Bukefalos 28 år!

Sjukskrivning eller tjänstledig?

Det handlar om att se till så att man är så arbetsför som man kan.
Vilket man inte gör om man skönhetsopererar sig.
I alla dina andra exempel så handlar det om att se till att minimera risken för att förlora sin arbetsförmåga.
Det går att låta bli att göra sig illa både i skidbacken och som ryttare.
Full kan man också se till att strunta i att bli.
Men om man skönhetsopererar sig så blir man med garanti skuren i av en kniv.
Något som man kan undvika genom att strunta i att operera sig.

Det gäller att hålla sig attraktiv på arbetsmarknaden och det blir man inte av sjukskrivningar.
Lite så tänker jag med. När man på hoppar upp på hästen är ju knappast tanken att man ska vara öm och må dåligt dagen efter, om man nu inte har haft en paus och kommer få träningsvärk då. När du lägger dig under kniven vet du att du är mör dagen efter och kanske ett par veckor. Det är ju en grej man kan planera för. Jag jämför det mer med att sjuka sig för att ta en ridlektion eller åka skidor.

Sen är det som nämnt tidigare en sak man knappast kan skriva regler kring då det kan sluta med rejäla orättvisor. Mitt samvete hade dock aldrig godkänt att jag skulle sjuka mig för en sådan sak.
 
...fast det var väl för din egen skull du steriliserade dig - inte för arbetsgivarens?

Preventivmedel kan göra en sjuk (blodpropp, höjt blodtryck). Även om det inte ska vara så anses en graviditet och barnledighet vara en belastning för företaget enligt många företagare. En abort och en graviditet kan ge hälsoförsämringar som kräver sjukskrivning.
 
Lite så tänker jag med. När man på hoppar upp på hästen är ju knappast tanken att man ska vara öm och må dåligt dagen efter, om man nu inte har haft en paus och kommer få träningsvärk då. När du lägger dig under kniven vet du att du är mör dagen efter och kanske ett par veckor. Det är ju en grej man kan planera för. Jag jämför det mer med att sjuka sig för att ta en ridlektion eller åka skidor.

Sen är det som nämnt tidigare en sak man knappast kan skriva regler kring då det kan sluta med rejäla orättvisor. Mitt samvete hade dock aldrig godkänt att jag skulle sjuka mig för en sådan sak.

Nej, jag tycker heller inte reglerna ska ändras. Det blir som sagt svårt att dra gränsen.

Med det sagt, gör man en skönhetsoperation och har betald sjukfrånvaro pga den så får man nog finna sig i att hamna längst ner i listan vad gäller resurser arbetsgivaren lägger på en (fortbildning osv). Man har orsakat en kostnad som inte ger arbetsgivaren något. Kanske inte rättvist men det är då konsekvenserna av ens val.
 
Jag skulle nog vilja sammanfatta min åsikt till att de åtgärder som bekostas av den allmänna Landstingsvården är något som man sjukskriver sig för.
De åtgärderna är redan väl utredda vad gäller fördelar för BÅDE individ och samhälle.
Sterilisering bekostades i mitt fall av landstinget.
Bröstförstoringar gör det inte.
Bröstrekonstruktion efter canceroperation gör det.
 
Jag hade inte haft samvete att sjuka mig från jobbet för att operera brösten, näsan, fettsuga mig eller göra något annat ingrepp som har en helt kosmetisk grund. Har man sjukdom i botten så är det okej men i övrigt ser jag det som att sjuka sig för att gå till frisören och rätta till en frisyr som jag tycker är pinsam. Får man komplikationer man inte räknade med efter en operation är det en anman sak men sjukskrivning för en operation utan komplikationer tycker jag inte är ok.
 
Men skillnaden är att graviditeter är något som är nödvändigt i samhället medan bröstoperationer inte är det.
Jag menade det inte som argument i sakfrågan, bara som en upplysning.

Sedan är jag lite fascinerad över att invändningarna i tråden är av moraliserande art. Precis som det du skriver om nödvändigt i samhället.
 
Svarar båda: Det handlar inte om vad som är fritidsintresse och vad som är operation. Är man inte arbetsför, oavsett anledning, kan man givetvis sjukskriva sig. Jag fattar inte problemet faktiskt.
Som jag skrivit tidigare så ser jag det inte som en rättighet att förvänta sig att arbetsgivaren Indirekt ska bekosta en kosmetisk åtgärd. Jag ser inte alls självklarheten att sjukskriva sig oavsett orsak om man inte är arbetsför. Finns ju väldigt mycket som går in i facket "inte arbetsför".
 
Jag menade det inte som argument i sakfrågan, bara som en upplysning.

Sedan är jag lite fascinerad över att invändningarna i tråden är av moraliserande art. Precis som det du skriver om nödvändigt i samhället.

Jag tycker att vi borde ha en allmän debatt i Sverige om det här med sjukskrivningarna. Det finns definitivt ett moraliskt/etiskt perspektiv på det. Hos oss ser vi att det håller på att hända något med inställningen till sjukskrivning. Vi anställde på kort tid många yngre medarbetare vilket fick till följd att sjukskrivningarna sköt i taket. Vår analys var att om man är 20+ är man inte sjukare än sina 30 år äldre och tjockare kolleger. Men man har en annan inställning till när man är sjuk, vad arbetsgivaren borde stå för och vad som är ens rättigheter i arbetslivet.
 
Sedan är jag lite fascinerad över att invändningarna i tråden är av moraliserande art. Precis som det du skriver om nödvändigt i samhället.
Det är inte moral utan det är ekonomi.
Egna nöjen - betala själv.
Samhällsnytta - samhället är med och betalar.
F.ö. så har du och jag varit precis här i diskussionen i just det här ämnet för många år sedan.
 
Jag tycker att vi borde ha en allmän debatt i Sverige om det här med sjukskrivningarna. Det finns definitivt ett moraliskt/etiskt perspektiv på det. Hos oss ser vi att det håller på att hända något med inställningen till sjukskrivning. Vi anställde på kort tid många yngre medarbetare vilket fick till följd att sjukskrivningarna sköt i taket. Vår analys var att om man är 20+ är man inte sjukare än sina 30 år äldre och tjockare kolleger. Men man har en annan inställning till när man är sjuk, vad arbetsgivaren borde stå för och vad som är ens rättigheter i arbetslivet.
Ja, det invänder jag inte emot. Men moraliserandet här uppfattar jag inte som att det handlar om sjukskrivningar, utan om bröstoperationer. (Jag är själv hardcore motståndare till bröstoperationer av annat än medicinska skäl. Jag tycker inte att läkare ska sätta kniven i friska människor för att tjäna stora pengar. Men här uppfattar jag de moraliserande tonerna som att "Kvinnor som förstorar brösten får faktiskt skylla sig själva och borde betala för sjukskrivningen" - och så tycker nog inte jag, om jag tvunget ska bilda mig en uppfattning i frågan).
 
Men man har en annan inställning till när man är sjuk, vad arbetsgivaren borde stå för och vad som är ens rättigheter i arbetslivet.
Det har nog alltid varit så bland unga människor.
Jag minns när jag var liten och min Mamma förfasade sig över en ung person som deklarerade att:
"Här i landet så har vi det så bra att vi behöver inte arbeta om vi inte vill det"
Det var 50 år sedan nu och den unga personen ville inte ta ett städjobb.
Det känns märkvärdigt aktuellt och bekant.
 
Det är inte moral utan det är ekonomi.
Egna nöjen - betala själv.
Samhällsnytta - samhället är med och betalar.
F.ö. så har du och jag varit precis här i diskussionen i just det här ämnet för många år sedan.
Det har vi säkert. Diskussionen är ju en bukeklassiker, även om det är längesedan den var uppe nu. Bröstoperationer har nog blivit mer normaliserat.
 
Ja, det invänder jag inte emot. Men moraliserandet här uppfattar jag inte som att det handlar om sjukskrivningar, utan om bröstoperationer. (Jag är själv hardcore motståndare till bröstoperationer av annat än medicinska skäl. Jag tycker inte att läkare ska sätta kniven i friska människor för att tjäna stora pengar. Men här uppfattar jag de moraliserande tonerna som att "Kvinnor som förstorar brösten får faktiskt skylla sig själva och borde betala för sjukskrivningen" - och så tycker nog inte jag, om jag tvunget ska bilda mig en uppfattning i frågan).

Fast vi har inte alla gjort det. Jag har samma åsikt oavsett om det gäller en fettsugning, bröstförstoring eller ett ansiktslyft. Det är något man väljer att göra för sin egen skull och då får man bekosta det, inte bara själva ingreppet utan även tiden man inte kan jobba.

Jag säger ingenting om ingreppet som sådant, det är upp till var och en.
 
Ja, det invänder jag inte emot. Men moraliserandet här uppfattar jag inte som att det handlar om sjukskrivningar, utan om bröstoperationer. (Jag är själv hardcore motståndare till bröstoperationer av annat än medicinska skäl. Jag tycker inte att läkare ska sätta kniven i friska människor för att tjäna stora pengar. Men här uppfattar jag de moraliserande tonerna som att "Kvinnor som förstorar brösten får faktiskt skylla sig själva och borde betala för sjukskrivningen" - och så tycker nog inte jag, om jag tvunget ska bilda mig en uppfattning i frågan).
Kan bara svara för mig själv och jag bryr mig inte om bröstförstoring i sig, folk får göra vad de vill med sina kroppar. Men att förvänta sig att en arbetsgivare ska betala för det? Nej.
 
Människor har olika hobbys.
Vissa ägnar sig åt att vara så vackra som de bara kan och andra åt att rida.
Båda får betala för sina hobbys med egna pengar och ägna sig åt dessa på sin fritid.

Om hobbyn går galet så tar den allmänna vården och skyddssystemet hand om dig.
Men först då.
 
Att jämföra en gastric bypass med en bröstförstoring är absurt. Man opererar inte magsäcken för att komma i form till bikinisäsongen utan för att rädda sitt liv.

Det är faktiskt inte en helt orealistisk jämförelse. Jag har 6 stycken i min omedelbara närhet som gjort en Gastric Bypass under de senaste 3-4 åren. Av dessa 6 är det 1 (!) som gjort det för att rädda sitt liv. Övriga var inte i närheten av så stora som man tror att folk ska vara för att få en beviljad. Åtminstone här i Göteborgsområdet är det otroligt lätt att få en operation idag. Inte heller hade dessa övriga 5 gjort några särskilda ansatser att ens försöka gå ner i vikt själva. Jag har dessutom ett par i min närhet som har sagt att de tänker äta och dricka så gott de kan nu eftersom de ändå ska göra (läs kräva) en gastric bypass längre fram. Så de behöver inte bry sig. Alla ovan är släkt kan tilläggas. Föräldrar och deras barn. Yngsta som fått gastric bypass var 22 år och även om personen inte var smal så var den inte extrem på något sätt och ingen hade reagerat på storleken.

Så jag har gått från att tro att man bara gjorde gastric bypass när det var absolut nödvändigt och alla andra möjligheter var uttömda till att inse att man idag använder det som en skönhetsoperation. Och det skrämmer mig väldigt. Ingen vet ju de långsiktiga effekterna.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Eftersom buke är mitt orakel hoppas jag på bra svar från folket. Har hamnat i en lite knepig situation och jag vet inte riktigt vilken...
2 3
Svar
52
· Visningar
8 615
Senast: Fiorano
·
Hemmet I mars ska jag flytta från ma hoodz i förorten in till en lite större etta mitt i smeten inne i stan. Eller i alla fall närmare smeten...
2
Svar
31
· Visningar
13 483
Senast: Stereo
·
Skola & Jobb Jag sitter i en situation som jag tror att ganska många tycker är lite "lyxig", jag tycker det känns total pannkaka! Lite snabb...
2
Svar
24
· Visningar
2 764
Senast: moster
·
Kropp & Själ Jag har haft flera symptom som visar på utmattning/utbrändhet under en lång period (ca 7 år) som framförallt i början visade sig som...
2
Svar
21
· Visningar
1 996
Senast: a1agnlju
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp