Det här om att hålla tiden ...

Nu sitter jag och väntar på att min kompis ska ringa. Vi har båda varit lediga idag men hon skrev att hon ringer 18.00 om det fungerar för mig. Så jag är beredd nu. Sitter lite på nålar och gillar det inte.
Sån blir jag också. Har svårt att ta mig för något annat medan jag väntar, med risk för att behöva avbryta det när personen väl ringer. Så då sitter jag och känner mig sekundärstressad istället, jättedumt :p
 
Nej det klarar jag inte av. Jag vill liksom vara beredd.
Sen vet jag ju att chefen ringer mellan 19.00-21.00 normalt och jag vill hinna prata med min vän innan.

Du klarar inte av att göra något för att du väntar på att en kompis ska ringa, men din chefs telefontid diffar med två timmar? Gör du alltså ingenting tills dess för att du bara väntar vid telefonen?
 
Jag önskar verkligen att jag var mer som du. Alltså avslappnad kring tider. Men jag har autistiska drag och att saker inte bestäms på pricken i förväg eller inte blir som jag tänkt mig kan få mig sååååå stressad och orsaka full panikångest. Är SÅ lättstressad att det nästan är löjligt.
Enda gången jag känner att det är okej att nån kommer försent är om jag inte ska göra något efteråt och jag är på en plats där jag känner mig avslappnad. Hemma, stallet och eventuellt mitt kontor är okej.

Och då menar jag inte ”okej” som att ”den personen är okej” utan att det inte blir kaos i mig. Jag blir jättearg om folk inte är i tid men det är en reaktion på situationen och inte på personen.

Jag planerar alltid exakta klockslag (eller åtm såpass exakt som inom 1 h, typ "dyk upp mellan 19 och 20") eller om det är i situationer som att jag skulle träffa dig hemma "jag hör av mig när jag kör från X, då tar det 30 min till dig" OM vi gjort upp det innan. Oron att inte veta vad folk förväntar sig är nog värst för min del tror jag? Du är ju en sådan vän jag skulle prioritera högst upp i att inte vara sen till eller krångla med tider om.




Mina inlägg kanske gett sken av att jag kommer och går helt utan att folk vet vad som ska hända. Så är fallet inte alls 😅 Jag tror inte ens jag trivts med det upplägget heller. Men jag upplever mig som så tidsstyrd och tidsstressad så att jag varje dag jobbar för att komma ur det. Jag tycker också det gör det lättare för mig att faktiskt vara i tid utan att passera det värsta kaosstressläget. Är jag mer chill har jag enklare.
 
Nej det klarar jag inte av. Tycker det är jättejobbigt att missa samtal.

Jag hanterar det tvärtom om svarar aldrig och ringer aldrig upp 😅 ett sådant planerat samtal från en vän hade jag nog varit mera okej med men jag hade absolut varit redo från strax innan 18. Sett till att gå på toa innan dess tex 🤣 mina vänner skriver mest till mig på messenger istället lyckligtvis.
 
Jag önskar verkligen att jag var mer som du. Alltså avslappnad kring tider. Men jag har autistiska drag och att saker inte bestäms på pricken i förväg eller inte blir som jag tänkt mig kan få mig sååååå stressad och orsaka full panikångest. Är SÅ lättstressad att det nästan är löjligt.
Enda gången jag känner att det är okej att nån kommer försent är om jag inte ska göra något efteråt och jag är på en plats där jag känner mig avslappnad. Hemma, stallet och eventuellt mitt kontor är okej.

Och då menar jag inte ”okej” som att ”den personen är okej” utan att det inte blir kaos i mig. Jag blir jättearg om folk inte är i tid men det är en reaktion på situationen och inte på personen.

Jag har kursdeltagare som reagerar åt det hållet, enormt stresspåslag. Det kan vara personer inom autismspektrat, eller personer med PTSD-reaktioner på att rutinen ändras. På lektion löser vi det genom att vi påbörjar dagens jobb oavsett.

Så får eftersläntrarna ranta in allteftersom - och alla frågar om vi gjorde nåt viktigt den första halvtimmen. :D
 
Jag har kursdeltagare som reagerar åt det hållet, enormt stresspåslag. Det kan vara personer inom autismspektrat, eller personer med PTSD-reaktioner på att rutinen ändras. På lektion löser vi det genom att vi påbörjar dagens jobb oavsett.

Så får eftersläntrarna ranta in allteftersom - och alla frågar om vi gjorde nåt viktigt den första halvtimmen. :D

Usch ja, det är HEMSKT ibland när vi har möten i storgrupp och saker inte påbörjas och avslutas i tid. Om det är sagt att vi ska prata om X mellan 9-10.30 och om Y mellan 10.45-12 och så drar X ut på tiden med massa babbel och fikan hålls lite senare och så spiller allt över på resten av dagen. Hade varit MYCKET bättre att inte veta, samtidigt som jag tycker det är svinjobbigt att inte veta!

Jag upplevs nog som ganska organiserad och ”på” när det gäller jobbmöten och skola men det är bara för att jag får ångest om det är blajigt.

Ibland har jag taktiken att jag innan eventuell aktivitet tänker ”nu får det bli som det blir” och det funkar ibland, om jag har okej grundenergi och kan jobba med det. För då blir flexibiliteten det jag förväntar mig och då blir det inte så jobbigt.
Fast ibland är det på den nivån att jag börjar gråta om pastan och pastasåsen inte blir klara exakt samtidigt :D

Kan ju också tillägga att jag även har adhd så ibland blir det totalkaos i min hjärna för de två diagnoserna tar ut varandra på nåt sätt...
 
Jag planerar alltid exakta klockslag (eller åtm såpass exakt som inom 1 h, typ "dyk upp mellan 19 och 20") eller om det är i situationer som att jag skulle träffa dig hemma "jag hör av mig när jag kör från X, då tar det 30 min till dig" OM vi gjort upp det innan. Oron att inte veta vad folk förväntar sig är nog värst för min del tror jag? Du är ju en sådan vän jag skulle prioritera högst upp i att inte vara sen till eller krångla med tider om.




Mina inlägg kanske gett sken av att jag kommer och går helt utan att folk vet vad som ska hända. Så är fallet inte alls 😅 Jag tror inte ens jag trivts med det upplägget heller. Men jag upplever mig som så tidsstyrd och tidsstressad så att jag varje dag jobbar för att komma ur det. Jag tycker också det gör det lättare för mig att faktiskt vara i tid utan att passera det värsta kaosstressläget. Är jag mer chill har jag enklare.

Jag fattar! Är också väldigt stressad med tider och därför har jag alltid en massa ställtid inplanerad för att det inte ska bli för jobbigt. Så med att jag alltid är i tid menar jag inte att jag tycker det är lätt!

Att säga ”nån gång på eftermiddagen, jag skriver när jag kör och det tar 30 min till dig” är helt okej. För då vet jag ju! :)
 
Alltså privata relationer är ju en sak, och att vänta på tåg eller vårdinrättningar är ju på nåt sätt bara att vänja sig vid, och det stör mig noll. Men, på jobb och på kurser och konferenser och utbildningar etc då förväntar jag mig tidsfascism. Annars tillämpar jag den själv som sagt. För mig som har haft rätt svår PTSD och lever med sviterna av det, är det a och o för att jag ska känna mig trygg.
 
Men är det en ex en bokad visning, jobb, eller annat där jag faktiskt har mer arbete / fler personer som kommer efteråt är det riktigt irriterande. Har jag avsatt en timme för person X så kommer liksom person Y sedan, och ska också ha sin timme. Då får person X helt enkelt kortare tid. Jag gör inte om hela dagens schema för alla personer bara för att en av dem är sen. Likaså försvinner dokumentationstiden då, vilket påverkar min arbetssituation.
Precis.

Som när jag skulle guida ett gäng chefer.
De kom trekvart försent. Jag hade betalt för en timmes jobb. Alltså fick jag jobba trekvart gratis. De första trekvarten på timmen väntade jag och när kvarten på guidningen gått jobbade jag vidare gratis.
Jag var på ren svenska jävligt förbannad över nonchalansen.
 
Varför sitter du på nålar? Ska ni prata om något allvarligt?
Nej men jag väntar ju på att hon ringer. Jag går ju inte och startar en tvättmaskin när jag väntar.
Du klarar inte av att göra något för att du väntar på att en kompis ska ringa, men din chefs telefontid diffar med två timmar? Gör du alltså ingenting tills dess för att du bara väntar vid telefonen?
Åh så blir det för mig också @alazzi . Jag blir också rätt uppstressad kring bokade tider och verkligen avskyr om en sån grej blir försenat.

Hade en sån situation imorse. Skulle bli uppringd kl 9, fem min innan sitter jag redo med headset inkopplat och väntar. Inser att jag är kissnödig men vill inte gå på toa när det borde ringa när som helst. Sitter och stirrar på telefonen i en kvart, ingen ringer.
Nu var inte det här en vän men heller inget allvarligt. Jag blir likadan om jag ska ha vänner på middag. Kan stå och titta ut genom fönstret och känna mig helt uppstressad när jag väntar.

@Fruentimber Jag tror det mer handlar om hur man förhåller sig till bokade tider. Jag blir generellt väldigt lätt uppstressad i vissa sammanhang. Då är det svårt att koppla av och bara göra annat när man förväntar sig att bli tex uppringd på en specifik tid. Totalt neurotiskt, men så blir det.
 
Jag är generellt noga med tider men kan vara mer eller mindre rigid i detta utifrån sammanhang. Är mer flexibel i privata sammanhang än på jobb tex. Är aldrig sen till ”stora”/viktiga saker men ju mer vardagligt det är desto större risk att jag blir lite sen.
Tex stor risk att jag blir sen till familjemiddag hos mina föräldrar än till middag med vänner. Kan ibland bli sen till mer informella möten ned närmsta kollegorna men aldrig till mer formella sammanhang eller med andra människor.

Jag brukar höra av mig om jag blir sen. Uppskattar att andra hör av sig i liknande situation eftersom jag annars kan bli rätt stressad när jag väntar. Brukar inte bli sur på folk som blir sena, har förståelse för att det är svårt ibland. Rejäla förseningar utan att meddela tycker jag dock är respektlöst.
 
Åh så blir det för mig också @alazzi . Jag blir också rätt uppstressad kring bokade tider och verkligen avskyr om en sån grej blir försenat.

Hade en sån situation imorse. Skulle bli uppringd kl 9, fem min innan sitter jag redo med headset inkopplat och väntar. Inser att jag är kissnödig men vill inte gå på toa när det borde ringa när som helst. Sitter och stirrar på telefonen i en kvart, ingen ringer.
Nu var inte det här en vän men heller inget allvarligt. Jag blir likadan om jag ska ha vänner på middag. Kan stå och titta ut genom fönstret och känna mig helt uppstressad när jag väntar.

@Fruentimber Jag tror det mer handlar om hur man förhåller sig till bokade tider. Jag blir generellt väldigt lätt uppstressad i vissa sammanhang. Då är det svårt att koppla av och bara göra annat när man förväntar sig att bli tex uppringd på en specifik tid. Totalt neurotiskt, men så blir det.
Sådär har jag också fungerat, kan emellanåt göra nu också. Men jag tror ju att det har med vår punktlighetshysteri att göra? För när jag själv ser lättare på de där tiderna så minskar stressen nåt enormt. Så jag tror ju att den där stressen är något vi har skapat just för att vi generellt är så nitiska med exakta tider.
 
Sådär har jag också fungerat, kan emellanåt göra nu också. Men jag tror ju att det har med vår punktlighetshysteri att göra? För när jag själv ser lättare på de där tiderna så minskar stressen nåt enormt. Så jag tror ju att den där stressen är något vi har skapat just för att vi generellt är så nitiska med exakta tider.
Säkert. Jag är dock inte nitisk med tider i alla sammanhang utan det varierar en del.
 
Säkert. Jag är dock inte nitisk med tider i alla sammanhang utan det varierar en del.
Ja, det gäller nog de flesta av oss, men tänker mer generellt i Sverige, liksom. Kl 19 är klockan 19, inte 18:50 eller 19:10. Jag kan ju ha fel, men jag har ju svårt att tro att den typen av stress är lika utbredd i kulturer där tiden är lite mer flytande (behöver ju inte handla om flera timmar). Jag tror att det där ständigt passande av exakta tider skapar väldigt mycket mer stress än vad vi kanske tänker oss.
 

Liknande trådar

Mat Jag star for Julafton som firas med barn och barnbarn enligt Svensk tradition. Eller mestadeles Svensk tradition. Vi har helt hoppat...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
4 305
Senast: Huggorm
·
Hundavel & Ras Jag trodde jag hade hittat en bra uppfodare. Jag trodde jag hade hittat en eventuell parning som sag mer an intressant ut. Huruvida jag...
2 3 4
Svar
78
· Visningar
6 995
Senast: Corminta
·
Övr. Hund Miss Mandy och jag blev pahoppade av en Finsk Lapphund for ett par veckor sedan och efter det ar hon klart misstanksam mot andra hundar...
2 3
Svar
42
· Visningar
3 493
Senast: hastflicka
·
Kropp & Själ Jag ramlade och slog i ett finger som gick ur led. Det ar nu tre veckor sedan och ar fortfarande jatte svullet och jag kan inte boja det...
Svar
12
· Visningar
10 694
Senast: hastflicka
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp