Vad jag förstått verkar folk ha olika syfte men framför allt att få in vanan att komma ut oavsett då träning vissa dagar eller sen alltid kan skjutas upp. Sen verkar de som är ultralöpare bli bättre av detta på något sätt.
Vissa utövare menar att man måste vara en någorlunda van löpare för att fixa det, andra att det är perfekt för den som alltid skjuter upp träningsstarten och är otränad.
Jag tränar på bra i perioder, kroppen är väldigt träningsvillig men i perioder kommer livet mellan, jag känner efter för mycket av halsont eller något annat så har det gått flera veckor och jag måste börja om. Löpning i hur långsamt tempo som helst är bra för mig då jag också går ut för snabbt annars, tar slut och får ont. Detta ska man väl även klara vid lite snuva.
Jag funderar nu mest på om jag måste komma igång med träning först för att vara igång när jag börjar eller om det är lika bra att riva av plåstret och köra.
Jag är en sådan som planerar allt i en evighet och sällan kommer igång.
.
