Höstföräldrar 2019

[zassoo]

Usch, min dag började med ett rejält blodtrycksfall Blev helt kallsvettig och yr, sen började jag känna mig illamående och var helt säker på att jag skulle kräkas. Eller svimma. Eller både och. Fick lägga mig ner på golvet och då släppte det.

Lite obehagligt! Jag har ju lågt blodtryck sen innan men det här var lite värre. Försöker nu röra mig lugnt, dricker vatten och ska få i mig lite frukost.

 

[Lickety]

Usch, min dag började med ett rejält blodtrycksfall Blev helt kallsvettig och yr, sen började jag känna mig illamående och var helt säker på att jag skulle kräkas. Eller svimma. Eller både och. Fick lägga mig ner på golvet och då släppte det.

Lite obehagligt! Jag har ju lågt blodtryck sen innan men det här var lite värre. Försöker nu röra mig lugnt, dricker vatten och ska få i mig lite frukost.

Usch vad obehagligt, har också fått så fast inte som gravid som tur är.
Själv kan jag tydligen inte montera ihop/bära möbler längre utan att det känns fel i kroppen. Suck, bara att lyda, ta i lagom & be om hjälp.

 

[zassoo]

Usch vad obehagligt, har också fått så fast inte som gravid som tur är.
Själv kan jag tydligen inte montera ihop/bära möbler längre utan att det känns fel i kroppen. Suck, bara att lyda, ta i lagom & be om hjälp.

Ja det var faktiskt ganska obehagligt. Skönt att det släppte så pass fort ändå.

Jag känner också att kroppen säger ifrån på ett annat sätt, har inte precis ont men det känns fel som du säger. Trist när man är van att bara köra på men det kanske är nyttigt också, vem vet

 

[heartstring]

Usch, min dag började med ett rejält blodtrycksfall Blev helt kallsvettig och yr, sen började jag känna mig illamående och var helt säker på att jag skulle kräkas. Eller svimma. Eller både och. Fick lägga mig ner på golvet och då släppte det.

Du får förebygga lite genom att dricka ordentligt och ta det lugnt när du ska resa dig upp, både från sittande och liggande. Typ om du ligger ner så sätt dig upp först, vänta lite, och sen ställa sig, och allmänt bara inte resa sig för fort. Lättare sagt än gjort, men om det blir ett återkommande problem så är det rätt skönt om det kan avhjälpas så pass enkelt ändå.

Här rullar det på. Går in i vecka 26 (25+0) idag och magen har växt med raketfart! Jag ser ut att vara i 7-8 månaden och det märks att de börjar få det trängre där inne/ tar mer plats. Jag förstår inte hur de ska kunna växa och få plats i ytterligare 11 veckor!? Jag kommer rulla fram snart, jag har redan förberett barnen på att de kommer att få rulla morsan fram när vi ska gå någonstans i sommar
UL i veckan visade att båda liven där inne mår bra, att de växer så att det knakar och att det inte är någon större vikt/ storleksskillnad på dem, tack och lov! De delar ju moderkaka, så risken finns att den ena börjar ta mer näring än den andra så att den ena inte kan växa som hen ska och det vill vi ju inte. Men därav lite extra UL och koll på twinsen.
Men jösses, med de andra två enlingarna kände jag mig i princip aldrig särskilt orolig, men nu är det lite annat. Bara en sådan sak som att om man bara har en där inne och känner rörelser så vet man att det är okej och att bebis rör sig. Det är inte alls lika enkelt när det är två - hur ska man veta vem som gör vilken rörelse? Sista tiden har jag inte känt rörelser på samma ställen som jag brukar på höger sida, men på UL visade det sig att den bebisen vänt sig om och att båda ligger med huvudet neråt nu, så de har väl helt enkelt legat och sparkat på samma ställen (på varandra!?) nu istället. Men det förklarar även det "nya" trycket mot insidan av höger höftben, hen ligger väl där och borrar in huvudet när det blir lite för trångt. Det och/ eller kör upp rumpan/ fötterna lite fint under revbensbågen och trycker. Det är jätteskönt när man sitter i jobbilen och kör och någon/ några där inne bara "nu vill vi ha mer plats!" och så trycker de både här och där för att man ska räta upp sig ordentligt

 

[zassoo]

Vecka 19 nu, RUL nästa vecka

Har börjat få en massa mer eller mindre goda råd De flesta tar jag ganska lätt på. Men en sak som jag har lite svårt att hantera är en äldre släkting som har väldigt svårt att acceptera att jag tränar under graviditeten. Vi har en nära relation och jag vill gärna att personen ska känna sig delaktig och få ”hänga med”.

Problemet är att hen verkar tro att jag tränar som någon slags elitidrottare, vilket inte är i närheten av sant. Inte innan graviditeten och definitivt inte nu. Jag förstår att hen bara vill väl och är uppvuxen i en annan tid med andra rekommendationer, men jag önskar verkligen att hen kunde ta mig på allvar när jag säger att jag har koll på vad jag gör och att jag inte utsätter varken mig eller barnet för något farligt. Det handlar alltså om dagliga promenader och lättare styrketräning med pulshöjande inslag 2-3 gånger per vecka. Jag har slutat med tung styrketräning och springer inte längre.

Jag har också fått höra i efterhand att hen har sagt till en annan släkting att ”tänk om det är för att hon tränar så mycket som hon inte blir gravid” (det tog ett halvår från missfall till ny graviditet). Det gjorde mig väldigt ledsen.

Jag har sagt ifrån, vänligt men bestämt. Har också hjälp från andra närstående att säga ifrån när såna kommentarer kommer. Jag orkar liksom inte försvara min träning, när allt jag försöker är att göra det jag kan för att må så bra som möjligt under graviditeten.

Har ni fått liknande kommentarer? Hur hanterar ni det?

 

[Trollunge]

Vecka 19 nu, RUL nästa vecka

Har börjat få en massa mer eller mindre goda råd De flesta tar jag ganska lätt på. Men en sak som jag har lite svårt att hantera är en äldre släkting som har väldigt svårt att acceptera att jag tränar under graviditeten. Vi har en nära relation och jag vill gärna att personen ska känna sig delaktig och få ”hänga med”.

Problemet är att hen verkar tro att jag tränar som någon slags elitidrottare, vilket inte är i närheten av sant. Inte innan graviditeten och definitivt inte nu. Jag förstår att hen bara vill väl och är uppvuxen i en annan tid med andra rekommendationer, men jag önskar verkligen att hen kunde ta mig på allvar när jag säger att jag har koll på vad jag gör och att jag inte utsätter varken mig eller barnet för något farligt. Det handlar alltså om dagliga promenader och lättare styrketräning med pulshöjande inslag 2-3 gånger per vecka. Jag har slutat med tung styrketräning och springer inte längre.

Jag har också fått höra i efterhand att hen har sagt till en annan släkting att ”tänk om det är för att hon tränar så mycket som hon inte blir gravid” (det tog ett halvår från missfall till ny graviditet). Det gjorde mig väldigt ledsen.

Jag har sagt ifrån, vänligt men bestämt. Har också hjälp från andra närstående att säga ifrån när såna kommentarer kommer. Jag orkar liksom inte försvara min träning, när allt jag försöker är att göra det jag kan för att må så bra som möjligt under graviditeten.

Har ni fått liknande kommentarer? Hur hanterar ni det?

I ditt fall hade jag inte brytt mig om att förklara för personen utan bara sagt typ ”ja jag tar det lugnt med träningen nu” och sen kört på som jag tyckte passade.
Min farmor (som jag står väldigt nära) varnade mig ett gäng gånger för att vara ”för vältränad” då det enligt henne kan ge svårare förlossningar men jag bara höll med och gjorde som jag ville. Path of least resistance

 

[Lickety]

RUL idag, en pigg pojke var det därinne och allt såg bra ut!

 

[KarinStarfighter]

Vecka 19 nu, RUL nästa vecka

Har börjat få en massa mer eller mindre goda råd De flesta tar jag ganska lätt på. Men en sak som jag har lite svårt att hantera är en äldre släkting som har väldigt svårt att acceptera att jag tränar under graviditeten. Vi har en nära relation och jag vill gärna att personen ska känna sig delaktig och få ”hänga med”.

Problemet är att hen verkar tro att jag tränar som någon slags elitidrottare, vilket inte är i närheten av sant. Inte innan graviditeten och definitivt inte nu. Jag förstår att hen bara vill väl och är uppvuxen i en annan tid med andra rekommendationer, men jag önskar verkligen att hen kunde ta mig på allvar när jag säger att jag har koll på vad jag gör och att jag inte utsätter varken mig eller barnet för något farligt. Det handlar alltså om dagliga promenader och lättare styrketräning med pulshöjande inslag 2-3 gånger per vecka. Jag har slutat med tung styrketräning och springer inte längre.

Jag har också fått höra i efterhand att hen har sagt till en annan släkting att ”tänk om det är för att hon tränar så mycket som hon inte blir gravid” (det tog ett halvår från missfall till ny graviditet). Det gjorde mig väldigt ledsen.

Jag har sagt ifrån, vänligt men bestämt. Har också hjälp från andra närstående att säga ifrån när såna kommentarer kommer. Jag orkar liksom inte försvara min träning, när allt jag försöker är att göra det jag kan för att må så bra som möjligt under graviditeten.

Har ni fått liknande kommentarer? Hur hanterar ni det?

Jag fick också en del kommentarer både kring träning och storlek på mage. Jag brukade hänvisa till att jag tagit upp det med bm på mvc och vad hon sagt.

 

[Lickety]

September
2 - Jordgubblime, 31 år, 2:a barnet, Skåne
13 - Heartstring, 30 år, barn nr 3 & 4, Östergötland
21 - Humla, 33 år, 2:a barnet, Stockholm

Oktober
10 - Lovise, 30 år, 2:a barnet, Västra Götaland
11 - Lilleknodd2, 30år, 2:a barnet (4:e graviditeten), Södermanland
15 - Rouise, 28 år. 1:a barnet, Dalarna
20 - Lickety, 34 år, 1:a barnet, Västmanland

November
3 - zassoo, 30 år, 1:a barnet, Uppland
16 - Olympus, 29 år, 1:a barnet, Skåne
22 - _Zacke_, 29år, 1:a barnet(3:e graviditeten), Västra Götaland

Blev också flyttad en vecka tidigare så uppdaterar listan

 

[zassoo]

I ditt fall hade jag inte brytt mig om att förklara för personen utan bara sagt typ ”ja jag tar det lugnt med träningen nu” och sen kört på som jag tyckte passade.
Min farmor (som jag står väldigt nära) varnade mig ett gäng gånger för att vara ”för vältränad” då det enligt henne kan ge svårare förlossningar men jag bara höll med och gjorde som jag ville. Path of least resistance

Jag fick också en del kommentarer både kring träning och storlek på mage. Jag brukade hänvisa till att jag tagit upp det med bm på mvc och vad hon sagt.

Jo det är så jag har försökt göra. Tänker inte ta någon diskussion, jag är trygg med mina val. Men det är lite frustrerande och jag försöker att inte känna mig begränsad. Släktingen följer mig på instagram och lägger jag upp ett inlägg om att jag har tränat så kommer det ett mail med förmaningar, senast med en bild bifogad föreställande en skrikande ledsen bebis

 

[lilleknodd2]

Jo det är så jag har försökt göra. Tänker inte ta någon diskussion, jag är trygg med mina val. Men det är lite frustrerande och jag försöker att inte känna mig begränsad. Släktingen följer mig på instagram och lägger jag upp ett inlägg om att jag har tränat så kommer det ett mail med förmaningar, senast med en bild bifogad föreställande en skrikande ledsen bebis

Jag hade blivit galen och bett människan sköta sina egna affärer....

 

[Flixon]

Jo det är så jag har försökt göra. Tänker inte ta någon diskussion, jag är trygg med mina val. Men det är lite frustrerande och jag försöker att inte känna mig begränsad. Släktingen följer mig på instagram och lägger jag upp ett inlägg om att jag har tränat så kommer det ett mail med förmaningar, senast med en bild bifogad föreställande en skrikande ledsen bebis

Men herregud så gränslöst, jag hade blivit fly förbannad till slut. Jag är imponerad av ditt tålamod!

 

[zassoo]

Jag hade blivit galen och bett människan sköta sina egna affärer....

Men herregud så gränslöst, jag hade blivit fly förbannad till slut. Jag är imponerad av ditt tålamod!

Ja, det känns verkligen gränslöst. Hade jag inte normalt sett haft en väldigt bra relation till hen så hade jag nog gjort så. Nu blir jag mest ledsen. Men jag ska se till att säga ifrån ordentligt nu och se om det hjälper.

 

[Trollunge]

Ja, det känns verkligen gränslöst. Hade jag inte normalt sett haft en väldigt bra relation till hen så hade jag nog gjort så. Nu blir jag mest ledsen. Men jag ska se till att säga ifrån ordentligt nu och se om det hjälper.

Men oj ja det var verkligen på en annan nivå än jag tänkte mig! Hoppas det går in om du orkar säga ifrån på skarpen

 

[_Zacke_]

Hur mår ni andra?

Jag är så glad att slippa illamående! Har mycket hellre ont i höfterna även fast det så klart också är påfrestande.

Däremot har hjärnan gått på fullvarv senaste tiden. Hur ska livet bli? Kommer jag verkligen klara att vara en bra förälder? Hur ska det bli med alla ens intressen och övriga liv?
Fullt naturligt antar jag men ibland är det svårt att reda ut känslorna.

 

[Lickety]

Hur mår ni andra?

Jag är så glad att slippa illamående! Har mycket hellre ont i höfterna även fast det så klart också är påfrestande.

Däremot har hjärnan gått på fullvarv senaste tiden. Hur ska livet bli? Kommer jag verkligen klara att vara en bra förälder? Hur ska det bli med alla ens intressen och övriga liv?
Fullt naturligt antar jag men ibland är det svårt att reda ut känslorna.

Jag mår fint och har mer ork för varje dag så det gäller att passa på att pyssla med gården. Mycket funderingar här med, men överlag känns läget positivt.

 

[zassoo]

Jag mår bra gick in i vecka 20 idag, på torsdag är det dags för RUL!

Haft lite känningar i ena bakfogen och i ländryggen om jag har kört på rejält med typ städning och sånt men det hjälper att vila.

 

[zassoo]

Just det, har fått märkliga nässelutslag och huden verkar överlag ganska känslig för tillfället. Mycket myggbett har jag också fått, så det är svårt att inte klia på både utslagen och myggbetten... försöker låta bli och smörjer in dem med typ aloe vera eller nåt annat.

 

[Olympus]

Jag mår ganska så bra nu också, är i vecka 18. Har haft lite tufft nu i veckan när det varit så varmt och jag har varit ute och jobbat hela dagarna. Får lätt huvudvärk i vanliga fall men nu under graviditeten känns det nästan värre, i torsdags och fredags var jag jättedålig men i helgen har jag mått bra

Idag har vi varit på dop för sambons kusinbarn. Flera i släkten som har småbarn eller ska föda i höst och jag blev så barnsugen! Var dessutom roligt att kunna fråga och prata med lite nyblivna föräldrar om hur det varit första tiden, även om det såklart kan skilja från familj till familj

 

[lilleknodd2]

Här mår vi bra! Märks att lillebror blir större och större, varenda sprattel känns och på kvällarna är det väldigt livat.
Har sura uppstötningar i princip jämt och fortfarande väldigt trött, hade järndepå på 25 vid inskrivningen och har man under 60 ska man äta järn. Det smakar dock så illa att jag kräks nästan varje gång så det är svårt att få i sig..

Vi håller på att lära storasyster som blir tre snart att somna själv, det är en pärs men har gått tillslut i tre dagar nu! Vill ha det gjort nu så det underlättar lite iaf när lillebror kommer.

Ser fram emot sommarlov med storasyster som startar om 4 veckor och sen är det inte lång tid kvar innan han ska komma!!!