Vikttråden 2020

[Guldaskig]

Tänker nog haka på er här i tråden! Jag har, efter två barn på relativt kort tid, ett par extrakilon som jag skulle må bra av att slippa. Tänker försöka gå ner ca 5 kg genom att helt enkelt äta nyttigare och röra på mig mer.

Går för det mesta någon promenad varje dag, det blir oftast kanske tre längre promenader i veckan. Skulle så gärna vilja komma igång med löpningen men jag har svårt att hitta motivation till det tyvärr. Nu finns det en podd jag gärna skulle lyssna på så planen är att bara lyssna på den när jag springer, kanske det kan funka.

 

[MM]

Fick ihop min efterlängtade orientaliska gryta igår Ville dock haft lite mer smak men får prova mig fram nästa gång. Hade bara curry nu enligt receptet men slänger i något mer nästa gång. Såg att det fanns olika typer av curry med så ska se om jag hittar en annan blandning som kanske faller mig bättre i smaken.

Går bra med maten. Undviker choklad och chips så gott det går samt håller mina minst 10.000 steg om dagen. Tror jag är något piggare sen jag höjde min antideppmedicin och har en känsla av att vilja börja springa ibland när jag är ute och går men vill vänta tills jag inte klarar av att vänta längre om ni hänger med. Först då tror jag att jag verkligen kommer att njuta av en springrunda. Men det är skönt att själva känslan för det börjar komma tillbaka.

 

[lil-sis]

Varannan timme är typ hela tiden
Men min mage är lite gladare idag än vad den var i söndags, så det känns bra

Ska nog från imorgon byta ut sista pulvret (18.00, dvs middag) mot WWs linssoppa. Det är en av mina favoriter och magen brukar bli glad (även om det känns knepigt, linser är väl inte direkt lättsmält). Ska också ta tag i att hitta ett bra eget recept, det är orimligt att pröjsa 15-20kr för en portion linssoppa...

 

[MM]

Varannan timme är typ hela tiden
Men min mage är lite gladare idag än vad den var i söndags, så det känns bra

Ska nog från imorgon byta ut sista pulvret (18.00, dvs middag) mot WWs linssoppa. Det är en av mina favoriter och magen brukar bli glad (även om det känns knepigt, linser är väl inte direkt lättsmält). Ska också ta tag i att hitta ett bra eget recept, det är orimligt att pröjsa 15-20kr för en portion linssoppa...

Jag är lat och köper soppa i såna där påsar som man blandar med vatten och mjölk. Jag tar gärna en soppa till lunch när jag är själv hemma och pluggar och barnen i skolan. Går på 10 min att fixa och inte en massa att förbereda.

 

[Pilot]

@lil-sis https://www.saltakvarn.se/recept/rod-linssoppa/
Den är min favorit, men brukar köra på saffran istället för curry.

 

[Malin_L]

Den här linssoppan brukar vi göra.
https://www.arla.se/recept/linssoppa/

 

[tigerflicka]

Här går det inte supersnabbt neråt. Mest för att jag har crazy helger som är lite för utsvävade. Men det går iaf inte upp! Känner mig ändå rätt okej med att det kan få ta lite tid. 3-3,5 kg kvar och vill samtidigt inte tappa muskelmassa.

 

[Lillefrun]

Det bästa och kanske enda som funkar för mig för att inte bli sugen på typ allt på kvällen/natten är att äta riktig mat, helst varm mat till alla måltider under dagen. Alltså ordentlig grötfrukost med ägg och propud, kanske ett mellanmål med lite nötter, till lunch ugnsrostade rotfrukter och laxfilé/kycklingfilé (och sås såklart) och lasange på kvällen. Vid behov kanske även en Drickkvarg innan eller efter träning om det gått lite långre tid mellan måltiderna. Äter jag såhär har jag inget sug, jag kan till och med ta en chokladruta utan att trycka i mig hela chokladen på en gång

Och undvika stress är med bra för att låta bli småätanse, för min hjärna verkar tro att stress går att äta bort

Det låter som att du hittat en bra balans. Jag äter ingen varm mat förutom toasts på kvällen. Jag hatar att laga mat och just nu är jag i en ganska djup depression och har svårt att orka ta tag i det där med maten. Det är inte så att jag inte äter för det gör jag men det blir saker som tar några minuter att fixa som max eller bara ta något direkt ur kylskåpet eller skafferiet. Men jag är tacksam för dina tips och ska försöka få till någon sorts varm mat i alla fall vid någon måltid så att det enda varma jag får i mig inte är endast kaffe. Så himla svårt bara när allt är så svart i livet.

 

[Lillefrun]

Ja alltså rutiner är A och O. Jag äter psykofarmaka och den gör ju att hungern är helt opålitlig man är på något sätt både omättlig och aldrig hungrig.

Jag äter också psykofarmaka i extrema doser, ingen förstår hur min kropp kan hantera dom doserna och att jag inte får effekt ens när andra kanske skulle däcka i timmar eller flera dygn. Tror du att det kan vara medicinerna som spelar in lite? Jag har haft sådana mediciner sen jag var 16 år, provat massor av olika sorter genom åren, så jag har svårt att veta vad som är vad för att jag ätit dom i halva mitt liv (är 32 nu). Om det är någon av medicinerna som spelar in kanske det är en förklaring men jag kan verkligen inte sluta med dom för då går jag under, men det vore skönt med en förklaring.

 

[monster1]

Jag äter också psykofarmaka i extrema doser, ingen förstår hur min kropp kan hantera dom doserna och att jag inte får effekt ens när andra kanske skulle däcka i timmar eller flera dygn. Tror du att det kan vara medicinerna som spelar in lite? Jag har haft sådana mediciner sen jag var 16 år, provat massor av olika sorter genom åren, så jag har svårt att veta vad som är vad för att jag ätit dom i halva mitt liv (är 32 nu). Om det är någon av medicinerna som spelar in kanske det är en förklaring men jag kan verkligen inte sluta med dom för då går jag under, men det vore skönt med en förklaring.

Det står ju med som en vanlig biverkan på de flesta psykofarmaka så det vore väll inte konstigt om det var så att din hunger/mättnadskänsla påverkades.

 

[MM]

Jag äter också psykofarmaka i extrema doser, ingen förstår hur min kropp kan hantera dom doserna och att jag inte får effekt ens när andra kanske skulle däcka i timmar eller flera dygn. Tror du att det kan vara medicinerna som spelar in lite? Jag har haft sådana mediciner sen jag var 16 år, provat massor av olika sorter genom åren, så jag har svårt att veta vad som är vad för att jag ätit dom i halva mitt liv (är 32 nu). Om det är någon av medicinerna som spelar in kanske det är en förklaring men jag kan verkligen inte sluta med dom för då går jag under, men det vore skönt med en förklaring.

Jag har påverkats av de allra flesta mediciner jag tagit gällande hungerkänslor/ätbeteende. Klart att det spelar in men man måste försöka vara medveten hur ens beteende förändras. Jag vet en del mediciner som gjort mig hungrigare, en som gjorde att jag åt i sömnen i princip och någon som har tagit bort hungerkänslorna. Vissa har gett illamående som gått över om jag ätit och vissa har jag mått illa på om jag ätit. En djungel det där. Men som @monster1 skrev så skulle det inte stå med som biverkning om folk inte kände av det.

 

[Lillefrun]

Jag är lite splittrad, jag håller med om att det i vissa fall är problematiskt med allt fokus på kalorier och att vissa metoder kanske inte är hälsosamma och hållbara i längden. Men samtidigt är det ett problem när man känner att vikten bara drar iväg och man inte mår bra av det och att man finner sätt att ta tag i det och kaloriräkning är ett av dom sätten, för mig iaf det lättaste.

Jag tycker det är ganska stor skillnad på om man har en övervikt eller om man bara vill gå ner 1-3 kg för att man bestämt att en specifik vikt på något magiskt vis kommer få en att må bättre. Men vill man det är det också upp till en själv. En lång, lång period gick jag aldrig in i tråden och läste, från det att jag skrev förra gången till nu har jag aldrig läst här. För min skull. Men tråden är viktig och peppande för många eftersom samhället ser ut som det gör, ens egna mål är något man äger och allt handlar om vad man själv tror eller tycker är bäst för en själv och det måste vara ok.

Förr när jag skrev i vissa trådar hade jag en helt fel uppfattning om allt med kropp, vikt, träning och kalorier. Jag kommer inte skriva specifika kalorier eller vad min målvikt är, det kanske kan påverka negativt. Men jag vill också bli tagen på allvar i att jag trots min bakgrund/viss del återstående matproblematik lett till att jag gått upp en hel del mer än vad jag borde och att även jag kan behöva gå ner i vikt.

MEN jag tänker inte riskera min mentala hälsa. Jag mår inget bra just nu rent psykiskt och förlåter mig själv då när planen fallerar. För det gör den, jag klarar sällan att hålla mig till det jag planerat så jag har ökat på det jag äter för jag vill känna att jag klarar det jag bestämt och för att överätandet på kvällen kanske eller troligen hänger ihop till viss del med att jag ätit för lite under dagen.

Det jag infört nu är att handla dom sakerna jag triggas enormt av varje dag så jag inte har större mängder hemma. Började med det idag faktiskt för jag trodde jag var redo att ha det hemma men det slutade med att jag åt mitt i natten igen. Så nu handlar jag bara dom sakerna för en dag i taget. Det jag kan hantera handlar jag för flera dagar men det är olika saker som påverkar olika mycket och på olika sätt.

Jag har bestämt mig för att försöka undvika vågen och bara väga mig som mest en gång i veckan men allra, allra helst bara en gång i månaden för att fokuset inte ska tas över och räknas på decimaler utan att jag kolla upp det så att jag inte går vidare upp i vikt utan går ner dit jag är hälsosam men jag tänker inte nojja över några decimaler upp och ner.

 

[fio]

Jag är lite splittrad, jag håller med om att det i vissa fall är problematiskt med allt fokus på kalorier och att vissa metoder kanske inte är hälsosamma och hållbara i längden. Men samtidigt är det ett problem när man känner att vikten bara drar iväg och man inte mår bra av det och att man finner sätt att ta tag i det och kaloriräkning är ett av dom sätten, för mig iaf det lättaste.

Lifesum är verkligen en ögonöppnare för att man gärna underskattar hur många kcal man verkligen äter på en dag.
Jag följer ju viktväktarna och äter upp alla poäng så jag känner verkligen inte att jag äter lite även om jag bara kommer upp i 1200kcal.

 

[Lillefrun]

Lifesum är verkligen en ögonöppnare för att man gärna underskattar hur många kcal man verkligen äter på en dag.
Jag följer ju viktväktarna och äter upp alla poäng så jag känner verkligen inte att jag äter lite även om jag bara kommer upp i 1200kcal.

Så det känns inte jobbigt att följa deras koncept? Jag har aldrig riktigt fattat deras system, när man räknar kalorier räknas ju allt med men dom har väl "fria" livsmedel också? Får man äta hur mycket som helst av vissa saker?

Måste man på något sätt rapportera in sin process till någon eller är allt för en själv? Med min problematik i grunden vågar jag mig inte på någon organiserad diet utan försöker bara försöka hitta en balans, att gå ner till normalvikt och sen hålla den och skulle jag börja på VV skulle jag kanske hamna i deras pointssystem och även sitta fast i kaloriräkning för alltid. Hur fungerar det, äter man bara så en viss period eller hela livet?

Är det någon här som har tips på hur man äter på ett underskott utan att räkna kalorier eller Points? Jag har svårt att sluta räkna kalorier efter 15 år med anorexi, det sitter liksom i ryggmärgen men jag vill lyckas ändå. Jag läser vad ni andra äter och det är ganska få kalorier och jag vill inte ligga så lågt. Jag promenerar ju en del och ska sakta, väldigt sakta börja träna igen efter en skada och jag vill ju inte gå ner på fel sätt. Samtidigt är ju mina mättnads och hungerkänslor ur spel, jag har depressionen och mår illa av det mesta ätbara och när processer som att borsta tänderna känns oöverstigliga så orkar jag liksom inte med krångel med maten. Kan vara hungrig men nästan kräkas av tanken på mat jag brukade gilla. Så himla klurig situation.

Även om jag nu t.ex. äter vissa saker igen så står jag där i affären och vänder och vrider på varje förpackningför att läsa kalorierna och räkna ut vad varje portion innehåller och väljer efter det. Idag blev jag så arg på det när jag hittade det jag ville ha så jag tog det och sket i kalorierna. Det är liksom en övergångsperiod nu, kalorier i bakhuvudet och friska tankar i framhuvudet om det nu finns något som heter så. Jag tror inte på att begränsa livsmedel för min del, bara mängderna.

 

[fio]

Så det känns inte jobbigt att följa deras koncept? Jag har aldrig riktigt fattat deras system, när man räknar kalorier räknas ju allt med men dom har väl "fria" livsmedel också? Får man äta hur mycket som helst av vissa saker?

Måste man på något sätt rapportera in sin process till någon eller är allt för en själv? Med min problematik i grunden vågar jag mig inte på någon organiserad diet utan försöker bara försöka hitta en balans, att gå ner till normalvikt och sen hålla den och skulle jag börja på VV skulle jag kanske hamna i deras pointssystem och även sitta fast i kaloriräkning för alltid. Hur fungerar det, äter man bara så en viss period eller hela livet?

Är det någon här som har tips på hur man äter på ett underskott utan att räkna kalorier eller Points? Jag har svårt att sluta räkna kalorier efter 15 år med anorexi, det sitter liksom i ryggmärgen men jag vill lyckas ändå. Jag läser vad ni andra äter och det är ganska få kalorier och jag vill inte ligga så lågt. Jag promenerar ju en del och ska sakta, väldigt sakta börja träna igen efter en skada och jag vill ju inte gå ner på fel sätt. Samtidigt är ju mina mättnads och hungerkänslor ur spel, jag har depressionen och mår illa av det mesta ätbara och när processer som att borsta tänderna känns oöverstigliga så orkar jag liksom inte med krångel med maten. Kan vara hungrig men nästan kräkas av tanken på mat jag brukade gilla. Så himla klurig situation.

Grejen med VV är ju att det inte är en diet utan vanlig mat. Poängen gör att du måste välja smartare och hälsosammare mat.
Jag kör bara appen och behöver inte rapportera till någon. Den är hur enkel som helst att följa

Finns 3 olika planer med olika strikthet på vad som är fritt. Överäter man på fritt så kanske man ska välja den striktare planen.

 

[tigerflicka]

Så det känns inte jobbigt att följa deras koncept? Jag har aldrig riktigt fattat deras system, när man räknar kalorier räknas ju allt med men dom har väl "fria" livsmedel också? Får man äta hur mycket som helst av vissa saker?

Måste man på något sätt rapportera in sin process till någon eller är allt för en själv? Med min problematik i grunden vågar jag mig inte på någon organiserad diet utan försöker bara försöka hitta en balans, att gå ner till normalvikt och sen hålla den och skulle jag börja på VV skulle jag kanske hamna i deras pointssystem och även sitta fast i kaloriräkning för alltid. Hur fungerar det, äter man bara så en viss period eller hela livet?

Är det någon här som har tips på hur man äter på ett underskott utan att räkna kalorier eller Points? Jag har svårt att sluta räkna kalorier efter 15 år med anorexi, det sitter liksom i ryggmärgen men jag vill lyckas ändå. Jag läser vad ni andra äter och det är ganska få kalorier och jag vill inte ligga så lågt. Jag promenerar ju en del och ska sakta, väldigt sakta börja träna igen efter en skada och jag vill ju inte gå ner på fel sätt. Samtidigt är ju mina mättnads och hungerkänslor ur spel, jag har depressionen och mår illa av det mesta ätbara och när processer som att borsta tänderna känns oöverstigliga så orkar jag liksom inte med krångel med maten. Kan vara hungrig men nästan kräkas av tanken på mat jag brukade gilla. Så himla klurig situation.

Även om jag nu t.ex. äter vissa saker igen så står jag där i affären och vänder och vrider på varje förpackningför att läsa kalorierna och räkna ut vad varje portion innehåller och väljer efter det. Idag blev jag så arg på det när jag hittade det jag ville ha så jag tog det och sket i kalorierna. Det är liksom en övergångsperiod nu, kalorier i bakhuvudet och friska tankar i framhuvudet om det nu finns något som heter så. Jag tror inte på att begränsa livsmedel för min del, bara mängderna.

Jag tycker det är lättare att räkna points än kalorier. Det är nog en smak- och vanesak gissar jag.
Överlag så gäller det ju att i första hand välja bra mat, oavsett kalorier, points eller inte räkna något alls. Det VV har som nollpoints är tex grönsaker, som ju alltid är bra att få i sig.

 

[fio]

Här är en väldigt talande bild varför man inte ska stirra sig blind på vågen utan faktiskt använda ett måttband eller som jag mina kläder som måttstock, särskilt om man tränar och kroppen bygger om sig.

 

[Witcher]

Här är en väldigt talande bild varför man inte ska stirra sig blind på vågen utan faktiskt använda ett måttband eller som jag mina kläder som måttstock, särskilt om man tränar och kroppen bygger om sig. Visa bifogad fil 44638

Mycket talande. Jag har gått upp 7 kg i muskler sen jag började gymma för 3 år sen och jag kan fortfarande använda samma kläder som innan. Hade jag gått upp 7 kg i fett hade jag nog fått gå upp en storlek.

 

[detordnarsig]

Det låter som att du hittat en bra balans. Jag äter ingen varm mat förutom toasts på kvällen. Jag hatar att laga mat och just nu är jag i en ganska djup depression och har svårt att orka ta tag i det där med maten. Det är inte så att jag inte äter för det gör jag men det blir saker som tar några minuter att fixa som max eller bara ta något direkt ur kylskåpet eller skafferiet. Men jag är tacksam för dina tips och ska försöka få till någon sorts varm mat i alla fall vid någon måltid så att det enda varma jag får i mig inte är endast kaffe. Så himla svårt bara när allt är så svart i livet.

Jag har inte heller nån motivation att laga mat varje dag. Min lösning är storkok en gång i veckan (lyssnar jag på podd under tiden så är det mycket roligare) så det alltid finns matlådor att värme i kyl och frys. Jag har inga problem att äta samma mat flera gånger i rad/dagar heller, vilket underlättar. Jag känner mig lika duktig och självgod varje gång jag stoppar in den färdiga matlådan i micron
Förstår att allt blir jobbigare med en djup depression, ta hand om dig både psykisk och fysiskt!

 

[monster1]

Så det känns inte jobbigt att följa deras koncept? Jag har aldrig riktigt fattat deras system, när man räknar kalorier räknas ju allt med men dom har väl "fria" livsmedel också? Får man äta hur mycket som helst av vissa saker?

Måste man på något sätt rapportera in sin process till någon eller är allt för en själv? Med min problematik i grunden vågar jag mig inte på någon organiserad diet utan försöker bara försöka hitta en balans, att gå ner till normalvikt och sen hålla den och skulle jag börja på VV skulle jag kanske hamna i deras pointssystem och även sitta fast i kaloriräkning för alltid. Hur fungerar det, äter man bara så en viss period eller hela livet?

Är det någon här som har tips på hur man äter på ett underskott utan att räkna kalorier eller Points? Jag har svårt att sluta räkna kalorier efter 15 år med anorexi, det sitter liksom i ryggmärgen men jag vill lyckas ändå. Jag läser vad ni andra äter och det är ganska få kalorier och jag vill inte ligga så lågt. Jag promenerar ju en del och ska sakta, väldigt sakta börja träna igen efter en skada och jag vill ju inte gå ner på fel sätt. Samtidigt är ju mina mättnads och hungerkänslor ur spel, jag har depressionen och mår illa av det mesta ätbara och när processer som att borsta tänderna känns oöverstigliga så orkar jag liksom inte med krångel med maten. Kan vara hungrig men nästan kräkas av tanken på mat jag brukade gilla. Så himla klurig situation.

Även om jag nu t.ex. äter vissa saker igen så står jag där i affären och vänder och vrider på varje förpackningför att läsa kalorierna och räkna ut vad varje portion innehåller och väljer efter det. Idag blev jag så arg på det när jag hittade det jag ville ha så jag tog det och sket i kalorierna. Det är liksom en övergångsperiod nu, kalorier i bakhuvudet och friska tankar i framhuvudet om det nu finns något som heter så. Jag tror inte på att begränsa livsmedel för min del, bara mängderna.

Jag tänker att du fortfarande inte har en hälsosam relation till mat, din ätstörning har bara tagit sig en annan form. Att banta under en pågående depression är inte heller att rekommendera.

Jag tycker du ska titta in i den här tråden: https://www.bukefalos.se/threads/var-far-man-hjaelp-foer-aetstoerningar.1471015/ Jag tycker att en hel del av det du beskriver är väldigt likt det som beskrivs där.