Vårföräldrar 2019

[Luktpion]

Jag ska vaccinera mig. Vad är det du känner dig orolig för?

Är orolig för allt "konstigt" man stoppar i kroppen. Har tagit Ipren kanske tre gånger i livet, står ut så länge det någonsin går utan. Är rädd för ev biverkningar på längre sikt. Blev väl ett himla liv efter både svininfluensavaccinet för några år sedan och gardasil. Jag har väldigt lite förtroende för vården, tyvärr, och tänker att det är i princip ingen som egentligen vet så värst mycket alls när det kommer till kritan.

 

[Luktpion]

Idag har minst två olika personer på jobbet undrat vart min mage är. Tydligen ser jag inte så tjock ut som jag känner mig. Hade nog lätt kunnat dölja det ett tag till Går in i vecka 22 imorgon. Syns det mycket på er än?

Jag går snart in i vecka 17 och det syns inte när jag har mina vanliga kläder på mig men i mina jobbkläder börjar det kännas lite stramt om magen så snart skulle nog folk börja snegla. Ska berätta för alla kollegor den här veckan så slipper folk spekulera.

 

[Schleten]

Är orolig för allt "konstigt" man stoppar i kroppen. Har tagit Ipren kanske tre gånger i livet, står ut så länge det någonsin går utan. Är rädd för ev biverkningar på längre sikt. Blev väl ett himla liv efter både svininfluensavaccinet för några år sedan och gardasil. Jag har väldigt lite förtroende för vården, tyvärr, och tänker att det är i princip ingen som egentligen vet så värst mycket alls när det kommer till kritan.

Då förstår jag att det känns jobbigt. Jag tänker att med en del vaccin uppmanas vi vaccinera oss på populationsnivå, som med svininfluensan, och då är det för att skydda dem som inte kan vaccinera sig. I det här fallet är det ju lite annorlunda och vi, som gravida, uppmanas att vaccinera oss för vår egen och barnets skull. Det uppmanas vi att göra på goda skäl och helt och hållet för vår egen skull. Mitt förtroende för vården är nog större än ditt, så jag kan nog inte helt och fullt sätta mig in i hur du känner, men som varande en stor skeptiker i allmänhet kan jag kanske ändå ana. I fall som detta med influensavaccin ringer inte min skepsisklocka.

 

[Panamera]

Idag har jag och sambon varit iväg på RUL.
Allt såg ut som det skulle, och vi fick se en pigg liten pojke som vinkade till oss

Idag är det v. 19+3 för mig, och på fredag har halva graviditeten passerat.
Jag mår riktigt bra nu för tiden. Inget illamående alls och ingen direkt trötthet. Men jag har lagt på mig en del vikt, och tyvärr kan jag nog inte skylla allt på mini Just nu önskar jag nästan att jag skulle få avsmak för typ godis och andra godsaker. Det hade underlättat

 

[Luktpion]

Då förstår jag att det känns jobbigt. Jag tänker att med en del vaccin uppmanas vi vaccinera oss på populationsnivå, som med svininfluensan, och då är det för att skydda dem som inte kan vaccinera sig. I det här fallet är det ju lite annorlunda och vi, som gravida, uppmanas att vaccinera oss för vår egen och barnets skull. Det uppmanas vi att göra på goda skäl och helt och hållet för vår egen skull. Mitt förtroende för vården är nog större än ditt, så jag kan nog inte helt och fullt sätta mig in i hur du känner, men som varande en stor skeptiker i allmänhet kan jag kanske ändå ana. I fall som detta med influensavaccin ringer inte min skepsisklocka.

Tack för ditt förstående svar! Jag hade lite väntat mig det värsta på inlägg om att ev inte vaccinera, typ "Du kanske tycker att det är en bra idé att strunta i att vaccinera mot polio också?" (Ska definitivt vaccinera mot polio...) Man vet ju aldrig, har läst sådana hätska diskussioner om vaccin på nätet att det känns LITE jobbigt att diskutera det. Så tack. Jag ska läsa på mer innan jag bestämmer mig. Mycket att läsa på om nu, har precis beställt en bok om amning. Inser att det snart gått halva tiden.

 

[Undeniable]

Jag verkar inte behöva oroa mig för att ta vaccinet, har förmodligen drabbats av influensa redan När jag ringde VC (måste ha sjukintyg till jobbet, blir verkligen inte frisk) och beskrev hur jag mådde så uttryckte sköterskan detta direkt, och jag bara nääää, då borde jag varit ännu sämre? Men sen när jag tänker efter så är det kanske ändå det jag fått, fast i en ngt mildare form ( hade bara hög feber i 2 dygn, följt av lite lägre i ytterligare 2). Men vet inte? Skulle ju förklara varför jag inte blir frisk fort nog

 

[Luktpion]

Åååh, var iväg och fikade med några kollegor. Tänkte att nu ska det ske, nu ska jag berätta! Berättade jag? Nä. Blir så nervös av sådant här, när man liksom ska stå i centrum och berätta något så här stort. Berättade för en av dem i bilen på väg hem i alla fall, alltid något. Och nu kommer jag få hjälp med pojknamn. Får tvinga mig själv att berätta för en och en i veckan så fort det finns tillfälle. Bara att ta ett djupt andetag och så ut med det... Tycker ni andra att det mest bara är kul att berätta? Eller är det fler än jag som lider lite?

 

[Ynnej]

Åååh, var iväg och fikade med några kollegor. Tänkte att nu ska det ske, nu ska jag berätta! Berättade jag? Nä. Blir så nervös av sådant här, när man liksom ska stå i centrum och berätta något så här stort. Berättade för en av dem i bilen på väg hem i alla fall, alltid något. Och nu kommer jag få hjälp med pojknamn. Får tvinga mig själv att berätta för en och en i veckan så fort det finns tillfälle. Bara att ta ett djupt andetag och så ut med det... Tycker ni andra att det mest bara är kul att berätta? Eller är det fler än jag som lider lite?

Jag är likadan, gillar inte att stå i centrum så tyckte också det var jobbigt att berätta när det blir världens grej. Så svårt att veta hur man ska ta upp det också... Jag berättade för de närmaste, men sen lät jag chefen informera lite senare via mail när det ändå skulle gå ut personalinformation från avdelningen. Mycket smidigt tycker jag

 

[KarinStarfighter]

Åååh, var iväg och fikade med några kollegor. Tänkte att nu ska det ske, nu ska jag berätta! Berättade jag? Nä. Blir så nervös av sådant här, när man liksom ska stå i centrum och berätta något så här stort. Berättade för en av dem i bilen på väg hem i alla fall, alltid något. Och nu kommer jag få hjälp med pojknamn. Får tvinga mig själv att berätta för en och en i veckan så fort det finns tillfälle. Bara att ta ett djupt andetag och så ut med det... Tycker ni andra att det mest bara är kul att berätta? Eller är det fler än jag som lider lite?

Jag håller helt med dej! Tyckte det var jättejobbigt att berätta. Alla har ju blivit glada och så, men jag har rätt mycket integritet och tycker det är intimt på något sätt. Är heller inte helt bekväm med att alla frågar hur jag mår och kommenterar hur jag går och hur magen ser ut och allt mellan himmel och jord.

 

[Lönn]

Åååh, var iväg och fikade med några kollegor. Tänkte att nu ska det ske, nu ska jag berätta! Berättade jag? Nä. Blir så nervös av sådant här, när man liksom ska stå i centrum och berätta något så här stort. Berättade för en av dem i bilen på väg hem i alla fall, alltid något. Och nu kommer jag få hjälp med pojknamn. Får tvinga mig själv att berätta för en och en i veckan så fort det finns tillfälle. Bara att ta ett djupt andetag och så ut med det... Tycker ni andra att det mest bara är kul att berätta? Eller är det fler än jag som lider lite?

Det är jobbigt tycker jag också. Funderar på att ta det med chefen nästa vecka, måste i alla fall ha möte med denne och planera en del arbetsuppgifter. Sen att hon får berätta för resten av mina kollegor på något möte. Tycker till och med att det ska bli jobbigt att berätta för mina egna föräldrar.

 

[nejlica]

Åååh, var iväg och fikade med några kollegor. Tänkte att nu ska det ske, nu ska jag berätta! Berättade jag? Nä. Blir så nervös av sådant här, när man liksom ska stå i centrum och berätta något så här stort. Berättade för en av dem i bilen på väg hem i alla fall, alltid något. Och nu kommer jag få hjälp med pojknamn. Får tvinga mig själv att berätta för en och en i veckan så fort det finns tillfälle. Bara att ta ett djupt andetag och så ut med det... Tycker ni andra att det mest bara är kul att berätta? Eller är det fler än jag som lider lite?

Har bara berättat för en kompis än så länge. Längtar lite efter att det ska ha gått tillräckligt länge för att det ska kännas okej att börja berätta för folk, men har verkligen ingen lust att basunera ut det för världen Antar att det kommer börja synas förr eller senare, då får man väl ta det då

 

[Luktpion]

Jag är likadan, gillar inte att stå i centrum så tyckte också det var jobbigt att berätta när det blir världens grej. Så svårt att veta hur man ska ta upp det också... Jag berättade för de närmaste, men sen lät jag chefen informera lite senare via mail när det ändå skulle gå ut personalinformation från avdelningen. Mycket smidigt tycker jag

Å, smidigt! Varför mailar vi inte mer på mitt jobb! Vi är så få så det hade kanske varit lite konstigt att få veta det på det viset, men det hade varit skönt för mig, haha!

Jag håller helt med dej! Tyckte det var jättejobbigt att berätta. Alla har ju blivit glada och så, men jag har rätt mycket integritet och tycker det är intimt på något sätt. Är heller inte helt bekväm med att alla frågar hur jag mår och kommenterar hur jag går och hur magen ser ut och allt mellan himmel och jord.

Ja men precis, det känns intimt! Jag blir också lite obekväm när folk frågar hur jag mår, svarar bara kort att jag mår bra. Men jag har alltid svårt att prata om sådant. Sedan känns det lite läskigt att röra upp "stora" känslor hos någon annan på något vis. Kan inte allt bara vara lite lagom jämt.

Det är jobbigt tycker jag också. Funderar på att ta det med chefen nästa vecka, måste i alla fall ha möte med denne och planera en del arbetsuppgifter. Sen att hon får berätta för resten av mina kollegor på något möte. Tycker till och med att det ska bli jobbigt att berätta för mina egna föräldrar.

Jag tyckte mest det var roligt om än lite nervöst att berätta för mamma för jag misstänkte att hon gått och väntat på detta ett tag. Hon blev jätteglad, sprang omkring i hela huset. Pappa däremot, jösses. Han bor inte här så dessutom skulle jag få lov att RINGA honom och jag avskyr att ringa folk... Som tur var hälsade han på en sväng precis när jag tänkte berätta så då hade jag inget val än att häva ur mig det så jag slapp ringa. Skönt när det var över. Han och farfar var mest nervöst.

Skönt om chefen kan berätta för kollegorna! Då är det gjort sen, bara. Till mamma gjorde jag så att jag köpte några pixiböcker och satte på en lapp som det stod "grattis mormor" på (hon fyllde år). Det tyckte jag kändes lite skönt också för då slapp man liksom ta sats och säga det. Du kanske kan göra något liknande om det känns lättare!

Har bara berättat för en kompis än så länge. Längtar lite efter att det ska ha gått tillräckligt länge för att det ska kännas okej att börja berätta för folk, men har verkligen ingen lust att basunera ut det för världen Antar att det kommer börja synas förr eller senare, då får man väl ta det då

Haha, eller hur! Undrar om det någonsin kommer kännas okej att lägga ut på t.ex Instagram? (Men såklart använder man ju sina konton på olika sätt.) För min del hade det känts skönt att liksom får ut det så att även de man inte pratar med så ofta får veta... Så man inte stöter på dem först när man är i månad åtta.

__________________
Igår kväll kan jag eventuellt ha känt de första sparksprattelbubblorna. Sedan tänkte jag att det kanske bara var inbillning. Ni vet när man börjar känna efter så supernoga att man börjar fundera på om man kanske skapar det i sitt huvud, haha. Jag VET inte men kanske är det på gång!

 

[Tussilagos]

Jag ska ta influensavaccinet. Tog det sist när jag var gravid med första barnet. Brukar annars inte ta det

Magen växer mycket snabbare denna graviditeten än första. Får nog börja snart med gravidbyxor. Funkar bra med vanliga på morgon, men på eftermiddagen så känns de lite väl tajta kring midjan

 

[nejlica]

Haha, eller hur! Undrar om det någonsin kommer kännas okej att lägga ut på t.ex Instagram? (Men såklart använder man ju sina konton på olika sätt.) För min del hade det känts skönt att liksom får ut det så att även de man inte pratar med så ofta får veta... Så man inte stöter på dem först när man är i månad åtta.

Blir nog definitivt inte någon gullig UL-bild med tillhörande statement i alla fall Sen om vi ser att allt ser bra ut och det har gått lite längre kanske jag skulle vara mindre brydd om magen råkade synas på någon bild så, men annars känns det som det känns just nu ganska lagom att berätta när liten är född typ Jag tycker gott att vi kan berätta för svärmor lagom tills vi bjuder in till 1-års kalas

 

[Ja88]

Kan relatera till det där med att det är intimt att dela med sig av hela graviditetsbiten och det kan bli lite jobbigt...jag har ganska hög integritet och särskilt alla frågor om hur jag mår (blivit mängder av det på jobbet sen jag blev 50% sjukskriven) blir lite påfrestande. Får liksom stoppa impulsen att svara standardfrasen att allt är bra men är heller egentligen inte så intresserad av att dela med mig av mina krämpor till alla som frågar. Även om det frågas av vänlighet/omtanke.

I övrigt så går det väl verkligen "sådär" att jobba 50%.... det tycker även chefen visade det sig. Ska man jobba halva pass så måste man orka fullt ut under den tiden också fick jag veta igår. Det håller inte att jag måste avstå vissa saker/inte klarar "fulltempo" den tiden jag är på jobbet sa hon för då blir jag bara en belastning för kollegorna. Verkligheten på en vårdavdelning på sjukhus idag, att vara mindre än på topp funkar inte. Kändes lite hårt att höra eftersom jag ju redan mår dåligt över och har lite svårt att att acceptera min mycket begränsade ork och verkligen gör så gott jag kan när jag är på jobbet. Jag hade hoppats att det skulle funka såhär några månader iaf innan det blev aktuellt med hel sjukskrivning men som det känns nu så handlar det nog om dagar eller veckor som mest. En dag i taget...

Har även fått tillbaka GBS i urinen (haft detta problem alla graviditeter) så nu blir det en kur med antibiotika och därefter förebyggande behandling resten av graviditeten. Det var väntat men känns ändå trist. Har dessutom börjat få ont av karpaltunnel när jag använder händerna mycket och ska till arbetsterapeut och få utprovat stödskenor till veckan. Kul att vara gravid

Meen det lilla livet där inne har puffat runt dagligen nu och på måndag är det äntligen RUL. Målfokus

 

[unicornia]

Idag har jag och sambon varit iväg på RUL.
Allt såg ut som det skulle, och vi fick se en pigg liten pojke som vinkade till oss

Idag är det v. 19+3 för mig, och på fredag har halva graviditeten passerat.
Jag mår riktigt bra nu för tiden. Inget illamående alls och ingen direkt trötthet. Men jag har lagt på mig en del vikt, och tyvärr kan jag nog inte skylla allt på mini Just nu önskar jag nästan att jag skulle få avsmak för typ godis och andra godsaker. Det hade underlättat

Så roligt med en pojke. Gissar att det känns lite mer verkligt när man får veta kön? Vi ska på RUL om 3 veckor. Känns som en lång väntan! Jag vill veta kön men min sambo vill inte det. Så jag vet inte hur jag ska hålla det hemligt för honom haha.

Angående vikt så har jag gått upp 2,5kg och allt sitter typ på brösten. För mig är det ganska trevligt eftersom jag alltid varit platt och bredaxlad och önskat mig lite bröst. Var tvungen att köpa ny BH nu och är numera en C kupa. Aldrig kunnat fylla ut en sån i hela mitt liv innan!

 

[turbofling]

Jag tycker det ska bli jobbigt att berätta, reaktionerna pa att man väntar barn nr 5 känns som om det kan bli väldigt blandat, vi bor dessutom i en by och i en by pratas det mycket. Jag har berättat för mina tva närmaste vänner och dom blev glada saklart. Svärfar kommer bli glad, svägerskan kommer undra hur vi orkar (hon har mer än tillräkligt med ett barn), svärmor fruktar jag reaktionen, hon kommer tycka att vi är galna. Tror jag tror vi later barnen berätta för svämor. Min pappa har jag sa lite kontakt med sa jag vet inte (min mamma lever tyvärr inte längre). Fler behöver jag nog inte berätta för, men tre storasyskon i skolan/förskolan kommer det spridas fort.

 

[Undeniable]

Åååh, var iväg och fikade med några kollegor. Tänkte att nu ska det ske, nu ska jag berätta! Berättade jag? Nä. Blir så nervös av sådant här, när man liksom ska stå i centrum och berätta något så här stort. Berättade för en av dem i bilen på väg hem i alla fall, alltid något. Och nu kommer jag få hjälp med pojknamn. Får tvinga mig själv att berätta för en och en i veckan så fort det finns tillfälle. Bara att ta ett djupt andetag och så ut med det... Tycker ni andra att det mest bara är kul att berätta? Eller är det fler än jag som lider lite?

Har också haft svårt att berätta. Håller med som ngn skrev ovan, det känns intimt! Min man har fått ta de flesta, typ min mammma, bror osv Som tur är tycker han åh andra sidan att det är skitkul att berätta. Har fått kämpa för att berätta för de närmsta vännerna, chefen osv. Tar liksom emot!

 

[Ja88]

Ja, "spännande" det där med reaktioner, särskilt när man går lite utanför normen på något sätt vilket vi väl anses göra i väntan på fjärde. Svärfar blev dock glad (han har 9 syskon själv och han och alla hans syskon har nog alla minst 3 barn vardera, så för honom är det inget "udda"). Min fars reaktion var som med de tidigare ungefär dvs "jaha" min mor var "chockad" redan vid tredje och vi har knappt kontakt så hon kommer nog få reda på det via sociala medier tänker jag. På förskolan har barnen vänligen informerat alla och därigenom blir det nog spritt runtomkring, så är det ju här på landet/liten by har inte tänkt gå ut med något särskilt offentliggörande på sociala medier eller så (förrän bebin är född då).

 

[lilleknodd2]

Någon mer än jag som har beställt/hämtat gratisboxar från apoteken?