Vårföräldrar 2019

Status
Stängd för vidare inlägg.
Visst är det häftigt? Och läskigt! Skönt att allt såg bra ut.

Hur pratade ni om amning? Min barnmorska har hittills inte gjort annat än mätt saker och lyssnat, inga samtal om någonting annat än information om blodvärden och sockerbelastning än så länge och det får mig att känna mig lite ensam i allt det här. Jag tror att jag överreagerar och jag märker ju att jag är extremt mycket känsligare än normalt, men jag känner mig inte alls sedd eller trygg. Känner mig som en vandrande katastrof som gör problem av småsaker:(

Ja det är ju en väldigt märklig känsla! Det var väl en sak i början när jag mest kände någon spark här och var men nu när jag liksom kan känna att bebisen snurrar runt där inne och att man faktiskt kan känna var huvudet är, det känns läskigt, haha. Är jag med i någon film om Aliens? :p

Jag fick med mig ett häfte senast jag var där som heter "lättare att amma" så vi pratade lite om vad som stod (eller ja, mest hon) och vad vi har för förväntningar/tankar om amning. Hon sa att om ett barn skulle födas för tidigt, säg v 33, så är ens mjölk sammansatt för att passa just barn i v 33. Det är lite häftigt, men det är klart det är så när man tänker efter. :) Hon sa väl inte så mycket nytt, men hon har väl fått någon känsla för hur våra tankar går i alla fall så att man kan följa upp det efter födseln.

Så väldigt tråkigt att känna sig orolig och inte bli sedd i detta. Det borde väl vara lite märkligt att barnmorskan inte tar upp sådant? Har du fått fylla i något formulär över hur du mår? Det borde väl vara av stor vikt för vården att fånga upp sådana känslor. Jag fyllde i något sådant formulär förra gången jag var där och kommer inte riktigt ihåg vad hon sa, men hade man en viss poäng så tror jag man fick tid för att prata med någon. :heart
 
Ja det är ju en väldigt märklig känsla! Det var väl en sak i början när jag mest kände någon spark här och var men nu när jag liksom kan känna att bebisen snurrar runt där inne och att man faktiskt kan känna var huvudet är, det känns läskigt, haha. Är jag med i någon film om Aliens? :p

Jag fick med mig ett häfte senast jag var där som heter "lättare att amma" så vi pratade lite om vad som stod (eller ja, mest hon) och vad vi har för förväntningar/tankar om amning. Hon sa att om ett barn skulle födas för tidigt, säg v 33, så är ens mjölk sammansatt för att passa just barn i v 33. Det är lite häftigt, men det är klart det är så när man tänker efter. :) Hon sa väl inte så mycket nytt, men hon har väl fått någon känsla för hur våra tankar går i alla fall så att man kan följa upp det efter födseln.

Så väldigt tråkigt att känna sig orolig och inte bli sedd i detta. Det borde väl vara lite märkligt att barnmorskan inte tar upp sådant? Har du fått fylla i något formulär över hur du mår? Det borde väl vara av stor vikt för vården att fånga upp sådana känslor. Jag fyllde i något sådant formulär förra gången jag var där och kommer inte riktigt ihåg vad hon sa, men hade man en viss poäng så tror jag man fick tid för att prata med någon. :heart
Hon har inte ens frågat hur jag mår över huvud taget! Definitivt inga formulär. Jag tror att jag hade varit nöjd och lugn med bara lite stöd från barnmorskan och åtminstone någon form av samtal om annat än hjärtljud och blodvärden egentligen, men att hon inte ens undrar hur jag mår eller frågar om jag undrar något gör att jag får svårt att känna förtroende för henne. Tex har hon, trots att jag initialt bad henne om att hålla koll på min vikt eftersom jag ogärna gör det själv pga tidigare anorexi inte gjort det. Fasen, vad ynklig jag känner mig som jagar upp mig över det här:(
 
Ett tips om du känner att du vill ha kontakt med auroramottagningen är att inte vänta för länge. Jag tog kontakt innan jul och fick rätt snabbt tid, men det känns ändå som att jag borde tagit kontakt tidigare.
Jag vet egentligen inte om jag kvalificerar mig för auroramottagning, för jag vet inte om jag är speciellt förlossningsrädd, egentligen? Jag känner mig mest bara dåligt förberedd (inte alls förberedd), tror jag. Dåligt förberedd och ensam med allt nytt.
 
Jag känner mig världssämst på att vara gravid. Innan julledigheten fick jag foglossning from hell (som dock försvann nästan helt när jag gick på semester, och som nu börjat tåga tillbaka igen när jag börjat jobba, så tydligt vart det kommer från..). Sammandragningarna/förvärkarna fortsätter, dock känns det under kontroll för tillfället, men vänder ju fort.
Och idag var jag hos BM, hbt ligger på 97.. så vidare prover tagna. Detta trots att jag käkat Niferex i två månader. Orkar inte, känns som min kropp är helt kass på detta? :meh::cautious:
Någon mer med lågt hb? Vad tar ni för tabletter?

Jag kunde inte få i mig järntabletter pga magen förra grav så mitt järnvärde var rätt dåligt under andra halvan av grav. Jag läste nånstans att det är lättare att ta upp järn från kosten än från tillskott så om man kan tänka sig järnrik kost så testa det. Typ blodpudding, leverpastej, paltbröd/järnrike (inte alls så dumt med smör och ost) och snacksa på torkade aprikoser. Inte så lätt om man inte äter animalier bara.

Och gärna ett glas juice till, eller ännu hellre en kiwi eftersom c-vitamin hjälper upptaget och kiwin håller igång magen :)
 
Har börjat kolla lite på barnvagnar och babyskydd, blir ju smått galen... Samtidigt som det är roligt också. Det finns alldeles för mycket att välja på! Köpa kända märken med höga recensioner begagnat, eller något billigt nytt? Vissa säger si, andra säger så. Har en bekant som köpte en Emmaljunga men inte gillade den alls, köpte istället någon billigare utländsk (Hauck tror jag) och älskade den. Samtidigt som andra totalratar billiga märken och säger att de går sönder. Ja, det är tur att jag har gott om tid att fördjupa mig i detta... Eller så kanske det hade varit bättre om det var bråttom och jag bara var tvungen att bestämma mig för något. :p

Har berättat för fler kollegor nu - och alla har blivit så glada, så himla roligt! Är vid detta laget helt övertygad om att min närmsta kollega, som jag berättade för först och som fällde kommentarer om hur himla stor jag hade blivit trots att jag själv inte såg ett jota till mage, är riktigt avundsjuk eller har något annat problem. De enda "kroppskommentarerna" från de andra kollegorna har varit att det inte syns, och min närmsta kollega fortsätter träget i sin motsatta linje... Idag fällde hon kommentaren att jag snart får berätta för eleverna faktiskt, för nu syns det... VÄLDIGT mycket, sa hon och tittade nästan dömande på min fortfarande ganska så obefintliga mage, i mina vanliga gamla jeans. :rofl: Jag vill inte älta detta, skrattar faktiskt åt det nu, men jag funderar ändå på vad det är som får en människa att haka upp sig så på någon annans kropp när det inte ens stämmer. Märkligt är vad det är!

I övrigt är det helt underbart att bli påmind om den lille när det sparkas omkring i magen under dagarna. :love: Jag känner det flera gånger om dagen nu, och sambon är så avundsjuk och längtar tills det går att känna utanpå magen.

Ja men eller hur, man kan ju bli snurrig för mindre! Och sedan ska grejerna passa ihop också. Men vad jag förstått så kan man köpa adapters så de flesta grejer ska kunna passa ihop med varandra? :confused: :p Ja jag känner lite samma, det kanske vore lika bra om det började närma sig på riktigt så att köpet bara blev gjort!

Men alltså vad har du för märklig kollega... Jösses.

Det dröjer nog inte länge förrän sambon också kan känna! Coolt, men läskigt tycker min man. :D

Jag känner mig världssämst på att vara gravid. Innan julledigheten fick jag foglossning from hell (som dock försvann nästan helt när jag gick på semester, och som nu börjat tåga tillbaka igen när jag börjat jobba, så tydligt vart det kommer från..). Sammandragningarna/förvärkarna fortsätter, dock känns det under kontroll för tillfället, men vänder ju fort.
Och idag var jag hos BM, hbt ligger på 97.. så vidare prover tagna. Detta trots att jag käkat Niferex i två månader. Orkar inte, känns som min kropp är helt kass på detta? :meh::cautious:
Någon mer med lågt hb? Vad tar ni för tabletter?

Jag köpte järntabletter från Innate som jag tagit i några veckor nu. Jag tror mina värden blivit bättre trots att det visade sämre på provet idag. Sist hade jag nämligen druckit blutsaft inte så långt innan provtagningen och sedan läste jag att man helst skulle ha uppehåll tre dagar med järntillskott innan provtagning för att det annars kunde påverka... Så det har jag haft nu. Sist hade jag 125 och nu 120. Jag ska fortsätta ta dem och se hur det utvecklar sig. Jag läste mycket gott om dem dock. Jag har inte blivit ett dugg hård i magen av dem heller som jag förstått är vanligt vid järntillskott, så i annat fall skulle det ju kunna gå att kombinera dem med ännu mer järn om det behövs. :)

Kämpa, kämpa! Skönt i alla fall att foglossnigen lättar vid mindre jobb, så att man i alla fall vet att det kan bli bättre. Hur länge är tanken att du ska jobba?
 
Hon har inte ens frågat hur jag mår över huvud taget! Definitivt inga formulär. Jag tror att jag hade varit nöjd och lugn med bara lite stöd från barnmorskan och åtminstone någon form av samtal om annat än hjärtljud och blodvärden egentligen, men att hon inte ens undrar hur jag mår eller frågar om jag undrar något gör att jag får svårt att känna förtroende för henne. Tex har hon, trots att jag initialt bad henne om att hålla koll på min vikt eftersom jag ogärna gör det själv pga tidigare anorexi inte gjort det. Fasen, vad ynklig jag känner mig som jagar upp mig över det här:(

Nej men fy! Vad är det för himla barnmorska. Det ingår väl om inte annat i rent hyfs att prata om som småprat? Hur kan man inte vara minsta intresserad av det. Det känns ju inte minsta märkligt att ha dåligt förtroende för någon som inte verkar vara brydd över huvud taget om hur saker och ting går. Försök byt till någon annan, allt lär ju vara bättre än detta. :(
 
Obs vill bara poängtera att det där med tre dagars uppehåll innan provtagning av järn har jag inte frågat barnmorska eller liknande om. Har man mycket lågt järn kanske det dessutom är väldigt onödigt att hoppa över flera dagar och gå miste om de doserna!
 
Åh vad jobbigt att känna så... Jag hade också viss oro inför just att något skulle hända med bebisen inför första förlossningen och är nästan ännu mer orolig för den grejen nu trots att förra förlossningen gick bra och han aldrig ens blev stressad. Ändå såg jag väldigt mycket fram emot förlossningen förra gången och likaså denna gång.

Hoppas det kan kännas lite bättre efter ytterligare samtal. Kan att föda med doula vara ett alternativ för er? Kanske gå någon förberedande kurs ihop, typ föda utan rädsla?

Jag var superpeppad och hade läst på mängder inför förra förlossningen om strategier och tekniker för att hantera förlossningssmärtan men när det väl blev dags visade det sig att det nästan lönat sig mer om min sambo läst och tagit till sig istället för jag var inte riktigt i stånd att minnas eller hålla fokus utan ständig påminnelse. Denna gång har jag därför krävt att han läser igenom boken så att han kan vara till lite större nytta för mig.

Jag hade gärna haft en doula närvarande men för oss är det dels en ekonomisk fråga, även om det finns doulor under utbildning som håller lägre pris. Dels har de som standard jour under två veckor före BF och i vår familj föder vi, i stort sett utan undantag, 2-4 veckor för tidigt (sonen är född 16 dagar tidigt).

Nej, jag vet. Det känns inte alls kul. Jag har inte tänkt så mycket på doula faktiskt, men min sambo är barnläkare och har varit med på mängder av förlossningar så jag tror att han kommer vara tillräckligt mycket stöd. Men, han är ju inte så inläst på strategier, andning etc så det är ett bra tips att han ska läsa på och förbereda sig.

Vi ska gå profylax på måndag. Sen har vi gått landstingets förlossningsförberedelse (som ärligt talat inte gav nåt som vi inte redan visste).
 
Åh, fy. Jag har liksom på något sätt försökt förtränga hela biten med förlossning och allt, och mest fokuserat på här och nu. BM sa dock häromdagen att det skulle tas upp på nästa besök (när jag är i v 25) så jag antar att det är dags att börja tänka på det :crazy: Hoppas att du får bra hjälp!

Min barnmorska har inte allt tagit upp nåt om förlossningen. Det har jag fått driva på själv. Lite konstigt att inte fånga upp det tycker jag.
 
Min barnmorska har inte heller pratat om förlossningen, däremot sa hon senast att det är dags att börja fundera kring hur vi vill göra med amning så vi har en plan åtminstone. Annars tror jag hon frågar typ 3ggr/besök om det är något jag undrar över :D hon är jättegullig, önskar alla kunde få ha en sån som henne!

Ang förlossningen i övrigt så önskar jag att det var imorgon typ. Igår somnade dottern i bilen när vi kom hem från förskolan, och jag kunde inte väcka henne. Kan ju inte heller bära, plus att det är en bra bit från garaget till lägenheten samt 2 trappor att bemästra. Så först bölade jag en skvätt och sen slösurfade jag en stund, tills jag kunde hämta maken som kom med tåget från jobbet så han kunde bära barnet :up: förra förlossningen tog totalt 6h, och även om jag hade 2,5h krystvärkar och bara ville ge upp så tar jag ändå hellre det framför detta. Jag vet också att långt ifrån alla har så smidiga öppningsskeden, men det är min målbild och den tänker jag behålla :D

Jag är för övrigt verkligen en sån som går in i min bubbla, förra gången hade det kunnat marschera en blåsorkester genom rummet utan att jag märkte något. Orkade bara kommunicera med min man så allt fick gå genom honom. Han var ganska skakad efteråt (pga det långa krystandet som gjorde att de funderade på att snitta) men jag var bara trött och hungrig, och rätt obekymrad :o
 
Hoppar in i tråden lite här!
@KarinStarfighter blir så ledsen att höra att din barnmorska inte frågat dig om dina tankar inför förlossningen osv. :( Det finns så mycket som behöver förbättras inom mödravården (under å efter graviditet) el generellt för kvinnors hälsa! Blir rentav förbannad :devil: Så nu har jag sagt det.
Du kanske fått tips om det redan, men kan verkligen varmt rekommendera boken "Föda utan rädsla"!
Hoppas du får fortsatt bra hjälp framåt med profylaxkursen och aurorasamtalen.
 
Blir också förbannad, känns inte okej att en barnmorska inte ens frågar hur man mår. :mad: Borde väl höra till det allra mest grundläggande att ta reda på. Blir mer arg ju mer jag tänker på det. Det med vikten som du bett om var också kasst gjort av henne att strunta i @Schleten
 
Jag tog en bild på magen igår på 25 + 6. Den ser större ut än vad jag tänker mig att den är. Ibland när jag stänger skafferidörren stöter den i magen. Jag har väl inte riktigt lyckats anpassa mina rörelsemönster efter kulan än.

Igår när jag satt ihopsjunken i soffan fick jag mina första sparkar mot revbenen. Lagom skönt! Jag kan tänka mig att jag inte bara kommer beskriva sparkarna som mysiga så länge till. :p

Är det någon mer som bara "kan" ligga på ena sidan kroppen? Jag ligger på vänster sida hela tiden, försöker jag ligga på höger sida känns det typ olustigt och jag vill bara vända mig om. Inte så att det drar någonstans eller så, det känns bara inte 100 % bra. Så väldigt socialt när vi ligger i sängen och jag hela tiden ligger vänd bortåt. :grin: Vi kanske får fundera på det otänkbara - att byta sängsida! :eek:
 

Bifogade filer

  • Screenshot_20190110-050440~4.png
    Screenshot_20190110-050440~4.png
    142,2 KB · Visningar: 41
Jag tog en bild på magen igår på 25 + 6. Den ser större ut än vad jag tänker mig att den är. Ibland när jag stänger skafferidörren stöter den i magen. Jag har väl inte riktigt lyckats anpassa mina rörelsemönster efter kulan än.

Igår när jag satt ihopsjunken i soffan fick jag mina första sparkar mot revbenen. Lagom skönt! Jag kan tänka mig att jag inte bara kommer beskriva sparkarna som mysiga så länge till. :p

Är det någon mer som bara "kan" ligga på ena sidan kroppen? Jag ligger på vänster sida hela tiden, försöker jag ligga på höger sida känns det typ olustigt och jag vill bara vända mig om. Inte så att det drar någonstans eller så, det känns bara inte 100 % bra. Så väldigt socialt när vi ligger i sängen och jag hela tiden ligger vänd bortåt. :grin: Vi kanske får fundera på det otänkbara - att byta sängsida! :eek:

Tog en bild för en vecka sen när jag var hos Bm. Börjar känna mig väldigt otymplig redan, har svårt att plocka upp saker från golvet ( blir väldigt tydligt när man har en 18-månaders) och att ta mig i och ur säng, soffa, bil.

Vi tog en bild på nyår för att ”offentliggöra” och jag tog den medvetet lite framifrån för att inte se fullt så stor ut :crazy:

A420E964-C534-4FED-BB65-96F6B8EB0618.jpeg
 
Jag tog en bild på magen igår på 25 + 6. Den ser större ut än vad jag tänker mig att den är. Ibland när jag stänger skafferidörren stöter den i magen. Jag har väl inte riktigt lyckats anpassa mina rörelsemönster efter kulan än.

Igår när jag satt ihopsjunken i soffan fick jag mina första sparkar mot revbenen. Lagom skönt! Jag kan tänka mig att jag inte bara kommer beskriva sparkarna som mysiga så länge till. :p

Är det någon mer som bara "kan" ligga på ena sidan kroppen? Jag ligger på vänster sida hela tiden, försöker jag ligga på höger sida känns det typ olustigt och jag vill bara vända mig om. Inte så att det drar någonstans eller så, det känns bara inte 100 % bra. Så väldigt socialt när vi ligger i sängen och jag hela tiden ligger vänd bortåt. :grin: Vi kanske får fundera på det otänkbara - att byta sängsida! :eek:
På tal om sidor tror jag att de rekommenderar att gravida efter nån viss vecka (25? 30?) ligger på vänster sida när de sover för att de ger bäst cirkulation i livmodern typ. Inte så att man ska ha ångest om man vänder på sig i sömnen men man kunde tänka på att försöka somna på den sidan.

Jag tycker också att det känns lite ”fel” att ligga på höger sida. Dels blir magen typ oroligare, sen får jag sån extrem halsbränna på den sidan. Men jag spenderar så mycket tid på vänstersidan i och med att sonen liggammar på nätterna så ibland måste jag byta för att vänster axel inte ska ge upp helt.

Kunde öht inte ligga på rygg förra grav, höll på att tuppa av bara Bm skulle mäta livmodern men det är bättre denna gång även om det också känns lite obehagligt/fel.
 
Jag försöker också sova på vänster sida och får lite dåligt samvete när jag måste ligga på höger pga obekvämt/värk :crazy: just med tanke på att det finns studier som visar att det är säkrare för barnet om man ligger på vänster. Klarar inte hela nätterna i exakt samma ställning dock...

Jag känner mig såå stor sista veckan eller så. Rörelserna har också blivit större eller kraftfullare rättare sagt, känner tydligt hur det trycks och ändras läge där inne :grin::love: hicka känner jag dagligen också :D

Pratade även med läkare på kvinnokliniken om förlossning igår och det var ju inga konstigheter, efter två tidigare snitt så rekommenderar de nytt snitt vilket är vad jag vill också så det blir det ju. De snittar på måndagar och torsdagar vilket borde innebära 21/3 eller 25/3 (bf 31/3). Jag påtalade min oro för att det ska dra igång av sig själv innan så jag hoppas att de kan tänka sig att lägga det den 21:a. Ingen garanti heller förstås men då är jag åtminstone i 38+4 istället för 39+1.

Det pendlar fortfarande mellan att kännas som "herregud det ju evigheter kvar, hur ska jag orka" och "nä men såå länge är det ju ändå inte". Sover riktigt uselt nu vilket inte bidrar till det allmänna välmåendet precis.

Vi var även hos bilhandlaren igår och diskuterade ett byte och det kommer bli en VW Multivan framöver. :D den hade beräknad leveranstid i början på april och shit liksom, då är ju bebis här!




Barnen längtar verkligen nu, mest tydligt på dottern på 4 som pratar bebisar hela dagarna och nu har börjat "öva" genom att kånka runt en docka överallt och propsa på att den måste sitta med och äta vid bordet mm. :D:love:

Bild från igår, 28+3.
20190109_144454.jpg
 
Tog en bild för en vecka sen när jag var hos Bm. Börjar känna mig väldigt otymplig redan, har svårt att plocka upp saker från golvet ( blir väldigt tydligt när man har en 18-månaders) och att ta mig i och ur säng, soffa, bil.

Vi tog en bild på nyår för att ”offentliggöra” och jag tog den medvetet lite framifrån för att inte se fullt så stor ut :crazy:

Men varför hamnar plötsligt ALLT på golvet?! Vet inte om jag blivit fumligare sedan jag blev gravid men jag tycker jag ägnar 50 % av dagarna åt att plocka upp grejer jag tappat från golvet. Blir så frustrerad varje gång. Värst är papper - dör lite inombords varje gång jag måste ta upp papper från golvet. :D

Haha, så mycket graviditet att man måste maskera lite för att det annars skulle bli för mycket för omgivningen att hantera. :laugh: Jag offentliggjorde i mellandagarna, skönt att "alla" vet. :)

På tal om sidor tror jag att de rekommenderar att gravida efter nån viss vecka (25? 30?) ligger på vänster sida när de sover för att de ger bäst cirkulation i livmodern typ. Inte så att man ska ha ångest om man vänder på sig i sömnen men man kunde tänka på att försöka somna på den sidan.

Jag tycker också att det känns lite ”fel” att ligga på höger sida. Dels blir magen typ oroligare, sen får jag sån extrem halsbränna på den sidan. Men jag spenderar så mycket tid på vänstersidan i och med att sonen liggammar på nätterna så ibland måste jag byta för att vänster axel inte ska ge upp helt.

Kunde öht inte ligga på rygg förra grav, höll på att tuppa av bara Bm skulle mäta livmodern men det är bättre denna gång även om det också känns lite obehagligt/fel.

Ja ryggliggande känns mindre och mindre bekvämt, och blev lite "skrämd" sedan jag läste att man kan svimma pga att de stora blodkärlen kan komma ikläm, så det känns olustigt. Men jag antar att man väl lär få någon sorts förvarning om man håller på att svimma? :crazy: Lät inte så på det instagramkontot jag först läste det hos. Detta problem kunde väl hur som helst evolutionen ha fixat bättre tycker jag. Kunde väl utvecklat något sorts blodkärlsskydd mot framsidan!

Jag försöker också sova på vänster sida och får lite dåligt samvete när jag måste ligga på höger pga obekvämt/värk :crazy: just med tanke på att det finns studier som visar att det är säkrare för barnet om man ligger på vänster. Klarar inte hela nätterna i exakt samma ställning dock...

Jag känner mig såå stor sista veckan eller så. Rörelserna har också blivit större eller kraftfullare rättare sagt, känner tydligt hur det trycks och ändras läge där inne :grin::love: hicka känner jag dagligen också :D

Pratade även med läkare på kvinnokliniken om förlossning igår och det var ju inga konstigheter, efter två tidigare snitt så rekommenderar de nytt snitt vilket är vad jag vill också så det blir det ju. De snittar på måndagar och torsdagar vilket borde innebära 21/3 eller 25/3 (bf 31/3). Jag påtalade min oro för att det ska dra igång av sig själv innan så jag hoppas att de kan tänka sig att lägga det den 21:a. Ingen garanti heller förstås men då är jag åtminstone i 38+4 istället för 39+1.

Det pendlar fortfarande mellan att kännas som "herregud det ju evigheter kvar, hur ska jag orka" och "nä men såå länge är det ju ändå inte". Sover riktigt uselt nu vilket inte bidrar till det allmänna välmåendet precis.

Vi var även hos bilhandlaren igår och diskuterade ett byte och det kommer bli en VW Multivan framöver. :D den hade beräknad leveranstid i början på april och shit liksom, då är ju bebis här!




Barnen längtar verkligen nu, mest tydligt på dottern på 4 som pratar bebisar hela dagarna och nu har börjat "öva" genom att kånka runt en docka överallt och propsa på att den måste sitta med och äta vid bordet mm. :D:love:

Bild från igår, 28+3.
Visa bifogad fil 23744

Vet inte om jag blivit helt lam i kroppen om nätterna de senaste månaderna, jag ligger i exakt samma ställning hela nätterna och har inte minsta ont när jag vaknar. Tycker min axel borde protestera rätt argt. Jag får vara väldigt glad så länge det funkar.

Så mysigt med förväntansfulla storasyskon! :love:
 
Ja ryggliggande känns mindre och mindre bekvämt, och blev lite "skrämd" sedan jag läste att man kan svimma pga att de stora blodkärlen kan komma ikläm, så det känns olustigt. Men jag antar att man väl lär få någon sorts förvarning om man håller på att svimma? :crazy: Lät inte så på det instagramkontot jag först läste det hos. Detta problem kunde väl hur som helst evolutionen ha fixat bättre tycker jag. Kunde väl utvecklat något sorts blodkärlsskydd mot framsidan!

I mitt fall var det väldigt tydligt, jag blev illamående och fick lite hjärtklappning så fort jag la mig på rygg och efter kanske 3-4 minuter var det så illa att jag var tvungen att kräkas om jag inte vände på mig. Var då också rejält snurrig. Det gick "för långt" både på behandlingsbänken hos osteopaten och på tillväxtultraljudet trots att man ligger med huvudändan lite upphöjd.
 
Oj vad ni skrivit här :laugh:

Jag känner mig världssämst på att vara gravid. Innan julledigheten fick jag foglossning from hell (som dock försvann nästan helt när jag gick på semester, och som nu börjat tåga tillbaka igen när jag börjat jobba, så tydligt vart det kommer från..). Sammandragningarna/förvärkarna fortsätter, dock känns det under kontroll för tillfället, men vänder ju fort.
Och idag var jag hos BM, hbt ligger på 97.. så vidare prover tagna. Detta trots att jag käkat Niferex i två månader. Orkar inte, känns som min kropp är helt kass på detta? :meh::cautious:
Någon mer med lågt hb? Vad tar ni för tabletter?

Har precis börjat äta Niferex jag med, trots rätt okej hb vid inskrivningen. Mäter man det sedan regelbundet för att hålla koll i slutet av graviditeten?

Ett tips om du känner att du vill ha kontakt med auroramottagningen är att inte vänta för länge. Jag tog kontakt innan jul och fick rätt snabbt tid, men det känns ändå som att jag borde tagit kontakt tidigare.

Var det du själv som tog kontakt eller gick det via BM? Jag hoppas att min BM ska kännas vettig att prata med och lugna mig tillräckligt för att jag inte ska behöva så mycket mer, men annars vet jag liksom inte alls vart jag ska vända mig. Profylaxkurser som alla nämner, är det något som brukar finnas via landstinget eller får man hitta det själv?

Jag vet egentligen inte om jag kvalificerar mig för auroramottagning, för jag vet inte om jag är speciellt förlossningsrädd, egentligen? Jag känner mig mest bara dåligt förberedd (inte alls förberedd), tror jag. Dåligt förberedd och ensam med allt nytt.

Precis så! :o


Ligger i princip alltid och sover på vä. sida sedan en tidigare olycka. Vi fick istället byta sida i sängen så att vi skulle kunna fortsätta ligga vända utåt åt varsitt håll :angel: Så sociala är vi när vi sover :p Men det känns ju bra om det är det som rekommenderas.

Fick inse igår att magen börjar bli lite i vägen när jag skulle knäppa på mig sporrarna och var tvungen att sätta upp fötterna på en pall istället för att böja mig ner när jag stod raklång. Hästmänniskors version av att inte kunna knyta skorna :p

Så, typ tusen frågor... Men vad fina magar ni har :heart Knäppte ett par första kort häromdagen och nu börjar man se att det faktiskt är något där! Ska verkligen försöka fortsätta dokumentera, det är säkert kul att ha senare och vid ev ytterligare grav tänker jag.
 
Var det du själv som tog kontakt eller gick det via BM? Jag hoppas att min BM ska kännas vettig att prata med och lugna mig tillräckligt för att jag inte ska behöva så mycket mer, men annars vet jag liksom inte alls vart jag ska vända mig. Profylaxkurser som alla nämner, är det något som brukar finnas via landstinget eller får man hitta det själv?

Vår barnmorskemottagning är landstingsansluten och har profylaxkurser men det får man bekosta själv. Det finns även i privat regi, typ Föda utan rädsla-kurserna. Dock kan man använda friskvårdsbidraget till profylax om ni har sånt genom arbetsgivaren :)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag har väntat och väntat på att någon ska starta en tråd men det verkar som att jag får fixa det själv :D. Ingen annan som ska ha barn...
12 13 14
Svar
273
· Visningar
20 228
Gravid - 1år Hej! Vi har ju inga barn, men många funderingar. Lite spinoff på FL-tråden, hur har ni gjort och hur är det vanligast att göra med...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
3 668
Senast: Badger
·
Gravid - 1år Jag var tvungen att starta en höst tråd :D Plussade förra veckan så det är fortfarande väldigt tidigt. Om det går vägen blir det vårt...
19 20 21
Svar
412
· Visningar
43 686
Övr. Grenar Hej jag köpte 2019 en travare. 155cm hög på 16 år. såhär när jag ser tillbaka på det, så stod Trollet alltid inne i ladugården när jag...
2
Svar
31
· Visningar
3 106
Senast: nullo-modo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp