Det som jag tror ska till för att det ska bli någon större skillnad på klimatet är någon form av miljödiktatur och jag är faktiskt inte riktigt beredd på att försöka bli diktator. Utan jag har stor respekt för demokrati som fenomen men också insikt i att människor som grupp är dåliga på att inse sitt eget bästa ur ett långsiktigt perspektiv och skulle jag engagera mig politiskt så skulle det absolut inte bli för Miljöpartiet eftersom jag tycker deras politik är fullkomligt orealistisk och saknar förutsättningar.
Ungefär allting som jag värdesätter på riktigt kommer jag att kunna fortsätta göra oavsett de klimatförändringar som rimligtvis kan ske under min livstid även under värsta tänkbara scenario så tycker det är ett konstigt argument att man ska vilja rädda "sina nöjen". När jag tänker efter så kanske till och med en rejäl kollaps av samhället skulle tvinga mig att göra mer av många saker som jag tycker om. Visst finns det många naturvärden som jag absolut vill se att de bevaras men mycket lite av det tror jag kommer lösas med den typen av klimatradikala lösningar som du diskuterat i tråden. Det kan säkert vara bättre som motivation för någon som bor i en stad i en lägenhet, gillar att gå på krogen och vill att barnen ska få en bra framtid och framgångsrik yrkeskarriär eller känner stort personligt ansvar för det man lämnar till eftervärlden men för mig låter det som ett konstigt argument.
Men politik är ju mer än partipolitik. Demokrati är inte bara att rösta. Det finns så många andra sätt att påverka och engagera sig i samhället, både stort och smått. Är allt det värdelöst i din värld?
Nöjen är inte vad jag skulle kalla det, men jag sörjer att inte ha ordentliga vintrar längre, och alla problem det medför. Jag sörjer att träden i min skog är stressade av värme och torka. Jag sörjer att många av de underbara arter som lever här inte kommer finnas i min omgivning längre. Jag sörjer somrar som går att leva i utan att låsa in sig inomhus och vänta på att värmeböljan ska gå över. Det är här och nu, mitt liv. Vill inte att de sakerna ska bli värre, och mitt hjärta värker. Sen kommer sånt som att kunna dricka varm choklad, gott vin från mina vänner kring Medelhavet, att inte behöva lida med alla klimatflyktingar och alla som dör i naturkatastrofer (människor och andra varelser). Det är här och nu. Mitt liv. Inte eftervärlden.
Det vet vi inte. Det är väl känt att en högre koldioxidhalt ger ökad växtlighet och högre temperatur ger också mer vattenånga som sedan bildar moln och ger nederbörd, det kan bli så att vi istället får "bättre" livsbetingelser på jorden.
Jo, det vet vi. Det är för snabba förändringar för att ekosystemen ska hänga med. Det du talar om är lokaliserade fenomen som på sin höjd förändrar förutsättningarna på delar av jorden men det gör ingen större skillnad för de stora mönstren. Instabilitet leder till extremväder, förändrade klimatzoner, och som sagt,
livet som lever där hänger inte med. Det blir inte bättre livsbetingelser för det liv som är anpassat till andra betingelser, helt enkelt.
Sen ger inte ökad co2-halt automatiskt ökad växtlighet, det är massor med andra faktorer som spelar in. Vattenånga är också en växthusgas, till exempel, beroende på var i atmosfären den ligger. Träd som är utsatta för torka får avsevärt försämrad fotosyntes och högre temperaturer leder i de flesta fall till längre perioder av torka med starka regnfall mellan: återigen, ekosystemen är inte anpassade för detta och där de är anpassade blir torkan längre och regnfallen färre eller tvärtom (exempelvis Californien). Där ekosystemen är anpassade för torka och det istället kommer mer regn blir det också problem.
Den typen av tankar du har fanns för 40-100 år sedan. Vi vet bättre nu.
Demonstrationer, blockader, och andra fredliga metoder är centrala för en väl fungerande demokrati och kan leda till mycket snabba förändringar.
