Överlevnadsstrategier för vänners bröllop

Anonym_85

Trådstartare
Det var bekvämt det här med anonym användare, så jag fortsätter här en stund.

Jag älskar mina vänner, vi är lika på vissa plan och olika på andra plan. När det kommer till bröllop så är vi olika. Det som är den viktigaste dagen i livet för vissa ser jag som en roligt fest, men som vilken stor fest som helst. Jag har dock inte tagit mig igenom ett enda bröllop som varit helt friktionsfritt. När det planeras möhippor så börjar det gnissla mellan de som planerar, vad tycker bruden egentligen om och hur mycket pengar ska vi lägga på detta? Tärnorna stressar upp sig för att lyckas planera något som lever upp till brudens förväntningar samtidigt som andra vänner tycker att det är för dyrt. Det tycks vara så att möhippan, dess omfattning och kostnad, på något vis representerar hur viktig bruden är i ens liv? En kollega berättade att hennes vänkrets aldrig riktigt hade repat sig från det gnissel som uppstått kring just en möhippa.

Det har gnisslat om vem som blir brudtärna och vem som inte blir det. Är det här brudens bedömning av hur nära vän man är? Är denne viktigare än denne? osv. En vän till mig som gifte sig fick trösta en av sina bästa vänner som inte fick bli brudtärna, och nästintill hålla ett försvarstal kring hur bruden tänkt kring detta.

Nu ska jag, och en annan vän, vara toastmadames till en väns bröllop i april. Jag har fått höra flera gånger vilken ära det är att få vara toastmadame, som om jag bör vara mycket tacksam och glad. Jag kan faktiskt bli lite provocerad av att höra det. Det är ett stort förtroende och jag är glad över att min vän känner detta förtroende för mig. Men det är också mycket jobb. Att det skulle vara en ära, vad menar man när man säger så? Jag känner mer att vi hjälper vår vän att planera sin bröllopsfest och kommer dessutom att vara värdinnor på plats. Vilket jag faktiskt tycker är roligt, varför jag tackade ja. Men jag är högst obekväm med att det anses vara en ära. Att jag ska buga och bocka av tacksamhet för att jag får hjälpa till?

Andas man någonting om att man inte hinner/har råd/kan delta på möhippa/klänningsprovning/hel bröllopsweekend så är det alltid någon som uttrycker "Men det är ju faktiskt (brudens namns) bröllop!" Det ska strykas medhårs, och ställas upp, och betalas, enbart. Och lyssnas! Framför allt lyssnas. På allt om klänning till skor till band till dukning.

Så, nu har jag en rad bröllop framför mig detta år och nästa år. Jag älskar mina vänner och jag vill att de ska få sin stora dag, även om jag själv inte förstår varför allt ska bli så uppsjåsat. Vad har ni för erfarenhet av detta, är det bara jag som upplever att någonting som borde vara roligt och härligt ofta leder till press och gnissel bland inblandade? Jag behöver tips på överlevnadsstrategier! Den främsta som poppar upp i huvudet just nu är att sluta tacka ja till att vara tärna och toastmadame..
 
Men oj. Ära att vara toastmaster/madame? Håller med dig om att det är ett förtroende och inget annat.

Vi hade två toastmasters på vårt bröllop. Valde två och inte en eftersom vi vet hur mycket jobb det är och ville inte att någon ska behöva göra det själv. Valde också personer som vi dels trodde skulle tycka det var roligt men också som vi visste skulle vara bekväma med att tacka nej om de inte ville. När vi frågade var det också halvt ursäktande. Och då hade vi ändå noll förväntningar på våra toastmasters mer än att de skulle säga hej och välkommna och presentera eventuella talare.
 
Jag har samma erfarenhet som du. Jag blir helt matt. En period av mitt liv gick jag på bröllop varje år och alla hade de olika teman. Jättekäckt. Eller inte. Det var färgkoder, klädkoder och fan vet vad. Jag har köpt kläder för tusentals kronor som bara använts en gång, för att inte tala om möhippa, bröllopspresent och att behöva höra allt ältande om detta jäkla bröllop i flera månaders tid i ett av fallen. Tackolov var jag inte en av medarrangörerna då, utan "bara" vän. Kan tänka mig hur de mer involverade hade häcken full.
Jag ser det som du - det är en stor fest. That's it. Jag Förstår om det är det största i livet för endel som gifter sig, men jag blir irriterad av föreställningen att dessa personers viktigaste dag antas vara lika viktig för alla de känner... lite religiöst på nåt vis.
 
Men oj. Ära att vara toastmaster/madame? Håller med dig om att det är ett förtroende och inget annat.

Vi hade två toastmasters på vårt bröllop. Valde två och inte en eftersom vi vet hur mycket jobb det är och ville inte att någon ska behöva göra det själv. Valde också personer som vi dels trodde skulle tycka det var roligt men också som vi visste skulle vara bekväma med att tacka nej om de inte ville. När vi frågade var det också halvt ursäktande. Och då hade vi ändå noll förväntningar på våra toastmasters mer än att de skulle säga hej och välkommna och presentera eventuella talare.

Känns som en sund inställning! Jag tycker att det ska bli roligt och hade absolut tackat nej annars.

Denna väns möhippa var en weekend utomlands nyligen och kostade ungefär 6000 kr. När jag pratade med en utav tärnorna om att jag inte visste om jag kunde prioritera det ekonomiskt så sa hon att nu när jag fått äran att vara toastmadame så skulle det vara ytterst märkligt om jag inte följde med. Fick bita mig i knogen innan jag svarade på det meddelandet.
 
Jag har samma erfarenhet som du. Jag blir helt matt. En period av mitt liv gick jag på bröllop varje år och alla hade de olika teman. Jättekäckt. Eller inte. Det var färgkoder, klädkoder och fan vet vad. Jag har köpt kläder för tusentals kronor som bara använts en gång, för att inte tala om möhippa, bröllopspresent och att behöva höra allt ältande om detta jäkla bröllop i flera månaders tid i ett av fallen. Tackolov var jag inte en av medarrangörerna då, utan "bara" vän. Kan tänka mig hur de mer involverade hade häcken full.
Jag ser det som du - det är en stor fest. That's it. Jag Förstår om det är det största i livet för endel som gifter sig, men jag blir irriterad av föreställningen att dessa personers viktigaste dag antas vara lika viktig för alla de känner... lite religiöst på nåt vis.

Precis så tänker jag med. Om en person upplever att det är den största dagen i dens liv så absolut, gå bananas! Men förväntan på att den ska vara viktigast för alla vänner också blir helt fel.
 
Känns som en sund inställning! Jag tycker att det ska bli roligt och hade absolut tackat nej annars.

Denna väns möhippa var en weekend utomlands nyligen och kostade ungefär 6000 kr. När jag pratade med en utav tärnorna om att jag inte visste om jag kunde prioritera det ekonomiskt så sa hon att nu när jag fått äran att vara toastmadame så skulle det vara ytterst märkligt om jag inte följde med. Fick bita mig i knogen innan jag svarade på det meddelandet.
Oförskämd utpressning.
 
Denna väns möhippa var en weekend utomlands nyligen och kostade ungefär 6000 kr. När jag pratade med en utav tärnorna om att jag inte visste om jag kunde prioritera det ekonomiskt så sa hon att nu när jag fått äran att vara toastmadame så skulle det vara ytterst märkligt om jag inte följde med. Fick bita mig i knogen innan jag svarade på det meddelandet.

Whaaat!!??? Aldrig att jag lagt de pengarna.

Vad svarade du? *nyfiken :cautious:
 
Känns som en sund inställning! Jag tycker att det ska bli roligt och hade absolut tackat nej annars.

Denna väns möhippa var en weekend utomlands nyligen och kostade ungefär 6000 kr. När jag pratade med en utav tärnorna om att jag inte visste om jag kunde prioritera det ekonomiskt så sa hon att nu när jag fått äran att vara toastmadame så skulle det vara ytterst märkligt om jag inte följde med. Fick bita mig i knogen innan jag svarade på det meddelandet.
6000?
Jag tycker det är oförskämt att ta för givet att folk kan betala såna summor.
 
Whaaat!!??? Aldrig att jag lagt de pengarna.

Vad svarade du? *nyfiken :cautious:

Jag svarade att du vet att jag älskar (brudens namn) och vill att hon ska få ett fantastiskt firande, men det har inget att göra med hur mycket pengar jag kan lägga. Som sagt, gnissel gnissel.. Det slutade med att jag åkte, såklart :meh: Inte för tärnans skull, såklart, men för vännen.

De flesta i min omgivning har det ganska väl ställt, och då drar kostnaderna iväg. Jag har råd, men skulle helst prioritera annat. Hade jag haft ansträngd ekonomi hade det varit enklare att tacka nej men nu känns det svårare eftersom jag har råd, med råge, men jag skulle helst vilja lägga mina pengar på annat..
 
Känns som en sund inställning! Jag tycker att det ska bli roligt och hade absolut tackat nej annars.

Denna väns möhippa var en weekend utomlands nyligen och kostade ungefär 6000 kr. När jag pratade med en utav tärnorna om att jag inte visste om jag kunde prioritera det ekonomiskt så sa hon att nu när jag fått äran att vara toastmadame så skulle det vara ytterst märkligt om jag inte följde med. Fick bita mig i knogen innan jag svarade på det meddelandet.
6000 :nailbiting: det räcker ju nästan till ett halvårs skoning av bägge hästarna eller till de nya glasögon jag vill köpa+ en tandläkarräkning och en middag på vettig krog.
Tack och lov att min bästa vän valde alternativet att gifta sig i hemlighet (hon avslöjade det för mig för hon visste att jag inget skulle säga) mitt utlägg blev ett grattis och en hängpetunia att ha på altanen. Det tror jag att vi bägge var nöjda med.
 
Jag skulle nog se till att prata direkt med brudparet gallande mitt eventuella deltagande, sa att jag kan vara tydligt med att eventuellt deltagande i dyra hippor, resor etc inte reflekterar hur jag ser pa vart forhallande, men att jag inte har tiden/pengarna att vara sa delaktig som jag helst onskat!

Jag ligger precis i borjan pa "brollopsaren" och tva goda vanner har ett stort brollop i sommar, men har en valdigt sund installning till det hela, dar de ar medvetna om att det ar en stor tillstallning for DEM, men inte det viktigaste i livet for just precis alla deras gaster.
Brudens enda onskemal om hennes hippa var att den skulle vara billig och inklusiv, dartill har de sett till att ordna med billig overnattning vid sjalva brollopet och ar mycket tydliga med att eventuella presenter ar frivilliga.
Hoppas alla mina vanner kommer ga i samma spar - kanns som upplagt for kul brollop da!
 
Åh vad svårt.
Jag får lätt ångest av fester och speciellt då när en ska sitta och äta middag, konversera (bröllop) och delta i från början givna aktiviteter (typ möhippa). Hade inte klarat sådana bröllop och festligheter som du beskriver.

Hade ingen möhippa just på grund av detta, och ingen middag på bröllopet heller. Eller klädkod. Eller lekar eller tal eller tipsrundor. Gästerna behövde egentligen inte betala en krona (men självklart var det många som la pengar på resor, boende och bidrag till bröllopsresan, men det var absolut inget krav från vår sida).

Har bara några kompisar och släktingar som gift sig och det var en plåga från början till slut för mig.
Har ingen lösning egentligen. Det är väl lättare när det är kompisar eftersom de förhoppningsvis känner mig och inte tycker det är konstigt att jag behöver ställa in eller gå tidigt från festen. Värre med släkt eller ännu värre mannens släkt.
 
Jag förstår precis din känsla. Jätteglad för kompisens skull såklart men allvarligt talat kan jag göra bättre saker med mina semesterdagar och pengar än att åka land och rike runt för bröllop, möhippor och whatnot.
Min strategi för möhippor är att tidigt ta upp ämnet om ekonomi, avstånd osv så att de ramarna är satta innan galningarna börjar sväva iväg med planeringen. Jag brukar påminna om att det kan finnas folk som har väldigt lite pengar och att man ska hålla sig på en nivå och att vissa behöver åka långt och betala för övernattning mm. Sedan brukar jag hålla mig i bakgrunden och låta de som absolut vet bäst och vill bestämma allt köra sitt rejs om det inte kommer upp nåt som absolut inte känns ok. Så länge det blir en möhippa lär bruden bli nöjd, jag behöver inte lägga mig i tävlingen om vem som är bästa vän.

Bröllopen överlever jag genom att ta en liten paus och gå iväg en sväng. Ingen har hittills märkt att jag aldrig står med och tittar på den fett ointressanta brudvalsen, allra minst brudparet :p
 
Känns som en sund inställning! Jag tycker att det ska bli roligt och hade absolut tackat nej annars.

Denna väns möhippa var en weekend utomlands nyligen och kostade ungefär 6000 kr. När jag pratade med en utav tärnorna om att jag inte visste om jag kunde prioritera det ekonomiskt så sa hon att nu när jag fått äran att vara toastmadame så skulle det vara ytterst märkligt om jag inte följde med. Fick bita mig i knogen innan jag svarade på det meddelandet.

Salig Magdalena Ribbing brukade säga att det var väldigt förmätet av brudpar att ta för givet att alla de vänner man vill dela sin stora dag med ska tycka att det är värt att lägga så mycket tid och pengar på just dem.

Jag tycker inte att man ska skämmas för att man vill göra något annat för sina pengar än att hänga med på något som är till för någon annan.
 
Jag har samma erfarenhet som du. Jag blir helt matt. En period av mitt liv gick jag på bröllop varje år och alla hade de olika teman. Jättekäckt. Eller inte. Det var färgkoder, klädkoder och fan vet vad. Jag har köpt kläder för tusentals kronor som bara använts en gång, för att inte tala om möhippa, bröllopspresent och att behöva höra allt ältande om detta jäkla bröllop i flera månaders tid i ett av fallen. Tackolov var jag inte en av medarrangörerna då, utan "bara" vän. Kan tänka mig hur de mer involverade hade häcken full.
Jag ser det som du - det är en stor fest. That's it. Jag Förstår om det är det största i livet för endel som gifter sig, men jag blir irriterad av föreställningen att dessa personers viktigaste dag antas vara lika viktig för alla de känner... lite religiöst på nåt vis.

Kan helt hålla med om dina tankar och åsikter! Vet inte om den så kallade äran enbart är för att man får en roll där man "får synas" på någon annans bröllop än sitt eget? Verkar ju mest som någon manipulering för att man inte ska knussla över arbetsbelastningen 🤣

Och sen kanske det är mest i min egen krets o inte gällande för andra, men de mest bekostade bröllopet med teman och shower osv har sällan hållit mer än 7-10 år. Som om de (kanske bruden främst) varit mer intresserade av ett storslaget bröllop än själva (livslånga) partnern!

Har alltid tackat nej till alla erbjudanden om specifika roller under folks bröllop, de är inte för mig helt enkelt.
 
De flesta i min omgivning har det ganska väl ställt, och då drar kostnaderna iväg. Jag har råd, men skulle helst prioritera annat. Hade jag haft ansträngd ekonomi hade det varit enklare att tacka nej men nu känns det svårare eftersom jag har råd, med råge, men jag skulle helst vilja lägga mina pengar på annat..

Samma här. Jag har råd, men jag prioriterar det inte. Jag har råd med mitt hyfsat dyra leverne just för att jag inte slänger pengar på sånt som inte tilltalar mig...
I ett av fallen var jag student, tackolov visste bruden om att flera gäster var i liknande sits och sa till sina "hipparrangörer" att vid en ev hippa skulle det finnas möjlighet för folk att delta utan att göra alla medföljande aktiviteter. Det tyckte jag var sjyst. Jag kunde vara med men slapp tex betala tusen spänn för att rida med på en ridtur. Rida är ju inte så exklusivt för en hästmänniska, så jag var glad att jag slapp lägga pengar på att rida nån ridskolehäst...
En annan gång var jag på bröllop hos en vän till min nyblivna sambo, hade träffat brudparet typ 1 gång. Kände ingen av gästerna, min sambo var marskalk så jag såg knappt röken av honom. Det var bordsplacering där jag var placerad i ett gäng som alla kände varandra dvs ingen pratade med mig alls. Där satt jag i mina svindyra färgkodade kläder och genomled en skiiittråkig fest i väntan på att köra hem, var 15 mil bort och jag var givetvis chaufför eftersom det var min sambos vän och jag unnade honom att ta ett glas liksom. Hujeda mig. Det är den tråkigaste fest jag varit på :o
 

Liknande trådar

Fritid Jag ska vara toastmadame på en väns bröllop i sommar och tycker att det skulle vara passande med något spex under bröllopsmiddagen, men...
7 8 9
Svar
161
· Visningar
19 957
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
9 528
Senast: Imna
·
Kropp & Själ Läste tråden om vigselring, och har dessutom sett orimligt mycket bröllopsbilder i sociala medier nu i maj och juni, vilket har fått mig...
9 10 11
Svar
200
· Visningar
14 331
Senast: ameo
·
Relationer Min bästa vän, min tärna har haft det lite jobbigt senaste 4-5 åren, gick in i väggen och har inte kommit tillbaka psykiskt, blev...
4 5 6
Svar
108
· Visningar
13 152

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp