Jag har storebror som är 1,5 år och så lillasyster som är 5 veckor. För oss har det varit lite kämpigt, jag och sonen var väldigt tighta innan så att till exempel inte längre sova med honom (jag och lillasyster ligger i eget rum och pappan ligger med sonen, detta för att mannen inte ska tappa för mycket sömn om vi alla sover ihop) har gjort sååå ont i mitt hjärta. Även på sonen ser jag att det är jobbigt, han tar ofta in mig i sovrummet och pekar på sängen och frågar om det är pappa som ska ligga där, blir ledsen när vi ska säga godnatt osv. Häromkvällen nattade jag honom och då somnade han medan han låg näsa not näsa och sa ”mamma, mamma, maaaaammaaaa”.
Mot lillasyster är han för det mesta gullig, men man måste hela tiden ha koll. Rätt som det är slår han, hugger tag i ett ben eller kastar något på henne. Så det slår snabbt över, speciellt om han är uttråkad eller själv vill ha närhet.
Jag är glad att vi har amningen kvar, det är ett sätt för oss två att gå in i vår bubbla och tanka närhet. Sen har mannen ofta lillasyster dagtid när hon sover så att jag kan ge min fulla uppmärksamhet till storebror. På kvällarna är det svårare då hon har lite kvällsoro och då gärna ammar ofta för att komma till ro. Varannan vecka har vi stora killarna här också, 10 och 12 år, och då finns det inte mycket tid till mamma utan då vill han helst hänga med dom.