6 ar och stamplad

[Xeline]

Sv: 6 ar och stamplad

Jag citerade bara vad du skrev. Vad du menar är tydligen en annan sak.

Och du skrev att skolan (vem det nu är) ger sig fan på att stämpla ungar. Och jag håller inte med.

Precis som Snuffsan skriver så är det tvärt om - man är skiträdd för att behöva skaffa fram resurser till barn som behöver för att de pengarna har man inte.

 

[amkm]

Sv: 6 ar och stamplad

*suck*
Denna trångsynthet bland terapeuter..
Jag har också i unga år hållt pennan fel och hade jobbigt med både läsning och skrivning till s en hjälplärare vände på boken upp och ner så började läsningen gå som en dans.
Och eftersom jag läste upp och ner så hade jag urlätt att skriva uppochner också,och det blev rätt.
Men näe,det skulle man inte hålla på med på 70-talet,alla skulle läsa åt rätt håll och skriva åt rätt håll..
Visst,idag håller jag pennan "rätt" och både läser och skriver som vanligt,även om jag fortfarande inte har ngr problem med att skriva och läsa uppochner.Numera har folk snarare blivit imponerade vid t ex en presentation då jag lätt kunnat skriva ner saker och ting på papper utan att vända papperet ifrån folket.
Och du,inte har jag gymnasiekompetens heller,saknar det i de flesta ämnen,och ändå jobbar jag som förman på en liten avdelning på ett sjukhus..
Så du ska se,det kommer att gå jättebra för din lilla tjej också..

 

[Xeline]

Sv: 6 ar och stamplad

Visst är barnen barn även om de kan läsa, men jag tycker det är bedrövligt att höra föräldrar till sexåringar oroa sig för att deras unge inte kan läsa ännu.

Jag kan inte se något varken självändamål eller värde i att man måste läsa så förbaskat tidigt, gör man det så gör man det. Och min erfarenhet är att det är knepigt för såna barn

Jag har tre barn varav två inte kunde läsa alls när de började ettan, de kunde läsa halvtaskigt i trean och den ena kunde fortfarande inte pluttifikationstabellerna i tredje klass(för hon tyckte det var värdelöst). Nu går de i åttan och har fantastiska betyg.

Apropå att stämplas då, hon som vägrade lära sig multiplikation var jag och läraren lite bekymrade över ifall hon skulle gå om trean, men hon började fyran (och sket fortfarande i multplikationen!), då delades klasserna in i fyra mattegrupper, dvs de jätteduktiga, de duktiga, de halvduktiga och de dåliga. Min dotter hamnde självklart bland de dåliga och det var det bästa som hänt henne. Hon och 6-7 stycken till fick räkna i lugn och ro tillsammans med skolans speciallärare, de kände sig INTE stämplade, det var bara skönt att slippa alla andra ungar, som tidigare roat sig med att fråga vilken sida hon var på och de hade minsann kommit 65 sidor längre. För övrigt så har hon VG i matte idag.

Den tredje ungen har kunnat läsa i tidig ålder och räkna ännu tidigare och jag ser det enbart som ett problem, hur kul är det i skolan när man redan kan allt ? Och lär sig det nya innan instruktionen kommer ? Inte särskilt. SKolan är mer förberedd på de barn som har svårt än för dem som har väldigt lätt för sig. Däremot kan ungen iknappt rita en streckgubbe !

För övrigt när det gäller dyslexi, oftast handlar det om en osync av nerverna mellan ögon och nacke. Detta går faktiskt att träna bort på väldigt många så att de sedan kan lära sig att läsa på "vanligt" sätt. Det tråkiga är att behandlig av relevanta personer sällan är gratis. Eftersom skolan erbjuder hjälp, men inte bot som jag ser det.

 

[Geshira]

Sv: 6 ar och stamplad

Å andra sidan så har min son diskuterats i fikarummet icke så vackert och begåvat av en lärarinna: " JAG har inget emot i handikappade barn men i MITT klassrum ska han då djävlar inte vara". Tystnadsplikten finns på papper men bryts DAGLIGEN av flertalet.
Jag jobbar med städ och eftersom jag då automatiskt är obegåvad och dum i huvudet enligt "alla" 120 poängare så behöver man inte tänka sig för när jag kommer in i ett fikarum, för JAG fattar ju inte något ialla fall.
Du skulle bara veta vad jag hört sägas om barnen och deras föräldrar , det skulle klassas som ärekränkning i många av fallen.
Och nej, detta gäller inte bara 1 skola utan det är majoriteten jag varit runt på. Dagis är inte ett dugg bättre...

Personalrummet är vår arbetsplats. Om man inte som lärare skulle få "vräka ur sig" till sina kollegor någostans så skulle man formligen explodera.
Så länge det stannar inom de väggarna och inte sladdras vidare på byn (som är fallet när föräldrar snackar skit om lärare - och DET gör de!) så ser jag inga problem med det.

Vad gäller sekretessen i övrigt så ska ni vara medvetna om att skolans sekretess är avsevärt mildare än den som gäller i både förskola och sjukhus. Man får tala hyfsat fritt om eleverna så länge det inte kan komma att skada eleverna.
Man ska dock hålla i minnet att det finns en etisk del av det hela. En del saker SKULLE man kunna prata om, rent lagligt, men man BÖR inte göra det av etiska skäl.

Men mitt eget personalrum vill jag som fristad. Om du inte orkar höra lärare som lastar av sig en massa jobbig skrot för varandra, så gå någon annanstans. Det är bättre att vi "debriefar" där än hemma.

 

[Rea]

Sv: 6 ar och stamplad

Så är det inte i Sverige. 6-års verksamhet är en förskola med betoning på för. Då min dotter gick där fick de i hennes grupp inte börja läsa hur gärna de än ville. Kan blir fel åt det hållet också.

Fast i min dotters klass hade dom läxa varje vecka och den som inte kunde skriva tex sitt namn och adress fick det i läxa tills man kunde göra det. Och snyggt skulle det vara...
Dom hade schemalagda arbetspass och då var det inga lekpass precis.
Tog sin lilla tid att få henne att lägga om sitt sätt att arbeta med ungarna.

 

[Rea]

Sv: 6 ar och stamplad

Personalrummet är vår arbetsplats. Om man inte som lärare skulle få "vräka ur sig" till sina kollegor någostans så skulle man formligen explodera.
Så länge det stannar inom de väggarna och inte sladdras vidare på byn (som är fallet när föräldrar snackar skit om lärare - och DET gör de!) så ser jag inga problem med det.


Om du inte orkar höra lärare som lastar av sig en massa jobbig skrot för varandra, så gå någon annanstans. Det är bättre att vi "debriefar" där än hemma.

Om man känner behov av att yttra sig på ett så grovt förnedrande sätt om små barn (3-8 år) så har man inte där att göra öht. Lika väl som jag kan komma in i deras diskution kan vilken klasskompis som helst komma in och att då få höra att: "Det där satans missfostret X hade jag då inte sörjt om h*n inte blivit född". DET är inte ens försvarbart att prata på det sättet om någon, än mindre om små barn.

Har man såna problem med sina 6åringar så får man stänga in sig hos sin arbetsgivare och kräka ur sig där anser jag. Det handlar inte om ifall jag orkar höra det eller inte, har fått höra ganska mycket i mina dagar, förälder till ett "jävla cp-huvud" som jag är. Fritt citerat från en lärare i fikarummet så 2 klasskamrater + föräldrar hörde detta. Öppen dörr ut till korridoren.
Grabben var då nästan 6 år. Väldigt förtroende ingivande eller hur?

 

[Xeline]

Sv: 6 ar och stamplad

OMG, man kanske skulle vara en fluga på väggen i skolans personalrum !


Så får man bara inte säga....

Vilken tur vi har som HAR en särskola i vår enhet, både barn och personal verkar iallafall ha en väldigt god inställning till annorlunda barn.

När mina barn har vräkt ut sig "Jävla CP" till varandra - så har jag fanimej spikat upp dem på väggen. John (kille som gick en klass över flickorna) är CP skadad - är det nåt fel på honom kanske ? Det tycker de ju inte egentligen....när allt kommer omkring

 

[Rea]

Sv: 6 ar och stamplad

Så får man bara inte säga....

Vilken tur vi har som HAR en särskola i vår enhet, både barn och personal verkar iallafall ha en väldigt god inställning till annorlunda barn.

Nu har jag gott förhållade till skolan och jag har givetvis tagit itu med detta och vederbörande person har fått förklara sig.
Jag vet att det är svårt att vara lärare och jag vet att en del barn driver en till vansinne, men det måste finnas en gräns för vad man får häva ur sig. För precis som du säger att våra egna barn inte får vräka ur sig vad som helst till varandra eller om andra så får faktiskt vi vuxna leva som vi lär. Mitt "cp-huvud" har ad/hd/Damp/Aspergers och har daglig assistans på skolan och det fungerar helt ok . Problemet som gjorde att läraren spydde sin galla över honom var att han den dagen råkade kissa på sig för han han inte till toaletten i tid, sånt kan hända vilken 6 åring som helst.

Vår skola har ingen särskilld enhet för barn med speciella behov men dom har fått lära sig en djäkla massa om det på senare tid , nu fungerar det ypperligt men det var två fruktansvärda år innan allt kom på plats.
Vet man bara var man ska söka och skrika efter hjälp och resurser så finns den att hitta .

 

[Mabuse]

Sv: 6 ar och stamplad

På tal om utbildning, så talade jag med min kollega (numer doktorand i ekonomisk psykologi, i botten psykolog och arbetade tidigare som skolpsykolog, bl a med att diagnosticera barn med problem av olika slag).

Hon menade att det är totalt onödigt att fokusera på hur man håller pennan. Nuförtiden är det ju knappt ngn som skriver mycket för hand i alla fall, man använder datorn istället, så det gör inte så mycket om man inte håller pennan ergonomiskt riktigt.

För egen del håller jag pennan helt fel, knyter hela näven runt den istället för att hålla med tre fingrar. Trots detta har jag lyckats ta mig igenom skolan med högsta betyg, fått två universitetsexamina och blivit doktorand. Hur nu det gick till. :smirk:

Om man är rädd för att trådstartarens dotter har läs- och skrivsvårigheter, skulle inte det märkas på andra sätt då? Exempelvis på att man har svårigheter med att läsa och skriva? Vilket dottern inte har, om jag förstår det rätt? Och om hon skulle ha en ovanlig form av dyslexi, som inte påverkar förmågan att läsa och skriva :smirk: , så är det väl bättre att diagnosticera detta genom ett test för dyslexi (sådana finns och är enkla att göra) än att gissa sig fram baserat på pennfattningen?

 

[Xeline]

Sv: 6 ar och stamplad

vad bra att det funkar !

Vår särskola är för barn med multihandikapp, de skulle aldrig kunna gå i vanlig skola eftersom det ofta rör sig om såpass svårt handikappade barn. Jag tror att det finns barn i vår skola med bokstavsdiagnoser, åtminstone vet jag några som gått där förut. Och de har verkligen fått adekvat hjälp.

uj, uj bli arg för att en sexåring inte hinner till toan. Det känns inte riktigt ... rimligt ... att ta till dessa ord.

 

[prinsessfeminist]

Sv: 6 ar och stamplad

Personalrummet är vår arbetsplats. Om man inte som lärare skulle få "vräka ur sig" till sina kollegor någostans så skulle man formligen explodera.
Så länge det stannar inom de väggarna och inte sladdras vidare på byn (som är fallet när föräldrar snackar skit om lärare - och DET gör de!) så ser jag inga problem med det.

Jag ser allvarliga problem med det! Hur vet du vilka som hör till skolan och inte? Städerskan kan sladdra, vikarier likaså - någon elev kan vara i närheten...

Om du behöver uttrycka din frustration så är det bättre att spara det till lärarmöten med stängda dörrar.

Jag tycker att man har ett stort ansvar som lärare och lärarrummet är inte avsett som skvallerträsk.

Sedan förstår jag att man blir frustrerad, men hänsyn bör man visa. Tänk dig själv om någon vrålade över dig och det kommer ut på byn?

Vad gäller föräldrar så har de lyxen att få skvallra hur mycket de vill.

 

[prinsessfeminist]

Sv: 6 ar och stamplad

Om man känner behov av att yttra sig på ett så grovt förnedrande sätt om små barn (3-8 år) så har man inte där att göra öht. Lika väl som jag kan komma in i deras diskution kan vilken klasskompis som helst komma in och att då få höra att: "Det där satans missfostret X hade jag då inte sörjt om h*n inte blivit född". DET är inte ens försvarbart att prata på det sättet om någon, än mindre om små barn.

Har man såna problem med sina 6åringar så får man stänga in sig hos sin arbetsgivare och kräka ur sig där anser jag. Det handlar inte om ifall jag orkar höra det eller inte, har fått höra ganska mycket i mina dagar, förälder till ett "jävla cp-huvud" som jag är. Fritt citerat från en lärare i fikarummet så 2 klasskamrater + föräldrar hörde detta. Öppen dörr ut till korridoren.
Grabben var då nästan 6 år. Väldigt förtroende ingivande eller hur?

Påtalade du detta för rektorn? Det hade jag gjort!

Hoppsan - såg ditt svar nu!

 

[Geshira]

Sv: 6 ar och stamplad

Jag ser allvarliga problem med det! Hur vet du vilka som hör till skolan och inte? Städerskan kan sladdra, vikarier likaså - någon elev kan vara i närheten...

Om du behöver uttrycka din frustration så är det bättre att spara det till lärarmöten med stängda dörrar.

Jag tycker att man har ett stort ansvar som lärare och lärarrummet är inte avsett som skvallerträsk.

Sedan förstår jag att man blir frustrerad, men hänsyn bör man visa. Tänk dig själv om någon vråla över dig och det kommer ut på byn?

Vad gäller föräldrar så har de lyxen att få skvallra hur mycket de vill.

Vår lärarrumsdörr är alltid stängd och det går inte att missa om någon går i den. De som vill in och inte är lärare, knackar, eftersom det är ett personalrum som inte är allmän mark. Det trodde jag var underförstått att man inte snackar när någon utomstående är där.

Jag vidhåller fortfarande att min arbetsplats är min arbetsplats. Lika lite som jag bryr mig vad ni snackar om på era arbetsplatser (och ja, jag har jobbat som annat än lärare förr så jag vet vad man snackar om på fikarasterna i andra jobb också) så ska någon gå omkring och bry sig om vad vi pratar om vid vårt fikarum.

Jag använder över huvud taget inte ord som CP eller missfoster som tillmälen, men visst har jag både tänkt och uttryckt mig om misstänkt lösa skruvar hos en del elevers föräldrar vid fikat någon gång...

Att använda de ord som räknats upp är väl inte sunt av någon oavsett yrke och var väl inte riktigt det jag tänkt mig när jag svarade först.
Däremot är inte lärare födda som jungfrueliga änglar, utan vi är människor, precis som alla andra. Så länge vi inte står och uttrycker vår personliga uppfattning om våra elever och deras föräldrar offentligt så tycker jag att utomstående inte har att göra med vad vi pratar om i fikarummet.

 

[prinsessfeminist]

Sv: 6 ar och stamplad

Däremot är inte lärare födda som jungfrueliga änglar, utan vi är människor, precis som alla andra. Så länge vi inte står och uttrycker vår personliga uppfattning om våra elever och deras föräldrar offentligt så tycker jag att utomstående inte har att göra med vad vi pratar om i fikarummet.

Nej, det har ingen att göra med. Just därför skall inte lärarrummet vara en plats för den sortens frustration. Har ni aldrig vikarier?

Själv har jag vikarierat under studietiden och haft fri tillgång till skolans lärarrum. Lyckligtvis har jag befunnit mig på skolor där lärarna verkar mycket medvetna om min existens. Om man uttrycker sig nedsättande om någon och vikarien känner den mamman/pappan personligen - hur ställer du dig till det då?

Jag har hört skräckhistorier om en del lärarrum där snaskigheten är hög gällande barnens familjers förehavanden.

 

[Geshira]

Sv: 6 ar och stamplad

Vikarier ska väl inte heller ut och sladdra om vad de hört..? Eller?
Dessutom hör jag mer skitsnack av mina grannar än av mina kollegor om jag ska vara riktigt ärlig. Så man kan väl inte gardera sig mot att höra något om andra människor någonstans. I lärarrummet fyller det väl ändå en funktion på så sätt att den som avlastat sig känner sig lugnare och har fått lite förståelse för sina upprörda känslor.

Jag kommer definitivt att fortsätta att ge utlopp för frustrationer bland mina kollegor vid behov, precis som förut. Precis som jag unnar butikspersonal gå in i sitt fikarum och uttrycka vad de tycker om speciellt dryga kunder och liknande.

Det finns givetvis - som jag skrev förut - etiska gränser för vad man säger om andra, samma som gäller när man pratar med sina medmänniskor i stort. Men att tro att det finns fikarum på ställen där man arbetar med människor, där folk INTE "pratar skit" om andra är rent utopiskt.

Men det är klart, om man själv har fullständigt rent samvete - man har inte pratat något strunt om någon någonsin någonstans, så kan det kännas stötande att lärare kan prata om elever och föräldrar i sitt lärarrum. Men - jag vet ju att det snackas om mig också i diverse kök och över grannstaketen också så... Inte fasen stämmer jag dem för ärekränkning för det. Gjorde man så, så skulle vi väl alla bli stämda till slut.

 

[sandystar]

Sv: 6 ar och stamplad

Ha kul det du sa om dyslexi det visste jag inte... Jag har själv dyslexi och höll faktist pennan fel när jag var liten.

 

[break_a_leg]

Sv: 6 ar och stamplad

Jag tycker inte att man ska låta sexårsverksamheten bli en skolform där man har regelrätt undervisning som det är i vissa skolor. Det är dessutom inte det som står i läroplanen heller....

Jag tycker att man ska uppmuntra barnen till att använda sig av bokstäver och siffror, men målet ska inte vara att ALLA ska kunna läsa.

Jag har själv ett barn som kunde läsa och skriva det år hon fyllde fem, hon fick gå i sexårs ändå(även om vi hade möjlighet att låta henne börja skolan som sexåring).

 

[break_a_leg]

Sv: 6 ar och stamplad

Jag har arbetat både på dagis och på skolor. På dagis sladdras det oerhört mycket mer i personalrummet än vad det gör på de skolor jag har varit på. Kanske beroende på att det på vissa dagis finns relativt många barnskötare, de har inte gått igenom det här med sekretess lika mycket i sin utbildning som de som blir förskollärare/lärare har.

Visst pratar man som lärare om sina elever, men det är definitivt intesamma skitsnack som jag har upplevt på förskolor.

Jag håller med Geshira om att man måste få prata med sina kollegor ibland. Man går ju under om man aldrig skulle få prata med någon annan om de problem man har. Jag är ju nu i en klass där det händer mycket under lektionstid (inte alltid i positiv bemärkelse). Vi som jobbar i klassen måste ju få prata om vad som händer, eller?

Däremot så ägnar sig många föräldrar åt kvalificerat skitsnack med varandra om förskola/skola i stället för att ta upp diskussionen med den det berör. (Jag är ju förälder också....)

 

[break_a_leg]

Sv: 6 ar och stamplad

Hon menade att det är totalt onödigt att fokusera på hur man håller pennan. Nuförtiden är det ju knappt ngn som skriver mycket för hand i alla fall, man använder datorn istället, så det gör inte så mycket om man inte håller pennan ergonomiskt riktigt.

Jag har inget emot psykologer, men jag tror inte att de har så mycket läs och skrivinlärning i sin utbildning? Jag har ju själv ett barn som inte höll pennan riktigt, det gjorde att h*n tyckte att det var jobbigt att skriva och hellre lät bli eftersom det var jobbigt för handen. Det handlar ju alltså inte bara om att man ev kan vara dyslektiker.

Om man tror att barnen i skolan ska lära sig skriva via datorer så tror man fel. Jag har varit på flera olika skolor, både genom mina egna barn och genom min egen utbildnig. Finns det ett gammalt tröskverk till dator i varje klassrum så får man vara glad...Där jag är nu så finns det ingen datasal som de yngre barnen har tillgång till iaf.

 

[break_a_leg]

Sv: 6 ar och stamplad

Vilken tur vi har som HAR en särskola i vår enhet, både barn och personal verkar iallafall ha en väldigt god inställning till annorlunda barn.

Och jag har hört barn som haft särskolan integrerad använda "jävla sär" till varandra Jag tror helt och hållet det beror på i vilket slags område som skolan ligger.