Ny otrohetsundersökning

Beror väl på vad man definerar otrohet som.
Självklart men tänkte mer hur TS definierade för resonemangen är rätt förvirrande. Skulle citerat.
-----
Rent praktiskt kan man mest chatta/skicka bilder vilket inte är så många sätt. Om man nu inte räknar varje "kontaktapp" som ett sätt. Men det är ju samma sak så :)
 
Jag har varit den andra kvinnan vid några tillfällen. Anledningarna har varit flera men typisk gemensam nämnare "älskar henne/honom men sexet är uselt eller allt för sällan förekommande". Sex är jätteviktigt för många människor men det är fortfarande tabu att säga och särskilt för småbarnsföräldrar.
 
Milosari skrev:
Sex är jätteviktigt för många människor men det är fortfarande tabu att säga och särskilt för småbarnsföräldrar.

Var det inte @FannyN som en period hade jobbat med prostituerade som sa att de flesta sexköpare var just män i Volvo V70 med barnsäte fram? Det var visst samma snubbar som också var lite elaka mot tjejerna om jag inte kommer ihåg helt stolligt.

Jag bodde ju i många år nära Rosenlund i Göteborg, och den bilden stämmer väldigt bra in på de sexköparna man såg där nere. Gärna typ dagtid eller tidig kväll.
 
Var det inte @FannyN som en period hade jobbat med prostituerade som sa att de flesta sexköpare var just män i Volvo V70 med barnsäte fram? Det var visst samma snubbar som också var lite elaka mot tjejerna om jag inte kommer ihåg helt stolligt.

Jag bodde ju i många år nära Rosenlund i Göteborg, och den bilden stämmer väldigt bra in på de sexköparna man såg där nere. Gärna typ dagtid eller tidig kväll.
Det förvånar mig inte ett ögonblick. En del män har verkligen ett skrämmande sätt att hantera sin frustration på.
 
Var det inte @FannyN som en period hade jobbat med prostituerade som sa att de flesta sexköpare var just män i Volvo V70 med barnsäte fram? Det var visst samma snubbar som också var lite elaka mot tjejerna om jag inte kommer ihåg helt stolligt.

Jag bodde ju i många år nära Rosenlund i Göteborg, och den bilden stämmer väldigt bra in på de sexköparna man såg där nere. Gärna typ dagtid eller tidig kväll.
Du minns helt rätt.
 
Enligt en den så är var 5:e småbarnsförälder otrogen. Detta gäller både män och kvinnor. Varför är man otrogen när man skaffat familj🤔. Ja, en del argument var "man har bara ett liv", "det man inte vet mår man inte dåligt av", "jag orkar inte med varken mig själv eller min sambo om jag inte får ha nån på sidan om". Är det så att dom otrogna är nöjda med sig själva när dom har sex med andra eftersom dom inte får nått sex med den som dom har barn med? Vad är det i själva otroheten som gör att det fungerar bättre med familjen än om dom inte var otrogna.

Sen har man förstärkt artikeln med en bild med en glad pappa som lattjar med barnet vid frukostbordet medan den sura mamman sitter och är otrogen med en annan man genom mobilen
Men hur hinner orkar de ha något på sidan av när de har småbarn? De småbarns föräldrar jag känner verkar verkligen ha fullt upp med att hinna och orka med familjen inkl barn.
 
Men hur hinner orkar de ha något på sidan av när de har småbarn? De småbarns föräldrar jag känner verkar verkligen ha fullt upp med att hinna och orka med familjen inkl barn.
Det löser man helt enkelt. Jag har varit den andra en gång och den personen hade flera barn. Visst sågs man inte ofta, men nån gång. Hur han löste det vet jag inte, men det gjorde han iaf. Det verkade inte vara ett jätteproblem.
 
Kan tänka mig att det känns svårare att göra slut när man har barn ihop. Att man känner sig fast och som att man måste stanna "för barnens skull".

Ja, precis. Jag upplever överlag att folk har svårt att lämna sina relationer, oavsett om det är barn inblandat eller ej. Vi är vanemänniskor, och tanken på att vara singel kan vara väldigt skrämmande om man inte varit det på länge. Lite krasst, men så tror jag att det är. Många hänger kvar för att de inte vågar eller orkar ta steget med en separation. Har man barn ihop blir ju steget ännu svårare.

Sedan tror jag även att många inte ser så allvarligt på otrohet, när det kommer till dem själva. De älskar sin familj och sin partner och vet om att ett litet sidosteg inte kommer att ändra det. What´s the harm? Lite så, och att det ändå aldrig kommer att komma fram. Om partnern skulle vara otrogen däremot så skulle det bli annat ljud i lådan.
 
Ja, precis. Jag upplever överlag att folk har svårt att lämna sina relationer, oavsett om det är barn inblandat eller ej. Vi är vanemänniskor, och tanken på att vara singel kan vara väldigt skrämmande om man inte varit det på länge. Lite krasst, men så tror jag att det är. Många hänger kvar för att de inte vågar eller orkar ta steget med en separation. Har man barn ihop blir ju steget ännu svårare.

Sedan tror jag även att många inte ser så allvarligt på otrohet, när det kommer till dem själva. De älskar sin familj och sin partner och vet om att ett litet sidosteg inte kommer att ändra det. What´s the harm? Lite så, och att det ändå aldrig kommer att komma fram. Om partnern skulle vara otrogen däremot så skulle det bli annat ljud i lådan.

Ja, det är svårt att lämna. Jag lämnade min man för ganska precis 6 år sedan efter en tids otrohet - MIN otrohet, inte hans - och det är det svåraste jag gjort fastän det var jag som ville lämna. Livet vänds uppochner för en tid och det känns lite som att vara i fritt fall. Har man dessutom, som vi, ett gemensamt barn, är det såklart ännu tuffare. Samtidigt så var det, när jag väl fick ordning på allt, en av de bästa saker jag gjort i mitt liv. Att för första gången på över 20 år få stänga dörren om mig i en helt EGEN lägenhet var en fantastisk känsla!

Och angående otroheten - ja, jag tror det kan vara så att man ser mindre allvarligt på sin egen otrohet än andras (eller partnerns), eller kanske att man får andra perspektiv när man upplevt något själv? Personligen var jag otrogen för att jag blev kär i någon annan än min man. Om det sedan är "bättre" eller "sämre" än att vara otrogen bara för att man vill ha bättre/mer/annorlunda sex, det vet jag inte. Men det var mitt skäl.
 
Ja, det är svårt att lämna. Jag lämnade min man för ganska precis 6 år sedan efter en tids otrohet - MIN otrohet, inte hans - och det är det svåraste jag gjort fastän det var jag som ville lämna. Livet vänds uppochner för en tid och det känns lite som att vara i fritt fall. Har man dessutom, som vi, ett gemensamt barn, är det såklart ännu tuffare. Samtidigt så var det, när jag väl fick ordning på allt, en av de bästa saker jag gjort i mitt liv. Att för första gången på över 20 år få stänga dörren om mig i en helt EGEN lägenhet var en fantastisk känsla!

Och angående otroheten - ja, jag tror det kan vara så att man ser mindre allvarligt på sin egen otrohet än andras (eller partnerns), eller kanske att man får andra perspektiv när man upplevt något själv? Personligen var jag otrogen för att jag blev kär i någon annan än min man. Om det sedan är "bättre" eller "sämre" än att vara otrogen bara för att man vill ha bättre/mer/annorlunda sex, det vet jag inte. Men det var mitt skäl.

Jag tycker att det är skillnad på att vara otrogen om och om igen, med olika personer och under lång tid mot att känslorna har svalnat för partnern och att man blir kär i någon annan. Ibland tror jag att den där kärleken till någon annan egentligen inte är kärlek, utan ett sätt att hitta ut och bort från den man är ihop med. Att man snarare blir kär i friheten än i personen man är otrogen med. Vissa behöver kanske den sparken i röven för att ta tag i att göra slut. Just eftersom det är ett stort och läskigt beslut.

Men samtidigt så finns det ju personer som är poly och har behov av att ha sex med flera, och kanske älskar sin partner massor ändå och vill absolut inte lämna denne. Det är ett svårt ämne och absolut inte så svart eller vitt som det kanske känns om man är den som blir bedragen.

Jag har själv aldrig varit otrogen, utan när jag har hamnat i den sitsen att jag VERKLIGEN velat ligga med någon annan så har jag gjort slut. Men då satt jag inte fast så väldigt något av mina förhållanden, förutom rent ekonomiskt ena gången. Nu skulle snarare min ekonomi bli bättre om jag lämnade då jag äter väldigt mkt mindre mat och är mer ekonomisk.
 
Jag tycker att det är skillnad på att vara otrogen om och om igen, med olika personer och under lång tid mot att känslorna har svalnat för partnern och att man blir kär i någon annan. Ibland tror jag att den där kärleken till någon annan egentligen inte är kärlek, utan ett sätt att hitta ut och bort från den man är ihop med. Att man snarare blir kär i friheten än i personen man är otrogen med. Vissa behöver kanske den sparken i röven för att ta tag i att göra slut. Just eftersom det är ett stort och läskigt beslut.

Men samtidigt så finns det ju personer som är poly och har behov av att ha sex med flera, och kanske älskar sin partner massor ändå och vill absolut inte lämna denne. Det är ett svårt ämne och absolut inte så svart eller vitt som det kanske känns om man är den som blir bedragen.

Jag har själv aldrig varit otrogen, utan när jag har hamnat i den sitsen att jag VERKLIGEN velat ligga med någon annan så har jag gjort slut. Men då satt jag inte fast så väldigt något av mina förhållanden, förutom rent ekonomiskt ena gången. Nu skulle snarare min ekonomi bli bättre om jag lämnade då jag äter väldigt mkt mindre mat och är mer ekonomisk.

Ja, såklart är det skillnad, men samtidigt vet jag inte om jag tycker att det finns otrohet som skulle vara bättre, sämre eller mer eller mindre ursäktlig än någon annan. Var och en får följa sitt samvete och sitt hjärta, liksom.

Jag har dock, efter att ha varit otrogen själv, funderat en del på otrohet som företeelse och varför det är så väldigt tabu och för många uppfattas som "det yttersta sveket". Självklart kan jag både förstå och känna med den som får uppleva att hans/hennes partner är otrogen - när man själv liksom har gått och inbillat sig att man är en del av den där "tvåsamhetsbubblan" (som jag också kan tycka är fantastisk) och allt är bra, medan partnern i själva verket delat det där man ville dela med hen (behöver ju inte bara vara sex, utan kan också vara kärlek, närhet, förtroende) med någon annan. Men på ett annat plan kan jag också ifrågasätta om någon annan verkligen får äga min kropp och får bestämma vad jag skall göra med den. För det är ju det vi säger när vi "kräver" (eller önskar) att vår partner skall vara trogen - du får inte ha sex med någon annan än MIG, den delen av dig tillhör MIG och ingen annan. Och den äganderättskänslan kan jag ha lite svårt för...
 
Ja, såklart är det skillnad, men samtidigt vet jag inte om jag tycker att det finns otrohet som skulle vara bättre, sämre eller mer eller mindre ursäktlig än någon annan. Var och en får följa sitt samvete och sitt hjärta, liksom.

Jag har dock, efter att ha varit otrogen själv, funderat en del på otrohet som företeelse och varför det är så väldigt tabu och för många uppfattas som "det yttersta sveket". Självklart kan jag både förstå och känna med den som får uppleva att hans/hennes partner är otrogen - när man själv liksom har gått och inbillat sig att man är en del av den där "tvåsamhetsbubblan" (som jag också kan tycka är fantastisk) och allt är bra, medan partnern i själva verket delat det där man ville dela med hen (behöver ju inte bara vara sex, utan kan också vara kärlek, närhet, förtroende) med någon annan. Men på ett annat plan kan jag också ifrågasätta om någon annan verkligen får äga min kropp och får bestämma vad jag skall göra med den. För det är ju det vi säger när vi "kräver" (eller önskar) att vår partner skall vara trogen - du får inte ha sex med någon annan än MIG, den delen av dig tillhör MIG och ingen annan. Och den äganderättskänslan kan jag ha lite svårt för...
Jag har också svårt för den ägandedelen. Den är bra märklig. Håller i övrigt med dig. Det är otroligt komplicerat.

Att vi ska vara två och två känns ju inte riktigt naturligt i grunden, så normerna verkar vara det som styr här.
 
Det löser man helt enkelt. Jag har varit den andra en gång och den personen hade flera barn. Visst sågs man inte ofta, men nån gång. Hur han löste det vet jag inte, men det gjorde han iaf. Det verkade inte vara ett jätteproblem.
Hur genom att lasta på sin partner ansvaret för barnen?
 
Jag har också svårt för den ägandedelen. Den är bra märklig. Håller i övrigt med dig. Det är otroligt komplicerat.

Att vi ska vara två och två känns ju inte riktigt naturligt i grunden, så normerna verkar vara det som styr här.

Varför känns inte monogami naturligt i grunden? Vad är ens naturligt? Det är lite knepigt att definiera. Normer är naturligt t.ex.
 

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
20 599
Senast: Gunnar
·
Övr. Barn Hur tänker ni kring detta? En kompis till mig, har en dotter som har oerhört kämpigt i skolan. Barnet har dålig självkänsla, årskursen...
5 6 7
Svar
122
· Visningar
10 340
Senast: Vallmo
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
9 529
Senast: Imna
·
Relationer Jag skulle behöva lite råd. Jag är sedan ca 20 år tillbaka tillsammans med en man. Vi blev sambos för 7 år sedan och har två barn med...
2
Svar
24
· Visningar
5 629

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2023 -den andra
  • Uppdateringstråd 29
  • Vildkattungar

Hästrelaterat

  • Hingstval 2024
  • Ridskoleryttare
  • Vad gör halvblodsägare?

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp