Nä, när man ansåg att det farliga i att dricka alkohol under graviditeten var att man kunde ramla och slå i magen..Herregud! Ja, det var tider det, när ”inget var farligt”
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nä, när man ansåg att det farliga i att dricka alkohol under graviditeten var att man kunde ramla och slå i magen..Herregud! Ja, det var tider det, när ”inget var farligt”
Kan man ha fått typ toxoplasma eller listeria utan att märka det? Eller kan jag anta, om jag mått bra, att jag klarat mig?
Man kan få i sig bakterierna utan att blir sjuk. Folkhälsomyndigheten skriver bla ”Med tanke på att de flesta av oss sannolikt fått i sig stora mängder listeriabakterier genom åren utan att bli sjuka, bör bakterien kanske ses som förhållandevis ofarlig för de flesta av oss”. https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/listeriainfektion/
Men får du en infektion så blir du ju sjuk, och det är ju den som kan sprida sig till fostret. (Som jag har fattat det).
Men det man ska fokusera på är att det dels är väldigt ovanligt att drabbas. 1-2 gravida/nyfödda barn drabbas per år. Och OM man drabbas är det i sin tur ovanligt att det leder till missfall eller allvarligt sjukt barn.
Så sannolikheten att ditt barn skulle dö av listeria utan att du har märkt att du är sjuk är nog att betrakta som i princip obefinltlig.
Toxoplasma är istället vanligt att det inte ger några symptom eller vara lindrigt typ ett par dagars huvudvärk. Men å andra sidan blir man immun om man haft toxoplasma tidigare. Så om du tex haft katt eller ätit livsmedel som kan innehålla toxoplasma hela livet så är sannolikheten betydligt större att du är immun än att du skulle drabbas just under graviditeten då du ändå är mer försiktig än normalt. OM du drabbas av toxoplasma som gravid är det sällsynt att det orsakar fosterskador eller missfall.
Så ja du kan anta att du klarat dig. Därmed inte sagt att man ska strunta i råden såklart!
Herregud! Ja, det var tider det, när ”inget var farligt”
Skippar man alkohol och tobak tror jag man är en lång bit på väg.Tack för bra svar, då känner jag mig lugnare. Jag kommer absolut vara mer restriktiv framöver och jag tror också att det kommer bli enklare nu när semestern är över. Hur fantastiskt det än varit att vara ledig så har det varit svårt att kombinera graviditetens alla krämpor och krav med resor, vänner och viljan att ändå göra saker. Jag ser verkligen fram emot att få laga min egen mat och kunna vila precis när jag vill. Få vara gravid liksom, med allt vad det innebär, och inte bara hänga med alla andra och låtsas som att allt är som vanligt.
Jag mådde extremt illa första trimestern och kunde typ bara få i mig godis och gröna äpplen, men min barnmorska på mvc sa att jag inte skulle oroa mig för det utan äta det som jag kunde få i mig så länge. Det kändes skönt tycker jag, så lätt att må dåligt av att man inte äter ”rätt”.Så är det absolut, det är väl mest det där med att göra sitt bästa som jag inte vet om jag har. Jag har nog tänkt mycket att, det är väl inte så farligt? Om man får ut en stek som var lite rödare än väntat, om det blev en kaffe för mycket den dagen osv. Men sen när dagarna går under en semester och jag inser att det varit något sådant nästan var och varannan dag. Då undrar jag om jag verkligen ansträngt mig nog, och om det gett några negativa konsekvenser att jag inte sett mönstret fören nu..
Nåväl. Har precis börjat andra trimestern så jag har två av tre att ta bättre beslut. Men usch, det känns jobbigt just nu. Kanske extra mycket efter denna långhelg när det varit lite väl dåligt leverne.
Fick idag frågan från min chef om hur jag har tänkt med föräldraledighet.
Min reaktion var ungefär ”föräldravadförnåt?” Det känns så GALET avlägset. Har ju liksom inte ens varit på ultraljud och fått bekräftat att det är nåt levande därinne, och inte bara glass.
Förstår ju att de behöver börja planera, men känns lite läskigt att planera för sånt innan man ens vet att allt är som det ska. Plus att det känns som en halv vetenskap. Hur ska jag veta när jag vill gå på föräldraledighet, redan nu, när jag knappt vet nånting?
Nä, alltså exakt besked lär jag inte behöva ge nu heller, men ett ungefärligt skulle nog underlätta för dem. Min tjänst är nog inte helt enkel att ersätta så kan underlätta för dem att få lite mer framförhållning, om det nu är tänkt att ta in en vikarie. Jag inbillar mig ju att jag egentligen inte ens vill vara ledig på heltid så länge, men den känslan kan ju vara helt annorlunda när man väl står där totalt utmattad med en liten bebis. Hade varit enklare om man visste att man helt säkert ville vara helledig ”så länge som möjligt”.Det är jättesvårt att veta, men man behöver ju inte ge besked till arbetsgivaren förens 2 månader innan man tänkt gå hem
Som det ser ut nu tänkte jag arbeta fram till jul tom 22/12 (beräknad 6/1).
Och efter tänkte jag nog göra som sist komma tillbaka en dag i veckan efter 6 mån. Men det beror ju helt på hur jag mår innan och hur allt känns efteråt. Nu är min chef otroligt tillmötesgående och flexibel gällande föräldraledighet, vi tar inte in någon vikarie som täcker mig...
Tänk också på att man får söka för 3 perioder (eller fler om man har en schysst arbetsgivare, men 3 är man garanterad iallafall), så du kan söka för till exempel 6 månader till att börja med, och sen söka igen längre fram när bebis är här och man har hunnit landa lite grann.Vi försöker planera just nu men det är ju helt omöjligt. Vi kommer behöva ersättningsrekrytera för mig och det vore bra om vi kommer igång med ganska omgående i höst. Då är det ju bra om min arbetsgivare vet om ifall jag avser vara borta ett halvår eller ett år, men jag har inte ens hunnit berätta för honom ännu. Själv skulle jag gärna vara ledig ett år, men mannen vill gärna ha 6 månader, så vi ska se hur vi ska få ihop det ekonomiskt.
Fick idag frågan från min chef om hur jag har tänkt med föräldraledighet.
Min reaktion var ungefär ”föräldravadförnåt?” Det känns så GALET avlägset. Har ju liksom inte ens varit på ultraljud och fått bekräftat att det är nåt levande därinne, och inte bara glass.
Förstår ju att de behöver börja planera, men känns lite läskigt att planera för sånt innan man ens vet att allt är som det ska. Plus att det känns som en halv vetenskap. Hur ska jag veta när jag vill gå på föräldraledighet, redan nu, när jag knappt vet nånting?
Åh, kpnner igen mig i så mycket av det du skriver. Det blir bättre, men nog sjutton är det tufft V 19 här nu, mår inte lika illa längre och glädjer mig mer och mer, särskilt nu när jag börjat känna fosterröresler. Kämpa på ❤Hej allihopa! Gick in i v 9 idag och alltså jag tycker verkligen inte det är kul att vara gravid denna gången. Jag mår illa större delen av dagarna och har gjort i två-tre veckor. Kräks inte men konstant illamående. Småäter hela tiden för det blir värre på tom mage. Är så sjukt trött HELA tiden. Idag kom dessutom huvudvärken som jag hade min förra grav tillbaka.
Jobbar såklart dessutom riktigt mycket nu och en månad framåt. Aktivt jobb där det är omöjligt att vila/pausa + vill inte berätta på jobb att jag är gravid så bara att bita ihop.
Ärligt talat har jag svårt att ens känna mig glad för graviditeten just nu även om jag vet att jag ju är det egentligen.
Iaf, ni som kommit lite längre… kan någon säga att det blir bättre?!
(@Voeux det låter som du haft en härlig semester och det är verkligen ingen fara för din bebis )
Beklagar verkligen , been there....Får lämna tråden, de hittade inga hjärtljud idag, och kommer få en tid för att framkalla missfall...
Så ledsen, när man började känna att man kunde andas ut, att man var förbi de magiska 12 veckorna...