När rasvalet blir fel men man älskar hundjäkeln

[Monstermom]

Innan den blir farlig. Vallhundens klena huvud med laikans skärpa. Som bäddat för problem.

Folk snackar om tyska jaktterrier är idioter. Vågar nog påstå att laikan är en spetsversion på dem (Jag har båda raserna) stubinen är mycket längre på en laika, men när den tar slut.

Min förra hane sprang upp i träd och slog ner lokatter. Den sprang ikapp kronhjortar och drog omkull dem på fälten. Hade han munkorg så brottade han ner vildsvin på 50-60 kg och höll fast dem. Aldrig skadad!

Jag säger inte att det inte finns risker med blandningen, jag hajade till jag med när jag läste den. Men med blandningar vet man ju trots allt inte vad som slår ut hur, och att döma ut hunden som farlig på så lite information, ja det är för hårt för mig. Inget TS skrivit tyder på att hunden har aggressionsproblem. Som sagt, jag ser också riskerna i blandningen, jag hade rått valpköpare att springa åt andra hållet och "uppfödare" att spruta tiken, men en vuxen individ kan man faktiskt se som just en individ. En blandning är en blandning, vi vet inte hur just den här hunden är.

I tillägg tycker jag det är att sätta TS i ett försvarshörn, vilket inte är så konstruktivt.

 

[jerseyko]

Min fetning. Vad menar du med det?

Att den inte har någonting i skogen att göra som jakthund men utmärkt som vallhund.
Försök med vallhund + älghund (BC+Karelare) har parats sen 70-80 talet, utan resultat. De flesta blir inte ens året.
Inte som Gråhund+Wachtel som i princip blivit en ras inom jakten idag.

 

[Migo]

Jag vänder mig emot att man kallar en ras som ställer charolaistjurar för "klen i huvudet".

 

[jerseyko]

Inget TS skrivit tyder på att hunden har aggressionsproblem.

Inte aggressiv! Skarp. Laikan är otroligt snälla hundar mot människor. Men man ska inte glömma bort vad deras ursprungliga arbetsområde är, och att de är en ras vi inte påverkat jakten med avel så som tex jämthund som är avlad mot i pricip enbart älg.

Den är med i familjen, den ska jaga allt åt sin förare och även skydda föraren mot angrepp. Jag vet inte hur de är idag men förr kunde familjen lämna barnen med en hund och gå ut och jaga med resten, hunden skulle vakta barnen mot rovdjur.
På 70-talet användes medvetet varg korsat för man ville förstärka de jaktliga sinnena.

 

[jerseyko]

Jag vänder mig emot att man kallar en ras som ställer charolaistjurar för "klen i huvudet".

Finnspets är oxå en ras som är klen i huvudet. Gränsen är hårfin.

 

[OUL]

Jag kanske var otydlig, men ja, "mardrömsblandningen" stämmer. Pappan är renrasig östsibirisk lajka och mamman bc/malle. Jägaren som vill köpa henne av mig har två renrasiga östsibiriska lajkor.

Jag VET hur den blandningen låter, jag förstår (nu) att det är raser som inte ska blandas, men avlivning är inte ett alternativ.

I tillägg tycker jag det är att sätta TS i ett försvarshörn, vilket inte är så konstruktivt.

Vad menar du?

 

[AraSlei]

Jag kanske var otydlig, men ja, "mardrömsblandningen" stämmer. Pappan är renrasig östsibirisk lajka och mamman bc/malle. Jägaren som vill köpa henne av mig har två renrasiga östsibiriska lajkor.

Jag VET hur den blandningen låter, jag förstår (nu) att det är raser som inte ska blandas, men avlivning är inte ett alternativ.

Nej, du var nog inte otydlig, det var nog bara jag som var måndagstrött och inte läste ordentligt. Tack för förtydligandet!

 

[jerseyko]

Jag kanske var otydlig, men ja, "mardrömsblandningen" stämmer. Pappan är renrasig östsibirisk lajka och mamman bc/malle. Jägaren som vill köpa henne av mig har två renrasiga östsibiriska lajkor.

Jag VET hur den blandningen låter, jag förstår (nu) att det är raser som inte ska blandas, men avlivning är inte ett alternativ.

Det vanligaste problemet inom jakt med laikor är att de är så otroligt förarbundna. De finns de som inte ens söker om de är andra med! Sen finns de de som är som en gråhund vem som helst kan släppa i skogen och hunden jagar.
Vet inte hur förartrogen BC brukar vara?

Känner du jägaren? Har han/hon refferenser? Vad vill han/hon göra med hunden?
Som sagt BC-Karelare finns ju och var väl mest poppis norröver som björnhundar. (Jaksäsongen är slut om 1½ månad dessutom)

 

[Monstermom]

Inte aggressiv! Skarp. Laikan är otroligt snälla hundar mot människor. Men man ska inte glömma bort vad deras ursprungliga arbetsområde är, och att de är en ras vi inte påverkat jakten med avel så som tex jämthund som är avlad mot i pricip enbart älg.

Den är med i familjen, den ska jaga allt åt sin förare och även skydda föraren mot angrepp. Jag vet inte hur de är idag men förr kunde familjen lämna barnen med en hund och gå ut och jaga med resten, hunden skulle vakta barnen mot rovdjur.
På 70-talet användes medvetet varg korsat för man ville förstärka de jaktliga sinnena.

Men vad pratar vi om egentligen?

Skärpa är en egenskap, närmare bestämt hur benägen den är att möta situtationer med aggressivitet (som är ett beteende), eller hur? Du förespråkar knappast att alla hundar med skärpa ska avlivas, men en hund med skärpa kan dock få problembeteenden i form av aggressivitet, vilket var vad jag antog du befarade med den här korsningen?

Vad menar du?

Jag menar att det är lätt att hamna i försvarsposition när någon som inte känner ens hund upplyser om att den borde avlivas rakt av. Jättebra om du inte reagerar så, men väldigt många skulle bli arga och upprörda och ha väldigt svårt att ta till sig mer i diskussionen därefter. Onödigt tycker jag.

 

[OUL]

Det vanligaste problemet inom jakt med laikor är att de är så otroligt förarbundna. De finns de som inte ens söker om de är andra med! Sen finns de de som är som en gråhund vem som helst kan släppa i skogen och hunden jagar.
Vet inte hur förartrogen BC brukar vara?

Känner du jägaren? Har han/hon refferenser? Vad vill han/hon göra med hunden?
Som sagt BC-Karelare finns ju och var väl mest poppis norröver som björnhundar. (Jaksäsongen är slut om 1½ månad dessutom)

Jag känner honom inte, han är en bekant. Min mammas sambo har vuxit upp med honom, jag har bara träffat honom några gånger. Han jagar älg med sina lajkor, en av dem är tränad björnhund (om man säger så?).

Jag menar att det är lätt att hamna i försvarsposition när någon som inte känner ens hund upplyser om att den borde avlivas rakt av. Jättebra om du inte reagerar så, men väldigt många skulle bli arga och upprörda och ha väldigt svårt att ta till sig mer i diskussionen därefter. Onödigt tycker jag.

Jaha, ja det är det. Jag känner bara att hen skulle inte säga så om hen fick träffa min hund. Men det är ju svårt för mig att "övertyga" hen om.

 

[jerseyko]

Men vad pratar vi om egentligen?

Skärpa är en egenskap, närmare bestämt hur benägen den är att möta situtationer med aggressivitet (som är ett beteende), eller hur? Du förespråkar knappast att alla hundar med skärpa ska avlivas, men en hund med skärpa kan dock få problembeteenden i form av aggressivitet, vilket var vad jag antog du befarade med den här korsningen?

Kan ha skrivit luddigt för jag blev så upprörd.
Absolut är det så, går aggressiviteten och blir rädsla så är det riktigt farligt. Och det är där jag verkligen tror det kan bli krock i huvudet med BC och laika.

Såg faktiskt i ett jaktforum för kanske 2-3 veckor sen en som tog upp frågan om BC-korsning till jakt, det spårade ur väldigt fort men samtliga som svarade var eniga att han som skrev frågan skulle leta något annat. Det var samtliga eniga om fågeljägare som rådjur, älg och björn.

 

[Monstermom]

Kan ha skrivit luddigt för jag blev så upprörd.
Absolut är det så, går aggressiviteten och blir rädsla så är det riktigt farligt. Och det är där jag verkligen tror det kan bli krock i huvudet med BC och laika.

Såg faktiskt i ett jaktforum för kanske 2-3 veckor sen en som tog upp frågan om BC-korsning till jakt, det spårade ur väldigt fort men samtliga som svarade var eniga att han som skrev frågan skulle leta något annat. Det var samtliga eniga om fågeljägare som rådjur, älg och björn.

Och jag är helt enig jag med, att man inte avsiktligt ska söka upp sådana problem. Men återigen, har man en vuxen hund att ta ställning till så tycker jag man sätter individen som första informationskälla, inte rasblandningen. TS har en vuxen hundindivid, det är den vi diskuterar.

Ja, det kan bli rätt katastrofalt kaos i huvudet på en sådan här hund (jag vet inte varför du bortser från mallen helt, i skärpa tycker jag inte precis de står efter laikorna...), och ingen borde blanda på det här viset, ingen borde köpa sådana här valpar. Men det finns ingen garanti för att varenda individ blir rabiat galen, lite flexibel får man lov att vara ändå när det gäller en vuxen, allmänt välfungerande, hund!

 

[Migo]

Problemet med så skarpa och handlingskraftiga raser kommer när man korsar dem med en så pass reaktiv som BC.

Reaktionen kommer innan man hinner fatta att nått händer, och med skärpa + dådkraft blir reaktionen en katastrof. Det som är ett halvdant utfall hos en annan hund blir med den kombinationen rejäla skador.

Är hunden dessutom frustrerad och understimulerad så håller jag med om att det är en reell riskfaktor. Kanske kan man få den ordentligt testad mentalt?

 

[Milosari]

Hej.

För lite mindre än två år sedan skaffade jag mig min första hund, en blandrastik av jakt- och vallhundsraser. Naiv och opåläst med "stöttning" av andra naiva och opålästa hundmänniskor så blev det denna hund, jag kunde inte bestämma mig för en ras så lurad av allmänhetens bild av att blandraser ska vara friskare och trevligare blev det en sån ().

Med tiden har mitt hundintresse vuxit och ganska snart insåg jag att denna hund kommer jag få jobba med. Och det har jag, hon har diverse rädslor för konstiga saker, hon är väldigt osäker bland okända hundar så vi jobbar konstant med hundmöten. Men det absolut största problemet är (surprise, surprise liksom) hennes jaktinstinkt. Hon är 50% älg-/björnhundras och hon tycks brås mest på den rasen, så det är ju inte så konstigt. Men så otroligt jobbigt.

Det eskalerade, i min upplevelse, när vi började spåra. Jag tänkte att om hon får utlopp för sina spårinstinkter så blir det bättre. Tvärtom så blev det helt ohanterbart. Jag inser att det är mitt fel och att jag säkert tränade detta fel men nu är vi där vi är, och jag vet inte vad jag ska göra. På promenad i skog så spårar hon hela tiden, är hon lös (vilket hon inte får vara längre) så sticker hon i 5-10 min åt gången och kommer tillbaka helt utmattad och är hon kopplad så blir hon så otroligt blockerad, jag får ingen kontakt med henne alls. Hon blir så stressad när hon inte kan springa efter spåret och drar som en tok, gnäller, skäller osv.

I allt detta så har jag även utvecklat en kärlek till agility, det är det jag vill syssla med, men hunden tycker inte alltid att det är så kul. Vi vill helt olika saker, jag och vovven. Men jag älskar henne över allt annat fast jag tror att hon skulle vara lyckligare om hon fick göra detta istället, att jaga/spåra alltså. Jag kan ingenting om jakt men jag förstår att hon kanske inte skulle bli en särskilt bra jakthund, iom att hon är blandras. Men jag har fått en del erbjudanden av jägare som träffar henne, som vill köpa eller låna henne av mig. Detta är ju såklart ingen garanti för att hon skulle bli bra men det säger ju något tycker jag.

Så vad tycker ni? Är det rättvist att lägga massa tid och pengar (på instruktörer, för vi kan inte fixa det själva) på att träna detta eller är det orättvist mot både henne och mig? Vad hade ni gjort? Någon som har erfarenhet av något liknande?

Jag är så himla kluven, vad gör man? Jag älskar henne så mycket men kanske räcker det inte Hjälp uppskattas något enormt.

Var bor du? Är det i Skåne kan jag tipsa om en bra instruktör som kan hjälpa dig med mental utvärdering av hunden och tips på hur du ska träna vidare. Som det låter på din beskrivning så tror jag inte att du reder detta själv nämligen. Och ja, jag tycker det är värt att lägga pengar på att fixa hunden så gott det går . Om inte annat så kan du se det som en investering i dina egna kunskaper inför nästa hundköp.

Jag köpte en omplacering som var helt koko i skallen. Jättestor skärpa och försvarslust, och så lite dåliga nerver på det. Jag funderade på avlivning hur många gånger som helst men fick till slut tag på en bra instruktör och hunden blev faktiskt riktigt trevlig att bo med. Plus att jag lärde mig så himla mycket!

 

[Is]

Och jag som har jakthundar tror inte på att du skulle få det bättre för att hunden får jaga typ en månad om år, den kommer ju inte vara nöjd de övriga 11 månaderna för det även om hunden är tillfreds veckan efter den har fått jaga.

När man har jakthundar så måste de aktiverats lika mycket oavsett jakt eller ej så i det stora hela borde inte en kortare jakt göra till eller från i längden. Men ja det kan vara näst intill omöjligt att göra en jakthund helt tillfreds när den inte jagar eftersom detär svårt att uppnå samma typ av fysisk och psykisk utmattning. Att cykla och åka skidor ofta och länge är nästan ett måste sedan ska det aktiveras i huvudet också så att cykla och spåra långt på samma dag är inga konstigheter. Jag kör agility med våra jakthundar mellan jakten vilket dom faktiskt tycker är jätte roligt men det krävs att man hela tiden utmanar dem och kommer på nya problem för att utmana dem.

Ge din hund en uppgift och låt henne inte gå och spåra hela tiden när du inte bett henne om det. Då får du avleda på ett eller annat sätt.

Lycka till

 

[OUL]

Jag måste bara klargöra en sak, hon är inte ett galet, okontrollerbart, understimulerat monster till hund som jag förstår att man kan tro när man läser blandningen, och som några verkar anta. Jag har stora problem med hennes jagande, och ja, om jag inte ska låna ut henne så måste jag ta kontakt med en instruktör, jag vet det. Tyvärr @Milosari så bor jag i andra delen av landet.

Jag tänker att om någon vill testa jaga med henne så innebär väl själva injagandet att hon får lära sig att ta spår när hon blir tillsagd, eller tänker jag fel då? För om hennes spårande blir kontrollerbart så att jag känner att jag inte gör något värre så har jag inga som helst problem att gå 2-3 spår med henne i veckan då det inte är jaktsäsong. Och cykla, simma, dra, träna agility osv med henne. Jag förstår att en jakthund behöver aktiveras.

Men hemma och på promenad där det inte kryllar av vilt så har vi inte dessa problem. Det klart att det alltid finns saker att jobba på men det är inte saker som jag känner att jag inte kan hantera. Och om det visar sig att hon är en urusel jakthund, vilket hon lika gärna kan vara, så kommer jag söka hjälp.

Jag är i en fruktansvärt jobbig situation där jag inte vet hur jag ska göra, det är väldigt jobbigt och jag blir otroligt ledsen av att läsa "avliva". Hon är inte en aggressiv hund och visar inga aggressiva tendenser så det är inte ett alternativ. Jag vet att hennes blandning är dålig, jag vet, jag fattar, got it liksom. Men att råda någon att avliva sin hund enbart baserat på det känns inte jättebra, lite finkänslig kan man väl ändå vara?

Nåja, tack för alla tankar och svar, jag har en del att tänka på nu.

 

[Monstermom]

Jag måste bara klargöra en sak, hon är inte ett galet, okontrollerbart, understimulerat monster till hund som jag förstår att man kan tro när man läser blandningen, och som några verkar anta. Jag har stora problem med hennes jagande, och ja, om jag inte ska låna ut henne så måste jag ta kontakt med en instruktör, jag vet det. Tyvärr @Milosari så bor jag i andra delen av landet.

Jag tänker att om någon vill testa jaga med henne så innebär väl själva injagandet att hon får lära sig att ta spår när hon blir tillsagd, eller tänker jag fel då? För om hennes spårande blir kontrollerbart så att jag känner att jag inte gör något värre så har jag inga som helst problem att gå 2-3 spår med henne i veckan då det inte är jaktsäsong. Och cykla, simma, dra, träna agility osv med henne. Jag förstår att en jakthund behöver aktiveras.

Men hemma och på promenad där det inte kryllar av vilt så har vi inte dessa problem. Det klart att det alltid finns saker att jobba på men det är inte saker som jag känner att jag inte kan hantera. Och om det visar sig att hon är en urusel jakthund, vilket hon lika gärna kan vara, så kommer jag söka hjälp.

Jag är i en fruktansvärt jobbig situation där jag inte vet hur jag ska göra, det är väldigt jobbigt och jag blir otroligt ledsen av att läsa "avliva". Hon är inte en aggressiv hund och visar inga aggressiva tendenser så det är inte ett alternativ. Jag vet att hennes blandning är dålig, jag vet, jag fattar, got it liksom. Men att råda någon att avliva sin hund enbart baserat på det känns inte jättebra, lite finkänslig kan man väl ändå vara?

Nåja, tack för alla tankar och svar, jag har en del att tänka på nu.

Jag tror att om du tar kontrollen över spårandet, både utmanar henne mer och bara tillåter det när du säger, så kan du komma ganska långt. Funkar impulskontroll, kontakt och gränser i alla andra situationer, det är bara när hon tar upp ett viltspår som hon blir okontaktbar? Om det är saker som kan bli bättre även i andra situationer, se till att jobba upp den biten maximalt också.

Sen är det ju så att du antagligen inte kommer att kunna komma 100% över mållinjen med henne, du kommer kanske aldrig att kunna ha henne lös där det är vilt och hon kommer kanske aldrig att vilja lika mycket i träning som du. Där får du lov att möta henne med dina förväntningar och förhoppningar helt enkelt, vi får alla anpassa oss efter vad vi faktiskt har i kopplet. Kan du inte förlika dig med hennes begränsningar är det möjligt att hon skulle må bättre någon annan stans, men det vet ju bara du. (Ett gott omplaceringshem är ju också lite av en teoretisk konstruktion, det är int som att det kryllar av bra erbjudanden...) När hon blivit äldre och ni förhoppningsvis fått kontroll över hennes jaktintresse kan du kanske fundera på om det skulle funka att skaffa en hund till, som har bättre förutsättningar att vilja lika mycket som du i de hundsporter du vill syssla med. Men som @Milosari sa, du kan lära dig enormt mycket av den här hunden om ni utvecklas tillsammans inom hennes begränsningar.

Sen tycker jag det kan vara en god idé att gå MH (kan vara svårt att komma med eftersom hon är blandras) eller BPH med henne för att få en utomstående, erfaren och opartisk syn på hennes mentalitet. Inte för att jag tror att hon är farlig, utan för att det kan ge dig nya uppslag och verktyg i att nå fram till henne och förstå henne.

Edit: Har ni provat personspår alls?

 

[Milosari]

Jag måste bara klargöra en sak, hon är inte ett galet, okontrollerbart, understimulerat monster till hund som jag förstår att man kan tro när man läser blandningen, och som några verkar anta. Jag har stora problem med hennes jagande, och ja, om jag inte ska låna ut henne så måste jag ta kontakt med en instruktör, jag vet det. Tyvärr @Milosari så bor jag i andra delen av landet.

Jag tänker att om någon vill testa jaga med henne så innebär väl själva injagandet att hon får lära sig att ta spår när hon blir tillsagd, eller tänker jag fel då? För om hennes spårande blir kontrollerbart så att jag känner att jag inte gör något värre så har jag inga som helst problem att gå 2-3 spår med henne i veckan då det inte är jaktsäsong. Och cykla, simma, dra, träna agility osv med henne. Jag förstår att en jakthund behöver aktiveras.

Men hemma och på promenad där det inte kryllar av vilt så har vi inte dessa problem. Det klart att det alltid finns saker att jobba på men det är inte saker som jag känner att jag inte kan hantera. Och om det visar sig att hon är en urusel jakthund, vilket hon lika gärna kan vara, så kommer jag söka hjälp.

Jag är i en fruktansvärt jobbig situation där jag inte vet hur jag ska göra, det är väldigt jobbigt och jag blir otroligt ledsen av att läsa "avliva". Hon är inte en aggressiv hund och visar inga aggressiva tendenser så det är inte ett alternativ. Jag vet att hennes blandning är dålig, jag vet, jag fattar, got it liksom. Men att råda någon att avliva sin hund enbart baserat på det känns inte jättebra, lite finkänslig kan man väl ändå vara?

Nåja, tack för alla tankar och svar, jag har en del att tänka på nu.

Personen jag tänker på åker iofs gärna skidor. Jag PMar dig namn och kontaktuppgifter så kan du ju slänga iväg ett mail. Om inte annat så kanske personen kan tipsa om vart du kan vända dig.

Jag tror inte heller att du har ett monster . Hade hunden varit helt bäng i skallen så hade du nog märkt det vid det här laget. Rädslor och aggressioner brukar debutera vid 6-12 mån ålder, och det har din hund passerat för länge sedan. Men däremot har du inte riktigt har den kontrollen som du skulle vilja ha. Har man en hund med megastor jaktlust så blir den rätt så besvärlig om den får bestämma för mycket själv. Och här tror jag att du behöver hjälp. Dels för att lära dig hur du får tillbaka kontrollen och samtidigt blir en rolig resurs för hunden, dels för att du ska lära dig hur hunden fungerar mentalt och varför det är viktigt att du bestämmer i vissa situationer.

 

[OUL]

Jag tror att om du tar kontrollen över spårandet, både utmanar henne mer och bara tillåter det när du säger, så kan du komma ganska långt. Funkar impulskontroll, kontakt och gränser i alla andra situationer, det är bara när hon tar upp ett viltspår som hon blir okontaktbar? Om det är saker som kan bli bättre även i andra situationer, se till att jobba upp den biten maximalt också.

Sen är det ju så att du antagligen inte kommer att kunna komma 100% över mållinjen med henne, du kommer kanske aldrig att kunna ha henne lös där det är vilt och hon kommer kanske aldrig att vilja lika mycket i träning som du. Där får du lov att möta henne med dina förväntningar och förhoppningar helt enkelt, vi får alla anpassa oss efter vad vi faktiskt har i kopplet. Kan du inte förlika dig med hennes begränsningar är det möjligt att hon skulle må bättre någon annan stans, men det vet ju bara du. (Ett gott omplaceringshem är ju också lite av en teoretisk konstruktion, det är int som att det kryllar av bra erbjudanden...) När hon blivit äldre och ni förhoppningsvis fått kontroll över hennes jaktintresse kan du kanske fundera på om det skulle funka att skaffa en hund till, som har bättre förutsättningar att vilja lika mycket som du i de hundsporter du vill syssla med. Men som @Milosari sa, du kan lära dig enormt mycket av den här hunden om ni utvecklas tillsammans inom hennes begränsningar.

Sen tycker jag det kan vara en god idé att gå MH (kan vara svårt att komma med eftersom hon är blandras) eller BPH med henne för att få en utomstående, erfaren och opartisk syn på hennes mentalitet. Inte för att jag tror att hon är farlig, utan för att det kan ge dig nya uppslag och verktyg i att nå fram till henne och förstå henne.

Edit: Har ni provat personspår alls?

Det kan absolut bli bättre i andra situationer också, och vi tränar på det hela tiden. Det är väl ca 2 månader sen vi började jobba på riktigt med kontakt osv och jag tycker det går riktigt bra, även om det är långt ifrån perfekt Bland annat så jobbar vi på hundmöten och även om hon blir svårare att nå när vi möter en hund så är det inte omöjligt, men när hon tar upp ett viltspår blir hon helt okontaktbar, jag finns inte överhuvudtaget. Hur mycket jag än försöker leka, springa, låta roligt, låta konstigt, slänga godis, vad som helst, så når jag henne inte.

Personspår brukade vi gå! Mer än viltspår faktiskt. Lika kul enligt vovven

Personen jag tänker på åker iofs gärna skidor. Jag PMar dig namn och kontaktuppgifter så kan du ju slänga iväg ett mail. Om inte annat så kanske personen kan tipsa om vart du kan vända dig.

Jag tror inte heller att du har ett monster . Hade hunden varit helt bäng i skallen så hade du nog märkt det vid det här laget. Rädslor och aggressioner brukar debutera vid 6-12 mån ålder, och det har din hund passerat för länge sedan. Men däremot har du inte riktigt har den kontrollen som du skulle vilja ha. Har man en hund med megastor jaktlust så blir den rätt så besvärlig om den får bestämma för mycket själv. Och här tror jag att du behöver hjälp. Dels för att lära dig hur du får tillbaka kontrollen och samtidigt blir en rolig resurs för hunden, dels för att du ska lära dig hur hunden fungerar mentalt och varför det är viktigt att du bestämmer i vissa situationer.

Absolut, mer kontroll vill jag verkligen ha. Tyvärr är min ekonomi rätt ansträngd men några privatlektioner ska jag nog kunna skrapa ihop till

 

[squarepants]

"Livet är för kort för dåliga hundar och dåliga förhållanden" får jag höra titt som tätt. Jag skulle vilja poängtera att det ska inte vara någon skam i att sälja em hund man inte stämmer med. Många kämpar år ut och år in med hundar som egentligen hade haft det bättre någon annanstans (Vilket även inkluderar himlen), av kärlek i många fall men även en övertro på sig själv "Ingen förstår hunden som jag". Det är naivt att tro att alla hundar går att forma till det man vill, och det finns ALLTID någon som skulle kunna ta hand om hunden precis lika bra, eller bättre, än mig. Spontan reflektion, och inte enbart riktat till TS. Man är inte en större djurvän för att man kämpar till sista bloddroppen.