Nu börjar jag tröttna på det här med graviditet. Jag har haft det provocerande bra, så jag "får" nästsn inte gnälla heller.... Bf 25 juli och tömkör en häst om dagen, tränar styrka några ggr i veckan och kan både sova, knyta skorna och ha sex utan problem
men alltså fy farao vad tråkigt att vänta. Hade en förhoppning om att vara en sådan som får barn lite lagom för tidigt, nu har jag satt bf+14 dagar som bortre gräns och det är en evighet.....
Om jag hade vetat att det var en vecka kvar max hade jag lagt mig på soffan, ätit Ben&Jerrys och kollat Gossip Girl tills dess. Men nu KAN det ju vara en månad. Jag kan för fasen inte vara immobil och leva på socker i en månad. Jag måste ju upprätthålla någon slags vanligt liv också. Dessutom närmar sig årets storstädning av stallet och altanen ska oljas. Kul. Jättekul.
I eftermiddag ska jag till barnmorskan för ett (känns det som nu) onödigt besök där de säger att blodtrycket är fint och att bebis puls är på 137 och när jag frågar om hon iaf inte kan känna efter lite bara, för att se om nååågot hänt med tappen så kommer hon att säga att man "inte ska vara där och rota i onödan", sen säger vi hej hej ses om två veckor, jag går och köper en glass och surar på tåget hem.
Nej, nu får det vara färdiggnällt för idag! När mitt sto skulle föla både tempade jag och tog mjölkprov varje dag, prickade in fölningen perfekt. Varför kan man inte göra så på människor?