Vårföräldrar 2019

[Anemone]

Vi får prata igenom mer, jag och sambon fram tills dess, men det känns liksom som att oavsett vad för plan som finns så kommer jag vara orolig och kommer inte se fram emot att ungen ska ut.

Jag har det lite likadant, fast av andra anledningar kopplade till tidigare födsel och en (ofrivillig) medicinsk abort. Har precis varit 2 eftermiddagar på profylaxkurs, och även om jag fortfarande egentligen inte vill föda så känns det ganska mycket bättre.
Nu vet jag vad som skulle gjorts annorlunda sist, och har lite verktyg till att hantera smärtorna själv.

 

[Ja88]

Ni som har problem med foglossningar, hur känns det för er?
Jag har liksom konstant mollande värk i nedre delen av ryggen, men sa har jag ytterligare en smärta pa höger straxt över rumpan närmare ryggraden. Därifran utgar en stralande, huggande smärta som gör att jag ibland knappt kan ga första stegen efter jag rest mig upp, sen gar det bättre även om det gör ont. Blir värre av att sitta pa hart underlag (golv) och att ligga pa rygg. Värre pa kvällarna. Fogarna eller ngt annat?

Låter som foglossning ja.

 

[turbofling]

Låter som foglossning ja.

Det var ju inte det jag ville höra. Antar att det bara är att stå ut.

 

[Flixon]

Det var ju inte det jag ville höra. Antar att det bara är att stå ut.

Ta det lugnt, undvik trappor och att sitta med benen i kors, gå med små steg, cykla hellre än att gå... Så blir det förhoppningsvis inte sämre!

 

[turbofling]

Ta det lugnt, undvik trappor och att sitta med benen i kors, gå med små steg, cykla hellre än att gå... Så blir det förhoppningsvis inte sämre!

Inte helt enkelt. Har två trappor bara för att ta mig upp till huset. Bor mit i alperna så det är backar överallt = cykla är tungt, dessutom har vi snökaos just nu, det slutar inte snöa. Men ska tänka på hur jag går och sitter (tillbringar stor delen av dagen på golvet med ettåringen och sitter mest "skräddare").

 

[Flixon]

Inte helt enkelt. Har två trappor bara för att ta mig upp till huset. Bor mit i alperna så det är backar överallt = cykla är tungt, dessutom har vi snökaos just nu, det slutar inte snöa. Men ska tänka på hur jag går och sitter (tillbringar stor delen av dagen på golvet med ettåringen och sitter mest "skräddare").

Nä det är ju så tyvärr, vi bor på 2a våningen utan hiss, men tack och lov ingen snö än! Ja upp från golvet, sätt knodden i soffan

 

[Schleten]

Inte helt enkelt. Har två trappor bara för att ta mig upp till huset. Bor mit i alperna så det är backar överallt = cykla är tungt, dessutom har vi snökaos just nu, det slutar inte snöa. Men ska tänka på hur jag går och sitter (tillbringar stor delen av dagen på golvet med ettåringen och sitter mest "skräddare").

@Flixon kom med goda råd, som jag instämmer i.

En grundtanke vid foglossningsbesvär är att försöka hålla bäckenet i neutralt läge. Tex inte belasta ojämnt när du står (inte hänga på ena höften), gå som om du har en snäv pennkjol på dig, dvs med korta, snäva steg, byta ställning ofta (inte sitta, gå, ligga, stå för länge), akta dig för att sitta i skräddarställning eller med benen i kors (benen ihop så mycket det går, oavsett vad du gör), sova med en kudde mellan knäna om du ligger på sidan för att hålla bäckenet så stadigt som möjligt, akta dig för att lyfta, dammsuga osv. En del av detta är ju omöjligt att följa med ett småbarn (och annars också), men personligen märker jag enorm skillnad på hur ont jag har och hur rörlig jag är beroende på hur varsam jag varit, så mitt tips är att göra så gott du kan. Kan du tex sitta gränsle över en hård kudde, när du sitter på golvet med ettåringen?

 

[Elin_B]

Vi får prata igenom mer, jag och sambon fram tills dess, men det känns liksom som att oavsett vad för plan som finns så kommer jag vara orolig och kommer inte se fram emot att ungen ska ut.

Åh vad jobbigt att känna så... Jag hade också viss oro inför just att något skulle hända med bebisen inför första förlossningen och är nästan ännu mer orolig för den grejen nu trots att förra förlossningen gick bra och han aldrig ens blev stressad. Ändå såg jag väldigt mycket fram emot förlossningen förra gången och likaså denna gång.

Hoppas det kan kännas lite bättre efter ytterligare samtal. Kan att föda med doula vara ett alternativ för er? Kanske gå någon förberedande kurs ihop, typ föda utan rädsla?

Jag var superpeppad och hade läst på mängder inför förra förlossningen om strategier och tekniker för att hantera förlossningssmärtan men när det väl blev dags visade det sig att det nästan lönat sig mer om min sambo läst och tagit till sig istället för jag var inte riktigt i stånd att minnas eller hålla fokus utan ständig påminnelse. Denna gång har jag därför krävt att han läser igenom boken så att han kan vara till lite större nytta för mig.

Jag hade gärna haft en doula närvarande men för oss är det dels en ekonomisk fråga, även om det finns doulor under utbildning som håller lägre pris. Dels har de som standard jour under två veckor före BF och i vår familj föder vi, i stort sett utan undantag, 2-4 veckor för tidigt (sonen är född 16 dagar tidigt).

 

[Schleten]

Åh vad jobbigt att känna så... Jag hade också viss oro inför just att något skulle hända med bebisen inför första förlossningen och är nästan ännu mer orolig för den grejen nu trots att förra förlossningen gick bra och han aldrig ens blev stressad. Ändå såg jag väldigt mycket fram emot förlossningen förra gången och likaså denna gång.

Hoppas det kan kännas lite bättre efter ytterligare samtal. Kan att föda med doula vara ett alternativ för er? Kanske gå någon förberedande kurs ihop, typ föda utan rädsla?

Jag var superpeppad och hade läst på mängder inför förra förlossningen om strategier och tekniker för att hantera förlossningssmärtan men när det väl blev dags visade det sig att det nästan lönat sig mer om min sambo läst och tagit till sig istället för jag var inte riktigt i stånd att minnas eller hålla fokus utan ständig påminnelse. Denna gång har jag därför krävt att han läser igenom boken så att han kan vara till lite större nytta för mig.

Jag hade gärna haft en doula närvarande men för oss är det dels en ekonomisk fråga, även om det finns doulor under utbildning som håller lägre pris. Dels har de som standard jour under två veckor före BF och i vår familj föder vi, i stort sett utan undantag, 2-4 veckor för tidigt (sonen är född 16 dagar tidigt).

Jag har bara precis börjat närma mig förlossningen i tanken och är kvar på stadiet "Hur fan ska han komma ut?!?" än. Min BM-mottagningen erbjuder inte profylaxkurs, men vi har preliminärbokat in oss på en kurs i privat regi.

Vilken bok är det du vill att din sambo läser? Föda utan rädsla? Någon annan? Min partner borde nog också läsa på, tänker jag. Han är dessutom duktigt rädd för blod och smärta och inte precis hejaklacksmaterial, så jag har hittills mer bekymrat mig för hans reaktioner än mina egna, även om jag väl inte precis är chill inför tanken på att föda.

 

[Elin_B]

Jag har bara precis börjat närma mig förlossningen i tanken och är kvar på stadiet "Hur fan ska han komma ut?!?" än. Min BM-mottagningen erbjuder inte profylaxkurs, men vi har preliminärbokat in oss på en kurs i privat regi.

Vilken bok är det du vill att din sambo läser? Föda utan rädsla? Någon annan? Min partner borde nog också läsa på, tänker jag. Han är dessutom duktigt rädd för blod och smärta och inte precis hejaklacksmaterial, så jag har hittills mer bekymrat mig för hans reaktioner än mina egna, även om jag väl inte precis är chill inför tanken på att föda.

Ja, föda utan rädsla-boken. Alla gillar inte det upplägget boken har men för mig som ändå var hyfsat positivt inställd till förlossningen var den bra. Jag läste också Ina May's guide to natural childbirth men den var väl inte så praktiskt användbar, mer för inspiration och kroppstillit kanske. Men FUR-boken har ett lättläst upplägg och även en del som vänder sig direkt till partnern även om jag tycker att hen kan ha nytta av hela bokens innehåll.

Hoppas er kurs är bra! Jag tror att många kan känna sig handfallna och maktlösa i partner-situationen men om man får lite verktyg och handfasta tips kan det nog vara lättare. Min sambo var trygg och obekymrad men samtidigt gav han inte någon support alls mer än att protestera lite när jag ville gå hem och sa att det aldrig skulle gå och även denna gång har han uttryckt inställningen "vad ska jag göra, ut kommer den ju alltid"

Så nu ska han banne mig läsa på och eventuellt går vi kurs också! Vi gick på vanliga kostnadsfria kurserna som MVC arrangerade förra gången, men det var ju mest information kring när man ska ringa in, åka in och vilka typer av smärtlindring som finns att tillgå och vilka medicinska interventioner som kan bli aktuella. Inte så mycket råd kring mental och fysisk hantering av värkar, utdrivning och så vidare.

 

[nejlica]

Vi får prata igenom mer, jag och sambon fram tills dess, men det känns liksom som att oavsett vad för plan som finns så kommer jag vara orolig och kommer inte se fram emot att ungen ska ut.

Åh, fy. Jag har liksom på något sätt försökt förtränga hela biten med förlossning och allt, och mest fokuserat på här och nu. BM sa dock häromdagen att det skulle tas upp på nästa besök (när jag är i v 25) så jag antar att det är dags att börja tänka på det Hoppas att du får bra hjälp!

 

[Schleten]

Åh, fy. Jag har liksom på något sätt försökt förtränga hela biten med förlossning och allt, och mest fokuserat på här och nu. BM sa dock häromdagen att det skulle tas upp på nästa besök (när jag är i v 25) så jag antar att det är dags att börja tänka på det Hoppas att du får bra hjälp!

Jag är i vecka 30 nu och BM har ännu inte på något sätt berört förlossningen eller frågat hur jag tänker kring den och jag har varit så obekväm med henne att jag inte kommit mig för att ta upp det heller. Precis som du har jag tagit en sak i taget och nog förträngt förlossningen.

 

[Schleten]

Ja, föda utan rädsla-boken. Alla gillar inte det upplägget boken har men för mig som ändå var hyfsat positivt inställd till förlossningen var den bra. Jag läste också Ina May's guide to natural childbirth men den var väl inte så praktiskt användbar, mer för inspiration och kroppstillit kanske. Men FUR-boken har ett lättläst upplägg och även en del som vänder sig direkt till partnern även om jag tycker att hen kan ha nytta av hela bokens innehåll.

Hoppas er kurs är bra! Jag tror att många kan känna sig handfallna och maktlösa i partner-situationen men om man får lite verktyg och handfasta tips kan det nog vara lättare. Min sambo var trygg och obekymrad men samtidigt gav han inte någon support alls mer än att protestera lite när jag ville gå hem och sa att det aldrig skulle gå och även denna gång har han uttryckt inställningen "vad ska jag göra, ut kommer den ju alltid"

Så nu ska han banne mig läsa på och eventuellt går vi kurs också! Vi gick på vanliga kostnadsfria kurserna som MVC arrangerade förra gången, men det var ju mest information kring när man ska ringa in, åka in och vilka typer av smärtlindring som finns att tillgå och vilka medicinska interventioner som kan bli aktuella. Inte så mycket råd kring mental och fysisk hantering av värkar, utdrivning och så vidare.

Jag ska nog försöka få tag på Föda utan rädsla, tror jag!

Och ja, jag hoppas också att kursen är bra för både min partner och mig och att den ska göra oss åtminstone lite förberedda.

Jag blev faktiskt lite förvånad när jag insåg att de två föräldraträffar som erbjuds kostnadsfritt mest handlar om annat än att föda barn och det känns som att jag är väldigt oförberedd, samtidigt som en del av mig vill lita på systemet och tänka att det som erbjuds på mottagningen ju ska räcka.

 

[Elin_B]

Jag ska nog försöka få tag på Föda utan rädsla, tror jag!

Och ja, jag hoppas också att kursen är bra för både min partner och mig och att den ska göra oss åtminstone lite förberedda.

Jag blev faktiskt lite förvånad när jag insåg att de två föräldraträffar som erbjuds kostnadsfritt mest handlar om annat än att föda barn och det känns som att jag är väldigt oförberedd, samtidigt som en del av mig vill lita på systemet och tänka att det som erbjuds på mottagningen ju ska räcka.

Ja jag tror att uppfattningen om huruvida resurserna på förlossningen "räcker" går vitt isär beroende på vem man frågar. Alla är så otroligt olika i vad de behöver i den situationen och har man inte varit i den förut är det ju svårt att förutspå även om man kan ana lite vad man är för typ av person.

Jag hade som sagt förberett mig noga, tyckte jag, men förloppet och känslan var inte alls vad jag föreställt mig och jag hade svårt att inte gå upp i att bara bli spänd och rädd och känna att jag inte ville mer. Men så fort det kom in en BRA barnmorska (och de flesta är kanon) som bara enkelt la en hand på min axel och lugnt pratade mig genom värken och påminde om självklara saker som lugna andetag och att vara tung i kroppen så blev värkarna typ 10 ggr lättare att hantera. Tyvärr (i mitt fall) finns ju inte resurserna för att vara hos den födande hela tiden utan de kommer och går och mycket tid spenderas ensam med partnern, varför det är bra om denne har lite såna verktyg att ta till.

En del, å andra sidan, hittar fint in i sin bubbla på egen hand och blir bara störda om någon utifrån pratar eller tar i en och då gör det inte så mycket att man är "ensam".

 

[Luktpion]

Jag håller med om att förlossningen känns jobbig att tänka på. Helst skulle jag vilja låsa in mig i någon mörk garderob och vara ifred men jag vill gärna också överleva ifall något skulle gå snett. Vi har 1,5 timme till sjukhuset, hade vi bott närmare hade jag nog velat föda hemma med en barnmorska. Det känns som jag kommer sluta mig som en mussla så fort vi närmar oss sjukhuset... Min strategi är väl att läsa på så mycket som möjligt och prata mycket med min man. Han har läst föda utan rädsla och Guide to childbirth så planen är väl att skriva en punktlista med saker att komma ihåg tills när det väl är dags, som han sedan kan påminna om. Ja, det var väl hela planen hittills...

Idag har vi varit till barnmorskan för koll. Jag fick känna huvudet! Det kändes lite läskigt. Allt såg bra ut och vi pratade lite om amning. Snart kommer inbjudan till föräldragrupp. Det är tydligen tre tillfällen på ca 2,5 h styck. Jag hoppas det ska vara väldigt givande timmar så att det känns lite lugnare sedan.

 

[Schleten]

Jag håller med om att förlossningen känns jobbig att tänka på. Helst skulle jag vilja låsa in mig i någon mörk garderob och vara ifred men jag vill gärna också överleva ifall något skulle gå snett. Vi har 1,5 timme till sjukhuset, hade vi bott närmare hade jag nog velat föda hemma med en barnmorska. Det känns som jag kommer sluta mig som en mussla så fort vi närmar oss sjukhuset... Min strategi är väl att läsa på så mycket som möjligt och prata mycket med min man. Han har läst föda utan rädsla och Guide to childbirth så planen är väl att skriva en punktlista med saker att komma ihåg tills när det väl är dags, som han sedan kan påminna om. Ja, det var väl hela planen hittills...

Idag har vi varit till barnmorskan för koll. Jag fick känna huvudet! Det kändes lite läskigt. Allt såg bra ut och vi pratade lite om amning. Snart kommer inbjudan till föräldragrupp. Det är tydligen tre tillfällen på ca 2,5 h styck. Jag hoppas det ska vara väldigt givande timmar så att det känns lite lugnare sedan.

Visst är det häftigt? Och läskigt! Skönt att allt såg bra ut.

Hur pratade ni om amning? Min barnmorska har hittills inte gjort annat än mätt saker och lyssnat, inga samtal om någonting annat än information om blodvärden och sockerbelastning än så länge och det får mig att känna mig lite ensam i allt det här. Jag tror att jag överreagerar och jag märker ju att jag är extremt mycket känsligare än normalt, men jag känner mig inte alls sedd eller trygg. Känner mig som en vandrande katastrof som gör problem av småsaker

 

[Skrottiskrott]

Har börjat kolla lite på barnvagnar och babyskydd, blir ju smått galen... Samtidigt som det är roligt också. Det finns alldeles för mycket att välja på! Köpa kända märken med höga recensioner begagnat, eller något billigt nytt? Vissa säger si, andra säger så. Har en bekant som köpte en Emmaljunga men inte gillade den alls, köpte istället någon billigare utländsk (Hauck tror jag) och älskade den. Samtidigt som andra totalratar billiga märken och säger att de går sönder. Ja, det är tur att jag har gott om tid att fördjupa mig i detta... Eller så kanske det hade varit bättre om det var bråttom och jag bara var tvungen att bestämma mig för något.

Har berättat för fler kollegor nu - och alla har blivit så glada, så himla roligt! Är vid detta laget helt övertygad om att min närmsta kollega, som jag berättade för först och som fällde kommentarer om hur himla stor jag hade blivit trots att jag själv inte såg ett jota till mage, är riktigt avundsjuk eller har något annat problem. De enda "kroppskommentarerna" från de andra kollegorna har varit att det inte syns, och min närmsta kollega fortsätter träget i sin motsatta linje... Idag fällde hon kommentaren att jag snart får berätta för eleverna faktiskt, för nu syns det... VÄLDIGT mycket, sa hon och tittade nästan dömande på min fortfarande ganska så obefintliga mage, i mina vanliga gamla jeans. Jag vill inte älta detta, skrattar faktiskt åt det nu, men jag funderar ändå på vad det är som får en människa att haka upp sig så på någon annans kropp när det inte ens stämmer. Märkligt är vad det är!

I övrigt är det helt underbart att bli påmind om den lille när det sparkas omkring i magen under dagarna. Jag känner det flera gånger om dagen nu, och sambon är så avundsjuk och längtar tills det går att känna utanpå magen.

 

[Schleten]

Ja jag tror att uppfattningen om huruvida resurserna på förlossningen "räcker" går vitt isär beroende på vem man frågar. Alla är så otroligt olika i vad de behöver i den situationen och har man inte varit i den förut är det ju svårt att förutspå även om man kan ana lite vad man är för typ av person.

Jag hade som sagt förberett mig noga, tyckte jag, men förloppet och känslan var inte alls vad jag föreställt mig och jag hade svårt att inte gå upp i att bara bli spänd och rädd och känna att jag inte ville mer. Men så fort det kom in en BRA barnmorska (och de flesta är kanon) som bara enkelt la en hand på min axel och lugnt pratade mig genom värken och påminde om självklara saker som lugna andetag och att vara tung i kroppen så blev värkarna typ 10 ggr lättare att hantera. Tyvärr (i mitt fall) finns ju inte resurserna för att vara hos den födande hela tiden utan de kommer och går och mycket tid spenderas ensam med partnern, varför det är bra om denne har lite såna verktyg att ta till.

En del, å andra sidan, hittar fint in i sin bubbla på egen hand och blir bara störda om någon utifrån pratar eller tar i en och då gör det inte så mycket att man är "ensam".

Resurserna på plats på förlossningen verkar väl ofta vara lite knappa, åtminstone om man har behov av lite mer stöd och trygghet (vilket jag tror att jag har), men jag tänkte egentligen på de två föräldraträffar som vi erbjuds här. Jag vill gärna tro att de är tillräckliga, men kan inte riktigt förmå mig att tro det fullt ut.

 

[Undeniable]

Jag känner mig världssämst på att vara gravid. Innan julledigheten fick jag foglossning from hell (som dock försvann nästan helt när jag gick på semester, och som nu börjat tåga tillbaka igen när jag börjat jobba, så tydligt vart det kommer från..). Sammandragningarna/förvärkarna fortsätter, dock känns det under kontroll för tillfället, men vänder ju fort.
Och idag var jag hos BM, hbt ligger på 97.. så vidare prover tagna. Detta trots att jag käkat Niferex i två månader. Orkar inte, känns som min kropp är helt kass på detta?
Någon mer med lågt hb? Vad tar ni för tabletter?

 

[KarinStarfighter]

Jag är i vecka 30 nu och BM har ännu inte på något sätt berört förlossningen eller frågat hur jag tänker kring den och jag har varit så obekväm med henne att jag inte kommit mig för att ta upp det heller. Precis som du har jag tagit en sak i taget och nog förträngt förlossningen.

Ett tips om du känner att du vill ha kontakt med auroramottagningen är att inte vänta för länge. Jag tog kontakt innan jul och fick rätt snabbt tid, men det känns ändå som att jag borde tagit kontakt tidigare.