Vårföräldrar 2019 - del 2

[BusBarro]

Åh, det låter tungt Kan inte tänka mig hur tufft det måste vara att förlora sin pappa mitt i alltihopa. Det finns ingen möjlighet att plocka ut någon dubbeldag i veckan så att du får lite andhämtning?

Upprepar också mitt motto; ”det är en fas som går över och inte varar för alltid”.

Mannen är ledig fredagar men vi har hållt på med en liten minirenovering hemma, inte riktigt genomtänkt... så då har jag ändå haft L hela dagarna. Men nu är det slut på det och mannen har lovat ta mer på kvällarna.
Vi kämpar varje kväll med flaska och ersättning efter jag ammat för det känns som att han inte blir nöjd på bara bröstet.
Ovanpå detta blev han förkyld för ett par dagar sen...
Nu kan det väl ändå bara bli bättre hoppas jag innerligt.

 

[_Zvea_]

Min man är föräldraledig på måndagar och fredagar med Idun, och jag jobbar. Jag tycker att det har gjort mycket med att han har henne mer själv. Däremot känner jag fortfarande att jag är lite projektledare för hela projektet barn - det är jag som har koll på läkartider, tvättade kläder och när hon ska ha mat. Men jag tänker att jag får ta det ett steg i taget. Jag var inte expert heller de första veckorna jag var hemma själv. Jag försöker att inte lägga mig i, utan låta honom få skaffa egna rutiner med henne. Den största vinsten för mig är att han de dagarna går upp med henne när hon vaknar, så får jag sova vidare till typ 08 eller så (jobbar hemifrån).

Annars är det både högt och lågt i föräldraskapet. På dagarna njuter jag av att få vara mamma och jag har världens goaste bebbe. Däremot är vikten ett fortsatt problem. På femånaderskollen vägde hon bara 5700 fastän hon är normallång. Vi har tid på barnkliniken på onsdag för att utreda. Nu äter hon två stadiga portioner riktig mat om dagen med extra olja i och ammar jättefint, men hon går ändå inte upp. Väldigt pigg och glad, men det känns ju som om någonting inte är som det ska.

Nattsömnen är fortsatt kass. Senaste 2 månaderna vaknar hon minst en gång i timman hela natten. De senaste 3 nätterna har jag räknat hur många gånger hon vaknat mellan kl 22 och 06 - 13, 9 respektive 12 ggr. Det enda som duger är jag. Eller rättare sagt bröstvårtan. Så fort hon får snutta blir hon nöjd, men napp vägrar hon. Försöker pappa blir hon jättearg. Jag börjar bli lite knäpp i huvudet av att inte få sova mer än en timma i sträck i taget. Hur länge ska man orka med det? Verkar inte spela någon roll om vi ser till att hon är jättemätt när hon somnar, det är något annat som stör. Kanske att det hänger ihop med vikten på något sätt?

Håll tummarna för oss på onsdag!

 

[lilleknodd2]

Min man är föräldraledig på måndagar och fredagar med Idun, och jag jobbar. Jag tycker att det har gjort mycket med att han har henne mer själv. Däremot känner jag fortfarande att jag är lite projektledare för hela projektet barn - det är jag som har koll på läkartider, tvättade kläder och när hon ska ha mat. Men jag tänker att jag får ta det ett steg i taget. Jag var inte expert heller de första veckorna jag var hemma själv. Jag försöker att inte lägga mig i, utan låta honom få skaffa egna rutiner med henne. Den största vinsten för mig är att han de dagarna går upp med henne när hon vaknar, så får jag sova vidare till typ 08 eller så (jobbar hemifrån).

Annars är det både högt och lågt i föräldraskapet. På dagarna njuter jag av att få vara mamma och jag har världens goaste bebbe. Däremot är vikten ett fortsatt problem. På femånaderskollen vägde hon bara 5700 fastän hon är normallång. Vi har tid på barnkliniken på onsdag för att utreda. Nu äter hon två stadiga portioner riktig mat om dagen med extra olja i och ammar jättefint, men hon går ändå inte upp. Väldigt pigg och glad, men det känns ju som om någonting inte är som det ska.

Nattsömnen är fortsatt kass. Senaste 2 månaderna vaknar hon minst en gång i timman hela natten. De senaste 3 nätterna har jag räknat hur många gånger hon vaknat mellan kl 22 och 06 - 13, 9 respektive 12 ggr. Det enda som duger är jag. Eller rättare sagt bröstvårtan. Så fort hon får snutta blir hon nöjd, men napp vägrar hon. Försöker pappa blir hon jättearg. Jag börjar bli lite knäpp i huvudet av att inte få sova mer än en timma i sträck i taget. Hur länge ska man orka med det? Verkar inte spela någon roll om vi ser till att hon är jättemätt när hon somnar, det är något annat som stör. Kanske att det hänger ihop med vikten på något sätt?

Håll tummarna för oss på onsdag!

Gästspelar lite.. våran treåring var jättesnuttig nattetid som bebis, men vägrade napp så det enda som dög när hon vaknade var bröstet. Hon kunde vakna 10-20 gånger varje natt och behöva snutta sig till sömns igen. Det fortsatte tills jag slutade amma helt när hon var 8 månader och när hon var drygt ett år började hon ta napp frivilligt och då vart det ännu bättre.
Hon kan dock fortfarande strula lite på nätterna.

Hon var alltid en lätt och nöjd bebis dagtid och hade sovperioder på 2-4 timmar åt gången på dagarna. Anledningen till det tidiga amningsavslutet var helt enkelt att jag blev galen av dom struliga nätterna.

Det jag vill säga är att det inte måste vara pga strulet med vikten som nätterna är jobbiga. Vikten var aldrig ett problem med dottern, men vi strulade runt nattetid ändå.

 

[nejlica]

Min man är föräldraledig på måndagar och fredagar med Idun, och jag jobbar. Jag tycker att det har gjort mycket med att han har henne mer själv. Däremot känner jag fortfarande att jag är lite projektledare för hela projektet barn - det är jag som har koll på läkartider, tvättade kläder och när hon ska ha mat. Men jag tänker att jag får ta det ett steg i taget. Jag var inte expert heller de första veckorna jag var hemma själv. Jag försöker att inte lägga mig i, utan låta honom få skaffa egna rutiner med henne. Den största vinsten för mig är att han de dagarna går upp med henne när hon vaknar, så får jag sova vidare till typ 08 eller så (jobbar hemifrån).

Annars är det både högt och lågt i föräldraskapet. På dagarna njuter jag av att få vara mamma och jag har världens goaste bebbe. Däremot är vikten ett fortsatt problem. På femånaderskollen vägde hon bara 5700 fastän hon är normallång. Vi har tid på barnkliniken på onsdag för att utreda. Nu äter hon två stadiga portioner riktig mat om dagen med extra olja i och ammar jättefint, men hon går ändå inte upp. Väldigt pigg och glad, men det känns ju som om någonting inte är som det ska.

Nattsömnen är fortsatt kass. Senaste 2 månaderna vaknar hon minst en gång i timman hela natten. De senaste 3 nätterna har jag räknat hur många gånger hon vaknat mellan kl 22 och 06 - 13, 9 respektive 12 ggr. Det enda som duger är jag. Eller rättare sagt bröstvårtan. Så fort hon får snutta blir hon nöjd, men napp vägrar hon. Försöker pappa blir hon jättearg. Jag börjar bli lite knäpp i huvudet av att inte få sova mer än en timma i sträck i taget. Hur länge ska man orka med det? Verkar inte spela någon roll om vi ser till att hon är jättemätt när hon somnar, det är något annat som stör. Kanske att det hänger ihop med vikten på något sätt?

Håll tummarna för oss på onsdag!

Håller tummarna!

Sover hon mellan er i sängen? Det gör vår dotter och när jag tog upp med BVC-sköterskan att hon sover så dåligt om nätterna just nu så sa hon att det lika gärna kan vara vi som stör henne och att vi borde prova med egen säng till bebis. Vi har inte gjort det än, känns så motigt att behöva gå upp om hon vaknar alternativt orättvist mot ena föräldern att ställa spjälsäng på ena sidan sängen typ (och så är det rätt mysigt att ha henne mellan oss!) Men det kanske kan vara värt att prova?

Tillägg: Hon äter fint ur flaskan och tar napp, men vaknar ändå ofta.

 

[Skrottiskrott]

Min bebis vaknar också en gång i timmen på nätterna nu, eller ja han har vaknat ofta redan från start men innan kunde det handla om varannan eller var tredje timme men nu är det varje. Bara bröstet som kan få honom att somna om. Sover dessutom bara korta powernaps på dagen, 10 min, vid bröstet. Hans viktkurva går väldigt brant uppåt så det behöver nog inte ha med viktstrulet att göra.

 

[Flixon]

Usch vad tungt det låter för många av er. Hoppas det lättar snart, särskilt utan sömn blir man ju knäpp.

Jag ska ärligt erkänna att jag ser fram emot att börja jobba, så mannen får ta över huvudansvaret för just nu känner jag lite att jag är tvåbarnsmamma, men han är fortfarande enbarnspappa. Att Nora inte tar flaska bidrar såklart, och det jobbar vi båda vidare på men det är fasen svårt att få till med två barn som ska underhållas, matas osv när jag är ensam 95% av barnens vakna tid.

 

[Flixon]

Nora övar förresten allt hon kan på sitt krypande. Fast mest när jag försöker få henne att sova... Hon snurrar runt till mage, drar in knäna under sig och så tittar hon upp på mig och bara skrattar

 

[Luktpion]

Vi har varit på femmånaderskoll och tagit vaccin idag. Det gick jättebra med vaccinet! Han blev knappt ledsen alls. Så skönt. Vi får se nu hur det går, om han blir lika stekhet som sist om huvudet. Höll man handen någon cm ifrån var det som om man höll den över en het spisplatta. Men han åt bra och var i övrigt som vanligt. Hoppas det inte blir värre än så den här gången heller. Jag trodde att han skulle få en till dos rotavaccin men det var tydligen bara två han skulle få.

Klumpeduns vägde 10 580 g och var 70 cm lång. Tack och lov har viktkurvan börjat plana ut litegrann... Min rygg är tacksam över den glädjande nyheten!

Jag känner igen mig i det ni skriver om att vara ensam så mycket och att liksom ha huvudansvaret. Det underlättar att min man är hemma en dag i veckan så han får lite mer tid med J. Pappan duger oftast alldeles utmärkt men vid "kris" så att J är riktigt ledsen är det bara jag som duger.

Jag håller också med om att det är svårt att inte lägga sig i när partnern har barnet och barnet är missnöjt. Jag tycker ändå att min man brukar ha rätt bra känsla för vad som behöver göras men ibland får jag spunk när bebisen gråter och jag tycker att mannen gör fel/är för seg/prioriterar dåligt...

Men alltså när ens bebis nästan panikgråter, det lär ju vara det värsta som finns. Det är helt omöjligt för mig att vara lugn och förstående då, när jag har hjärtklappning samtidigt. Vill bara slita åt mig bebisen (och gör det typ också...). Då är jag inte mitt finaste jag. Jag tror inte det är så mycket att mannen gör "fel" oftast utan mer att jag får panik på att inte JAG gör något, inte håller bebisen själv.

Det händer ju tack och lov inte så väldigt ofta. Senast var för någon vecka sedan när bebisen var inne i något språng och blev superdupermegaledsen varje kväll när pappan bytte blöja på honom.

 

[turbofling]

Här är det jag som tar Leo 99% av tiden, min man aker hemifran vid 6 och kommer hem vid 17 (fast tisdag och torsdag är jag och alla barn pa träning sa da är vi hemma först vid 18.30). När han kommer hem har dom fyra stora sa mkt att berätta sa för Leo blir det inte mkt tid över.

Leo har börjat att somna runt 19-20 pa kvällarna men sover bara 30 min sen är det skrik och grat i ca 2 h till han äntligen somnar (han är jättetrött men kommer inte till ro under dessa timmar). Riktigt tuff sa jag hoppas att det snart är över.

 

[turbofling]

@Schleten , hur gar det för er?

 

[Flixon]

Nora har börjat leka tittut hon vänder bort huvudet, sen tittar hon på mig och ler stort! Och verkade jättenöjd när jag äntligen fattade att det var tittut hon höll på med hon skrattar högt varje gång jag säger tittut när hon "kikar fram". Typ det sötaste som finns

 

[Winifred]

Sambon och jag delar i princip lika på föräldraledigheten nu, jag jobbar 60% och han 50% och det är helt fantastiskt, förstår att det inte fungerar för alla men det är verkligen något jag rekommenderar. N favoriserar just ingen av oss, kanske lite mer pappig/mammig just när den andre kommer hem efter att ha jobbat men det går fort över. Vi har lite olika strategier för att hantera t ex trött och jag försöker att inte lägga mig i hans metoder och han lägger sig i mina heeela tiden eftersom han tycker att han vet bäst Men har diskuterat det några gånger och han blir bättre även om jag ser att han sitter på händerna ibland när han tycker jag gör fel/är seg/etc.

 

[Flixon]

Sambon och jag delar i princip lika på föräldraledigheten nu, jag jobbar 60% och han 50% och det är helt fantastiskt, förstår att det inte fungerar för alla men det är verkligen något jag rekommenderar. N favoriserar just ingen av oss, kanske lite mer pappig/mammig just när den andre kommer hem efter att ha jobbat men det går fort över. Vi har lite olika strategier för att hantera t ex trött och jag försöker att inte lägga mig i hans metoder och han lägger sig i mina heeela tiden eftersom han tycker att han vet bäst Men har diskuterat det några gånger och han blir bättre även om jag ser att han sitter på händerna ibland när han tycker jag gör fel/är seg/etc.

Vad skönt att kunna göra så! Jobbar ni olika dagar eller typ halva dagar var?

 

[turbofling]

Nästa höst kommer min man att gå ner till ca 50% samtidigt som jag börjar jobba ca 50% och så kommer vi jobba så länge vi känner för det. Tyvärr är det möjligt först då men jag längtar redan.

 

[Winifred]

Vad skönt att kunna göra så! Jobbar ni olika dagar eller typ halva dagar var?

Vi jobbar olika dagar. Han har kontorsjobb så alltid lediga helger plus föräldraledig två dagar i veckan, jag jobbar inom vården och arbetar vissa helger och dom dagar han är ledig

 

[kolfinnur]

Sambon och jag delar i princip lika på föräldraledigheten nu, jag jobbar 60% och han 50% och det är helt fantastiskt, förstår att det inte fungerar för alla men det är verkligen något jag rekommenderar. N favoriserar just ingen av oss, kanske lite mer pappig/mammig just när den andre kommer hem efter att ha jobbat men det går fort över. Vi har lite olika strategier för att hantera t ex trött och jag försöker att inte lägga mig i hans metoder och han lägger sig i mina heeela tiden eftersom han tycker att han vet bäst Men har diskuterat det några gånger och han blir bättre även om jag ser att han sitter på händerna ibland när han tycker jag gör fel/är seg/etc.

Hoppar in i tråden... Vi ska göra likadant nästa år, jobba 50% båda två. Blir nog 2 dagar jobb varannan vecka och 3 dagar varannan. Förhoppningen är just att hon ska bli lika trygg med båda, förutom att det känns bra att dela på omsorgen tidigt. Hon är 4 månader när vi börjar. Får se hur det blir med amningen bara men det löser sig. Annars känns det som bästa upplägget på ledigheten!

 

[_Zvea_]

Vi gör så nu sen 1/9. Jag jobbar 40% och mannen 60. Efter årsskiftet gör vi tvärt om. I löv it. Tror många missar att arbetsgivaren är skyldig att låta en vara fl på 25, 50 eller 75 %

 

[BusBarro]

Jag och mannen har bestämt att jag ska vara hemma två månader till med Loke än vad vi tidigare hade planerat. Jag skulle egentligen börja jobba i januari men tänker nu vara hemma till mars. Jag har inte berättat detta för min arbetsgivare än och jag är så nervös inför detta...

 

[turbofling]

@BusBarro , tror du att det blir problem?

 

[Skrottiskrott]

Någon som har "lärt" bebisen att sova själv, somna om utan att äta, somna utan tutte i munnen o.s.v? Temat efter dagens babymassage var sömn och bvc-sköterskan pratade om att det runt 4 månaders ålder kan vara läge att t.ex. lära bebisen att sova utan att äta (så ofta) på natten. Det känns typ omöjligt med tanke på att min bebis vaknar en gång i timmen och äter nu! Har tänkt ibland att han inte kan vara så himla hungrig utan kanske kan somna om med lite närhet, men det har slutat med att jag serverat tutte ändå till slut för att få mer sömn själv. Kanske får ta tjuren vid hornen när han blir 4 månader då... Bara undrar om det är värt besväret, antar att jag inte tycker att det är tillräckligt jobbigt än att han vaknar så ofta.

Jag kände mig lite lat eller vad jag ska kalla det, när jag hörde hur de flesta andra i gruppen hade en läggtid, bebisen sov i egen säng, vaknade inte alls eller bara 1-2 gånger för att äta o.s.v... Här sovs det i famnen i tv-soffan tills vi lägger oss och sedan samsover han med mig och får äta hur mycket han vill hela natten. Har liksom haft det där "låt bebisen styra" med mig i bakhuvudet hela vägen och nu ska det inte vara så. "Bebisar kan inte skämmas bort med närhet" tror jag ju stenhårt på, samtidigt sa bvc-sköterskan idag att är de bara vana vid att sova tätt intill en så vill de såklart inte sova själva. Jag har nog hela tiden tänkt att det kommer att komma naturligt med tiden, men kanske inte då...