Magen har tagit ledigt. Vad göra?

[MiniLi]

55 kg är jag smal. Så om jag är smal och har mycket låg aktivitet och vill hålla vikten så låter 1570 kcal inte orimligt.

Eftersom man normalt rör sig lite varje dag så tror jag nästan ingen ligger på mycket låg aktivitet, utan antingen på låg eller medel.
Och räknar jag på 55 kg med låg aktivitet hamnar jag på 1800 kcal och medel (normal) hamnar jag på 2030 kcal.

Jag räknade på mycket låg för att försöka få 1220 kcal, men det verkade omöjligt.

Jag tycker det första låter helt orimligt lite för att vara viktstabil. Men du kanske menar att så lite mat skulle göra dig underviktig?
Jag kanske missförstår..

 

[Fibusen]

Jag får känslan av att många tror att matfobi är samma sak som att inte tycka om. Dvs ett lureri-ord.
Att man kan få panik och börja grina för att nån ber en prova en broccolibukett, finns nog inte i mångas ögon. Det låter kanske för löjligt för att vara sant. Framförallt när man är vuxen.

Jag som har ett barn med sk selektiv ätstörning vet hur jävla jobbigt det är. Nu verkar det som om vården faktist förstår att detta finns och inte slår bort det med att vara kräsen eller bortskämd, men kan tänka mig att det är svårare att få hjälp som vuxen.

Det är FRUKTANSVÄRT när man ser hur dåligt dom mår, som du säger, rena panikkänslor över viss (det mesta) mat, och som förälder så tror man ju att ungen kommer svälta ihjäl för att han inte äter. När det börjar diskuteras ”knapp på magen” så fattar man verkligen hur allvarligt det är.

Det är så många som sagt ”han äter nog tillslut, bara han blir tillräckligt hungrig!” men skulle jag servera fel mat en månad så skulle han svälta ihjäl. Han kan inte röra maten ens med händerna utan att få kväljningar, panikkänslor och gråta, hur ska han då kunna stoppa in den i munnen och till och med svälja?

Det är ungefär som om jag skulle få ett fat med daggmaskar och nån sitter och säger att jag ska äta upp maten.

(Nu slapp vi knapp på magen eftersom han utökade maten liiiite och fick specialkost godkänt i skolan tillslut.)

 

[Tonto]

Hur fick du de sifforna?

Om jag räknar på att jag väger 55 kg och mycket låg aktivitet fick jag 1570 kcal.
Om jag räknad på 45 kg fick jag 1460 kcal.
Om jag räknade på 83 kg istället fick jag 1880 kcal och 1380 ifall jag ville gå ner i vikt, och då är 1380 kcal = extremt lågt, skulle gå ner ca 0,5 kg/vecka enligt deras uträkning vilket är 2 kg/månad, vilket är lite väl mycket. Så om jag vägde 83 kg skulle jag troligen kunna ligga på 1400-1500 kcal och gå ner i vikt.

Jag skrev 65 kg till mina 168 cm.

 

[Tonto]

Men till min faktiska vikt får jag upp att det är farligt att gå under 1500 kcal. Rimligt….. är ju lika farligt att få i sig för lite även om man är överviktig.

 

[Dopy]

Jag tycker det första låter helt orimligt lite för att vara viktstabil. Men du kanske menar att så lite mat skulle göra dig underviktig?
Jag kanske missförstår..

Om jag rör mig mindre än normalt så tror jag absolut 1570 kcal räcker för att hålla samma vikt.
Om jag rör mig som en normal människa så tror jag absolut 2030 kcal räcker för att hålla vikten.
Om jag tränar (gymmar, rider, joggar eller liknande) så behöver jag såklart mer än 2030 kcal.

Livsmedelverket rekommenderar att en person emellan 31-60 år som rör sig medel ska äta 2100 kcal

 

[Dopy]

Jag skrev 65 kg till mina 168 cm.

Visa bifogad fil 81187

Om du väger 65 och är 168 lång så ska du ju troligen inte banta och då äta 1720 kacl. Då har du även räknat på mycket låg träning.
Normalt rör man sig emellan lågt och medel i vardagen, vilket skulle ge en person på 168 cm och 65 kg en kacl intag på 1970-2220 kcal.

 

[Sassy]

Jag tycker det första låter helt orimligt lite för att vara viktstabil. Men du kanske menar att så lite mat skulle göra dig underviktig?
Jag kanske missförstår..

Jag är ganska exakt viktstabil på 1500-1700 kcal med nuvarande jobb och motionsgrad (rider ett par dagar i veckan, stillasittande jobb, jobbar hemifrån, rör mig i snitt ca 8000 steg om dagen). Jag tror människor med bara lite större "ram" underskattar hur mycket mindre man gör av med när man är liten och nätt byggd i grunden.

När jag tränade kraftsporter rätt seriöst och hade ett par kilo muskler mer på kroppen gjorde jag av med markant mer energi, och då är jag ändå inte på något sätt tunn nu. Jag har relativt smala axlar, smal bröstkorg och smala höfter, det finns helt enkelt inte så mycket volym att sätta massa på från början.

 

[Tonto]

Om du väger 65 och är 168 lång så ska du ju troligen inte banta och då äta 1720 kacl. Då har du även räknat på mycket låg träning.
Normalt rör man sig emellan lågt och medel i vardagen, vilket skulle ge en person på 168 cm och 65 kg en kacl intag på 1970-2220 kcal.

Fast det var sidan som gav som förslag att man skulle banta.

 

[peperoni2]

Jag är ganska exakt viktstabil på 1500-1700 kcal med nuvarande jobb och motionsgrad (rider ett par dagar i veckan, stillasittande jobb, jobbar hemifrån, rör mig i snitt ca 8000 steg om dagen). Jag tror människor med bara lite större "ram" underskattar hur mycket mindre man gör av med när man är liten och nätt byggd i grunden.

När jag tränade kraftsporter rätt seriöst och hade ett par kilo muskler mer på kroppen gjorde jag av med markant mer energi, och då är jag ändå inte på något sätt tunn nu. Jag har relativt smala axlar, smal bröstkorg och smala höfter, det finns helt enkelt inte så mycket volym att sätta massa på från början.

Instämmer på den här. Skulle jag lägga mig över 2000kcal/dag så går jag upp i vikt, utan tvekan.
Så jag är ärligt talat skeptisk till den där "alla kvinnor ska äta ca 2000kcal/dag".

Så för någon som snittar på 1500 steg per dag och i övrigt är ganska stilla, förhållandevis liten osv så är antagligen 1500kcal i överkant för att gå ner i vikt. Sen kan 1200kcal vara i underkant och ge en för snabb nedgång, ja.

Men, alla föjer inte de där tabellerna och mallarna som samhället försöker stoppa in oss i.

 

[MissFideli]

Instämmer på den här. Skulle jag lägga mig över 2000kcal/dag så går jag upp i vikt, utan tvekan.
Så jag är ärligt talat skeptisk till den där "alla kvinnor ska äta ca 2000kcal/dag".

Så för någon som snittar på 1500 steg per dag och i övrigt är ganska stilla, förhållandevis liten osv så är antagligen 1500kcal i överkant för att gå ner i vikt. Sen kan 1200kcal vara i underkant och ge en för snabb nedgång, ja.

Men, alla föjer inte de där tabellerna och mallarna som samhället försöker stoppa in oss i.

Tack!

 

[Thaliaste]

Instämmer på den här. Skulle jag lägga mig över 2000kcal/dag så går jag upp i vikt, utan tvekan.
Så jag är ärligt talat skeptisk till den där "alla kvinnor ska äta ca 2000kcal/dag".

Så för någon som snittar på 1500 steg per dag och i övrigt är ganska stilla, förhållandevis liten osv så är antagligen 1500kcal i överkant för att gå ner i vikt. Sen kan 1200kcal vara i underkant och ge en för snabb nedgång, ja.

Men, alla föjer inte de där tabellerna och mallarna som samhället försöker stoppa in oss i.

Absolut är människor olika, och det är nog ingen som sagt att alla ska äta minst 2000 kcal/dag heller. Det är en riktlinje för en genomsnittlig person, och sen måste
@MissFideli bedöma själv hur långt ifrån genomsnittet hon är. Längdmässigt är hon i alla fall inte jättelångt ifrån enligt info i tråden, i kroppstyp och i aktivitetsnivå måste hon avgöra själv.

Att alla inte behöver äta 2000 kcal för att vara viktstabila betyder inte att hur stora differenser som helst är rimliga. Det är få av oss som är extremt unika, även om de förstås finns och vi som sitter här inte vet så mycket om TS.

Bakgrunden till denna diskussion är dock en situation där TS kommer upp i HÄLFTEN av de genomsnittliga kalorierna, och skriver själv att hon har svårt att komma upp i de 1200 som du skriver kan vara i underkant. I den kontexten kan jag tycka att det är ett viktigare budskap att detta är LÅGT, oavsett om vi alla är olika och siffran 2000 bara är ett genomsnitt. Sen är det såklart upp till TS att själv bedöma hur hon mår, och vilken påfrestning och risker hon vill utsätta sin kropp för.

 

[MissFideli]

Absolut är människor olika, och det är nog ingen som sagt att alla ska äta minst 2000 kcal/dag heller. Det är en riktlinje för en genomsnittlig person, och sen måste
@MissFideli bedöma själv hur långt ifrån genomsnittet hon är. Längdmässigt är hon i alla fall inte jättelångt ifrån enligt info i tråden, i kroppstyp och i aktivitetsnivå måste hon avgöra själv.

Att alla inte behöver äta 2000 kcal för att vara viktstabila betyder inte att hur stora differenser som helst är rimliga. Det är få av oss som är extremt unika, även om de förstås finns och vi som sitter här inte vet så mycket om TS.

Bakgrunden till denna diskussion är dock en situation där TS kommer upp i HÄLFTEN av de genomsnittliga kalorierna, och skriver själv att hon har svårt att komma upp i de 1200 som du skriver kan vara i underkant. I den kontexten kan jag tycka att det är ett viktigare budskap att detta är LÅGT, oavsett om vi alla är olika och siffran 2000 bara är ett genomsnitt. Sen är det såklart upp till TS att själv bedöma hur hon mår, och vilken påfrestning och risker hon vill utsätta sin kropp för.

Jag har flera gånger skrivit att jag ska försöka öka.

 

[Thaliaste]

Jag har flera gånger skrivit att jag ska försöka öka.

Ja, och det är klokt av dig!

(Att jag taggade dig i inlägget var främst att jag skrev om dig, så mer av hyfs än att jag riktade mig till dig i inlägget)

 

[MissFideli]

Ja, och det är klokt av dig!

(Att jag taggade dig i inlägget var främst att jag skrev om dig, så mer av hyfs än att jag riktade mig till dig i inlägget)

Kändes lite som du ansåg att jag inte ville ta till mig det. Men då missförstod jag

 

[MissFideli]

Jag får erkänna att jag dragit mig i 2 v för att skriva denna tråd. Erfarenhet säger att endel inte kan ta till sig att deras råd inte alltid är passande och då blir det fort dålig stämning. Med tanke på mina begränsningar, kände jag att risken var överhängande.
Men jag har fått mest bra tips och råd och framför allt förståelse för att det inte är "bara". Så den blev mycket bättre än jag vågat hoppas på.

Jag är förstås inte glad åt att andra har samma typ av problem, men vill ändå tacka @Fibusen för att du skrev och bekräftade att det faktiskt är ett verkligt psykiskt hinder och inte bara en fix idé. Hoppas ni får hjälp så det blir lättare med tiden ❤

Nu ska jag handla tärningar, havregryn och andra ingredienser för att få fart på magen. Samt försöka äta mer.

Kommer ni på mer, skriv!!

 

[Tonto]

Jag är ganska exakt viktstabil på 1500-1700 kcal med nuvarande jobb och motionsgrad (rider ett par dagar i veckan, stillasittande jobb, jobbar hemifrån, rör mig i snitt ca 8000 steg om dagen). Jag tror människor med bara lite större "ram" underskattar hur mycket mindre man gör av med när man är liten och nätt byggd i grunden.

När jag tränade kraftsporter rätt seriöst och hade ett par kilo muskler mer på kroppen gjorde jag av med markant mer energi, och då är jag ändå inte på något sätt tunn nu. Jag har relativt smala axlar, smal bröstkorg och smala höfter, det finns helt enkelt inte så mycket volym att sätta massa på från början.

Det är samma för mig.

Jag får erkänna att jag dragit mig i 2 v för att skriva denna tråd. Erfarenhet säger att endel inte kan ta till sig att deras råd inte alltid är passande och då blir det fort dålig stämning. Med tanke på mina begränsningar, kände jag att risken var överhängande.
Men jag har fått mest bra tips och råd och framför allt förståelse för att det inte är "bara". Så den blev mycket bättre än jag vågat hoppas på.

Jag är förstås inte glad åt att andra har samma typ av problem, men vill ändå tacka @Fibusen för att du skrev och bekräftade att det faktiskt är ett verkligt psykiskt hinder och inte bara en fix idé. Hoppas ni får hjälp så det blir lättare med tiden ❤

Nu ska jag handla tärningar, havregryn och andra ingredienser för att få fart på magen. Samt försöka äta mer.

Kommer ni på mer, skriv!!

För mig hjälper det även att försöka klämma in lite mer vardagsmotion, om det går. Havregrynsgröt till frukost nästan varje dag hjälper också. Men att dricka tillräckligt mycket vatten är väldigt hjälpsamt.

 

[bettysmatte]

Det är samma för mig.

För mig hjälper det även att försöka klämma in lite mer vardagsmotion, om det går. Havregrynsgröt till frukost nästan varje dag hjälper också. Men att dricka tillräckligt mycket vatten är väldigt hjälpsamt.

Ja, och det är ju en jättebra bonus man får med havregrynsgröten också - vätska på köpet ! Både i form av vattnet som man har i, och mjölk som man häller ovanpå.

 

[Fibusen]

Jag får erkänna att jag dragit mig i 2 v för att skriva denna tråd. Erfarenhet säger att endel inte kan ta till sig att deras råd inte alltid är passande och då blir det fort dålig stämning. Med tanke på mina begränsningar, kände jag att risken var överhängande.
Men jag har fått mest bra tips och råd och framför allt förståelse för att det inte är "bara". Så den blev mycket bättre än jag vågat hoppas på.

Jag är förstås inte glad åt att andra har samma typ av problem, men vill ändå tacka @Fibusen för att du skrev och bekräftade att det faktiskt är ett verkligt psykiskt hinder och inte bara en fix idé. Hoppas ni får hjälp så det blir lättare med tiden ❤

Nu ska jag handla tärningar, havregryn och andra ingredienser för att få fart på magen. Samt försöka äta mer.

Kommer ni på mer, skriv!!

Vi har fått bra hjälp via dietist, och framförallt äntligen förståelse! Inom maten så har vi dock inte kommit så mycket längre med att kunna äta, men sonen ville självmant smaka en bit julskinka här om dagen, och igår smakade han (och åt upp!!!) en hel potatisbulle, det var som högsta vinsten ungefär! Däremot så kan han i dag röra och t.o.m. ha saker på tallriken som han inte kunnat ha innan, och jag hoppas att intresset väcks att smaka tillslut.

Men annars så har vi föräldrar iallafall landat i att det är som det är, och han kommer inte svälta ihjäl. Däremot så får vi koka makaroner eller potatis varje dag eftersom det är typ det enda han äter, men det är ju som det är. Han ligger bra på längd och viktkurvan nu så jag känner ingen oro. Han äter som sagt makaroner, potatis (om den är rätt kokt) mackor utan frön, majs,gurka,ärtor,morötter, gröt, youghurt utan bitar i, löskokt ägg, bullens kokkorv (i princip det enda ”köttet”) strips, ost, dricker mjölk, och kan ibland äta kall prinskorv. Det är ungefär allt.

Det värsta var som under skolan innan vi fick specialkost godkänt. Han åt oftast inte på hela dagen, sen klagade lärarna på att han inte kunde sitta still och inte lyssnade. Konstigt när man inte fått något i magen sen kl 6 på morgonen… Men efter att vi äntligen fick intyg av dietisten på selektiv ätstörning så fick han specialkost och har alltid en liten bytta med makaroner, sen får han självklart ta av andra maten också om han blir nyfiken.

Jag gjorde lasagne här om dagen, och han sa att han tyckte det luktade gott, aldrig hänt innan! Jag hoppas han snart vågar släppa in lite nya smaker, men annars så är det som sagt som det är.

Nu blev det så där långt och jag svävade iväg igen, men jag vill verkligen få ur mig att det INTE handlar om att man är kräsen eller liknande. Jag har kämpat med näbbar och klor sen sonen var 1,5 år (nu fyller han 9) att det inte handlar om att han är bortskämd. Detta måste lyftas fram mer, och det är inte alls säkert att det ”växer bort” i vuxen ålder, utan det finns massor av människor som har det så här. Det känns som sagt som om det börjar ”okejas” bland barn, men detta följer oftast med livet ut och det måste okejas för vuxna också!

 

[Thaliaste]

Kändes lite som du ansåg att jag inte ville ta till mig det. Men då missförstod jag

Ja, det var inte så jag menade utan tvärtom, när du själv ser att du behöver öka intaget så tyckte jag det var en olycklig vinkling på inlägget jag svarade på. Att du själv ser problemet och försöker öka har jag förstått och det är bra Det var bra att jag fick förtydliga det.

 

[MissFideli]

Vi har fått bra hjälp via dietist, och framförallt äntligen förståelse! Inom maten så har vi dock inte kommit så mycket längre med att kunna äta, men sonen ville självmant smaka en bit julskinka här om dagen, och igår smakade han (och åt upp!!!) en hel potatisbulle, det var som högsta vinsten ungefär! Däremot så kan han i dag röra och t.o.m. ha saker på tallriken som han inte kunnat ha innan, och jag hoppas att intresset väcks att smaka tillslut.

Men annars så har vi föräldrar iallafall landat i att det är som det är, och han kommer inte svälta ihjäl. Däremot så får vi koka makaroner eller potatis varje dag eftersom det är typ det enda han äter, men det är ju som det är. Han ligger bra på längd och viktkurvan nu så jag känner ingen oro. Han äter som sagt makaroner, potatis (om den är rätt kokt) mackor utan frön, majs,gurka,ärtor,morötter, gröt, youghurt utan bitar i, löskokt ägg, bullens kokkorv (i princip det enda ”köttet”) strips, ost, dricker mjölk, och kan ibland äta kall prinskorv. Det är ungefär allt.

Det värsta var som under skolan innan vi fick specialkost godkänt. Han åt oftast inte på hela dagen, sen klagade lärarna på att han inte kunde sitta still och inte lyssnade. Konstigt när man inte fått något i magen sen kl 6 på morgonen… Men efter att vi äntligen fick intyg av dietisten på selektiv ätstörning så fick han specialkost och har alltid en liten bytta med makaroner, sen får han självklart ta av andra maten också om han blir nyfiken.

Jag gjorde lasagne här om dagen, och han sa att han tyckte det luktade gott, aldrig hänt innan! Jag hoppas han snart vågar släppa in lite nya smaker, men annars så är det som sagt som det är.

Nu blev det så där långt och jag svävade iväg igen, men jag vill verkligen få ur mig att det INTE handlar om att man är kräsen eller liknande. Jag har kämpat med näbbar och klor sen sonen var 1,5 år (nu fyller han 9) att det inte handlar om att han är bortskämd. Detta måste lyftas fram mer, och det är inte alls säkert att det ”växer bort” i vuxen ålder, utan det finns massor av människor som har det så här. Det känns som sagt som om det börjar ”okejas” bland barn, men detta följer oftast med livet ut och det måste okejas för vuxna också!

Jag var 31 när jag testade broccoli första gången. Det gick bra i 6 månader, sen tog det stopp igen. Har aldrig testat typ mögelost och sånt. Väldigt känslig för konsistenser också.
Jag klarar mig rätt bra ändå. Undviker så långt det går att bli bjuden på mat och har ju anpassat mig under alla år. Att gå ut och äta är däremot jobbigt, så länge jag inte får välja själv.
Vissa dagar är det lättare, medan andra dagar får jag panik.
Mamma har alltid anpassat maten, men jag tror inte hon fattar vidden. Jag har varit "kräsen" sen jag föddes typ, vägrade välling t.ex.
Men vi är väl på den nivån att hon frågar om jag tycker om, jag säger nej, hon frågar om jag smakat, jag säger nej och sen är det inte mycket mer med det