Sv: Vad tror ni om denna korsning??
BESKRIVNING BEARDED COLLIE
Livsglädje i stora mått, arbetsvilja och snabb uppfattningsförmåga är signum för bearded collien. Inramade av yvigt hår blickar de stora ögonen milt och tillgivet, men vid minsta antydan till aktivitet, tänds en glimt av alert förväntansfullhet. Bearded collien ärsin ägare trogen, är uppmärksam på känslo-och stämningsförändringar och håller hela tiden kontakt för att, så snart den fått ägarens önskningar klart för sig, utföra sin uppgift. Till viss del präglas rasen av den typiska vallhundens rastlösa energi som
behöver få ett meningsfullt utlopp för att inte förvandlas till en destruktiv kraft. Rasen är med andra ord aktiv, rörlig och, som
andra raser avlade för liknande arbetsuppgifter, mycket lättlärd. Som bearded collie-ägare ska man dock ha klart för sig att den så tilltalande snabba inlärnings-förmågan omfattar både önskvärda och mindre eftertraktade beteenden. Det är viktigt att ägaren förmedlar raka budskap till sin hund, att signalerna inte är tvetydiga och kryptiska eftersom det gör beardisen, som garanterat anstränger sig till det yttersta för att vara till lags, förvirrad. VET MAN DESSUTOM MED SIG ATT DEN EGNA STUBINEN KORT, TÅLAMODET OFTA TRYTER OCH BÅDE IRRITERAT HÖJD RÖST OCH HANDGRIPLIGHETER INTE ÄR FRÄMMANDE FÖRETEELSER ÄR ODDSEN FÖR ATT BLI EN GOD
BEARDED COLLIE- ÄGARE DÅLIGA.
Rasen är mjuk och lyhörd, behandlas den illa i avsikten att hålla den i ständig tukt och förmaning förlorar den livslusten. Lika tokigt kan det gå om ägaren är alltför blödig och överbeskyddar sin hund. Återigen är det beardins uppfattningsförmåga som medför att dalt från ägarhåll blir ödesdigert. Anser man själv att omvärlden är farlig för beardisvalpen resulterar det garanterat i en vuxen hund som delar sin ägares övertygelse. Ofta ser man som utomstående klart och tydligt hur den olyckliga symbiosen mellan ägare och hund har utvecklats och förstärkts, men det innebär inte att mönstret är lätt att bryta. Vidare är det som tidigare nämnts, viktigt att förvalta den energi som beardisen besitter. Av praktiska skäl är det svårt att förse den med dess ursprungliga arbetsuppgift, att valla får och boskap, men det är å andra sidan ganska lätt att hitta lämpliga ersättningshobbies. Lydnad, agility och ett par av bruksgrenarna passar rasen fint och den har utmärkt sig på alla områden. Flera har blivit lydnadschampion, agility-SM brukar alltid ha rasen representerad och till och med Svenska Mästerskapen i bruksprov har sett åtminstone en bearded collie. Av bruksgrenarna är det spår och sök som rasen visat störst talang för. Även om man inte behöver ha så högt ställda mål är träningen nyttig och tillfredsställande för hunden.
Beardin trivs med att få utlopp för sina resurser av kraft och energi och inte minst, sitt mentala aktiveringsbehov. Övningar
där hunden får "jobba med hjärnan", som kräver koncentration, är utmärkta för en bearded collie och tröttar mer än fysisk
motion.
Precis som vid av alla andra vallhundsraser är det viktigt att arbetet sker på ett lugnt och metodiskt sätt. Hamnar beardisen
ständigt i frustrerade situationer kan den ha en tendens att stressa upp sig. Förmår man inte bryta det kan man i värsta fall till slut ha en hund som andligen befinner sig precis under takhöjd och är närmast omöjlig att ha att göra med därför att den i stort sett oavbrutet flamsar runt och gör tusen saker på en gång(och ingen av dem ordentligt!), Det finns alltså aspekter som talar emot bearded collie(återigen: precis som mot många andra hundar av utpräglade arbetsraser) som förstagångshund. Risken är att premiär-vovven blir en mer eller mindre ofrivillig försökskanin för olika uppfostringsmetoder och pedagogiska modeller och det finns hundraser som är mer tåliga mot misstag. Å andra sidan är bearded collien mjuk, lättfostrad och villig att vara till lags, (om än inte sämre än att den förstår att utnyttja de situationer som bjuds).
Den roar sig inte med att försöka klättra i flockhierarkin genom att utmana sin familj, aggressivitet gentemot människor står den främmande. Samspelet mellan människa och bearded collie skulle kunna konkluderas på följande sätt: Be bearden på rätt sätt,
och den gör allt för dig!
Bearded colliens renässans får i första hand sägas vara som sällskapshund. Även om ett fåtal vallar aktivt idag, har den i det
sammanhanget slagits ut av bl a border collie. Beardin beskrivs som en hund som i första hand vallade med skall. Det ljudliga
arbetssättet är förmodligen en av anledningarna att bearded collien, om den inte får lära sig bättre, ibland har svårt att hålla mun.
De flesta bearded collie har vallanlagen kvar, om än i olika hög utsträckning. Å andra sidan är det lantligt förflutna säkert orsaken
till att bearded collien ofta trivs bra tillsammans med andra djur. Oavsett om det rör sig om katter, hästar, getter eller kaniner
lever hunden i samklang med övriga husdjur. Bearded collien utgör också en god kamrat på ridturen: den orkar hur långt som
helst (förutsatt att den har hygglig kondition) och jaktdriften är hos de flesta begränsad. Det är nästan aldrig förenat med någon
risk att ha sin beardis lös i t ex skogen. Med sin naturliga läraktighet är inkallningen inget problem och de är sällan utpräglade
rymmare som roar sig med att ströva runt i grannskapet. Rasen behöver få röra sig fritt varje dag, men den har inget behov av
långrandig nötning av motionen. Det är ovanligt att en bearded collie utvecklar aggresivitet mot andra hundar. Hanhundar och tikar trivs i regel lika bra till-
sammans. En beardis risk i mötet med andra hundar är snarast att han/hon blir för trevlig och främlingen kan ryta i av pur irrit-
ation över vad som uppfattas som överdriven inställsamhet. Detsamma kan gälla när beardisen, som till sin natur är lyckligt öppen
och tillgänglig, möter nya människor. För att försäkra den nya bekantskapen om hur glad beardisen är att råkas har den en
benägenhet att hoppa, vilket kan få oavsiktliga följder.
Tagit detta från rasspecialen i hundsport.
Hälsn Carina beardisälskaren