Vad trött man blir. Jag känner mig dessutom väldigt obekväm i att gå upp i vikt, få mage, ännu större bröst, fula bröstvårtor etc. Blir liksom inte bättre för att alla påpekar. Typ min mamma: nu ser du ju verkligen gravid ut.?. Varför måste man ens säga nåt? Har ju dessutom 12 veckor kvar så det lär ju bara bli värre.
- Gravid - 1år
- Trådstartare Elinapril
- Startdatum
- Status
Vad trött man blir. Jag känner mig dessutom väldigt obekväm i att gå upp i vikt, få mage, ännu större bröst, fula bröstvårtor etc. Blir liksom inte bättre för att alla påpekar. Typ min mamma: nu ser du ju verkligen gravid ut.?. Varför måste man ens säga nåt? Har ju dessutom 12 veckor kvar så det lär ju bara bli värre.
Jag är halvvägs imorgon och i fredags var vi på RUL och allt såg bra ut, det är en pojk vi ska få 
Har inte känt några rörelser än men min moderkaka satt i framkant så det kunde vara därför sa barnmorskan.
Jag mår toppen, det ända är att jag drömmer så himla mkt så det känns inte som jag får sova någon gång. Nu börjar det kännas på riktigt att vi ska bli föräldrar
Har inte känt några rörelser än men min moderkaka satt i framkant så det kunde vara därför sa barnmorskan.
Jag mår toppen, det ända är att jag drömmer så himla mkt så det känns inte som jag får sova någon gång. Nu börjar det kännas på riktigt att vi ska bli föräldrar
Jag tävlade i tynglyftning när jag var i v. 12 sen tyckte min barnmorska att jag inte skulle träna mer på det sättet men jag har fortsatt faktiskt för det känns bra (förutom att jag är tröttare då såklart) och vikterna har jag fått sänka en hel del. Annars försöker jag träna på så länge det går, 4-5 pass i veckan, blandad styrketräning.
Är i vecka 16 nu och det är så ofantligt skönt att slippa illamåendet som var i början, men det dyker hela tiden upp nya "överraskningar" känns det som. Har lätt huvudvärk nästan varje dag, men tar tusen gånger hellre det än illamåendet. Kan få rejält ont i ena skinkan och ner i låret samt i svanskotan vissa kvällar. Känns mest när jag har öppnat hösilagebal och slitit lite i den, burit vatten, lyft torvbalar eller något annat "dumt" som känns bra för stunden men absolut inte en timma senare... Känns nästan som ett ryggskott i skinkan. Har även en mensvärksliknande värk nere i magen ibland, tror att det är livmodern som växer kanske?
Är inte lika ofantligt trött som tidigare, men fortfarande väldigt trött om man säger så. Tror dock att en stor del av tröttheten faktiskt inte alls beror på graviditeten utan på min arbetsbelastning. Jag bävar inför att berätta om graviditeten för min chef, för vi har pratat en hel del om min arbetsbelastning och jag har varit "besvärlig" och krävt en del ändringar, är rädd att när chefen får reda på att jag är gravid så kommer allting skyllas på graviditeten. Att jag inte alls har för mycket att göra på jobbet, utan att jag bara inte klarar av det för att jag är känslig just nu o.s.v...
En grej som är rolig/konstig är min reaktion på viktuppgång och växande mage. Jag menar, det kommer ju inte oväntat direkt - men ändå blir jag så förvånad när vågen visar nya siffror att jag nästan ramlar av den! Och jag tittar hur mycket som helst i spegeln, kan inte alls fatta att magen ser ut som den gör nu. Det ser ut som att jag har ätit för mycket godis, men magen går inte att dra in utan det känns liksom fullt där. Men ju mer jag vänjer mig desto mer kommer jag nog tycka att det är mysigt. Än så länge är det inte så att någon annan kan se någon skillnad på min mage, klär mig ändå oftast i lite lösa överdelar, och det är skönt eftersom jag vill vänta med att berätta på jobbet.
Sen går det väldigt upp och ned med alla tankar. Ena dagen fattar jag överhuvudtaget inte att jag är gravid. Andra dagen oroar jag mig över att något kommer att gå fel, kan känna mig övertygad om det. Vågar inte föreställa mig en bebis framför mig än, vågar inte längta. Tredje dagen får jag panik över att jag ska bli mamma, att livet ska förändras, att jag inte har förberett någonting än... Det känns som att "alla andra" blivande mammor bara går och längtar, köper grejer, planerar föräldraledigheten och har full koll. Förstår ju att det verkligen inte är så men det pratas då inte mycket om osäkerheten och känslan av att ha noll koll.
Träning ja, jag rider, fixar i stallet och promenerar - lite mindre än innan graviditeten men betydligt mer nu än vad jag gjorde fram till vecka 12, då var jag helt orkeslös och mådde pyton så det gick bara inte. Hopptränar med unghästen fortfarande, men det är en väldigt schysst och cool unghäst som jag känner mig trygg med, och vi hoppar lågt. Tänker att det kommer att bli paus i hoppträningen automatiskt fram i januari-februari när det är glashalt på vägarna, och den pausen får fortsätta och bli lång för jag tänker inte hoppträna vidare i vår. Är glad om jag kan rida lugnt hemma så länge det känns bra.
Har även en mensvärksliknande värk nere i magen ibland, tror att det är livmodern som växer kanske? Är inte lika ofantligt trött som tidigare, men fortfarande väldigt trött om man säger så.
Tror dock att en stor del av tröttheten faktiskt inte alls beror på graviditeten utan på min arbetsbelastning. Jag bävar inför att berätta om graviditeten för min chef, för vi har pratat en hel del om min arbetsbelastning och jag har varit "besvärlig" och krävt en del ändringar, är rädd att när chefen får reda på att jag är gravid så kommer allting skyllas på graviditeten. Att jag inte alls har för mycket att göra på jobbet, utan att jag bara inte klarar av det för att jag är känslig just nu o.s.v...En grej som är rolig/konstig är min reaktion på viktuppgång och växande mage. Jag menar, det kommer ju inte oväntat direkt - men ändå blir jag så förvånad när vågen visar nya siffror att jag nästan ramlar av den! Och jag tittar hur mycket som helst i spegeln, kan inte alls fatta att magen ser ut som den gör nu. Det ser ut som att jag har ätit för mycket godis, men magen går inte att dra in utan det känns liksom fullt där. Men ju mer jag vänjer mig desto mer kommer jag nog tycka att det är mysigt. Än så länge är det inte så att någon annan kan se någon skillnad på min mage, klär mig ändå oftast i lite lösa överdelar, och det är skönt eftersom jag vill vänta med att berätta på jobbet.
Sen går det väldigt upp och ned med alla tankar. Ena dagen fattar jag överhuvudtaget inte att jag är gravid. Andra dagen oroar jag mig över att något kommer att gå fel, kan känna mig övertygad om det. Vågar inte föreställa mig en bebis framför mig än, vågar inte längta. Tredje dagen får jag panik över att jag ska bli mamma, att livet ska förändras, att jag inte har förberett någonting än... Det känns som att "alla andra" blivande mammor bara går och längtar, köper grejer, planerar föräldraledigheten och har full koll. Förstår ju att det verkligen inte är så men det pratas då inte mycket om osäkerheten och känslan av att ha noll koll.
Träning ja, jag rider, fixar i stallet och promenerar - lite mindre än innan graviditeten men betydligt mer nu än vad jag gjorde fram till vecka 12, då var jag helt orkeslös och mådde pyton så det gick bara inte. Hopptränar med unghästen fortfarande, men det är en väldigt schysst och cool unghäst som jag känner mig trygg med, och vi hoppar lågt. Tänker att det kommer att bli paus i hoppträningen automatiskt fram i januari-februari när det är glashalt på vägarna, och den pausen får fortsätta och bli lång för jag tänker inte hoppträna vidare i vår. Är glad om jag kan rida lugnt hemma så länge det känns bra.
Det verkar som att folk har ett behov att att säga ngt och da slinker saker ut utan tanke, för folk som inte har varit gravida har jag viss förstaelde men de som själva varit gravida och säger "dumheter" förstar jag inte alls.
Jag är överviktig och det verkar iaf göra att jag slipper viktkommentarer och kommentarer om magens storlek har hitills kommit mest pa slutet. Däremot är jag sa otroligt trött pa alla kommentarer om barnets kön. Tror jag ska trycka upp en tröja med texten "Ja, vi har fyra flickor och vi vill gärna ha en flicka till, lika gärna som vi vill ha en pojke och nej, pappan klarar sig bra utan manlig förstärkning"
Jag är överviktig och det verkar iaf göra att jag slipper viktkommentarer och kommentarer om magens storlek har hitills kommit mest pa slutet. Däremot är jag sa otroligt trött pa alla kommentarer om barnets kön. Tror jag ska trycka upp en tröja med texten "Ja, vi har fyra flickor och vi vill gärna ha en flicka till, lika gärna som vi vill ha en pojke och nej, pappan klarar sig bra utan manlig förstärkning"
Åh, nej! Din stackar, så illa alltså?Ja jag har fått ge upp och rota fram kryckorna från förra graviditeten, om jag ska ta mig till och från jobbet... Men det är ju snart mars, eller hur det nu var
En del dagar hade jag nog egentligen också behövt ett par kryckor, men hittills har det varit dagar jag inte behövt ta mig så värst långt alternativt kunnat hänga på min partner.
Ja det slog till rejält efter förra veckan då jag höll i en utbildning, det blev mycket stå och gå och lite utrymme för vila. Jag hoppas att det kan lugna sig lite nu om jag använder kryckorna. Känner stor skillnad på kvällen om jag är duktig på att hoppa på kryckorna under dagen!
Vill du ha kryckor tror jag det bara är att säga till din bm så hon kan boka en tid för utprovning. Så var det för mig förra gången i alla fall
Kommentarer om kroppen ja...
Idag fick jag tänka om väldigt snabbt och hux flux berätta för min chef, trots att jag egentligen tänkt vänta. Det var en del beslut som skulle fattas väldigt snart och jag kände att det vore schysst att informera min chef så att hon kan ha med min föräldraledighet i beräkningen... Hon reagerade SÅ bra. Blev genuint glad, och när jag sa att jag kände mig ganska besvärlig så sa hon att jag absolut inte skulle känna så, utan att det bara var fantastiskt. Åh, jag är så lättad!
Däremot kändes min närmsta kollegas reaktion inte alls lika rolig.
"Jaha, vad kul. Jag har misstänkt det ganska länge, du har haft VÄLDIGT stora tröjor på dig. Och det syns på din kropp. Men eftersom du inte har sagt något så tänkte jag att du nog bara tränat mindre än vanligt. Men du har fått VÄLDIGT stora bröst och magen har blivit större den med!"
Jag trodde kanske att hon skulle ha misstänkt något för att jag har varit väldigt trött, ofta yr och illamående. Illamåendet har jag inte berättat om men jag tänkte att det kanske ändå märktes att jag inte mådde så bra. Istället är det min kropp hon har sett det på. Alltså... jag vet att jag är jättekänslig när det kommer till vikt och kropp. Tyvärr. Jag fattar att min kollega inte menade något illa alls, och säkert så ser ingen annan något konstigt i hennes kommentarer, men för mig var det som att höra "Jag har gått omkring i flera veckor nu och tänkt på hur fet du har blivit". Väldigt stora tröjor? Jag har exakt samma kläder som jag hade innan graviditeten. Kan fortfarande ha samma jeans, brukar i vanliga fall klä mig i lösa överdelar och har inte haft på mig något annat än vanligt så det där tycker jag var jättekonstigt att hon sa. Och det känns inte alls bra att hon har tänkt på hur "VÄLDIGT" stora bröst jag fått, och att magen lika gärna kunde bero på att jag tränat mindre... Speciellt när jag själv knappt kan se något i spegeln vissa dagar.
Tro mig, jag vet att jag är väldigt lyckligt lottat som har en växande mage. Men om man får lov att skilja på miraklet som orsakar den växande magen och på den växande magen i sig, så känner jag mig jätteobekväm med att folk uppenbarligen spanar in och har koll på att mina bröst och min mage växer. Har haft ätstörningar för många år sedan och tror inte att jag är i någon risk att falla tillbaka, men fy vad tankarna kring kroppen kastade sig över mig som en blixt från en klar himmel efter min kollegas kommentarer. Känner mig som en flodhäst.
Idag fick jag tänka om väldigt snabbt och hux flux berätta för min chef, trots att jag egentligen tänkt vänta. Det var en del beslut som skulle fattas väldigt snart och jag kände att det vore schysst att informera min chef så att hon kan ha med min föräldraledighet i beräkningen... Hon reagerade SÅ bra. Blev genuint glad, och när jag sa att jag kände mig ganska besvärlig så sa hon att jag absolut inte skulle känna så, utan att det bara var fantastiskt. Åh, jag är så lättad!
Däremot kändes min närmsta kollegas reaktion inte alls lika rolig.
"Jaha, vad kul. Jag har misstänkt det ganska länge, du har haft VÄLDIGT stora tröjor på dig. Och det syns på din kropp. Men eftersom du inte har sagt något så tänkte jag att du nog bara tränat mindre än vanligt. Men du har fått VÄLDIGT stora bröst och magen har blivit större den med!"
Jag trodde kanske att hon skulle ha misstänkt något för att jag har varit väldigt trött, ofta yr och illamående. Illamåendet har jag inte berättat om men jag tänkte att det kanske ändå märktes att jag inte mådde så bra. Istället är det min kropp hon har sett det på. Alltså... jag vet att jag är jättekänslig när det kommer till vikt och kropp. Tyvärr. Jag fattar att min kollega inte menade något illa alls, och säkert så ser ingen annan något konstigt i hennes kommentarer, men för mig var det som att höra "Jag har gått omkring i flera veckor nu och tänkt på hur fet du har blivit". Väldigt stora tröjor? Jag har exakt samma kläder som jag hade innan graviditeten. Kan fortfarande ha samma jeans, brukar i vanliga fall klä mig i lösa överdelar och har inte haft på mig något annat än vanligt så det där tycker jag var jättekonstigt att hon sa. Och det känns inte alls bra att hon har tänkt på hur "VÄLDIGT" stora bröst jag fått, och att magen lika gärna kunde bero på att jag tränat mindre... Speciellt när jag själv knappt kan se något i spegeln vissa dagar.
Tro mig, jag vet att jag är väldigt lyckligt lottat som har en växande mage. Men om man får lov att skilja på miraklet som orsakar den växande magen och på den växande magen i sig, så känner jag mig jätteobekväm med att folk uppenbarligen spanar in och har koll på att mina bröst och min mage växer. Har haft ätstörningar för många år sedan och tror inte att jag är i någon risk att falla tillbaka, men fy vad tankarna kring kroppen kastade sig över mig som en blixt från en klar himmel efter min kollegas kommentarer. Känner mig som en flodhäst.
Känner väldigt mycket igen mig i det du skriver - här har du en till med noll koll. Det jag vet är att jag ska gå hem från jobbet en månad innan BF och gå ned till halvtid en månad innan det (oklart om detta är bra upplägg eller inte) och att BF är 18 april (eller om det var 19:e?
), sen är allt bara väldigt ogreppbart och... abstrakt? Jag har gått in i v 22 och fattar typ fortfarande inte att jag är gravid, trots att till och med maken känt sparkar och att magen faktiskt börjar bli ganska stor... Ibland känns det nästan som att många andra är mer glad över graviditeten än vad jag är. Jag har alltid så svårt att föreställa mig saker i huvudet. Men det kanske klarnar tillslut. Jag är orolig över mycket samtidigt som jag känner lite att herregud, det här fixar väl vi även om vi ännu inget begriper! Så fruktansvärt många generationer som våra mamma-gener förts vidare och förfinats och nu hamnat hos oss för ett tag. Vi löser detta.Ta med dig din chefs fina komplimang och strunta i kollegan! Jag tycker folk liksom gärna kommer med någon slags efterhandskonstruktion om hur mycket de minsann märkt, även om de varit helt ovetandes. Vissa verkar tycka att det är jobbigt att inte ha märkt något, och brer på extra mycket och jag tycker din kollega verkar vara en sån...Kommentarer om kroppen ja...
Idag fick jag tänka om väldigt snabbt och hux flux berätta för min chef, trots att jag egentligen tänkt vänta. Det var en del beslut som skulle fattas väldigt snart och jag kände att det vore schysst att informera min chef så att hon kan ha med min föräldraledighet i beräkningen... Hon reagerade SÅ bra. Blev genuint glad, och när jag sa att jag kände mig ganska besvärlig så sa hon att jag absolut inte skulle känna så, utan att det bara var fantastiskt. Åh, jag är så lättad!
Däremot kändes min närmsta kollegas reaktion inte alls lika rolig.
"Jaha, vad kul. Jag har misstänkt det ganska länge, du har haft VÄLDIGT stora tröjor på dig. Och det syns på din kropp. Men eftersom du inte har sagt något så tänkte jag att du nog bara tränat mindre än vanligt. Men du har fått VÄLDIGT stora bröst och magen har blivit större den med!"
Jag trodde kanske att hon skulle ha misstänkt något för att jag har varit väldigt trött, ofta yr och illamående. Illamåendet har jag inte berättat om men jag tänkte att det kanske ändå märktes att jag inte mådde så bra. Istället är det min kropp hon har sett det på. Alltså... jag vet att jag är jättekänslig när det kommer till vikt och kropp. Tyvärr. Jag fattar att min kollega inte menade något illa alls, och säkert så ser ingen annan något konstigt i hennes kommentarer, men för mig var det som att höra "Jag har gått omkring i flera veckor nu och tänkt på hur fet du har blivit". Väldigt stora tröjor? Jag har exakt samma kläder som jag hade innan graviditeten. Kan fortfarande ha samma jeans, brukar i vanliga fall klä mig i lösa överdelar och har inte haft på mig något annat än vanligt så det där tycker jag var jättekonstigt att hon sa. Och det känns inte alls bra att hon har tänkt på hur "VÄLDIGT" stora bröst jag fått, och att magen lika gärna kunde bero på att jag tränat mindre... Speciellt när jag själv knappt kan se något i spegeln vissa dagar.
Tro mig, jag vet att jag är väldigt lyckligt lottat som har en växande mage. Men om man får lov att skilja på miraklet som orsakar den växande magen och på den växande magen i sig, så känner jag mig jätteobekväm med att folk uppenbarligen spanar in och har koll på att mina bröst och min mage växer. Har haft ätstörningar för många år sedan och tror inte att jag är i någon risk att falla tillbaka, men fy vad tankarna kring kroppen kastade sig över mig som en blixt från en klar himmel efter min kollegas kommentarer. Känner mig som en flodhäst.
Bebis lever och mår bra! 
(Jag får typ tårar i ögonen bara av att skriva det )
Jag har haft sådan galen ångest de senaste dagarna över om jag kört ihjäl mitt barn (Vi var med om en trafikolycka i måndags, både jag och bebis verkar ha klarat oss bra, men bilen är totalskrot så vi måste ha haft änglavakt). Så jag är så himla tacksam för att ha fått se en liten sprattlande sak på bildskärmen
Både räddningstjänst först på plats, ambulanspersonal och läkare poängterade hur mycket bättre oddsen var eftersom jag varit så noga med att bältet satt rätt (nere över bäckenet), så det kan ju vara värt att tänka på nu med alla bylsiga ytterkläder
(Jag får typ tårar i ögonen bara av att skriva det ) Jag har haft sådan galen ångest de senaste dagarna över om jag kört ihjäl mitt barn (Vi var med om en trafikolycka i måndags, både jag och bebis verkar ha klarat oss bra, men bilen är totalskrot så vi måste ha haft änglavakt). Så jag är så himla tacksam för att ha fått se en liten sprattlande sak på bildskärmen
Både räddningstjänst först på plats, ambulanspersonal och läkare poängterade hur mycket bättre oddsen var eftersom jag varit så noga med att bältet satt rätt (nere över bäckenet), så det kan ju vara värt att tänka på nu med alla bylsiga ytterkläder
Bebis lever och mår bra!
Jag har haft sådan galen ångest de senaste dagarna över om jag kört ihjäl mitt barn (Vi var med om en trafikolycka i måndags, både jag och bebis verkar ha klarat oss bra, men bilen är totalskrot så vi måste ha haft änglavakt). Så jag är så himla tacksam för att ha fått se en liten sprattlande sak på bildskärmen
Både räddningstjänst först på plats, ambulanspersonal och läkare poängterade hur mycket bättre oddsen var eftersom jag varit så noga med att bältet satt rätt (nere över bäckenet), så det kan ju vara värt att tänka på nu med alla bylsiga ytterkläder
Åh vad skönt
Och tack för påminnelsen med bältet.
Jag ska erkänna att jag själv varit dålig med placeringen nu med vinterjackan på, så en påminnelse var guld värd.
Jag köpte att gravidbälte fran Besafe förra graviditeten, vet inte om det säkerhetsmässigt gör sa mkt men det är sa skönt att slippa ha bältet tryckande mot magen.
Bebis lever och mår bra!
Jag har haft sådan galen ångest de senaste dagarna över om jag kört ihjäl mitt barn (Vi var med om en trafikolycka i måndags, både jag och bebis verkar ha klarat oss bra, men bilen är totalskrot så vi måste ha haft änglavakt). Så jag är så himla tacksam för att ha fått se en liten sprattlande sak på bildskärmen
Både räddningstjänst först på plats, ambulanspersonal och läkare poängterade hur mycket bättre oddsen var eftersom jag varit så noga med att bältet satt rätt (nere över bäckenet), så det kan ju vara värt att tänka på nu med alla bylsiga ytterkläder
Å så skönt att allt var bra med bebis!
Tack för påminnelsen om bältet, jag har typ knappt tänkt på det. Ändring nu!_____________
Idag har jag fått hem en hel kasse full med begagnade bebiskläder. Alltså hur mycket behöver man av de olika storlekarna? Jag har ingen som helst aning om vad som kan vara lämpligt...
Idag har jag fått hem en hel kasse full med begagnade bebiskläder. Alltså hur mycket behöver man av de olika storlekarna? Jag har ingen som helst aning om vad som kan vara lämpligt...
Alltså i början växer de så extremt fort så köp inte för många plagg i storlek 50. Jag köpte på mig massor av bodys i strl 50 vilka han drunkade i på BB men två veckor senare hade han vuxit ur dem och jag hann inte ens använda alla en gång
Däremot framåt storlek 62ish kommer den stora kräkperioden och då kan det gå typ 5 ombyten på en dag. Dregglisar och billiga små kräkhanddukar från IKEA är ett hett tips!
Tyckte att jag hade alldeles för många plagg i storlek 50-56 för det var vad alla köpte i present och vad man själv köpte medan man var gravid. Sen när bebis kom upp i storlek 68-74 typ hade nyfödd-hajpen lagt sig och presentflödet avtagit samtidigt som min egen ekonomi var rätt usel då jag snålade med fp-dagar och hade ont om pengar att köpa kläder för.
Barnkläder är dock en höjdare att ärva och köpa begagnat på loppis etc. De används ofta så kort tid att de är i fint skick och dessutom är de tvättade flera gånger med tanke på kemikalier och annat. Bortsett från den miljömässiga och ekonomiska vinningen det vill säga
Med det sagt föddes ju min son på midsommar och då var det så varmt att han sällan hade kläder de första två månaderna utan han rockade mest blöja så det kan bidra till det upplevda överskottet på kläder den första tiden. Nu kommer det ju vara vår och kanske lite mer kläd-läge. De tenderar ju att förbruka ett par ombyten p g a kräk och rinnigt bajs
men de växer som sagt FORT i början så man går upp i storlek hyfsat snabbt.
Senast ändrad:
Min erfarenhet är att man lätt köper på sig för mycket i de minsta storlekarna... de växer fort! 50 är det bara en av mina som kunnat ha alls och då i typ 2 veckor, de andra två har gått direkt på 56. Ingen av mina har kräkts heller så det har inte behövts en massa ombyten pga det. Raketbajs däremotÅ så skönt att allt var bra med bebis!
_____________
Idag har jag fått hem en hel kasse full med begagnade bebiskläder. Alltså hur mycket behöver man av de olika storlekarna? Jag har ingen som helst aning om vad som kan vara lämpligt...
är först strl 68 och 74 som mina börjat haft någon längre tid. Säger precis som Elin_B att begmarknaden för de minsta kläderna är väldigt gynnsam
oftast väldigt fräscha kläder för typ inga pengar. Sen blir det gradvis svårare ju större de blir.Lugnande besked för oss. Jag gjorde fostervattensprov efter att ha fått prata med en superkompetent överläkare på Ackis. Hade jag fått henne från början hade jag nog inte ens blivit så orolig. FVP var den snabbaste sättet att hinna få svar för att kunna (om så hade varit aktuellt göra något om provet skulle visa på något extremt) Nipt tar längre tid och när jag fått svaret hade det bara varit ett besked utan möjlighet till åtgärd eftersom jag skulle hinna passera v.23 då. Hon hade nya siffror gällande risken med att göra FVP och den var 1 på 1000. Hur som helst gjorde jag det i fredags och i måndags fick jag svar att bebis har normalt antal kromosomer 
Så skönt!
Angående att inte ha koll så känner jag helt klart igen mig. (Som det här med bilbälte inte en susning om något sådant även om det äe logiskt när jag läser det!) Jag står med 2 barnvagnar (en nyinköpt av min köpglada mamma som nog ser fram emot detta mer än jag) och en spjälsäng och en hel del prylar som bärsele, åkpåse och neutrala kläder som ska hämtas hos en nära vän. Allt detta är det mina vänner som "prackat" på mig. Jag vet inte ens vad jag behöver eller kommer att behöva! Men klart det är tacksamt att få eller köpa billigt en massa fräscha bebisprylar som jag förmodligen kommer att använda.
Att bli mamma är ju något helt nytt som jag aldrig gjort förut, inte har så mycket erfarenhet av så förmodligen är det väl därför. Tror att det är så mycket psykologiskt bakom alla tankar att man inte är tillräcklig eller alla katastroftankar och därför vill man inte ta ut någon lycka och förväntan i förskott med risk för att bli besviken. Samt att det är ju inget som man upplevt tidigare och därav ännu svårare att veta vad man har att förvänta sig. Men jag brukar tänka på mitt avelssto, hon har inte gått någon mammakurs, googlat på familjeliv (Thank God) eller läst i böcker hur det ska vara. Ändå vet hon rent instinktivt hur hon ska ta hand om sina föl.
Så skönt!
Angående att inte ha koll så känner jag helt klart igen mig. (Som det här med bilbälte inte en susning om något sådant även om det äe logiskt när jag läser det!) Jag står med 2 barnvagnar (en nyinköpt av min köpglada mamma som nog ser fram emot detta mer än jag) och en spjälsäng och en hel del prylar som bärsele, åkpåse och neutrala kläder som ska hämtas hos en nära vän. Allt detta är det mina vänner som "prackat" på mig. Jag vet inte ens vad jag behöver eller kommer att behöva! Men klart det är tacksamt att få eller köpa billigt en massa fräscha bebisprylar som jag förmodligen kommer att använda.
Att bli mamma är ju något helt nytt som jag aldrig gjort förut, inte har så mycket erfarenhet av så förmodligen är det väl därför. Tror att det är så mycket psykologiskt bakom alla tankar att man inte är tillräcklig eller alla katastroftankar och därför vill man inte ta ut någon lycka och förväntan i förskott med risk för att bli besviken. Samt att det är ju inget som man upplevt tidigare och därav ännu svårare att veta vad man har att förvänta sig. Men jag brukar tänka på mitt avelssto, hon har inte gått någon mammakurs, googlat på familjeliv (Thank God) eller läst i böcker hur det ska vara. Ändå vet hon rent instinktivt hur hon ska ta hand om sina föl.
Jag känner mig typ panikslagen av tanken på att bli mamma just nu. Kommer jag klara detta?
Vi har så mycket kvar att fixa hemma och vi har inte köpt något mer egentligen än en vagn (BF 23/4). Gaaah, hur ska man klara av det här??
Det sköna är att de där små knytena inte ställer så stora krav på omgivningen mer än konstant närhet, trygghet och mat
Det andra har man gott om tid (nåja...) att fixa efter hand det behövs.- Status
Liknande trådar
Gravid - 1år
Jag har väntat och väntat på att någon ska starta en tråd men det verkar som att jag får fixa det själv :D. Ingen annan som ska ha barn...
Senast: Fjordfrälst
·
Gravid - 1år
Hej!
Vi har ju inga barn, men många funderingar.
Lite spinoff på FL-tråden, hur har ni gjort och hur är det vanligast att göra med...
Senast: Badger
·
Gravid - 1år
Jag var tvungen att starta en höst tråd :D
Plussade förra veckan så det är fortfarande väldigt tidigt. Om det går vägen blir det vårt...
Senast: Human
·
Övr. Grenar
Hej jag köpte 2019 en travare. 155cm hög på 16 år.
såhär när jag ser tillbaka på det, så stod Trollet alltid inne i ladugården när jag...
Senast: Mia_R
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Breesby kan inte ridas på bett – därför kan Amy inte tävla
- Hästnyheter Du verkar inte heller alls förstå min poäng.
- Lingon
- Svar: 82
- Visningar: 2 579
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Merkostnadsersättning- Juridik & Ekonomi Jag kan ju inte bo kvar för jag har inte råd med bil. Jag har heller inte råd med ett dyrare boende. Allt är liksom på väg åt helvete.
- Wille
- Svar: 48
- Visningar: 1 071
- Allmänt
Hästrelaterat
-
Hästen gick inte igenom… ny besiktning nästa vecka!
- Hästmänniskan Vill också tillägga att hästen absolut KAN bli halt av en "vanlig vrickning", men det kan ju lika gärna vara något värre.
- Sirap
- Svar: 12
- Visningar: 372
- Hästmänniska
-
Göra egna småbalar med hö, utbruten från "Vi med egen gård/stall"
- Anläggning Vi gjorde det under några år, är väldigt smidigt när det väl är inne. Dock är oftast de äldre balpressarna inte alltid så bra. Att köpa...
- Ise
- Svar: 14
- Visningar: 152
- Hästmänniska
