Sommarföräldrar 2019

[Klura]

Vi har väl inte inrett den direkt, senast boat in med fårskinn och en filt till henne, såg mysigt ut i alla fall... men ingen leksak hade vi. Osäker på om det är vagnen det är fel på egentligen, hon har så svårt att somna öht... i sele eller famnen är enda sätten som funkat hittills. Så ligger hon i vagnen och inte somnar så blir hon övertrött och arg efter ett tag tror jag.
Hur har ni andra i tråden inrett era barnvagnar?

I natt vet jag inte vad som hände, vaknade av att hon gnällde kl 2.20 (då hade hon sovit sedan kl 21.30 ca!), ammade, bytte blöja, sövde om, sen låg jag vaken till nästa amning kl 6 Då gav jag upp och gick upp. Hon sov fram till 6, men tidvis högljutt som vanligt. Tror jag grät större delen av de där timmarna, vad ska jag hålla på och ligga vaken för?! Får sån ångest av att ligga vaken, så stressad över all missad sömn, så ledsen över att aldrig få sova ordentligt och så.jävla.förbannad. över att min sambo kan sova, både för att han inte behöver vakna för att amma och för att han kan sova igenom vad som helst. Jag är så fruktansvärt lättväckt, fortfarande. Tänkte att jag skulle vänja mig vid hennes ljud och kunna sova igenom dem, men efter 9 veckor är jag lika lättväckt ändå Så även om hon sover 3 timmar så väcks jag i 9 fall av 10 minst en gång under den tiden av något knorrande, trots öronproppar! Så himla värdelöst att sova dåligt själv av ingen anledning, känns som man inte har råd att slösa den undermåliga sömnen man får ihop på sånt. Mina sömnproblem oroar mig också eftersom det är typiskt depressionssymptom, ska göra PPD-enkäten på BVC på onsdag, känns mycket möjligt att jag får dåligt resultat...

Usch vad gnälligt det här blev, så blir det med 3.5 timmes sömn med onödigt uppvak varje timme Inte en chans i helvete att jag skaffar ett barn till säger jag bara, jag kan ju uppenbart inte hantera hormonerna och bristen på sammanhängande sömn.

Vad bra att du ska göra den enkäten, var ärlig med barnmorskan så att du får hjälp. Är det depression är det ju bäst att ta tag i det direkt. Det är hemskt att inte få sova och jag känner igen stressen av att ligga vaken efter amning, har hänt mig ett par gånger med.

Min son ligger också och knorrar mycket på natten och oftast är det gas som behöver komma ut. Jag väcker min sambo ibland och ber honom hjälpa sonen (cykla med benen oftast) och söva om honom så jag kan slippa tänka på det. Något för er kanske?

 

[kolfinnur]

Vad bra att du ska göra den enkäten, var ärlig med barnmorskan så att du får hjälp. Är det depression är det ju bäst att ta tag i det direkt. Det är hemskt att inte få sova och jag känner igen stressen av att ligga vaken efter amning, har hänt mig ett par gånger med.

Min son ligger också och knorrar mycket på natten och oftast är det gas som behöver komma ut. Jag väcker min sambo ibland och ber honom hjälpa sonen (cykla med benen oftast) och söva om honom så jag kan slippa tänka på det. Något för er kanske?

Ja det är ofta gas hos henne också, när det knorras och sparkas med benen. Men hon låter, gnyr och bökar när hon går in i ny sömncykel eller drömmer också, ibland gnäller hon till så man tror hon vaknat men icke. Ibland snarkar hon lite också, grymtar lite vid utandning. Ibland har jag cyklat lite med benen på henne för att hon ska fisa, men upplevt att hon är tyst ett litet tag och sen börjar knorra igen. Men jag skulle kunna be sambon göra det, absolut. Känns som att det är enklare att ställa mig upp och göra det själv än väcka honom dock, men mentalt kanske det vore bra. Tycker överlag det är svårt att dirigera saker till sambon på natten. Om ingen blöja ska bytas så är hon ammad och sövd på 20 minuter typ. Behöver blöja bytas tar det ca en timme, för det tar en halvtimme för henne att somna om. Då ammas hon till sömns, så det känns inte värt att skicka sambon på blöjbyte som tar 5 min om hon ändå ska tillbaka till mig... Om hon inte kan ammas till sömns så kommer hon inte somna helt enkelt, då är det bara att gå upp med henne och då kan sambon få ta henne. Det brukar vara vid 7-8 tiden. Då sover jag en timme till kanske, och det går bara om sambon är ledig.

För övrigt tycker jag det är jobbigt att vara den som ska dirigera allt, projektleda omsorgen liksom... Hade väntat mig ett jämlikt föräldraskap, men det blir liksom inte det när jag helammar och han jobbar 80%. Han hjälper till så fort han kan och gör allt jag ber honom om, men ändå jag som jämt är på standby för bebis och dessutom ska besluta när och vilka sysslor som ska dirigeras. Det är rätt krävande tycker jag, särskilt på natten. Längtar tills jag slutar amma och börjar jobba, då kan vi verkligen dela på både det praktiska och mentala.

 

[Klura]

Ja det är ofta gas hos henne också, när det knorras och sparkas med benen. Men hon låter, gnyr och bökar när hon går in i ny sömncykel eller drömmer också, ibland gnäller hon till så man tror hon vaknat men icke. Ibland snarkar hon lite också, grymtar lite vid utandning. Ibland har jag cyklat lite med benen på henne för att hon ska fisa, men upplevt att hon är tyst ett litet tag och sen börjar knorra igen. Men jag skulle kunna be sambon göra det, absolut. Känns som att det är enklare att ställa mig upp och göra det själv än väcka honom dock, men mentalt kanske det vore bra. Tycker överlag det är svårt att dirigera saker till sambon på natten. Om ingen blöja ska bytas så är hon ammad och sövd på 20 minuter typ. Behöver blöja bytas tar det ca en timme, för det tar en halvtimme för henne att somna om. Då ammas hon till sömns, så det känns inte värt att skicka sambon på blöjbyte som tar 5 min om hon ändå ska tillbaka till mig... Om hon inte kan ammas till sömns så kommer hon inte somna helt enkelt, då är det bara att gå upp med henne och då kan sambon få ta henne. Det brukar vara vid 7-8 tiden. Då sover jag en timme till kanske, och det går bara om sambon är ledig.

För övrigt tycker jag det är jobbigt att vara den som ska dirigera allt, projektleda omsorgen liksom... Hade väntat mig ett jämlikt föräldraskap, men det blir liksom inte det när jag helammar och han jobbar 80%. Han hjälper till så fort han kan och gör allt jag ber honom om, men ändå jag som jämt är på standby för bebis och dessutom ska besluta när och vilka sysslor som ska dirigeras. Det är rätt krävande tycker jag, särskilt på natten. Längtar tills jag slutar amma och börjar jobba, då kan vi verkligen dela på både det praktiska och mentala.

Ja jag tror det kan hjälpa mentalt, det gör det för mig iaf. Men annars har det blivit för oss som för dig, att jag kan snabbare amma honom till söms osv så jag tar nästan allt på natten. Stör mig också på att jag alltid får väcka sambon för att han ska göra något.

Det sista stycket du skriver håller jag helt med om! Min sambo försöker göra mycket när han är hemma, men han jobbar 100 procent och sen tränar han en del. Vilket gör mig lite bitter. Känner att det är jag som styr det mesta med bebis här hemma, vad som ska köpas in, vad som behöver göras etc. Hade önskat att han tog lite mer initiativ, men samtidigt så tror jag att jag kör över honom lite iom att jag är mer van vid bebis. Blir en lite ond cirkel .
Vi har iaf köpt hem ersättning nu och ska prova hur det går, så jag kan få lite mer luft. Har som mål att åka iväg själv på fest nästa helg och på spahelg i januari.

 

[lilleknodd2]

Vi har väl inte inrett den direkt, senast boat in med fårskinn och en filt till henne, såg mysigt ut i alla fall... men ingen leksak hade vi. Osäker på om det är vagnen det är fel på egentligen, hon har så svårt att somna öht... i sele eller famnen är enda sätten som funkat hittills. Så ligger hon i vagnen och inte somnar så blir hon övertrött och arg efter ett tag tror jag.
Hur har ni andra i tråden inrett era barnvagnar?

I natt vet jag inte vad som hände, vaknade av att hon gnällde kl 2.20 (då hade hon sovit sedan kl 21.30 ca!), ammade, bytte blöja, sövde om, sen låg jag vaken till nästa amning kl 6 Då gav jag upp och gick upp. Hon sov fram till 6, men tidvis högljutt som vanligt. Tror jag grät större delen av de där timmarna, vad ska jag hålla på och ligga vaken för?! Får sån ångest av att ligga vaken, så stressad över all missad sömn, så ledsen över att aldrig få sova ordentligt och så.jävla.förbannad. över att min sambo kan sova, både för att han inte behöver vakna för att amma och för att han kan sova igenom vad som helst. Jag är så fruktansvärt lättväckt, fortfarande. Tänkte att jag skulle vänja mig vid hennes ljud och kunna sova igenom dem, men efter 9 veckor är jag lika lättväckt ändå Så även om hon sover 3 timmar så väcks jag i 9 fall av 10 minst en gång under den tiden av något knorrande, trots öronproppar! Så himla värdelöst att sova dåligt själv av ingen anledning, känns som man inte har råd att slösa den undermåliga sömnen man får ihop på sånt. Mina sömnproblem oroar mig också eftersom det är typiskt depressionssymptom, ska göra PPD-enkäten på BVC på onsdag, känns mycket möjligt att jag får dåligt resultat...

Usch vad gnälligt det här blev, så blir det med 3.5 timmes sömn med onödigt uppvak varje timme Inte en chans i helvete att jag skaffar ett barn till säger jag bara, jag kan ju uppenbart inte hantera hormonerna och bristen på sammanhängande sömn.

Ni har inte möjlighet att testa att ha henne i ett eget rum?
Så kanske du får sova mer sammanhängande och bara väcks av henne när det är skarpt läget så att säga.

 

[kolfinnur]

Ni har inte möjlighet att testa att ha henne i ett eget rum?
Så kanske du får sova mer sammanhängande och bara väcks av henne när det är skarpt läget så att säga.

Ja det är en bra idé, problemet är att de två sovrummen vi har ligger i motsatta hörn av lägenheten, det känns som lite för långt avstånd. Skulle väl kunna ha henne sovandes i hallen eller vardagsrummet men det känns inte så bra heller Kanske att jag och sambon ska byta sida i sängen, så han sover närmast henne. Då kanske jag lättare kan ignorera henne om jag inte kan kolla på henne? När hon lät som värst sov jag vissa nätter i ett annat rum och sambon kom med henne när hon vaknade. Men vill ju helst inte byta rum på henne mitt i natten och riskera att hon vaknar till för mycket.

Har suttit och googlat halva dagen på bebisar och insomningsproblem. På engelska får man mycket mer relevanta tips faktiskt, allt på svenska verkar handla om nattsömn vilket inte är ett problem (ja, för bebis i alla fall). Tricket verkar vara att ha det lugnt, mörkt, vitt brus och viktigast av allt börja varva ner dem på så vis så fort de visar tecken på trötthet. Tolkar allt som att vi ska så fort hon drar i öronen eller slickar på händerna/gnuggar ögonen gå med henne in i sovrummet (där det är mörkt), spela dammsugarljud från mobilen och vagga henne. Och hon ska inte vara vaken mer än 1-1.5 timmar i sträck. Låter det vettigt? Låter jobbigt att vakta henne så hela dagarna i ända men det kanske blir lättare att söva henne efter hand. Och ja det är ju jobbigt att ha bebis så det är klart vi får gilla läget bara om det funkar så. Hur fick ni era bebisar att sova när de var 9 veckor? Dagtid alltså. Hur länge var de vakna i taget?

Nu sover hon fint i bärselen på sambon, som sitter på en pilatesboll i ett mörkt rum framför en stationär dator med rejäl fläkt

 

[Pontevecchio]

Småbarn gillar att ligga tajt. Därför bullar jag upp runt barnet, nu genom åkpåsen annars genom filt/sovorm/kudde eller så. Lägger jag henne rakt ned platt hade hon aldrig somnat utan bara skrikit. Hemma sover hon fortfarande i sitt babynest av samma orsak.

 

[Pontevecchio]

Det där med att pappan sover igenom allt handlar om att han inte är ansvarig för henne. Jag vaknade jämt med första barnet, pappan inte. Så reste jag bort 3 nätter när bebis var 8 mån. När jag kom hem var det omvänt, jag fortsatte sova men pappan vaknade vid minsta gnäll.
Så, byt rum. Om möjligt pumpa ur så pappan kan flaska på natten. Ni måste dela på det.

Min bebis sover bättre om hon sover i vagn eller i bilen dagtid. Hemma blir det liksom för tyst så hon störs.

 

[Lakritsnapp]

Ja det är en bra idé, problemet är att de två sovrummen vi har ligger i motsatta hörn av lägenheten, det känns som lite för långt avstånd. Skulle väl kunna ha henne sovandes i hallen eller vardagsrummet men det känns inte så bra heller Kanske att jag och sambon ska byta sida i sängen, så han sover närmast henne. Då kanske jag lättare kan ignorera henne om jag inte kan kolla på henne? När hon lät som värst sov jag vissa nätter i ett annat rum och sambon kom med henne när hon vaknade. Men vill ju helst inte byta rum på henne mitt i natten och riskera att hon vaknar till för mycket.

Har suttit och googlat halva dagen på bebisar och insomningsproblem. På engelska får man mycket mer relevanta tips faktiskt, allt på svenska verkar handla om nattsömn vilket inte är ett problem (ja, för bebis i alla fall). Tricket verkar vara att ha det lugnt, mörkt, vitt brus och viktigast av allt börja varva ner dem på så vis så fort de visar tecken på trötthet. Tolkar allt som att vi ska så fort hon drar i öronen eller slickar på händerna/gnuggar ögonen gå med henne in i sovrummet (där det är mörkt), spela dammsugarljud från mobilen och vagga henne. Och hon ska inte vara vaken mer än 1-1.5 timmar i sträck. Låter det vettigt? Låter jobbigt att vakta henne så hela dagarna i ända men det kanske blir lättare att söva henne efter hand. Och ja det är ju jobbigt att ha bebis så det är klart vi får gilla läget bara om det funkar så. Hur fick ni era bebisar att sova när de var 9 veckor? Dagtid alltså. Hur länge var de vakna i taget?

Nu sover hon fint i bärselen på sambon, som sitter på en pilatesboll i ett mörkt rum framför en stationär dator med rejäl fläkt

Min man ligger närmast spjälsängen av just den anledningen. Jag är också oerhört lättväckt av bebisljud. Nu pottar vi vår bebis även på nätterna vid behov och det får maken hjälpa till med om han inte gått upp redan för att åka till jobbet. Han servar även genom att räcka över bebis till mig när det är dags för amning. Men jag får väcka honom för att han ska göra det för han vaknar inte självmant och jag har också blivit orimligt arg på honom för det.

Vårt äldsta barn fick eget rum vid 6-7 månaders ålder för att både hon och jag vaknade pga varandra. Jag började sova mycket bättre då men vaknar ändå lätt när hon stökar runt i sängen trots att hon sover i andra änden av en stor hall

Nu har vi haft väldig tur med bebisar som sover bra på nätterna men ändå lyckas jag inte få tillräckligt med sömn för att må bra så jag förstår definitivt din frustration.

 

[Lakritsnapp]

Idag ska vi åka till badhuset för första gången (oledd babybad). Bebis blir 3 månader imorgon. Egentligen är det för storasysters skull vi åker, hon har tjatat länge men jag har inte velat åka med bebis tidigare. Det ska bli spännande att se vad han tycker om det. Mormor får följa med och assistera, det lär bli nog komplicerat att bada med bebis utan att ha ansvar för en tvååring också

 

[kolfinnur]

Det där med att pappan sover igenom allt handlar om att han inte är ansvarig för henne. Jag vaknade jämt med första barnet, pappan inte. Så reste jag bort 3 nätter när bebis var 8 mån. När jag kom hem var det omvänt, jag fortsatte sova men pappan vaknade vid minsta gnäll.
Så, byt rum. Om möjligt pumpa ur så pappan kan flaska på natten. Ni måste dela på det.

Min bebis sover bättre om hon sover i vagn eller i bilen dagtid. Hemma blir det liksom för tyst så hon störs.

Så är det säkert, jag är ju på standby dygnet runt och dessutom lättväckt redan innan hon föddes. Tyvärr vägrar hon flaska för tillfället, funkade i 3 veckor men sen förra veckan vill hon inte dricka. Ska göra ett nytt försök med större napp och noga uppvärmd till mjölk någon dag när jag/vi orkar har jag tänkt. Ska sluta amma i januari så då får hon vackert ta flaska, men nu kanske det blir knepigt när hon oftast får bröstet.

Min man ligger närmast spjälsängen av just den anledningen. Jag är också oerhört lättväckt av bebisljud. Nu pottar vi vår bebis även på nätterna vid behov och det får maken hjälpa till med om han inte gått upp redan för att åka till jobbet. Han servar även genom att räcka över bebis till mig när det är dags för amning. Men jag får väcka honom för att han ska göra det för han vaknar inte självmant och jag har också blivit orimligt arg på honom för det.

Vårt äldsta barn fick eget rum vid 6-7 månaders ålder för att både hon och jag vaknade pga varandra. Jag började sova mycket bättre då men vaknar ändå lätt när hon stökar runt i sängen trots att hon sover i andra änden av en stor hall

Nu har vi haft väldig tur med bebisar som sover bra på nätterna men ändå lyckas jag inte få tillräckligt med sömn för att må bra så jag förstår definitivt din frustration.

Åh vad jag känner igen det där... ska ta ett snack med sambon och se om vi ska möblera om eller ändra upplägget på något sätt. Jag vet att jag väcker henne för tidigt ofta, vilket är dumt. Men jag blir så less på att ligga och lyssna på henne. Ibland är det säkert bra om hon har magknip och behöver lite hjälp att få ut någon fis men så är ju inte alltid fallet...

 

[Guldaskig]

Ja det är en bra idé, problemet är att de två sovrummen vi har ligger i motsatta hörn av lägenheten, det känns som lite för långt avstånd. Skulle väl kunna ha henne sovandes i hallen eller vardagsrummet men det känns inte så bra heller Kanske att jag och sambon ska byta sida i sängen, så han sover närmast henne. Då kanske jag lättare kan ignorera henne om jag inte kan kolla på henne? När hon lät som värst sov jag vissa nätter i ett annat rum och sambon kom med henne när hon vaknade. Men vill ju helst inte byta rum på henne mitt i natten och riskera att hon vaknar till för mycket.

Har suttit och googlat halva dagen på bebisar och insomningsproblem. På engelska får man mycket mer relevanta tips faktiskt, allt på svenska verkar handla om nattsömn vilket inte är ett problem (ja, för bebis i alla fall). Tricket verkar vara att ha det lugnt, mörkt, vitt brus och viktigast av allt börja varva ner dem på så vis så fort de visar tecken på trötthet. Tolkar allt som att vi ska så fort hon drar i öronen eller slickar på händerna/gnuggar ögonen gå med henne in i sovrummet (där det är mörkt), spela dammsugarljud från mobilen och vagga henne. Och hon ska inte vara vaken mer än 1-1.5 timmar i sträck. Låter det vettigt? Låter jobbigt att vakta henne så hela dagarna i ända men det kanske blir lättare att söva henne efter hand. Och ja det är ju jobbigt att ha bebis så det är klart vi får gilla läget bara om det funkar så. Hur fick ni era bebisar att sova när de var 9 veckor? Dagtid alltså. Hur länge var de vakna i taget?

Nu sover hon fint i bärselen på sambon, som sitter på en pilatesboll i ett mörkt rum framför en stationär dator med rejäl fläkt

Vårt första barn sov dåligt på nätterna och allt blev bättre när jag accepterade att det var så och slutade googla och ta emot en massa tips. Då gled jag med i hennes rytm och sov när hon sov helt enkelt. Hennes sömn blev bättre när vi slutade amma (runt 7 mån) och hon slapp magknipet relaterat till att hon svalde mycket luft vid amning.

Förmodligen inte alls det du ville höra men barn är olika helt enkelt och vissa äter ofta även nattetid.

 

[Pontevecchio]

Ja det är ofta gas hos henne också, när det knorras och sparkas med benen. Men hon låter, gnyr och bökar när hon går in i ny sömncykel eller drömmer också, ibland gnäller hon till så man tror hon vaknat men icke. Ibland snarkar hon lite också, grymtar lite vid utandning. Ibland har jag cyklat lite med benen på henne för att hon ska fisa, men upplevt att hon är tyst ett litet tag och sen börjar knorra igen. Men jag skulle kunna be sambon göra det, absolut. Känns som att det är enklare att ställa mig upp och göra det själv än väcka honom dock, men mentalt kanske det vore bra. Tycker överlag det är svårt att dirigera saker till sambon på natten. Om ingen blöja ska bytas så är hon ammad och sövd på 20 minuter typ. Behöver blöja bytas tar det ca en timme, för det tar en halvtimme för henne att somna om. Då ammas hon till sömns, så det känns inte värt att skicka sambon på blöjbyte som tar 5 min om hon ändå ska tillbaka till mig... Om hon inte kan ammas till sömns så kommer hon inte somna helt enkelt, då är det bara att gå upp med henne och då kan sambon få ta henne. Det brukar vara vid 7-8 tiden. Då sover jag en timme till kanske, och det går bara om sambon är ledig.

För övrigt tycker jag det är jobbigt att vara den som ska dirigera allt, projektleda omsorgen liksom... Hade väntat mig ett jämlikt föräldraskap, men det blir liksom inte det när jag helammar och han jobbar 80%. Han hjälper till så fort han kan och gör allt jag ber honom om, men ändå jag som jämt är på standby för bebis och dessutom ska besluta när och vilka sysslor som ska dirigeras. Det är rätt krävande tycker jag, särskilt på natten. Längtar tills jag slutar amma och börjar jobba, då kan vi verkligen dela på både det praktiska och mentala.

Sluta nu då. Jag ammade bara deltid under två månader och vi jobbar båda 50% och är hemma 50%. Helt fantastiskt, nu har vi på riktigt ett jämställt föräldrarskap.

 

[Skrottiskrott]

Vårt första barn sov dåligt på nätterna och allt blev bättre när jag accepterade att det var så och slutade googla och ta emot en massa tips. Då gled jag med i hennes rytm och sov när hon sov helt enkelt. Hennes sömn blev bättre när vi slutade amma (runt 7 mån) och hon slapp magknipet relaterat till att hon svalde mycket luft vid amning.

Förmodligen inte alls det du ville höra men barn är olika helt enkelt och vissa äter ofta även nattetid.

Precis så! Först var jag helt övertygad om att det var ett problem att min son endast kunde (kan) somna med bröstet i munnen och sedan vaknade (vaknar) varje-varannan timme hela natten för att äta/snutta. Ju fler tips jag provade och som inte fungerade, desto mer uppgiven blev jag. När sedan även BVC sa vid 4 månader att han inte behövde äta på nätterna längre så ville jag bara grina, det blev ju INGEN sömn alls om bebis inte fick som han ville. Sen bara bestämde jag mig för att följa bebisens "flow" istället och sedan dess känns det inte ens jobbigt. Jo, visst kan jag pusta och vara trött vid uppvaken på natten men då tänker jag att det ingår i föräldraledigheten, som en av "arbetsuppgifterna" typ, och att jag får passa på och vila/sova när det går under dagen.

Förstår också att det inte var den här typen av svar som efterfrågades kanske, men för mig var det en enorm lättnad att lägga alla tips åt sidan och läsa att fler bebisar gjorde likadant och det absolut lättaste var att haka på bebisens rytm (eller obefintliga rytm för den delen). Såklart är inte detta lösningen för alla men för en del!

 

[Kilauea]

Det där med att pappan sover igenom allt handlar om att han inte är ansvarig för henne. Jag vaknade jämt med första barnet, pappan inte. Så reste jag bort 3 nätter när bebis var 8 mån. När jag kom hem var det omvänt, jag fortsatte sova men pappan vaknade vid minsta gnäll.
Så, byt rum. Om möjligt pumpa ur så pappan kan flaska på natten. Ni måste dela på det.

Min bebis sover bättre om hon sover i vagn eller i bilen dagtid. Hemma blir det liksom för tyst så hon störs.

Fast ansvarig kan pappan vara ändå. Min sambo är mer svårväckt än jag, har alltid varit. Det gäller även att vakna av väckarklocka mm. Även om han har sonen närmast så vaknar jag först. Det är ett fåtal gånger han vaknat före mig.

@kolfinnur - amma och ge barnet till pappan när han kommer hem från jobbet och så passar du på att vila då. Samma sak på helgerna. Jag sover fortfarande när sonen sover dagtid ibland (och han är 18 månader nu). Behöver det.

 

[vemsomhelst123]

Det där med att pappan sover igenom allt handlar om att han inte är ansvarig för henne. Jag vaknade jämt med första barnet, pappan inte. Så reste jag bort 3 nätter när bebis var 8 mån. När jag kom hem var det omvänt, jag fortsatte sova men pappan vaknade vid minsta gnäll.
Så, byt rum. Om möjligt pumpa ur så pappan kan flaska på natten. Ni måste dela på det.

Min bebis sover bättre om hon sover i vagn eller i bilen dagtid. Hemma blir det liksom för tyst så hon störs.

Det tror jag med. Jag har varit borta på jobb några nätter och min sambo sover klart lättare när han har ansvaret än om jag är hemma och har ”jour”. Och vice versa, vi brukar ha kl 5 som ”ansvarsbrytpunkt” och jag sover igenom mycket mer ljud när det inte är min vakt.

 

[Guldaskig]

Bebis är nu fyra månader och mitt inne i ett långt utvecklingssprång. Hon som sovit som en prinsessa sover nu ganska dåligt med mycket uppvak och ska dessutom bajsa mitt i natten Hon är bara nöjd om hon får vara i famnen. Måtte detta gå över snart

 

[Klura]

Hur går det för alla mammor (och pappor?) som kämpar på här? För oss går det lite upp och ner, vissa dagar och nätter är bra och vissa dåliga. Går generellt bättre att söva honom på dagarna nu vilket gör hans humör bättre. Hoppas på att det ska fortsätta bli bättre och bättre!

 

[Guldaskig]

Hur går det för alla mammor (och pappor?) som kämpar på här? För oss går det lite upp och ner, vissa dagar och nätter är bra och vissa dåliga. Går generellt bättre att söva honom på dagarna nu vilket gör hans humör bättre. Hoppas på att det ska fortsätta bli bättre och bättre!

Skönt att det verkar bli bättre. Sömnen gör så mycket med humöret.

 

[Lakritsnapp]

Igår "pratade" bebis jättelänge och blandade med underbara leenden. Det var pappa som var den intressantaste att ha långa samtal med men jag fick några pratstunder jag med. Det är ju så gulligt när han provar att forma olika ljud

Inatt hade han svårt att somna så jag liggammade till slut och då somnade han. Sen fick han sova mellan oss istället för i spjälsängen som han brukar. Han fick vaccination i fredags så vi misstänker att det är rotarixen som ställer till det i magen. Magen krånglade ett bra tag efter första dosen så det återstår att se hur det går denna gång.

 

[Pontevecchio]

Hon är en ”enkel” bebis, sover hela nätter i egen säng. Är en glad skit som snackar mycket, ligger och rullar över på sidan från rygg. Griper sina fötter och skratt börjar komma.

Matglad och sover bra. Drygt 3,5 månad.