Hjältemod. Många varma tankar, och så oändligt bra gjort att hitta styrkan att anmäla.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Tusen tack till alla som svarat! Jag såg att jag fått flera svar när jag satt i polisbilen på väg till sjukhuset, men hade svårt och logga in och svara själv så jag bad @Sonic76 uppdatera lite snabbt. Jättesnällt!
Det var en jättegullig tjej som ringde upp mig och sen fick jag prata med flera stycken andra, jag ville först bara ha råd kring hur tusan jag skulle göra i min sits eftersom jag inte vågar säga hans namn. Det slutade med att dom skickade en bil hem till mig ändå så vi i alla fall kunde diskutera det. Två manliga poliser kom hit och då insåg jag att fan, det här är allvarligt. Det hela slutade med att dom gjorde en anmälan, vilket tydligen är deras skyldighet i ett sånt här fall.
Och jag berättade, varenda jävla detalj, varje ord, varje sak han gjorde och sa. Berättade hur han satt och tittade på tv i flera timmar efteråt när jag ändå bad honom gå. Och ändå behöll lugnet. Han hade tagit min telefon så jag kunde inte ringa vare sig en vän eller 112.
Jag förstår inte hur jag kunde?! Däremot har jag inte nämnt namnet - ÄN. Poliserna sa att det är ingen fara, jag har kommit långt bara genom att våga ringa och kunna berätta.
Sen satt jag och den ena polisen och pratade när den andra gick iväg och ringde. Det beslutades om att samla in bevis, så dom fick kläder jag hade på mig då och tog även alla sängkläder. Alla sår och blåmärken fotades, även lägenheten. Dom ville även att jag skulle åka iväg till sjukhuset för undersökning, helst direkt. Okej.. Så jag ringde min vän och frågade om hon kunde tänka sig och möta upp där och hon slängde sig i bilen .
Hon var med på allt utom undersökningarna, och hennes blick när jag återigen fick berätta för läkaren om hur allt gått till och exakt vad som hänt...fy fan vad ont i hjärtat det gjorde. Hon visste inga detaljer sen tidigare. Massor med provtagningar, gynundersökning, DNA-sök i hår, under naglar och gud vet allt.
Jag hann knappt sätta mig i polisbilen innan det började rassla till i chatten från grannar där de frågade vad som hänt. Tja, vad ska man säga? En av dom vill gärna träffa mig imorgon och prata, jag skrev att det var helt okej..även om jag inte vet hur mycket jag vågar säga.
Nu är jag duktigt trött i huvudet..
Kostnaden är inget problem, om du talar om för oss vad du behöver. Hör av dig isåfall.Fina ni... Tack för era ord, de värmer så!
Jag ska in på vidare förhör på fredag förmiddag. Dum tid då ingen jag känner kan följa med, jag vet inte ens hur jag ska ha råd och ta mig dit. Men det löser sig alltid!
Så bra! Menade inte att kritisera på något sätt, men kände att jag ville värna om TS integritet eftersom hon skrev som hon gjorde i första inläggetHar såklart fått lov av ts så det är ok.
Och tror inte det är så lätt att veta vem ts år som du tror.