenheten i sig. Vilket sannolikt kan förklara varför ena lägenheten i sagda bostadsområde kändes helt fel, med fönster mot grannarna och det enda man såg var den fula fasaden och in i andra lägenheter, medan den andre lägenheten hade utsikt över vatten och skog och därför kändes helt drömmig. Vi tackar alltid nej till lägenheter med fult utanför.

Vårt lilla träd. Inte mycket för världen men vi älskar det

 

[cirkus]

Priserna ökar ju hela tiden oavsett omvandling eller inte.

Det gör dom faktiskt inte. Min ena /priviligierade/ dotter köpte nyligen en bostadsrätt i en attraktiv närförort - hon köpte den för samma pris som tidigare innehavare gjort för 3 år sen. Det har svajat lite uppåt emellan men i nuläget ingen vinst för den som köpte innan

 

[Zinfernia]

@Voeux jag tycker att ni ska ta lägenheten och sen sälja efter ombildning om ni känner för det. Utan tvekan.
Jag har vänner som gjort på liknande sätt och tjänat runt miljonen. Det är väldigt mycket pengar för en privatperson, intjänat på ett fullt lagligt sätt och jag personligen hade grämt mig rejält om jag inte hade tagit chansen.

Tre år går snabbare än vad man tror och oavsett hur fula husen är på utsidan är det insidan som räknas. Jag bor också i ett gräsligt fult bostadshus men jag bor högt upp, har ingen insyn och folk som kommer hit brukar kommentera utsikten i positiva ordval. Från insidan är lägenheten jättefin, den är smart byggd och jag har alla bekvämligheter jag behöver (tvättmaskin, diskmaskin, varmluftsugn med microfunktion, etc).

Det är vad ni gör av insidan som räknas

 

[BernT]

@Voeux jag tycker att ni ska ta lägenheten och sen sälja efter ombildning om ni känner för det. Utan tvekan.
Jag har vänner som gjort på liknande sätt och tjänat runt miljonen. Det är väldigt mycket pengar för en privatperson, intjänat på ett fullt lagligt sätt och jag personligen hade grämt mig rejält om jag inte hade tagit chansen.

Tre år går snabbare än vad man tror och oavsett hur fula husen är på utsidan är det insidan som räknas. Jag bor också i ett gräsligt fult bostadshus men jag bor högt upp, har ingen insyn och folk som kommer hit brukar kommentera utsikten i positiva ordval. Från insidan är lägenheten jättefin, den är smart byggd och jag har alla bekvämligheter jag behöver (tvättmaskin, diskmaskin, varmluftsugn med microfunktion, etc).

Det är vad ni gör av insidan som räknas

Håller med! Tre år går skitfort! Tänk vad nice ni kommer få det sen med nån miljon extra för nästa boende.