Vinterföräldrar 21/22

[CajsaStina]

Herregud! Ja, det var tider det, när ”inget var farligt”

Nä, när man ansåg att det farliga i att dricka alkohol under graviditeten var att man kunde ramla och slå i magen..

 

[FeatherCloud]

@Voeux jag levde på godisnappar och sushi med barn nr 1, han är synnerligen perfekt och normal idag, trots tvivelaktig kosthållning.
(Med barn nr 2 har jag ätit ungefär likadant, hittills är alla värden bra och gissar att utfallet blir lika bra )
/Smyger tillbaka till sommartråden igen med förhoppning om att du ska kunna slappna av lite från det dåliga samvetet

 

[Imogen]

Kan man ha fått typ toxoplasma eller listeria utan att märka det? Eller kan jag anta, om jag mått bra, att jag klarat mig?

Man kan få i sig bakterierna utan att blir sjuk. Folkhälsomyndigheten skriver bla ”Med tanke på att de flesta av oss sannolikt fått i sig stora mängder listeriabakterier genom åren utan att bli sjuka, bör bakterien kanske ses som förhållandevis ofarlig för de flesta av oss”. https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/listeriainfektion/

Men får du en infektion så blir du ju sjuk, och det är ju den som kan sprida sig till fostret. (Som jag har fattat det).

Men det man ska fokusera på är att det dels är väldigt ovanligt att drabbas. 1-2 gravida/nyfödda barn drabbas per år. Och OM man drabbas är det i sin tur ovanligt att det leder till missfall eller allvarligt sjukt barn.

Så sannolikheten att ditt barn skulle dö av listeria utan att du har märkt att du är sjuk är nog att betrakta som i princip obefinltlig.

Toxoplasma är istället vanligt att det inte ger några symptom eller vara lindrigt typ ett par dagars huvudvärk. Men å andra sidan blir man immun om man haft toxoplasma tidigare. Så om du tex haft katt eller ätit livsmedel som kan innehålla toxoplasma hela livet så är sannolikheten betydligt större att du är immun än att du skulle drabbas just under graviditeten då du ändå är mer försiktig än normalt. OM du drabbas av toxoplasma som gravid är det sällsynt att det orsakar fosterskador eller missfall.

Så ja du kan anta att du klarat dig. Därmed inte sagt att man ska strunta i råden såklart!

 

[Voeux]

Man kan få i sig bakterierna utan att blir sjuk. Folkhälsomyndigheten skriver bla ”Med tanke på att de flesta av oss sannolikt fått i sig stora mängder listeriabakterier genom åren utan att bli sjuka, bör bakterien kanske ses som förhållandevis ofarlig för de flesta av oss”. https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/listeriainfektion/

Men får du en infektion så blir du ju sjuk, och det är ju den som kan sprida sig till fostret. (Som jag har fattat det).

Men det man ska fokusera på är att det dels är väldigt ovanligt att drabbas. 1-2 gravida/nyfödda barn drabbas per år. Och OM man drabbas är det i sin tur ovanligt att det leder till missfall eller allvarligt sjukt barn.

Så sannolikheten att ditt barn skulle dö av listeria utan att du har märkt att du är sjuk är nog att betrakta som i princip obefinltlig.

Toxoplasma är istället vanligt att det inte ger några symptom eller vara lindrigt typ ett par dagars huvudvärk. Men å andra sidan blir man immun om man haft toxoplasma tidigare. Så om du tex haft katt eller ätit livsmedel som kan innehålla toxoplasma hela livet så är sannolikheten betydligt större att du är immun än att du skulle drabbas just under graviditeten då du ändå är mer försiktig än normalt. OM du drabbas av toxoplasma som gravid är det sällsynt att det orsakar fosterskador eller missfall.

Så ja du kan anta att du klarat dig. Därmed inte sagt att man ska strunta i råden såklart!

Tack för bra svar, då känner jag mig lugnare. Jag kommer absolut vara mer restriktiv framöver och jag tror också att det kommer bli enklare nu när semestern är över. Hur fantastiskt det än varit att vara ledig så har det varit svårt att kombinera graviditetens alla krämpor och krav med resor, vänner och viljan att ändå göra saker. Jag ser verkligen fram emot att få laga min egen mat och kunna vila precis när jag vill. Få vara gravid liksom, med allt vad det innebär, och inte bara hänga med alla andra och låtsas som att allt är som vanligt.

 

[athena_arabians]

Herregud! Ja, det var tider det, när ”inget var farligt”

En bekant till mig visste inte om att hon var gravid förrän hon fick värkar (ordentlig övervikt, p-piller samt "mensblödningar" hela tiden). Dvs hon hade levt som vanligt hela graviditeten med alkohol, opastöriserade ostar, sushi, blodigt kött och diverse mediciner (samt ramlat av hästen vid ett tillfälle!). Barnet kom ut helt normal på alla sätt och vis (i det större spannet, barnen i den familjen ligger ofta kring 5kg vid födseln).

Klart att det inte var optimalt men det gick ju

 

[Hedinn]

Tack för bra svar, då känner jag mig lugnare. Jag kommer absolut vara mer restriktiv framöver och jag tror också att det kommer bli enklare nu när semestern är över. Hur fantastiskt det än varit att vara ledig så har det varit svårt att kombinera graviditetens alla krämpor och krav med resor, vänner och viljan att ändå göra saker. Jag ser verkligen fram emot att få laga min egen mat och kunna vila precis när jag vill. Få vara gravid liksom, med allt vad det innebär, och inte bara hänga med alla andra och låtsas som att allt är som vanligt.

Skippar man alkohol och tobak tror jag man är en lång bit på väg.

Jag får också lite jobbiga tankar ibland, men främst för att jag inte skulle ha fått i mig nog med näring (dagar då jag mår som mest illa och får nöja mig med det jag får i mig, t.ex). Jag har ju ”fördelen” att min kropp är väldigt tydlig med vad jag ska låta bli och vad jag behöver (kaffe blev äckligt väldigt tidigt). Men det är ju inte alla dagar det funkar heller, vissa dagar vill jag inte ha nåt. Men det finns ju liksom de som inte får behålla någonting under hela graviditeten och även det brukar ju gå bra… Så med lite normalt vett kommer man nog långt.

 

[julgrisen]

Så är det absolut, det är väl mest det där med att göra sitt bästa som jag inte vet om jag har. Jag har nog tänkt mycket att, det är väl inte så farligt? Om man får ut en stek som var lite rödare än väntat, om det blev en kaffe för mycket den dagen osv. Men sen när dagarna går under en semester och jag inser att det varit något sådant nästan var och varannan dag. Då undrar jag om jag verkligen ansträngt mig nog, och om det gett några negativa konsekvenser att jag inte sett mönstret fören nu..

Nåväl. Har precis börjat andra trimestern så jag har två av tre att ta bättre beslut. Men usch, det känns jobbigt just nu. Kanske extra mycket efter denna långhelg när det varit lite väl dåligt leverne.

Jag mådde extremt illa första trimestern och kunde typ bara få i mig godis och gröna äpplen, men min barnmorska på mvc sa att jag inte skulle oroa mig för det utan äta det som jag kunde få i mig så länge. Det kändes skönt tycker jag, så lätt att må dåligt av att man inte äter ”rätt”.

 

[Hedinn]

Fick idag frågan från min chef om hur jag har tänkt med föräldraledighet.
Min reaktion var ungefär ”föräldravadförnåt?” Det känns så GALET avlägset. Har ju liksom inte ens varit på ultraljud och fått bekräftat att det är nåt levande därinne, och inte bara glass.

Förstår ju att de behöver börja planera, men känns lite läskigt att planera för sånt innan man ens vet att allt är som det ska. Plus att det känns som en halv vetenskap. Hur ska jag veta när jag vill gå på föräldraledighet, redan nu, när jag knappt vet nånting?

 

[Cilla89a]

Fick idag frågan från min chef om hur jag har tänkt med föräldraledighet.
Min reaktion var ungefär ”föräldravadförnåt?” Det känns så GALET avlägset. Har ju liksom inte ens varit på ultraljud och fått bekräftat att det är nåt levande därinne, och inte bara glass.

Förstår ju att de behöver börja planera, men känns lite läskigt att planera för sånt innan man ens vet att allt är som det ska. Plus att det känns som en halv vetenskap. Hur ska jag veta när jag vill gå på föräldraledighet, redan nu, när jag knappt vet nånting?

Det är jättesvårt att veta, men man behöver ju inte ge besked till arbetsgivaren förens 2 månader innan man tänkt gå hem

Som det ser ut nu tänkte jag arbeta fram till jul tom 22/12 (beräknad 6/1).
Och efter tänkte jag nog göra som sist komma tillbaka en dag i veckan efter 6 mån. Men det beror ju helt på hur jag mår innan och hur allt känns efteråt. Nu är min chef otroligt tillmötesgående och flexibel gällande föräldraledighet, vi tar inte in någon vikarie som täcker mig...

 

[Hedinn]

Det är jättesvårt att veta, men man behöver ju inte ge besked till arbetsgivaren förens 2 månader innan man tänkt gå hem

Som det ser ut nu tänkte jag arbeta fram till jul tom 22/12 (beräknad 6/1).
Och efter tänkte jag nog göra som sist komma tillbaka en dag i veckan efter 6 mån. Men det beror ju helt på hur jag mår innan och hur allt känns efteråt. Nu är min chef otroligt tillmötesgående och flexibel gällande föräldraledighet, vi tar inte in någon vikarie som täcker mig...

Nä, alltså exakt besked lär jag inte behöva ge nu heller, men ett ungefärligt skulle nog underlätta för dem. Min tjänst är nog inte helt enkel att ersätta så kan underlätta för dem att få lite mer framförhållning, om det nu är tänkt att ta in en vikarie. Jag inbillar mig ju att jag egentligen inte ens vill vara ledig på heltid så länge, men den känslan kan ju vara helt annorlunda när man väl står där totalt utmattad med en liten bebis. Hade varit enklare om man visste att man helt säkert ville vara helledig ”så länge som möjligt”.

 

[superstar]

Jag kommer med största sannolikhet få graviditetspenning från v 32 så bara 3 månaders jobb kvar, kommer gå så fort! Så blir hemma 2 månader och boar, umgås med barnen, framförallt den lilla då stora börjar skolan , julbakar och väntar Sen blir jag hemma åtminstone över sommaren, så får vi se hur vi går vidare sen. Vi har gjort ganska olika med de två tidigare barnen, men den bästa perioden var när vi delade och jobbade ca 50 % var, då får vi det bästa av två världar.

 

[Voeux]

Vi försöker planera just nu men det är ju helt omöjligt. Vi kommer behöva ersättningsrekrytera för mig och det vore bra om vi kommer igång med ganska omgående i höst. Då är det ju bra om min arbetsgivare vet om ifall jag avser vara borta ett halvår eller ett år, men jag har inte ens hunnit berätta för honom ännu. Själv skulle jag gärna vara ledig ett år, men mannen vill gärna ha 6 månader, så vi ska se hur vi ska få ihop det ekonomiskt.

 

[Skuggviol]

Vi försöker planera just nu men det är ju helt omöjligt. Vi kommer behöva ersättningsrekrytera för mig och det vore bra om vi kommer igång med ganska omgående i höst. Då är det ju bra om min arbetsgivare vet om ifall jag avser vara borta ett halvår eller ett år, men jag har inte ens hunnit berätta för honom ännu. Själv skulle jag gärna vara ledig ett år, men mannen vill gärna ha 6 månader, så vi ska se hur vi ska få ihop det ekonomiskt.

Tänk också på att man får söka för 3 perioder (eller fler om man har en schysst arbetsgivare, men 3 är man garanterad iallafall), så du kan söka för till exempel 6 månader till att börja med, och sen söka igen längre fram när bebis är här och man har hunnit landa lite grann.

Vi tyckte också det var supersvårt att planera för första barnet (född juni 2019), men har turen att sambon är lärare, så vi fick iom hans långa sommarlov + 2 pappaveckor hela 10 veckor tillsammans i början. Det var himla skönt. Sedan började han jobba 3 dagar i veckan och jag var hemma på heltid ytterligare 2 månader innan jag började jobba 2 dagar i veckan. Funkade toppen för oss, men då ammade jag inte.

Denna gången har jag nog tänkt amma, lite beroende på om jag måste börja med mina mediciner igen (som jag inte får amma på), och därför planerar jag att vara hemma på heltid längre. BF är 6 februari, så är hemma våren och sommaren, augusti ut iallafall. Sambon kommer att vara hemma hela februari, så vi kan hjälpas åt och landa i att ha två ungar, och sedan jobba 3 dagar i veckan fram till sommarlovet börjar. Till hösten sen får vi se hur vi gör, men det lutar åt liknande upplägg som med första barnet

Betydligt enklare att planera denna gången, när man gjort det en gång tidigare (och brukar rekommendera alla jag känner, att om man har råd, vara hemma ihop i början. Det uppskattade vi båda massor och fick fin kontakt med bebis bägge två utan stress med jobb )

 

[Cilla89a]

Fick svar på urinodlingen som gjordes efter misstänkt uvi (väldigt diffusa symtom, typ bara grumlig urin som symtom), visade sig vara GBS Måttliga halter så ska äta antibiotika i 5 dagar.

Känns ju piss att det är GBS, läst att man i många fall sätter in intravenöst antibiotika i samband med förlossningen, men med tanke på att jag hann vara på förlossningen 25 min när jag fick första barnet och andra förlossningen brukar gå fortare så är det ju bara att glömma. Jag är oroad att övht hinna in denna gången
Får ta upp det på nästa BM besöket, jag vill ju gärna ha igångsättning pga gick så himla fort, är rädd att föda hemma och att något går fel. Och nu vill jag det ännu mer med tanke på GBS.

Alltid är det något att oroa sig över

 

[Peperomio]

Hej allihopa! Gick in i v 9 idag och alltså jag tycker verkligen inte det är kul att vara gravid denna gången. Jag mår illa större delen av dagarna och har gjort i två-tre veckor. Kräks inte men konstant illamående. Småäter hela tiden för det blir värre på tom mage. Är så sjukt trött HELA tiden. Idag kom dessutom huvudvärken som jag hade min förra grav tillbaka.
Jobbar såklart dessutom riktigt mycket nu och en månad framåt. Aktivt jobb där det är omöjligt att vila/pausa + vill inte berätta på jobb att jag är gravid så bara att bita ihop.

Ärligt talat har jag svårt att ens känna mig glad för graviditeten just nu även om jag vet att jag ju är det egentligen.
Iaf, ni som kommit lite längre… kan någon säga att det blir bättre?!

(@Voeux det låter som du haft en härlig semester och det är verkligen ingen fara för din bebis )

 

[Human]

Fick idag frågan från min chef om hur jag har tänkt med föräldraledighet.
Min reaktion var ungefär ”föräldravadförnåt?” Det känns så GALET avlägset. Har ju liksom inte ens varit på ultraljud och fått bekräftat att det är nåt levande därinne, och inte bara glass.

Förstår ju att de behöver börja planera, men känns lite läskigt att planera för sånt innan man ens vet att allt är som det ska. Plus att det känns som en halv vetenskap. Hur ska jag veta när jag vill gå på föräldraledighet, redan nu, när jag knappt vet nånting?

Jag fick samma fråga igår, fast av en släkting (chefen är inte informerad än) och kände som du - sjukt avlägset och jag har ingen aning! Jag vet liksom inte ens hur länge man bör räkna med att amma på heltid...

Och håller med om att det vore lättare om man var inställd på "så länge som möjligt", men för mig är det viktigt att åtminstone försöka dela upp föräldraledigheten hyfsat jämnt men vi får se hur det blir i praktiken.

 

[superstar]

Hej allihopa! Gick in i v 9 idag och alltså jag tycker verkligen inte det är kul att vara gravid denna gången. Jag mår illa större delen av dagarna och har gjort i två-tre veckor. Kräks inte men konstant illamående. Småäter hela tiden för det blir värre på tom mage. Är så sjukt trött HELA tiden. Idag kom dessutom huvudvärken som jag hade min förra grav tillbaka.
Jobbar såklart dessutom riktigt mycket nu och en månad framåt. Aktivt jobb där det är omöjligt att vila/pausa + vill inte berätta på jobb att jag är gravid så bara att bita ihop.

Ärligt talat har jag svårt att ens känna mig glad för graviditeten just nu även om jag vet att jag ju är det egentligen.
Iaf, ni som kommit lite längre… kan någon säga att det blir bättre?!

(@Voeux det låter som du haft en härlig semester och det är verkligen ingen fara för din bebis )

Åh, kpnner igen mig i så mycket av det du skriver. Det blir bättre, men nog sjutton är det tufft V 19 här nu, mår inte lika illa längre och glädjer mig mer och mer, särskilt nu när jag börjat känna fosterröresler. Kämpa på ❤

 

[Johanna1988]

Får lämna tråden, de hittade inga hjärtljud idag, och kommer få en tid för att framkalla missfall...

Så ledsen, när man började känna att man kunde andas ut, att man var förbi de magiska 12 veckorna...

 

[Kilauea]

Får lämna tråden, de hittade inga hjärtljud idag, och kommer få en tid för att framkalla missfall...

Så ledsen, när man började känna att man kunde andas ut, att man var förbi de magiska 12 veckorna...

Beklagar verkligen , been there....

 

[underensten]

@Johanna1988
Men nej . Beklagar . Har också varit där..