Bukefalos 28 år!

"Jag gillar inte barn"

Nu läser du galet. Jag vill slippa stökiga barn. Som klättrar på min soffrygg, drar mig i håret, springer runt eller hindrar hela restaurangen att föra konversationer p g a den egna ljudvolymen.

Jag har frekventerat de ställen också, där huvudrätten kostar 350 kr+. Där blir jag ännu mer irriterad NÄR (inte OM) jag får samexistera med någons ungar de själva tröttnat på att hålla efter.

Men, jag blir verkligen nyfiken på vilka restauranger du brukar besöka. :confused: Jag äter relativt ofta ute i Malmö-Lundområdet och har aldrig varit med något ens i närheten av vad du beskriver. Det är verkligen inga lyxrestauranger jag besöker heller. Jag tycker snarare att det är ganska ovanligt med barn och de som är där sitter ofta och typ ritar eller nåt om de inte äter.
 
Ett typiskt argument från en förälder till ett lugnt barn ;).

Eftersom jag rest en del med barnet så kan jag ju konstatera att det är mest i Sverige som folk blir störda av barn. Utomlands är de välkomna överallt. Och nej jag tänker verkligen inte sätta mitt liv på paus. Att resa och äta ute är något som jag tror formar barn på ett bra sätt, och är fullt genomförbart och träning ger färdighet. Jag är precis hemkommen efter en vecka i Spanien och alla ungarna (snart 3, 4 och 6 år) har kunnat hantera restaurangbesöken utan skrik. Skärmar har använts när tålamodet har brustit/när vi har behövt äta ifred själva men det är ju jättekul att de kan vara med och beställa från menyn och nyfiket smaka lokal mat.
Vad menar du? Jag tycker också att barn ska kunna vara med men innan barnet är tillräckligt redo för att vi ska kunna beta av restaurangbesöket innan barnet brister, om det inte går att lugna med skärmar eller nåt, anser jag att man får välja sina platser att öva. Detta för omgivningens skull men i vår situation även för oss föräldrar då det ju inte är roligt att folk tycker att ens existens är besvärlig när vi försöker vara på aktiviteter som ska vara roliga för oss. Att folk blir störda av att en barnfamilj besöker olika platser trots att de inte stör mer än "vem som helst" tycker jag är helt galet men är barnet inte riktigt redo finns det väl ingen som helst anledning att besöka en sådan plats? Och ptjau, lugnt barn, den som var stökig har ju förvisso lugnat ner sig till den grad att vi i alla fall kan vara tydliga med att på den här platsen måste vi ta det lugnt (även om vi måste påminna) men innan barnet var där i språket fick vi snällt gilla läget med andra aktiviteter. Det var tråkigt att inte kunna möta upp partner för restaurangbesök som man ville, besöka museum eller vad vi nu kan ha önskat. Vet att jag gnällde lite över det inför partner ibland och partner sa något i stil med "ja, det är så nu. Vi får ta det när *** blivit äldre" eller nåt sånt. Det kändes som en hel evighet. Så roligt är det ju inte att vara hemma och skrota när man har lajban ställen runt hörnet menar jag men jag hade inte i efterhand varit gladare av ett restaurangbesök med springande/skrikande barn heller.

Jo absolut och jag uppfattade det nog som att folk hade förståelse faktiskt. Även om jag hade kunnat bli förbannad på tanterna, men de som sagt försökte. Inte ens kassan gav mig mörka blickar utan var snabba och effektiva ;) de hade nog samma målbild som jag.

Samtidigt kan det ju vara att det var tydligt att jag försökte fly med mitt bagage.

Jag är en sådan som faktiskt blir irriterad på guidningar och föreläsningar helt och hållet beroende på om bebin börjar vråla varpå mappa reser sig upp och går ut, eller om det börjar vråla och mappa försöker hyssja där och då i 20 minuter medan hen prioriterar att hen får vara med och höra framför att alla andra får vara det.

Noterade det speciellt tex att jag aldrig varit på bröllop där man inte hört eftersom de med bebisar alltid satt sig längst ut eller längst bak och sedan försvunnit som tunn rök om bebin sa pip.
Haha. Kanske hade varit mer sura miner om du såsat runt i all evighet :D
 
Återigen, blir barnet skadat av att jag dämpar ljudnivån som går in i min hjärna? Om inte så ser jag inte hur det är ett problem för någon annan än de som bara tycker av princip att alla ska acceptera hur barn beter sig och även låter.
Nej jag har dem inte ute på offentliga platser. Men tex i min egen bostad där jag + barnet + barnets föräldrar vistas så ja, jag vidtar de åtgärder som krävs för att det ska fungera. Oljud inomhus är bland det mest humörsprövande jag vet.

Om mitt svar är att jag har en npf-diagnos med dålig impulskontroll samt känslig för ljudintryck, är det mer okej då att använda hörselskydd?

Jag tucker det är en skillnad på att vidta åtgärder för att det ska funka jämfört med att göra det för att markera mot föräldrarna. Diagnos eller ej.
 
Har inte läst hela tråden.

Jag har alltid varit ointresserad av barn. Troligen ligger det en osäkerhet bakom det. Att inte riktigt veta hur jag ska bete mig runt barn. Har aldrig varit så mycket för att hålla andras barn heller. Samma där egentligen, osäkerhet och en rädsla för att tappa barnet.

Sen fick jag ett eget barn och vips så släppte det. Självklart är hon för mig det bästa barnet jag vet men jag har nuförtiden inga problem att leka och busa med hennes kusin heller.

Har fortfarande en del osäkerhet kring andras barn. Men det är betydligt bättre.
 
Jag har tänkt på den här tråden - som Stockholmsförälder vore jag nog också ganska rabiat. Där jag bor har man byggt 1600-2000 lägenheter och inte en enda offentlig lekpark eller gräsmatta! Inte en enda gunga eller hinksand som ungarna kan vara säkra att få leka med - det lilla som finns är privat (BRF:er) eller skolgård (=inte tillgängligt under skoltid). Det skulle faktiskt inte vara lagligt! :rage:

När så lite tänks på barnen hade jag nog också ockuperat Moderna museet och Sturehof :meh:
 
Ett typiskt argument från en förälder till ett lugnt barn ;).

Eftersom jag rest en del med barnet så kan jag ju konstatera att det är mest i Sverige som folk blir störda av barn. Utomlands är de välkomna överallt. Och nej jag tänker verkligen inte sätta mitt liv på paus. Att resa och äta ute är något som jag tror formar barn på ett bra sätt, och är fullt genomförbart och träning ger färdighet. Jag är precis hemkommen efter en vecka i Spanien och alla ungarna (snart 3, 4 och 6 år) har kunnat hantera restaurangbesöken utan skrik. Skärmar har använts när tålamodet har brustit/när vi har behövt äta ifred själva men det är ju jättekul att de kan vara med och beställa från menyn och nyfiket smaka lokal mat.
Jag kan ju gissa att störningsgraden i Sverige kanske beror på att vi svenska föräldrar har barn som tar mer plats och hörs mer pga uppfostran...

Vi har rest runt en hel del i världen och ingenstans har jag någonsin märkt av störning pga barn på samma sätt som på ”svenskhotellet” på Kanarieöarna. Det var typ helvetet på jorden med sockerfixade kids som fick härja fritt medans föräldrarna drack all inc-öl och vin typ.

Nu senast vi reste var det ganska många barn på hotellet. De märktes knappt av, jämfört med vår huligan som uppenbarligen har en helt annan (brist på :o) fostran och som kastade bestick, mat, stimmade runt, rymde och sprang osv. Vansinnigt svettigt och pinsamt, varför vi övergick till att låta henne äta tidigt när folk inte åt ”finmiddag” och sedan äta själva när hon sov i sulkyn. Aldrig har vi heller dricksat så generöst... Den miljön vill inte vi äta i och definitivt inte utsätta andra för, jag hoppas verkligen att någon hade haft mod att skälla ut oss om vi resignerat en dag och låter henne hållas istället för att avbryta och lämna.

Ett svenskuppfostrat rödhårigt litet barn bland säkert ett trettiotal amerikanska, brittiska, tyska, argentinska, mexikanska barn och hon var vandrande kaos...
 
Jag tucker det är en skillnad på att vidta åtgärder för att det ska funka jämfört med att göra det för att markera mot föräldrarna. Diagnos eller ej.

Ok. Så det som är fel är alltså att hörselskydd används istället för att för tionde gången säga åt föräldern att nu är ljudgränsen nådd? Det känns mest som en prinicipfråga här på buke än för ett lösningsfokuserat synsätt isåfall. Men vill en gnälla och komma med pekpinnar så okej då. Jag ska genast bättra mig.
 
Eller så tar du fasta på att du lyckades få till en bra och trevlig miljö för dig och barnet nu sist och det gick bra och barnet verkar ha överlevt? Så alla nöjda (utom vissa på forum)

Ja självklart. Det är ju numera ett tag sedan just den situationen uppstod och vi har umgåtts ett antal ggr därefter och jag har konstaterat att inget barn har fått bestående men. Det intressanta med forumdiskussioner är att nya synvinklar alltid kan ges på samma saker vilket är utvecklande och anledningen för mig att hänga på forum, men det är ju också så hemskt populärt att komma med idealsituationer där alla agerar utifrån ett ideal och att reaktionerna därefter blir som idealreaktioner. Intressant. Jag undrar om det händer på riktigt i samma utsträckning som en önskar. Men det får väl livet utvisa på sikt.
 
Ja självklart. Det är ju numera ett tag sedan just den situationen uppstod och vi har umgåtts ett antal ggr därefter och jag har konstaterat att inget barn har fått bestående men. Det intressanta med forumdiskussioner är att nya synvinklar alltid kan ges på samma saker vilket är utvecklande och anledningen för mig att hänga på forum, men det är ju också så hemskt populärt att komma med idealsituationer där alla agerar utifrån ett ideal och att reaktionerna därefter blir som idealreaktioner. Intressant. Jag undrar om det händer på riktigt i samma utsträckning som en önskar. Men det får väl livet utvisa på sikt.

Nu surfar jag på mobilen och orkar inte leta tillbaka, men som jag minns det uppfattade jag ditt första inlägg som mer normativt (såhär är ett bra sätt att säga till barn) snarare än bara en beskrivning av hur en situation föll ut. Med den tolkningen känns det rimligt att svara på Hur Det Borde Vara (i idealsituationen) - även om ingen alltid agerar perfekt såklart. (Senast igår väste jag ”Vilken del av ’inte in i köket’ är det som är svår att förstå!?” till barnen, det kommer jag inte skriva publikt på ett forum ;))
 
Nu surfar jag på mobilen och orkar inte leta tillbaka, men som jag minns det uppfattade jag ditt första inlägg som mer normativt (såhär är ett bra sätt att säga till barn) snarare än bara en beskrivning av hur en situation föll ut. Med den tolkningen känns det rimligt att svara på Hur Det Borde Vara (i idealsituationen) - även om ingen alltid agerar perfekt såklart. (Senast igår väste jag ”Vilken del av ’inte in i köket’ är det som är svår att förstå!?” till barnen, det kommer jag inte skriva publikt på ett forum ;))

För all del, det var kortfattat för att det kändes som att det hade blivit så jäkla långrandigt att dra den långa versionen. Ibland tänker en att folk inte ska reagera så mkt på specifika detaljer av ens inlägg. Nu blev detta ju iofs huvudsyftet med allting, att bryta ner allt kring situationen i sina beståndsdelar. Men så kan det ju vara. En lär sig mkt, jag fick läsa en intressant artikel och andra trådläsare kanske insåg att det oftast finns nåt som föranleder ett uttalande. Vad vet jag. Ingen har gått åt iaf, hoppas jag.

Ang idealsituation så är det en mer allmän reflektion kring saker som tas upp och diskuteras. Inte bara detta fall i denna tråd. Utan mer ett konstaterande att så blir det på forum.
 
Ok. Så det som är fel är alltså att hörselskydd används istället för att för tionde gången säga åt föräldern att nu är ljudgränsen nådd? Det känns mest som en prinicipfråga här på buke än för ett lösningsfokuserat synsätt isåfall. Men vill en gnälla och komma med pekpinnar så okej då. Jag ska genast bättra mig.

Du gör som du vill. Jag berättade bara hur jag såg på det. Hade jag råkat ut för det hade jag avlägsnat mig från den miljön. Ljud är olika. Jag störs enormt av vissa ljud, andra bekommer mig inte alls.
 
Jag kan ju gissa att störningsgraden i Sverige kanske beror på att vi svenska föräldrar har barn som tar mer plats och hörs mer pga uppfostran...

Vi har rest runt en hel del i världen och ingenstans har jag någonsin märkt av störning pga barn på samma sätt som på ”svenskhotellet” på Kanarieöarna. Det var typ helvetet på jorden med sockerfixade kids som fick härja fritt medans föräldrarna drack all inc-öl och vin typ.

Nu senast vi reste var det ganska många barn på hotellet. De märktes knappt av, jämfört med vår huligan som uppenbarligen har en helt annan (brist på :o) fostran och som kastade bestick, mat, stimmade runt, rymde och sprang osv. Vansinnigt svettigt och pinsamt, varför vi övergick till att låta henne äta tidigt när folk inte åt ”finmiddag” och sedan äta själva när hon sov i sulkyn. Aldrig har vi heller dricksat så generöst... Den miljön vill inte vi äta i och definitivt inte utsätta andra för, jag hoppas verkligen att någon hade haft mod att skälla ut oss om vi resignerat en dag och låter henne hållas istället för att avbryta och lämna.

Ett svenskuppfostrat rödhårigt litet barn bland säkert ett trettiotal amerikanska, brittiska, tyska, argentinska, mexikanska barn och hon var vandrande kaos...
När vi för snart 30år sedan reste runt i Turkiet satte min då cirka 2åriga bror i system att "tappa" ett läskglas i golvet på resturang när det bara var lite kvar i glaset. han hade extremt snabbt upptäckt att Språkbarriärena och barntoleransen där var så stora att det trots föräldrarnas protester snabbt leverades ett nytt fullt glas....
 
Jag kan ju gissa att störningsgraden i Sverige kanske beror på att vi svenska föräldrar har barn som tar mer plats och hörs mer pga uppfostran...

Vi har rest runt en hel del i världen och ingenstans har jag någonsin märkt av störning pga barn på samma sätt som på ”svenskhotellet” på Kanarieöarna. Det var typ helvetet på jorden med sockerfixade kids som fick härja fritt medans föräldrarna drack all inc-öl och vin typ.

Nu senast vi reste var det ganska många barn på hotellet. De märktes knappt av, jämfört med vår huligan som uppenbarligen har en helt annan (brist på :o) fostran och som kastade bestick, mat, stimmade runt, rymde och sprang osv. Vansinnigt svettigt och pinsamt, varför vi övergick till att låta henne äta tidigt när folk inte åt ”finmiddag” och sedan äta själva när hon sov i sulkyn. Aldrig har vi heller dricksat så generöst... Den miljön vill inte vi äta i och definitivt inte utsätta andra för, jag hoppas verkligen att någon hade haft mod att skälla ut oss om vi resignerat en dag och låter henne hållas istället för att avbryta och lämna.

Ett svenskuppfostrat rödhårigt litet barn bland säkert ett trettiotal amerikanska, brittiska, tyska, argentinska, mexikanska barn och hon var vandrande kaos...
Jag har upplevt det motsatta. Jag passar på mina ungar och ser till så att de uppför sig medan många i omgivningen släpper sina barn fria att härja. Kanske är en skillnad när man bor i landet och rör sig i andra miljöer än all inclusive?
Oavsett så är det jag lagt märke till utomlands i barnhållning: 1) att det på många ställen ok att sopa till sina barn, och, 2) att ingen bryr sig om att ungar river halva stället eftersom alla är så upptagna med sitt. Har känt mig som ängsliga svensken som inte vill förnärma någon när jag passar på mina ungar. Kan ju som sagt bero på vilket sammanhang man är i också.
 
Jag har upplevt det motsatta. Jag passar på mina ungar och ser till så att de uppför sig medan många i omgivningen släpper sina barn fria att härja. Kanske är en skillnad när man bor i landet och rör sig i andra miljöer än all inclusive?
Oavsett så är det jag lagt märke till utomlands i barnhållning: 1) att det på många ställen ok att sopa till sina barn, och, 2) att ingen bryr sig om att ungar river halva stället eftersom alla är så upptagna med sitt. Har känt mig som ängsliga svensken som inte vill förnärma någon när jag passar på mina ungar. Kan ju som sagt bero på vilket sammanhang man är i också.
Mycket möjligt, det där helveteshotellet kommer jag aldrig besöka igen i alla fall, fullkomligt vidrigt. Var som en skolmatsal på min gamla högstadieskola inkl. matkrigen och de försåtsminerade stolarna, men med betydligt yngre barn. Å andra sidan var vuxenklientelet inte helt mumsigt heller stundtals, så man väl inte begära för mycket.

Jag har dock, även utanför "Lollo och Bernie-hotellen" fortsatt en helt annan uppfattning än du. Innan vi fick barn brukade vi på resor roa oss med att utifrån barnens stojande peka ut vilka föräldrar som var svenska eftersom det var en sådan markant skillnad på hur mycket barnen hördes/störde andra gäster och kanske framför allt personalen. Nu har vi ju dock själva en sådan huligan som skulle kunna få andra vuxna att starta ett diskussionsinlägg på sociala medier, så kanske färgas min känsla av att "alla andra" har så lugna barn av detta? Just nu är det på nivån att vi liksom väljer bort vissa hotell som vi tidigare valt pga att vi känner att det blir för svettigt att försöka hålla vildingen i såpass strama tyglar att vi inte skäms ögonen ur oss. Hon är helt klart van att få höras och synas på ett annat sätt än vad som är riktigt bekvämt i sociala sammanhang som inte är direkt riktade till barn och det är helt enkelt inte värt att pröjsa flera tusen kr/natt för ett gulligt boutiqehotell om en av oss ändå får vara kvar på utsidan vid frukost/middag för att inte barnet ska riva ner linnedukarna, doppa händerna i pannkakssmeten och hälla ut espresson för paret vid bordet bredvid (japp, allt detta har vi redan hunnit avverka under förra sommarens Italien-bilande).

Just pga glädjen i att få äta i lugn och ro de få ggr som maken och jag får tillfälle att gå ut och äta ensamma så blir jag nog också extra frustrerad över de föräldrar som låter sina barn härja loss utan att ingripa. Hade jag velat ha den ljudnivån hade jag inte behövt hyra in barnvakt...
 
Ja självklart. Det är ju numera ett tag sedan just den situationen uppstod och vi har umgåtts ett antal ggr därefter och jag har konstaterat att inget barn har fått bestående men. Det intressanta med forumdiskussioner är att nya synvinklar alltid kan ges på samma saker vilket är utvecklande och anledningen för mig att hänga på forum, men det är ju också så hemskt populärt att komma med idealsituationer där alla agerar utifrån ett ideal och att reaktionerna därefter blir som idealreaktioner. Intressant. Jag undrar om det händer på riktigt i samma utsträckning som en önskar. Men det får väl livet utvisa på sikt.

Exakt för när det barkat dithän att barnet inte känner till den här långsiktiga pedagogiska tanken eftersom ingen annan i familjen kör den så är det lite fläckvis att själv försöka skapa det i tio minuter en gång om året. (Dvs det var ju svårt för dig att i en plötsligt stegrad ljudvolym tänka att du skulle låtit hen bre smörgåsarna i morse.)

Däremot så är det ju samtidigt praktiskt att veta att barn (och vuxna och hästar) kan tendera gräva ned sig, sätta hälarna i och skrika, om man ger för hårt tryck direkt och sedan stegrar det. Medan om man ger lite lina och sedan drar så kanske de kommer snällt. Som Juul säger, eller typ? Så det är ju kul att läsa det tycker jag.

För det blir ju lite som de här skolorna som har fått uppifrån att det ska vara lågaffektivt bemötande men där det inte riktigt fungerat eftersom ingen riktigt vet vad det är för någonting. Varken elever eller personal.

(Jag vet inte heller vad det är för någonting men det är säkert jättebra speciellt på små barn. Även om vissa detaljer låter lite fläppa, som tex efter vad jag sett på fritids hur barn kan vara så skulle ju barnet ha hunnit springa sin väg innan man hunnit sätta sig på golvet. Det verkar kräva ett stängt mindre utrymme så att säga.)
 
Jag kan inte alls relatera till det här med högljudda och "springiga" barn som stör på offentliga platser. Jag ser det ALDRIG. De gånger jag störs av skrikiga barn så är det på ett flygplan eller på en buss, då ett barn blivit ledset och vi helt enkelt är inpackade i en liten tub så det går inte att komma undan skriket. Ett och annat vrål på ICA, absolut. Men på restaurang? Nej, jag stöter aldrig på barn på restauranger. Eller så märker jag dem inte. Eller så äter jag för sent, för dyrt?

Senast jag stördes av barnskrik var när jag och sambon tog en solig lördag på Skansen och ville äta lunch på Skansen Terrassen. Vände i dörren p.g.a möttes av 64826 parkerade barnvagnar och en ljudnivå som hade väckt Mary Poppins ur graven. Men vad annars ska man förvänta sig när man kliver in på barnens egna territorium. Jag tänker att ibland kan upplevelsen av "ouppfostrade och störiga barn" vara ett svar på dels vad man förväntar sig av barn, kanske för mycket helt enkelt? Samt vilka förväntningar man har på den plats man befinner sig på.
:D Det var en lustig krönika för någon vecka sedan (i någon kvällstidning) som verkade spekulera i att det förekom fläckvis. Den här krönikören bodde på Söder och hade barn som hängde i gardinerna men märkte att dessa inte förekom i samma omfattning på Östermalm. Han fick bekräftelse av en caféägare han kände som hade ett Café i varje stadsdel att det var total skillnad.

Det verkar såklart osannolikt att det stämmer. Men det skulle ju kunna förklara varför vissa stöter på det hela tiden och andra totalt inte. Dvs det är lite olika i olika städer/stadsdelar helt enkelt?

(alltså både Söder och Östermalm är ju fintfina stadsdelar så inga såna grejor)
 
Mycket möjligt, det där helveteshotellet kommer jag aldrig besöka igen i alla fall, fullkomligt vidrigt. Var som en skolmatsal på min gamla högstadieskola inkl. matkrigen och de försåtsminerade stolarna, men med betydligt yngre barn. Å andra sidan var vuxenklientelet inte helt mumsigt heller stundtals, så man väl inte begära för mycket.

Jag har dock, även utanför "Lollo och Bernie-hotellen" fortsatt en helt annan uppfattning än du. Innan vi fick barn brukade vi på resor roa oss med att utifrån barnens stojande peka ut vilka föräldrar som var svenska eftersom det var en sådan markant skillnad på hur mycket barnen hördes/störde andra gäster och kanske framför allt personalen. Nu har vi ju dock själva en sådan huligan som skulle kunna få andra vuxna att starta ett diskussionsinlägg på sociala medier, så kanske färgas min känsla av att "alla andra" har så lugna barn av detta? Just nu är det på nivån att vi liksom väljer bort vissa hotell som vi tidigare valt pga att vi känner att det blir för svettigt att försöka hålla vildingen i såpass strama tyglar att vi inte skäms ögonen ur oss. Hon är helt klart van att få höras och synas på ett annat sätt än vad som är riktigt bekvämt i sociala sammanhang som inte är direkt riktade till barn och det är helt enkelt inte värt att pröjsa flera tusen kr/natt för ett gulligt boutiqehotell om en av oss ändå får vara kvar på utsidan vid frukost/middag för att inte barnet ska riva ner linnedukarna, doppa händerna i pannkakssmeten och hälla ut espresson för paret vid bordet bredvid (japp, allt detta har vi redan hunnit avverka under förra sommarens Italien-bilande).

Just pga glädjen i att få äta i lugn och ro de få ggr som maken och jag får tillfälle att gå ut och äta ensamma så blir jag nog också extra frustrerad över de föräldrar som låter sina barn härja loss utan att ingripa. Hade jag velat ha den ljudnivån hade jag inte behövt hyra in barnvakt...
Svenska barn kanske inte är lika tränade på att vara ute på lokal?
 
Svenska barn kanske inte är lika tränade på att vara ute på lokal?
Möjligt. Vår borde vara det egentligen, med tanke på hur mycket vi reser, men det hjälps inte. Det kan ju dock gå på bristande uppfostrings-skills från mig och hennes far dock, om jag ska vara självkritisk. Jag tror dock att vi har en annan syn på att låta barn vara barn och att de har ett stort inflytande på utformningen av vardagslivets alla situationer. Positivt i många avseenden, men kanske svårt att jämka samman med vad jag tycker ändå är ett fullt befogat intresse av att få lugn och ro vid en måltid man betalar dyra pengar för. Det är ju inte jättekul att inte ens kunna föra ett normalt samtal i samtalston vid en restaurangmiddag pga att t.ex. vår dotter sjungskriker "Baaaajskoooorv" för full hals i tjugo minuter. Typ. OM vi nu hade låtit det pågå så länge...
 
Exakt för när det barkat dithän att barnet inte känner till den här långsiktiga pedagogiska tanken eftersom ingen annan i familjen kör den så är det lite fläckvis att själv försöka skapa det i tio minuter en gång om året. (Dvs det var ju svårt för dig att i en plötsligt stegrad ljudvolym tänka att du skulle låtit hen bre smörgåsarna i morse.)

Min högst personliga uppfattning (som jag vet att jag delar med en del övriga insatta vuxna) om det fallet är att "pedagogiken" hemifrån bygger till stor del på ena förälderns rädsla att bli den som är den "tråkiga dumma" gentemot den andra föräldern som inte bryr sig ett dugg om allmän hyfs och utan bekymmer låter barnet klättra i ansiktet, avbryta måltiden för den vars knä blir en lekplats, gapa och skrika obehindrat osv osv. Vid ett tillfälle tom gå runt på en födelsedagsbuffé för 30 gäster och riva bort garnering från tårtor och kakor som serveras så att allt ser trist ut för övriga gäster (ja tom hjälper barnet att förse hen med det som önskas med argumentet att "hen ville ju ha").
Då en är totalt obefintlig i sitt gränssättande och den andra är livrädd att bli osams med sitt barn så är väl resultatet bara ett. Jag tycker det är tråkigt att se att föräldrar inte har bättre kommunikation och gemensam syn på hur barnen ska introduceras till att bli välfungerande människor i sociala sammanhang.

Nu tänker jag inte att tråden ska upptas av flertal sidor med OT-diskussion om just detta fall av barn/föräldraskap. Poängen är att ja - det är svårt att på 10 minuter ibland skapa nån långsiktig lösning på problemet enligt en specifik pedagogisk inriktning :meh: ...och för att knyta an till trådens huvudämne så är det inte konstigt att en "inte tycker om barn" om detta är vad man har som starkaste referns av barn i ens närhet.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
5 148
Senast: Grazing
·
Tjatter Välkomna till leken “skyll er själva som ger mig ideer”. Då jag just nu är lite upptagen blir det inga roliga teman eller uppdateringar...
40 41 42
Svar
827
· Visningar
12 088
Senast: Niyama
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
29 382
Senast: Snurrfian
·
Relationer Hej Buke.. Anonymt nick för ja, privata grejer och så. Frågorna: Hur vet jag att jag inte vill ha barn? Hur gör man för att avsluta ett...
2 3
Svar
55
· Visningar
10 161
Senast: TinyWiny
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Barmarksdrag/canicross
  • Valp 2024
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp