S
sambaengi
Sv: Varför avla på icke godkänd Islandshingst?
Vilka är nu kreti och pleti? Och vilka har skapat vår härliga ras med alla dess egenskaper? Är det inte just kreti och pleti? Och är det inte just de kreti och pletiavlade hästarna som var de första att bli kända som underbara familjehästar? Jag är lite trött på fördömandet av den vanliga svenskens intelligens. Det stora flertalet är inte så dumma och de som känner sig osäkra brukar söka rådgivning! Dessutom upplever jag det som att det är just de som kan en del om avel och som ser att de har en bra hingst, som är de som verkligen vågar ta avgörandet i egna händer!
Jag kan ta mig själv som exempel varför jag har en b-reggad hingst som jag avlar på. Pappan var allvarligt skadad som 5-åring och kunde inte ridas på 8 månader (och blev därför inte bedömd som 5-åring) och 3 månader innan han visades som 6-åring så var han mycket nära döden i en ekollonförgiftning. Det säger sig själv att han inte kunde visa sig från sin bästa sida, men trots detta fick han 8 på tölt och trav och 7,5 på resten av ridbedömningen, utom pass som blev 5,5. Exteriört hamnade han på totalt 7,5 men inga väsentligheter var dåliga. Han var bara liten (132) och kompakt, högrest men med kort och ganska grov hals, vilket jag gillar! Dessutom kan jag ifrågasätta flera siffror men shit the same.
Jag visste att de hästar som varit ekollonförgiftade kan leva ett tag men att njurarna förtvinar och till sist dör de, så jag betäckte med honom för han var precis en sådan ridhäst som är mitt ideal och jag ville definitivt ha kvar blodet! Jag hoppades dock kunna visa om honom men 7 månader efter visningen och 10 månader efter förgiftningen, dog han i akut blodförgiftning pga av njurkollaps. Det enda jag har kvar av denna min idealhäst är hans son och han är b-reggad (det andra stoet fick tvillingföl, som vi hittade döda i hagen 6 veckor före beräknad fölning) och har inte kunnat visas därför, mao har SIF låst in mig i ett hörn med min avel. Men nu accepterar jag inte att bli inlåst i ett hörn helt enkelt så jag har avlat på honom ändå!
Hade allt detta hänt på Island hade ingen lyft på ögonbrynen och jag hade haft hingsten vanligt reggad liksom hans avkommor och kunnat visa dem. Samma sak i Danmark och andra FEIF-länder, fast jag hade fått betala en högre registreringsavgift samt DNA-testa far, mor och son, precis som i Sverige, med den skillnaden att jag hade haft min häst reggad i vanliga registret och kunnat avelsvärdera honom! Och det kan jag göra i Danmark, men han är bara 4 år och inte inriden och jag vet att han är grövre byggd än vad man önskar så jag har mina tvivel på att jag lyckas få honom godkänd. Jag använde honom redan som 2-åring i aveln, därför att jag är så rädd att det skall hända honom något och jag vill se till att behålla blodet. Dessutom vill jag ha avkommor efter honom för egen del!
Det finns flera exempel på bra hingstar som skadats innan de hunnit bedömas och där folk tagit avkommor just för att bevara blodet. Jag tror detta är en av de vanligaste orsakerna till att använda en obedömd hingst i Sverige faktiskt. I andra fall är det frågan om tjuvbetäckningar av unghingstar. Här finns fall där de senare blivit godkända och då måste det vara högst orättvis att inte den/de avkommor som kom till pga tjuvbetäckning före bedömning, inte får samma status som övriga avkommor. Olyckor händer lätt, hur noga man än är med stängsel osv.
Och jag tror inte att det blir en allmän avel heller. Jag avlar ju inte bara på min hingst utan jag använder även godkända hingstar. Och trots att andra nu från 1 december får använda min hingst, så är jag inte så intresserad av det. En så snäll och trevlig ridhäst vill jag inte riskera att blir skadad av andras ston helt enkelt! Om jag kommer att ta emot något sto utifrån så blir det enstaka från mina kompisar och det skall vara snälla och garanterat friska ston så jag slipper få min häst skadad eller smittad av något! Han är i första hand tänkt som ridhäst till min son som älskar honom nämligen!
Mitt mål är att få fram en mycket snäll, lättränad och lättriden hingst med mycket lätt för grundgångarterna och tölt och med riktigt bra gångarter, som jag kan få godkänd och som skall vara min tävlingshäst. Jag vill ha en lätthanterad, pålitlig hingst med lika lätt för gångarterna som hingsten hade som dog för mig (du kan läsa historien på min hemsida). Jag vill ha samma totala kontakt och tillit som jag hade till den hingsten som är den enda häst av de 100-tals jag ridit, som givit mig en riktig kentaurkänsla. Det fanns inget läge som jag inte kunde lita 100% på honom. Jag kunde nästan rida honom med enbart tanken! Det är dessutom mitt ideal att grundgångarterna och tölt finns rent från början vid inridningen, precis som det var med honom. Mamman till hästen som dog var på sin tid en av Danmarks snabbaste passhästar. Jag har ridit henne och hon var oerhört mjuk, ren och lättriden i alla gångarter, snäll, följsam och samarbetsvillig, precis som sin son.
Var och en måste ju få avgöra hur ens idealhäst skall vara. Det är inte upp tilll myndigheter och SIF:s styrelse att avgöra! Den häst man fungerar med och trivs med i alla lägen är givetvis idealet för alla! Och jag är övertygad om att det är just i detta syfte man väljer att avla på en obedömd hingst istället för en godkänd. Man väljer en hingst man har stort förtroende för, älskar och som är ens ideal som ridhäst. Det kan knappast vara ett dåligt och felaktigt val att välja att avla på den häst som fungerar bäst med en själv, så må det vara sto eller hingst. Det blir bara fel om andra skall välja partner till en! Jag avlar med hjärta och öppna ögon för exteriör och gångarter. Det är så vår ras har blivit vad den är. Om inte hjärtat varit med i aveln så hade inte islandshästen haft så stort och varmt hjärta! Varje häst har rätt till att vara avlad inte bara efter utseende och enorma gångarter, utan hjärtat skall vara med i aveln. För i första hand är väl hästarna tänkt att bli en älskad kamrat? De avlas väl inte bara som ett tävlings- och utställningsobjekt?
Djurjouren skrev:
Vilka är nu kreti och pleti? Och vilka har skapat vår härliga ras med alla dess egenskaper? Är det inte just kreti och pleti? Och är det inte just de kreti och pletiavlade hästarna som var de första att bli kända som underbara familjehästar? Jag är lite trött på fördömandet av den vanliga svenskens intelligens. Det stora flertalet är inte så dumma och de som känner sig osäkra brukar söka rådgivning! Dessutom upplever jag det som att det är just de som kan en del om avel och som ser att de har en bra hingst, som är de som verkligen vågar ta avgörandet i egna händer!
Jag kan ta mig själv som exempel varför jag har en b-reggad hingst som jag avlar på. Pappan var allvarligt skadad som 5-åring och kunde inte ridas på 8 månader (och blev därför inte bedömd som 5-åring) och 3 månader innan han visades som 6-åring så var han mycket nära döden i en ekollonförgiftning. Det säger sig själv att han inte kunde visa sig från sin bästa sida, men trots detta fick han 8 på tölt och trav och 7,5 på resten av ridbedömningen, utom pass som blev 5,5. Exteriört hamnade han på totalt 7,5 men inga väsentligheter var dåliga. Han var bara liten (132) och kompakt, högrest men med kort och ganska grov hals, vilket jag gillar! Dessutom kan jag ifrågasätta flera siffror men shit the same.
Jag visste att de hästar som varit ekollonförgiftade kan leva ett tag men att njurarna förtvinar och till sist dör de, så jag betäckte med honom för han var precis en sådan ridhäst som är mitt ideal och jag ville definitivt ha kvar blodet! Jag hoppades dock kunna visa om honom men 7 månader efter visningen och 10 månader efter förgiftningen, dog han i akut blodförgiftning pga av njurkollaps. Det enda jag har kvar av denna min idealhäst är hans son och han är b-reggad (det andra stoet fick tvillingföl, som vi hittade döda i hagen 6 veckor före beräknad fölning) och har inte kunnat visas därför, mao har SIF låst in mig i ett hörn med min avel. Men nu accepterar jag inte att bli inlåst i ett hörn helt enkelt så jag har avlat på honom ändå!
Hade allt detta hänt på Island hade ingen lyft på ögonbrynen och jag hade haft hingsten vanligt reggad liksom hans avkommor och kunnat visa dem. Samma sak i Danmark och andra FEIF-länder, fast jag hade fått betala en högre registreringsavgift samt DNA-testa far, mor och son, precis som i Sverige, med den skillnaden att jag hade haft min häst reggad i vanliga registret och kunnat avelsvärdera honom! Och det kan jag göra i Danmark, men han är bara 4 år och inte inriden och jag vet att han är grövre byggd än vad man önskar så jag har mina tvivel på att jag lyckas få honom godkänd. Jag använde honom redan som 2-åring i aveln, därför att jag är så rädd att det skall hända honom något och jag vill se till att behålla blodet. Dessutom vill jag ha avkommor efter honom för egen del!
Det finns flera exempel på bra hingstar som skadats innan de hunnit bedömas och där folk tagit avkommor just för att bevara blodet. Jag tror detta är en av de vanligaste orsakerna till att använda en obedömd hingst i Sverige faktiskt. I andra fall är det frågan om tjuvbetäckningar av unghingstar. Här finns fall där de senare blivit godkända och då måste det vara högst orättvis att inte den/de avkommor som kom till pga tjuvbetäckning före bedömning, inte får samma status som övriga avkommor. Olyckor händer lätt, hur noga man än är med stängsel osv.
Och jag tror inte att det blir en allmän avel heller. Jag avlar ju inte bara på min hingst utan jag använder även godkända hingstar. Och trots att andra nu från 1 december får använda min hingst, så är jag inte så intresserad av det. En så snäll och trevlig ridhäst vill jag inte riskera att blir skadad av andras ston helt enkelt! Om jag kommer att ta emot något sto utifrån så blir det enstaka från mina kompisar och det skall vara snälla och garanterat friska ston så jag slipper få min häst skadad eller smittad av något! Han är i första hand tänkt som ridhäst till min son som älskar honom nämligen!
Mitt mål är att få fram en mycket snäll, lättränad och lättriden hingst med mycket lätt för grundgångarterna och tölt och med riktigt bra gångarter, som jag kan få godkänd och som skall vara min tävlingshäst. Jag vill ha en lätthanterad, pålitlig hingst med lika lätt för gångarterna som hingsten hade som dog för mig (du kan läsa historien på min hemsida). Jag vill ha samma totala kontakt och tillit som jag hade till den hingsten som är den enda häst av de 100-tals jag ridit, som givit mig en riktig kentaurkänsla. Det fanns inget läge som jag inte kunde lita 100% på honom. Jag kunde nästan rida honom med enbart tanken! Det är dessutom mitt ideal att grundgångarterna och tölt finns rent från början vid inridningen, precis som det var med honom. Mamman till hästen som dog var på sin tid en av Danmarks snabbaste passhästar. Jag har ridit henne och hon var oerhört mjuk, ren och lättriden i alla gångarter, snäll, följsam och samarbetsvillig, precis som sin son.
Var och en måste ju få avgöra hur ens idealhäst skall vara. Det är inte upp tilll myndigheter och SIF:s styrelse att avgöra! Den häst man fungerar med och trivs med i alla lägen är givetvis idealet för alla! Och jag är övertygad om att det är just i detta syfte man väljer att avla på en obedömd hingst istället för en godkänd. Man väljer en hingst man har stort förtroende för, älskar och som är ens ideal som ridhäst. Det kan knappast vara ett dåligt och felaktigt val att välja att avla på den häst som fungerar bäst med en själv, så må det vara sto eller hingst. Det blir bara fel om andra skall välja partner till en! Jag avlar med hjärta och öppna ögon för exteriör och gångarter. Det är så vår ras har blivit vad den är. Om inte hjärtat varit med i aveln så hade inte islandshästen haft så stort och varmt hjärta! Varje häst har rätt till att vara avlad inte bara efter utseende och enorma gångarter, utan hjärtat skall vara med i aveln. För i första hand är väl hästarna tänkt att bli en älskad kamrat? De avlas väl inte bara som ett tävlings- och utställningsobjekt?
