Sömn

[Unafraid]

Är det bara jag som inte vaknar av min sambos larm men jag vaknar av att han går upp? Jag trodde typ alla gjorde det, vaknade när den andra går upp alltså. Vi löser det med att sova på olika ställen när han ska upp före mig.

Jag vaknar inte när sambon går upp, men han gör det alltid om jag går upp. Men jag vaknar direkt om hans larm går igång.

 

[Malibu_Stacy]

Tack vare tips i den här tråden ändrade min sambo till enbart vibreringsväckning imorse vilket fungerade utmärkt! Hon vaknade och jag blev inte alls lika störd som av ett ljudligt larm.
Sen hade jag svårt att somna om oavsett men det berodde på annat.

 

[Görel]

Jag tillhör de som har problem med sömnen. Under perioder har jag haft svårt att somna men sedan sovit okej. En annan period kunde jag somna snabbt men vaknade hela tiden. Jag är fruktansvärt lättväckt.

Jag skulle aldrig kunna sova ihop med någon som skulle gå upp innan mig och snoozade flera gånger innan uppgång. Hade en sån sambo en gång i tiden och blev väldigt negativt påverkad. Senare hade jag en sambo som gick upp dryga timmen innan mig men som gick upp när klockan ringde och gick direkt ut i köket (etta med kök). Då vaknade jag sällan så mycket att jag inte kunde somna om.
Öronproppar är inget alternativ för mig, jag har tinnitus och med öronproppar stängs ljudet in i huvudet och jag kan inte sova alls.

Mitt stora problem är att jag är kvällspigg och morgontrött. Jag brukar vara som smartast mellan 19-23 på kvällen och det är svårt att komma till ro och sova när hjärnan går på högvarv. Jag brukar försöka tvinga mig själv att gå ner i varv runt 23 och förhoppningsvis somna en halvtimme senare. Klockan ringer 7 och jag försöker vara hemifrån en timme senare.

Under hösten var jag sjukskriven för utmattning och lyckades komma in i en rytm där jag sov 1-9 vilket fick mig att må mycket bättre än att tvinga upp mig och anpassa mig till kontorstider. Nu har jag en fraktur på ett revben sedan tre veckor tillbaka och det har påverkat sömnen enormt negativt. Första tio dagarna var jag tvunden att sova på soffan för jag kunde inte ta mig upp från sängen. Jag kunde inte ligga ner riktigt utan fick palla upp kuddar mot armstödet. Jag vaknade en gång i timmen på grund av värk trots tabletter. Problemet är att skadan är på sidan på min sovsida och jag vaknar för att jag omedvetet har lagt mig på den sidan.

Jag skulle ha väldigt svårt att bo ihop med någon med markant annorlunda dygnsrytm än min. Har en god vän som lägger sig nio och sover till fem. Vi har delat hotellrum ibland men insett att det inte funkar för någon av oss. Att ha det så permanent skulle vara outhärdligt för mig och antagligen också för den morgonpigge.

 

[_Taggis_]

Sedan det "blev" såhär för mig, så har funderat en del över den starka normen, att par ska dela sovrum.

Varför det egentligen så? Det är så många som stör varandras sömn i onödan. Har man möjlighet, och upplever att det blir lättare att sova i eget rum, så tycker jag att man ska göra det.

Jag håller med om att normen är stark. En "ska" så himla mkt i relationer, tex ha gemensamma semestrar, sova ihop osv. Blir helt matt.
Men jag tror utöver normn, att det handlar om ekonomi och utrymme för många. Alla har inte möjlighet att ha två sovrum. Jag hade tex en kollega en gång som bodde i en för liten lgh med sambo och tre barn. Föräldrarna sov i en bäddsoffa i vardagsrummet.

 

[skogaliten]

Jag håller med om att normen är stark. En "ska" så himla mkt i relationer, tex ha gemensamma semestrar, sova ihop osv. Blir helt matt.
Men jag tror utöver normn, att det handlar om ekonomi och utrymme för många. Alla har inte möjlighet att ha två sovrum. Jag hade tex en kollega en gång som bodde i en för liten lgh med sambo och tre barn. Föräldrarna sov i en bäddsoffa i vardagsrummet.

Förvisson kan platsbrist vara ett skäl för att man inte delar upp sig i var sitt sovrum.

Men nu är jag i den åldern, att väldigt många i min bekantskapskrets har barn som flyttat hemifrån, och bor kvar i lägenheten eller huset med numera tomma sovrum.

Trots att det klagas på partners som snarkar "varenda natt", eller ska gå upp tidigt och rumsterar runt och stör, så finns det inte på kartan att sluta dela sovrum. "Så gör man inte".

 

[_Taggis_]

Trots att det klagas på partners som snarkar "varenda natt", eller ska gå upp tidigt och rumsterar runt och stör, så finns det inte på kartan att sluta dela sovrum. "Så gör man inte".

Ja det förstår jag inte alls. Jag tycker att det är ledsamt att många begränsar sina liv pga normer, oavsett eg vad det handlar om. Att få sömnstörningar i ett halvt liv pga sin partner verkar väldigt bortkastat. Jag hoppas att det är något som förändras i takt med att såna som inte följer normen faktiskt pratar om det

 

[MiniLi]

Förvisson kan platsbrist vara ett skäl för att man inte delar upp sig i var sitt sovrum.

Men nu är jag i den åldern, att väldigt många i min bekantskapskrets har barn som flyttat hemifrån, och bor kvar i lägenheten eller huset med numera tomma sovrum.

Trots att det klagas på partners som snarkar "varenda natt", eller ska gå upp tidigt och rumsterar runt och stör, så finns det inte på kartan att sluta dela sovrum. "Så gör man inte".

Eller så tycker en del att fördelarna med att sova ihop överväger nackdelarna även om de klagar?
Typ som att jag ibland klagar på att katten stör mig på nätterna men jag skulle aldrig stängs henne ute eftersom det är mysigt när hon sover i sängen.

 

[Reville]

Det tycker jag inte. Ömsesidig respekt är det viktigaste i ett förhållande.

Om par A trivs med att ha det på ett sätt så är ju det bra, även om par B aldrig skulle göra som par A utan har ett eget sätt så är ju det också bra. Det är så jag menar, jag har inte skrivit någonstans att ömsesidig respekt inte är viktigt

 

[et_flickan]

Nu vet jag att alla inte kan bo så man har två sovrum men det var våran räddning när vi båda hade sömnbesvär. När vi inte hade två sovrum sov jag i soffan, dels för att jag hade väldigt jobbig restless legs ett tag och behövde gå upp och röra på mig och för att jag hade fått för mig att sovrummet = ångest.

Sen köpte vi en trea och vips så började vi sova själva permanent. Eftersom vi är väldigt olika hur vi vill somna och sova så funkade det bättre. Min man är lättväckt och har betydligt mer sömnbesvär än vad jag har. Jag sover med barnet och snittar väl runt 6h/natt. Ganska bra ändå för att sova med en 3åring som då och då drömmer om att hon är en mullvad, eller något

 

[TinyWiny]

Om par A trivs med att ha det på ett sätt så är ju det bra, även om par B aldrig skulle göra som par A utan har ett eget sätt så är ju det också bra. Det är så jag menar, jag har inte skrivit någonstans att ömsesidig respekt inte är viktigt

När du skrev var och en läste jag det som att du syftade på just var och en, inte på ett par.

 

[Mitrolle]

Jag somnar nästan alltid en kort stund efter jag lagt mig, oavsett när jag lägger mig. Går jag upp före 8 är jag oftast trött, men jag är en sån som går upp direkt och snoozar sällan.
Är liksom kombinerat kvällstrött och morgontrött men utan att vara en sån som vill sova bort hela dagen (kan gå upp 8.30-9, det är ganska lagom, lägger mig gärna 22-23).
Nu jobbar jag skift med egenplanerat schema så brukar bara behöva gå upp tidigt 1-2 dagar per vecka. Jobbar även en del natt och då brukar jag sova alldeles för lite men det går bra det med.

 

[Ramona]

Jag sover antingen ingenting alls eller hur mycket som helst. Det går i perioder. Jag har gått i sömnterapi och det hjälpte en del, men jag är fortfarande inte bra. Kommer från en släkt med inbitna nattugglor. Det absolut värsta jag vet är att gå upp tidigt på morgonen. Jag har löst det genom att jobba natt. Då fungerar mitt liv i alla fall relativt bra.

Väntar dock på tid från utredning på sömnlabb då läkaren tror att jag snarkar så mycket att jag väcker mig själv, alternativt har apné. Vi får väl se.

Vissa dygn sover jag 3 timmar och funkar fint på det. Vissa dygn sover jag 13 timmar och vill sova mer när jag vaknar. Vissa dygn sover jag 4 timmar på natten och sen två timmar på dagen. Vissa dygn sover jag 8 bra timmar på natten. Andra dygn sover jag 6 timmar mellan kl 08-14. Går jag däremot och lägger mig före midnatt vaknar jag alltid vid kl 02-03 och kan inte somna om förrän vid kl 7-8 på morgonen.

 

[Elektronen]

Jag behöver sova minst 7h för att inte känna mig trög i huvudet dagen efter.
Sover i perioder dåligt och sällan optimalt. Är jag stressad för något påverkar det sömnen direkt.
Saker som hjälper mig att sova bättre är:
Svalt sovrum
Tystnad (sover med öronproppar ibland)
Tyngdtäcke (gör iaf inte att jag sover sämre)
Magnesium (gör att musklerna slappnar av och är något som verkligen hjälpt mig att sova när jag känt mig stressad, fungerar bäst att ta det regelbundet/flera dagar i rad)

 

[Reville]

När du skrev var och en läste jag det som att du syftade på just var och en, inte på ett par.

Det går bra att fråga om något verkar oklart istället för att förutsätta felaktigheter

 

[TinyWiny]

Det går bra att fråga om något verkar oklart istället för att förutsätta felaktigheter

Såklart men man måste också kunna utgå ifrån att folk menar det de skriver

 

[Reville]

Såklart men man måste också kunna utgå ifrån att folk menar det de skriver

Jag har inte påstått något annat