För mig hade det nog kokat ner till vad syftet är med de eventuella sparpengarna. Pensionssparandet (eller bristen därav) hade absolut stört mig, men jag hade samtidigt tvingat mig att inte lägga mig i det eftersom det ligger långt fram i tiden och krasst sett inte nödvändigtvis kommer att påverka mig direkt. Det hänger ju dock på att du är tydlig, både mot dig själv och honom, med att du inte kommer att försörja honom ifall du råkar ha mer pengar vid pensionen och sedan får han göra vad han vill med den informationen.
När det gäller saker som ligger närmare i tid och som påverkar er båda mer direkt hade jag dock satt ner foten och insisterat på ett samtal om framtidsmål, prioriteringar och vikten av att ha en buffert. Som allra minst skulle jag insistera på att båda betalade in en viss summa på ett reparation/renoveringskonto som sedan kan användas ifall tvättmaskinen skulle gå sönder, ifall ni vill måla om, göra något större inköp relaterat till hemmet, och liknande. Det är för mig ett måste när man bor tillsammans eftersom det är ett hem - och därmed kostnad - man delar. Jag hade också velat prata om framtidsmål gällande t.ex. resor, bostadsköp, bilköp eller andra större inköp och lagt upp en strategi baserat på det.
Viktigt att presentera det som "det här behöver jag för att må bra i vår relation" istället för "såhär tycker jag att man borde göra", så att du inte riskerar att låta överlägsen eller som att du hackar på honom. Han kanske inte tar det bra ändå till att börja med, men förhoppningsvis kan han acceptera det när han hunnit smälta det lite.
Tycker också att det låter som att han kommer väldigt billigt undan om han inte alls betalar något av räntan och amorteringen (fast du amorterar kanske inte - där jag bor är det obligatoriskt, men jag är osäker på Sveriges system), men det är kanske en annan diskussion.
Var ditt svar här verkligen riktat till mitt inlägg? (Som fö var ett svar till TS)
