Vårföräldrar 2019

Status
Stängd för vidare inlägg.
Är det bebisen som hickar alltså? :love: Vad häftigt, det hade jag ingen aning om att man kunde känna :o

Här håller liten på och buffar för fullt, speciellt om kvällarna.
Vecka 24 nu, så det är bara jättemysigt än så länge :heart Antar att det kanske kommer kännas värre längre fram om bebis fortsätter sparka såhär :p

Känner mig dock riktigt besviken över att mannen inte verkar mer intresserad av att typ vilja känna på magen och så och vet inte riktigt hur jag ska hantera det? :( Nu börjar det ju liksom kännas väldigt tydligt utifrån när bebis sparkar. Försöker verkligen att bjuda in honom i situationen, men jag tror att han velat känna vid ett tillfälle efter att jag uttryckligen bjudit in till det. Har försökt att prata med honom om det men får liksom ingen respons :confused:
Det är absolut inte jag som varit mest drivande i barnfrågan innan, och han är väldigt engagerad i att förbereda allt som ska göras innan bebis kommer och pratar om liten mest hela tiden och så. Så jag förstår inte alls vad det beror på och blir ärligt talat ganska sårad.

Ja jag hade också svårt att föreställa mig innan första graviditeten men det är väldigt tydligt när det kommer. :love: Som små rytmiska pickanden istället för de vanliga buffarna och knuffarna.

Kan känna igen mig i att sambon inte riktigt delar entusiasmen när bebis rör sig osv. Min var likadan och kanske ännu mer så med andra. Alla gånger jag bad honom känna i början så var han rastlös och gav upp efter några sekunder och nu när det verkligen känns så typ känner han lite snabbt, rycker åt sig handen och säger "fy vad obehagligt". Tog jätteilla vid mig första gången men han tog igen allt det när bebis var ute och gör fortfarande varje dag. Men jag tycker också det är tråkigt att inte känna att man delar entusiasmen över det som händer i magen... Han är inte heller så intresserad av att prata förlossning och sånt och jag har fått säga åt honom på skarpen eftersom jag tyckte att han var ett för dåligt stöd första gången.
 
Jag har sedan någon vecka känt hicka :) vecka 30 nu. Börjar sova ganska risigt och min sambo klagar varje morgon på att jag snarkar så mycket. I slutet på förra graviditeten sov han på soffan av just den anledningen. Får se om han flyttar ut snart igen :D

Hemma hos mig är det sambon som börjat snarka. Är ju uppe och kissar två gånger per natt och har så svårt att somna om när han låter så mycket. Tur att vi köpt en ny ekens kontinentalsäng till gästrummet. Går dit varje natt. Typ bästa köpet förra året 😂. Men, kommer väl snart sluta med att vi har separata sovrum.
 
Är det bebisen som hickar alltså? :love: Vad häftigt, det hade jag ingen aning om att man kunde känna :o

Här håller liten på och buffar för fullt, speciellt om kvällarna.
Vecka 24 nu, så det är bara jättemysigt än så länge :heart Antar att det kanske kommer kännas värre längre fram om bebis fortsätter sparka såhär :p

Känner mig dock riktigt besviken över att mannen inte verkar mer intresserad av att typ vilja känna på magen och så och vet inte riktigt hur jag ska hantera det? :( Nu börjar det ju liksom kännas väldigt tydligt utifrån när bebis sparkar. Försöker verkligen att bjuda in honom i situationen, men jag tror att han velat känna vid ett tillfälle efter att jag uttryckligen bjudit in till det. Har försökt att prata med honom om det men får liksom ingen respons :confused:
Det är absolut inte jag som varit mest drivande i barnfrågan innan, och han är väldigt engagerad i att förbereda allt som ska göras innan bebis kommer och pratar om liten mest hela tiden och så. Så jag förstår inte alls vad det beror på och blir ärligt talat ganska sårad.

Min sambo tycker om att ligga och hålla på magen hela kvällarna typ när vi tittar på TV, men ibland är han inte så intresserad och då blir jag ju sur. Min bebis är en livlig krabat och jag vill liksom få hans förståelse kring att det är svårt att sova ibland på nätterna när den rör sig så mkt.

Jag är mest trött på att det alltid är jag som tar upp förlossning och hur det ska bli när den lille kommer. Han är mer ”det löser sig” och det kan jag ju köpa när det gäller vissa saker, men inte när det gäller förlossning, hur vi ska göra med besök efteråt och hur vi ska lägga upp det med ledighet framöver 👎🏻
 
Gick in i v. 33 idag, och magen har verkligen börjat växa :heart

Nu börjar jag även känna av att jag är tyngre än vanligt. Ländryggen blir lätt öm, och jag kan inte vara aktiv under någon längre stund utan att få sammandragningar och obehagliga känslor i magen.
Dessutom har jag fått någon smärta i ljumskarna, men det tror jag är kopplat till att jag går annorlunda och spänner mig nu när det är halt ute.
Och så denna halsbränna/sura uppstötningar.... Jag är så tacksam över Gaviscon!

I övrigt är allt toppen, och vi längtar så mycket över att träffa det lilla livet och lära känna honom.

55 dagar kvar till BF :heart
 

Bifogade filer

  • 773333B6-86E2-419B-AF98-9F3F5EC84CC4.jpeg
    773333B6-86E2-419B-AF98-9F3F5EC84CC4.jpeg
    134,4 KB · Visningar: 23
Min sambo tycker om att ligga och hålla på magen hela kvällarna typ när vi tittar på TV, men ibland är han inte så intresserad och då blir jag ju sur. Min bebis är en livlig krabat och jag vill liksom få hans förståelse kring att det är svårt att sova ibland på nätterna när den rör sig så mkt.

Jag är mest trött på att det alltid är jag som tar upp förlossning och hur det ska bli när den lille kommer. Han är mer ”det löser sig” och det kan jag ju köpa när det gäller vissa saker, men inte när det gäller förlossning, hur vi ska göra med besök efteråt och hur vi ska lägga upp det med ledighet framöver 👎🏻
Ufff det där ”det löser sig” känner jag igen.

Tycker verkligen de behöver steppa upp och inse att de är stödperson nr 1 på förlossningen och att det faktiskt kommer med mycket ansvar. Speciellt ni som känner er rädda och oroliga.

Jag var extremt peppad och förberedd (så gott det nu går) inför min första förlossning men man blir ändå rädd till och från när man känner sig överväldigad eller trött. Jag tror att de flesta under något/några tillfällen kommer att känna rädsla eller att man inte klarar mer under sin förlossning och för att inte fastna i det negativa tankemönstret är ens stödperson den som kan lyckas ”hämta tillbaks” en. Och det är ett tufft jobb för det behövs ofta göras i varenda värk i princip. Barnmorskor/uskor kommer och går men det är stödpersonen som har möjlighet att verkligen hjälpa en genom det jobbiga.
 
Ja jag hade också svårt att föreställa mig innan första graviditeten men det är väldigt tydligt när det kommer. :love: Som små rytmiska pickanden istället för de vanliga buffarna och knuffarna.

Kan känna igen mig i att sambon inte riktigt delar entusiasmen när bebis rör sig osv. Min var likadan och kanske ännu mer så med andra. Alla gånger jag bad honom känna i början så var han rastlös och gav upp efter några sekunder och nu när det verkligen känns så typ känner han lite snabbt, rycker åt sig handen och säger "fy vad obehagligt". Tog jätteilla vid mig första gången men han tog igen allt det när bebis var ute och gör fortfarande varje dag. Men jag tycker också det är tråkigt att inte känna att man delar entusiasmen över det som händer i magen... Han är inte heller så intresserad av att prata förlossning och sånt och jag har fått säga åt honom på skarpen eftersom jag tyckte att han var ett för dåligt stöd första gången.

Jag misstänker också att det blir himla mycket bättre när bebis väl är ute, och det är väl såklart svårt att sätta sig in i vad som händer i någon annans kropp. Men det du skriver om att din sambo tyckte att det var obehagligt sätter nog precis fingret på vad jag får för vibbar från min och jag har så svårt att inte känna att det är jag eller bebis som är obehagliga. :down:

Min sambo tycker om att ligga och hålla på magen hela kvällarna typ när vi tittar på TV, men ibland är han inte så intresserad och då blir jag ju sur. Min bebis är en livlig krabat och jag vill liksom få hans förståelse kring att det är svårt att sova ibland på nätterna när den rör sig så mkt.

Jag är mest trött på att det alltid är jag som tar upp förlossning och hur det ska bli när den lille kommer. Han är mer ”det löser sig” och det kan jag ju köpa när det gäller vissa saker, men inte när det gäller förlossning, hur vi ska göra med besök efteråt och hur vi ska lägga upp det med ledighet framöver 👎🏻

Det första låter ju jättemysigt :love: Men att graviditeten liksom blir så mycket ens eget ansvar känns lite svårt att tackla, vi har liksom varit så jämnställda hittils och delat allt, så att helt plötsligt känna sig som någon jäkla projektledare blir så himla trist :meh: Jag vill ju att vi ska vara ett team i detta också trots att det är jag som bär runt på och ska föda ungen!
 
Hur länge ska ni andra jobba? Jag vet att en dem redan gått hem av olika anledningar.

Jag planerar att gå hem 15/2 då har jag 13 dagar till BF. Hade kanske kunnat jobba lite till, men tror det är bra att få unna sej att ta det lite lugnt. Hur kommer ni andra göra? Obetald ledighet? Semester? Föräldrapenning?

För min del lutar det åt obetald semester och sen föräldrapenning från bf.
 
Hur länge ska ni andra jobba? Jag vet att en dem redan gått hem av olika anledningar.

Jag planerar att gå hem 15/2 då har jag 13 dagar till BF. Hade kanske kunnat jobba lite till, men tror det är bra att få unna sej att ta det lite lugnt. Hur kommer ni andra göra? Obetald ledighet? Semester? Föräldrapenning?

För min del lutar det åt obetald semester och sen föräldrapenning från bf.

Har BF 6:e maj (måndag), hoppas jag kan jobba till och med 3:e maj (fredag). tror ju att jag kommer gå över tiden minst 1 vecka så jag kommer nog hinna bli uttråkad iaf av att vara hemma och vänta. Kommer ju inte orka göra så mycket som jag vill i alla fall om jag är hemma och vill inte slösa med de lediga betalda dagarna i "onödan".

Bara hoppas att kroppen samarbetar tillräckligt men de två sista månaderna kommer jag i princip bara ha kontorsarbete så det är inte tungt iaf.

KL. Vi har varit på första besöket hos barnmorskan sen inskrivningen (utöver de två ultraljuden) och allt var normalt. Fick höra hjärtat och kolla blodsockret. Annars hände inte så mycket mer vid det besöket. Här hemma är mannen betydligt mer engagerad i detta än jag är, han vill väldigt gärna känna när barnet rör sig och planera en massa. Jag är mest irriterad av att min kropp inte samarbetar som tidigare (kondition = obefintlig) och att magen växter jäkligt fort just nu = kläderna passar allt sämre.
 
Hur länge ska ni andra jobba? Jag vet att en dem redan gått hem av olika anledningar.

Jag planerar att gå hem 15/2 då har jag 13 dagar till BF. Hade kanske kunnat jobba lite till, men tror det är bra att få unna sej att ta det lite lugnt. Hur kommer ni andra göra? Obetald ledighet? Semester? Föräldrapenning?

För min del lutar det åt obetald semester och sen föräldrapenning från bf.

Jag jobbar nu bara som egenföretagare och för att inte gå för mycket back på förlorad inkomst och lokalhyror etc. kommer jag försöka jobba ända in i kaklet och även vara tillbaka efter ca en månad några timmar/vecka. Är inte jättenöjd med upplägget men det är baksidan av egenföretagande... Får dock se hur realistiskt det är då mitt jobb är ganska fysiskt och tungt och det redan känns rätt jobbigt. Jag jobbar dock långt ifrån heltid så jag har en hel del återhämtning mellan arbetspassen.

Förra gången var jag anställd på heltid med kontorstjänst och hade firman vid sidan av. Jag slutade med företaget kanske 1 dryg månad före bf och från anställningen hade jag sökt föräldraledigt 2 veckor före bf. Typ tre veckor innan började jag kräkas på morgonen igen för att bebis tryckte på magsäcken och jag hade en fruktansvärd klåda, sov inget och mådde ganska pyton så jag sjukade mig från jobbet och sedan kom han 16 dagar tidigt.

Jag var till stor del hemma obetalt för att spara på dagarna första året. Tog ut kanske 1-3 dagar/vecka. Denna gång kommer jag behöva ta ut mer för att vi ska få ihop det men vi får sätta oss ner och räkna på exakt hur många dagar jag "måste" ta ut i och med att det är år 1 man har möjlighet att spara undan lite dagar :)
 
H
Hur länge ska ni andra jobba? Jag vet att en dem redan gått hem av olika anledningar.

Jag planerar att gå hem 15/2 då har jag 13 dagar till BF. Hade kanske kunnat jobba lite till, men tror det är bra att få unna sej att ta det lite lugnt. Hur kommer ni andra göra? Obetald ledighet? Semester? Föräldrapenning?

För min del lutar det åt obetald semester och sen föräldrapenning från bf.

Har BF en måndag och tänker nu att jag söker ledigt hela veckan innan, men det blir ju typ 9 dagar innan BF jag går hem då. Går jag över något känner jag att mer kommer bli så långtråkigt och jobbigt att mest gå och vänta, och kommer bebis tidigare eller jag blir jättetung och gravid sista månaden får man väl ta det då. Så himla svårt att veta hur man kommer må sista tiden när man aldrig gjort det förut!
 
Hur länge ska ni andra jobba? Jag vet att en dem redan gått hem av olika anledningar.

Jag planerar att gå hem 15/2 då har jag 13 dagar till BF. Hade kanske kunnat jobba lite till, men tror det är bra att få unna sej att ta det lite lugnt. Hur kommer ni andra göra? Obetald ledighet? Semester? Föräldrapenning?

För min del lutar det åt obetald semester och sen föräldrapenning från bf.

Har ansökt om gravidpenning som är 60 dagar (ish?) innan beräknad bf så går det igenom går jag hem i början av mars. Har ett jobb som är både fysiskt och psykiskt tungt och det börjar kännas på lederna och ryggen redan med 7 kg plus, så hoppas verkligen jag får
 
Hur länge ska ni andra jobba? Jag vet att en dem redan gått hem av olika anledningar.

Jag planerar att gå hem 15/2 då har jag 13 dagar till BF. Hade kanske kunnat jobba lite till, men tror det är bra att få unna sej att ta det lite lugnt. Hur kommer ni andra göra? Obetald ledighet? Semester? Föräldrapenning?

För min del lutar det åt obetald semester och sen föräldrapenning från bf.
Jag jobbar sista passet 21 februari, avslutar med ett kvällspass på min dagtidstjänst, men det är frivilligt ;) så det blir nästan 3 veckor innan, tar 2 veckor semester. From 1 dag innan bf tar jag fl.
 
Hur länge ska ni andra jobba? Jag vet att en dem redan gått hem av olika anledningar.

Jag planerar att gå hem 15/2 då har jag 13 dagar till BF. Hade kanske kunnat jobba lite till, men tror det är bra att få unna sej att ta det lite lugnt. Hur kommer ni andra göra? Obetald ledighet? Semester? Föräldrapenning?

För min del lutar det åt obetald semester och sen föräldrapenning från bf.

Jag ska gå ner till 50 % i mitten av februari, sedan sluta helt i mitten av mars och så är BF mitten av april. Jag ska skicka in ansökan om gravidpenning för sista månaden när jag är hemma den här veckan. Jag är lite rädd över att jag ska bli fruktansvärt rastlös och less av att bara gå hemma men det känns också vettigt. Jobbar jag dagtid går det hyfsat bra när jag kan få lite hjälp av andra men på kvällar och helger är det mycket tunga lyft som måste göras då vi är så få personal då. Dessutom känns det lite på gränsen till för stressigt ibland när det kör ihop sig. Så det blir nog bra, men jag får försöka komma på projekt att göra så jag inte går bananas hemma sen...
 
@nejlica Jag känner igen mig i det du beskriver med din man. Jag känner mig också lite ledsen, eller hur man ska uttrycka sig, över det. Jag tror att om jag varit den som inte var gravid så hade jag tyckt att det varit fascinerande och mysigt att känna sparkar utifrån. Jag förstår att det för de ogravida kan vara svårt att "förstå" graviditeten, men jag tänker att nu kan de ju vara delaktiga rent fysiskt med att känna sparkar, så för mig känns ointresset lite märkligt.

Min man pratar inte så mycket om bebisen heller, eller googlar om barnsaker typ babyskydd och sådant utan det är jag som gör allt det. Det känns lite tråkigt och ensamt. Dock har han blivit väldigt rörd på ultraljuden och sådär vilket är fint. Det kanske bara känns overkligt och abstrakt för honom fortfarande, jag vet inte. Men trist är det.
 
Jag har BF 11 mars och planerar att jobba hela februari. Vill inte gå hem för tidigt men hoppas inte bebis kommer allt för tidigt heller ;)

Här börjar det dock bli tungt så jag räknar ner dagarna. Har fått rejält ont i ryggen av att sitta ner så lider rätt mycket på jobbet. Försöker stå så mycket som möjligt men det orkar jag ju inte hela dagar. Har en snäll chef så jag kan jobba hemma ganska mycket vilket underlättar iallafall.
 
Angående graviditetspenning, spelar det någon roll när man skickar in ansökan? Funderar om jag ska skicka in ansökan angående graviditetspenning från mitten av mars redan nu?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag har väntat och väntat på att någon ska starta en tråd men det verkar som att jag får fixa det själv :D. Ingen annan som ska ha barn...
12 13 14
Svar
273
· Visningar
20 319
Gravid - 1år Hej! Vi har ju inga barn, men många funderingar. Lite spinoff på FL-tråden, hur har ni gjort och hur är det vanligast att göra med...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
3 671
Senast: Badger
·
Gravid - 1år Jag var tvungen att starta en höst tråd :D Plussade förra veckan så det är fortfarande väldigt tidigt. Om det går vägen blir det vårt...
19 20 21
Svar
412
· Visningar
43 787
Övr. Grenar Hej jag köpte 2019 en travare. 155cm hög på 16 år. såhär när jag ser tillbaka på det, så stod Trollet alltid inne i ladugården när jag...
2
Svar
31
· Visningar
3 115
Senast: nullo-modo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp